Äntligen..

Ensam hemma. Maya är hos sin stödfamilj och det var glädje och lycka i hennes ögon när jag lämnade henne på dagis, gav henne en lång öm Uffekram, pappakram, och en eller kanske tio pussar på kinden. Det var förväntningar och spänning i blicken. Det kom ett vykort häromdan, från just stödfamiljen, där det stod hur mycket dom längtade och att dom skulle ut i skogen och hugga gran och hämta granris och göra adventsfint, samt gå och hälsa på fåren och kossorna.. Jag läste det för Maya igår, då jag förstod att hon faktiskt blev frisk och pigg och kunde åka. Vilken underbar upplevelse för prinsessan. Vilken magisk tur vi haft som mött dessa underbara människor..

Jag njuter i fulla drag av min barnledighet. Tillåter mig att bara vara med mig själv. Det är en fantastisk känsla..

Undrar hur många gånger jag gjort matsäck inför en fiskeresa i mitt liv. Många är det..

Allt packat och klart. Kläder, krokar vässade och mackor bredda.. Så nu..

Sovgott.. U.