.. En tidig morgon. En dag som ligger framför mig. Sitter och dricker mitt kaffe och tar mina beslut. De innehåller en tanke om att fylla tiden med positiva ting. Sköta om dagen idag, som är just nu. Ta en sak i taget och priotera det viktigaste först.
Acceptera att det är precis som det är.
Agendan är full från morgon till kväll. Ska träffa flera människor som på ett sätt behöver min tid och hjälp mycket mer än vad jag själv behöver den. Min hjälp gör deras dag enklare. Jag kan bara behålla det jag har genom att ge bort det..
Fast egentligen, kära läsare, skulle jag helst av allt haft semester idag och följt med mina arbetskamrater till Halmstad. Jo, det har varit bestämt sedan i vintras att just denna helg åka till Halmstad och bara vara.. De åkte igår, men för mig var det omöjligt att åka då eftersom Maya gjorde sin EEG undersökning och det fanns ingen barnvakt att uppbringa.
Har tänkt och vridit på detta flera veckor, o till slut bestämde jag mig för att stanna hemma. Hos min son. Jag är behövd.. så..
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Jag mediterar. Ibland mitt i dagen, då det är som allra stressigast kan jag parkera bilen utmed vägen, och stänga av omvärlden för några minuter. Koncentrera mig på andningen och rensa hjärnan på alla tankar.. Flera kvällar i veckan sätter jag mig och mediterar, när Maya somnat och livet knackar på från flera håll, då tar jag mig en halvtimme, i ensamhet.. Andningen, fylla lungorna med luft och känna hur kroppen egentligen mår..
Igår, på sjukhuset när Maya skrek som värst, när jag kände den där vanmakten att inget kunna göra för henne, inte vara tillräcklig, inte kunna trösta, inte säga att - nej, det här tar vi och struntar i.. Då jag var tvungen att vara stark. Mitt i skriket, hennes förtvivlan, blundade jag och slappnade av.. Vid sådana tillfälle ber jag till min gud. Min egna gud. Det som är större än jag själv.. Jag ber om förstånd och ork, om vägledning och styrka..
Larvigt, kanske en del tycker, men det hjälper mig, det hjälpte Maya, lugnet, min och Safies trygghet smittade av sig och prinsessan lugnade ner sig och somnade..
För den underbaraste resursen som finns, Safie, var med oss på EEG undersökningen. Hon är guld värd, en av de där människorna jag mött på stigen som föralltid kommer finnas nära mitt hjärta..
Idag ska Maya åka till stödfamiljen. Lovat mig själv att bara släppa och njuta av min barnledighet.. Efter arbetet idag ska jag hjälpa några damer med att putsa deras fönster, o sen ska jag ner till gymet och ta ett "mördarpass".. Äta gott, plocka fram fiskesaker och imorgon far vi mot favoritsjön och fiskar..
Thats my life.. Life of U..
Önskar alla en underbar fredag och kärleksfull helg.. U.
2 kommentarer:
Vilken underbar blogg att läsa och vilken fantastisk pappa du verkar vara!
Jaaaa, din blogg är helt underbar, som Emelie säger. Kram idag också./E
Skicka en kommentar