Ett skepp kommer lastat med gös, skratt, sol o glass..

Hmm.. En dag med innehåll. Som att gå på stadens gator och handla lycka. En stund på morgonen, inslagen och klar, lagd i själens påse.. En halvtimme av livet i bilen på väg mot barnvakten, en halvtimme av bus och leende, skratt och nyfikna blickar på kossor och hästar som vi far förbi på vägen. Kort, kort stund av begynnande surläpp, en liten underläpp som darrade till och skymten av en tår i vrån när jag körde upp på syrrans garageuppfart, men Maya är glädjen själv och en kram och puss på kinden när jag gick så fanns det där igen. Glittret av livslust..

Ögonglitter byttes ut mot vattenglitter, solen som värmde, vinden som svalkade, på sjön, där jag glömmer allt annat. Det är faktiskt så, på sjön försvinner all sorg, alla krav och tankar. Där njuter jag till fullo och jag vet att dessa stunder gör att jag orkar.
Fisken ville inte hugga, det blev en gös som fick bli middag till min mamma, ett tack, litet sådant för allt hon gör för oss, Maya och mig.

Att se kärleken, att få en bild av den, det kan jag ge er. Ska en dag spela in det ögonblick då jag kommer hem igen. Då vi möts, efter att varit ifrån varandra, Maya och jag. Det är magiskt och varje dag är lika fin. När jag kommer och hämtar på dagis, o idag. Det är ett barnasinne, ett ansikte som spricker upp och hela världen ler just då.. Ingen ondska kan tränga igenom den kärleken..

Åh, jag har blivit så "dålig" på att fotografera. Måste se till att börja ta foto igen, det blir ju skittrist med en blogg med bara massa ord, eller hur??

Tankar. Om hur mycket man ska utsätta sina barn för. Ska man ta allt på en gång? Det är MYCKET på G dessa veckor som vi har framför oss. EEG, magsäck o matstrupe röntgen, läkarbesök för samtal om knapp, o så fick jag brev från habs kirurg, troligtvis något om den höftröntgen vi gjorde för nån månad sen..
Våra barn är som vilket barn som helst, men fy fan vad jag hatar cp just nu.. Ingen som inte lever med detta nära inpå sig kan någonsin förstå.
Beslut. Mina och bara mina som ändå ska gynna min underbara dotter till hennes bästa.
Som jag känner är det för mycket för henne just nu, kommer bli för mycket. Möjligen kommer jag se till att dela upp, ta det viktigaste först..

Hon äter som en häst (eller iaf nästan:) så det är med knapp kanske får stå tillbaka ett tag. Hennes viktkurva är stadigt på väg uppåt och hon äter bra vid alla dagens måltider. Hmm.. för mig känns det som ett ganska vettigt beslut..
.. o jag brukar ju göra som jag vill ..

Jag sådde detta frö, och varje dag vårdar det ömt, håller livet mot mitt bröst och ger allt, mitt hjärta och själ.. min tid, mitt liv..

Idag har varit en underbar sådan, imorgon kommer en ny.. Det är en cocktail av känslor i kroppen. Gråten, mina tårar tynger, men i botten, innerst inne lyser ändock lyckan. Inget annat ska få segra..

Till sist, ett tack till syrran och hennes familj, här dottern och Mayas kusin Matilda för eran hjälp idag, så bror och morbror Uffe fick möjlighet att komma iväg på några timmars fiske idag.. Tack..

Ta hand om varandra.. Le, och viska ömma ord till den du älskar.. vårda det fina i livet..

Sovgott.. U.