Annorlunda..

Jag bor numera i den stadsdelen av Linköping där jag är uppvuxen. Jag trivs verkligen här i Tannefors.. Underbara stadsdel.. O Maya verkar trivas och Alex likaså, fast han säger att det inte är så bra för att det är mycket längre till stan och hans skola..

Jag trivs, men en ilsken liten ettrig sak har etsats sig fast i det inre. Tvivel över vem jag är. Känner mig ensam mitt i allt. Oro för att jag klarar det. Stress för att åka bort en HEL vecka från min prinsessa. Stress för allt som måste fixas innan resan.. Ja, en massa såna där dumma idiotiska tankar som är helt och hållet onödiga..

Gör och tänk inte så jävla mycket..

Det är väl bara o ta tag i saker och ting, Uffe?? Eller? Hur svårt kan det vara? Och, du, hur många gånger har du tänkt, sagt och skrivit.. "Behöver koppla av från detta, ha mer än en helg barnledigt, längtar till fjällen, o se in i oändlig horisont".. O så, när du är där, dit du vill, ja.. då tvivlar du??
Men, men.. Det är ju faktiskt väldigt mycket att planera och fixa.. mat, hur ska det gå med två tonåringar som knappt tar ett handtag hemma.. alla mygg.. ekonomi.. osv osv..
Jädra gnällapa.. Sitt där då, om det är så kul att låta oro och stress ta över det förunderliga underbara.. Den där längtan och planeringen..
 Du kan ju ligga där i soffan och ruttna bort, varje kväll plita ner dina ord på bloggen.. Hur intressant tror du den blir om du inte ser dig omkring då och då.. Låta själen få uppleva..
Men, men.. Maya då?? Hur ska det gå? Kommer hon gå ner i vikt? Längta och gråta? Nej, jag vet inte.. Kanske räcker om jag är borta några dagar.. från torsdag till måndag.. det blir ju några dagar extra iallafall..?!
Jaha, ja, har inte hon nån rätt att få uppleva något annat än dig? Egoist.. Bestäm dig nu, min kära vän.. Njut av det som sker, av nuet och din stundande resa.. Allt blir bra.. Underbart.. Tänk vilket möte, vilken gudomlig känsla när du kommer hem och du vet att det kommer vara en ny Uffe, just nu är du sliten och trött och värd detta.. Åk, och njut av livet..

Ok.. Jo, det är nog sant, eller det är sant. Livet har kommit lite på kant. Eller stått still samtidigt som det rusat fram och jag åstadkommer, finns för andra varenda dag. Och varenda kväll ( förresten är jag väl medveten om att man inte ska börja en ny mening med ett och..fast jag tänker inte följa några regler ikväll, eller överhuvudtaget, utan göra  som jag vill ), så.. varenda kväll tänker jag.. Wow, vad skönt, Lillan sover och nu ska jag bara njuta av min egna tid. Jag njuter. Fast det börjar bli förbaskat trist.. :)..

Annorlunda inlägg. Trött inlägg. Jag är trött, eller helt slutkörd är nog närmare sanningen. Jag vet, den där första natten vi sov här i "nya" lägenheten då skrev jag kvällen efter att jag sovit såå underbart bra. Så har det inte varit under några veckor. Jag har jättesvårt att somna. Inatt var jag uppe vid 3 tiden och drack ett glas mjölk och så vaknade jag vid sex tiden, eller den lilla terroristen väckte mig.. Börjar bli för gammal för att inte få mina timmar sömn. Endast tre eller fem timmar är alldeles för lite. Jädrans ekorrhjul som snurrar, snurrar och åter snurrar..

Lovar er att berätta om Mayas mamma. Jo, hon träffar fortfarande Maya. Den här gången kanske det funkar. Jag vågar inte riktigt tro det än.

Äsch.. nu tickar klockan på igen.. hahaha.. Dr Jekyll and Mr Hyde.. Det är ändock lycka som är den största drivkraften. Det är min livsfilosofi, den håller bara jag kör på med samma taktik.. men livet är kanske som ett hockeylag.. det går upp och ner.. ibland är man på topp, ibland förlorar man.. det viktiga är i slutänden att tro på sig själv..

Nu ska jag sluta detta dravel.. O sova?? Ja, jag ska iaf göra ett allvarligt försök..

Godnatt.. U.