STRUL... Igen :)

NU strular min dator.. igen.. o den gör det verkligen på det mest lustiga sätt, för det är egentligen bara till min blogg den vägrar hitta, då och då kommer jag fram till loggin sidan, men då jag skriver i mitt användarnamn och lösenord och ska logga in.. så kommer "websidan kan inte visas" upp.. Hur lustigt ä'r det på en skala 1-10.. 11!!
Sitter på mitt jobb och smygskriver lite här.. o tror nog det är helt ok för mina chefer, dom bästa cheferna av alla.. där blev det lite fjäsk men det bjuder jag på..för dom är helt underbara..

Min prinsessa är hos sin farmor och ska sova där inatt och min son är hos sin flickvän som bor i Kungälv, hmm, kan han inte hitta nån närmre..men ok, hon är en fantastisk tjej och det är underbart att se dom kära..

Alltså, jag är helt barnledig, wowowow.. o dubbelwow igen, för jag känner att jag kan slappna av i det.. Tänker ta mig en promenad runt staden, äta en bit mat, gå upp till domkyrkan och meditera och finna lugn och ro i själen..

Så här har jag gjort.. Jag har skapat en ny "tillfällig" blogg så länge min dator inte tänker samarbeta som jag vill ( om den inte aktar sig blir den skrot!!) men tills dess så kan ni läsa mina ord och om vårt liv på
http://uffe66.bloggagratis.nu/

Hoppas ni följer med.. Livet är snurrigt ibland, datorer likaså.. men i det stora hela, längst in i själens kärleksvrå lyser en strimla av ljus och hopp.. Lycka att finnas och djup tacksamhet att uppleva detta som kallas liv..

Nu.. gör jag stan ett tag.. U.

Annorlunda..

Jag bor numera i den stadsdelen av Linköping där jag är uppvuxen. Jag trivs verkligen här i Tannefors.. Underbara stadsdel.. O Maya verkar trivas och Alex likaså, fast han säger att det inte är så bra för att det är mycket längre till stan och hans skola..

Jag trivs, men en ilsken liten ettrig sak har etsats sig fast i det inre. Tvivel över vem jag är. Känner mig ensam mitt i allt. Oro för att jag klarar det. Stress för att åka bort en HEL vecka från min prinsessa. Stress för allt som måste fixas innan resan.. Ja, en massa såna där dumma idiotiska tankar som är helt och hållet onödiga..

Gör och tänk inte så jävla mycket..

Det är väl bara o ta tag i saker och ting, Uffe?? Eller? Hur svårt kan det vara? Och, du, hur många gånger har du tänkt, sagt och skrivit.. "Behöver koppla av från detta, ha mer än en helg barnledigt, längtar till fjällen, o se in i oändlig horisont".. O så, när du är där, dit du vill, ja.. då tvivlar du??
Men, men.. Det är ju faktiskt väldigt mycket att planera och fixa.. mat, hur ska det gå med två tonåringar som knappt tar ett handtag hemma.. alla mygg.. ekonomi.. osv osv..
Jädra gnällapa.. Sitt där då, om det är så kul att låta oro och stress ta över det förunderliga underbara.. Den där längtan och planeringen..
 Du kan ju ligga där i soffan och ruttna bort, varje kväll plita ner dina ord på bloggen.. Hur intressant tror du den blir om du inte ser dig omkring då och då.. Låta själen få uppleva..
Men, men.. Maya då?? Hur ska det gå? Kommer hon gå ner i vikt? Längta och gråta? Nej, jag vet inte.. Kanske räcker om jag är borta några dagar.. från torsdag till måndag.. det blir ju några dagar extra iallafall..?!
Jaha, ja, har inte hon nån rätt att få uppleva något annat än dig? Egoist.. Bestäm dig nu, min kära vän.. Njut av det som sker, av nuet och din stundande resa.. Allt blir bra.. Underbart.. Tänk vilket möte, vilken gudomlig känsla när du kommer hem och du vet att det kommer vara en ny Uffe, just nu är du sliten och trött och värd detta.. Åk, och njut av livet..

Ok.. Jo, det är nog sant, eller det är sant. Livet har kommit lite på kant. Eller stått still samtidigt som det rusat fram och jag åstadkommer, finns för andra varenda dag. Och varenda kväll ( förresten är jag väl medveten om att man inte ska börja en ny mening med ett och..fast jag tänker inte följa några regler ikväll, eller överhuvudtaget, utan göra  som jag vill ), så.. varenda kväll tänker jag.. Wow, vad skönt, Lillan sover och nu ska jag bara njuta av min egna tid. Jag njuter. Fast det börjar bli förbaskat trist.. :)..

Annorlunda inlägg. Trött inlägg. Jag är trött, eller helt slutkörd är nog närmare sanningen. Jag vet, den där första natten vi sov här i "nya" lägenheten då skrev jag kvällen efter att jag sovit såå underbart bra. Så har det inte varit under några veckor. Jag har jättesvårt att somna. Inatt var jag uppe vid 3 tiden och drack ett glas mjölk och så vaknade jag vid sex tiden, eller den lilla terroristen väckte mig.. Börjar bli för gammal för att inte få mina timmar sömn. Endast tre eller fem timmar är alldeles för lite. Jädrans ekorrhjul som snurrar, snurrar och åter snurrar..

Lovar er att berätta om Mayas mamma. Jo, hon träffar fortfarande Maya. Den här gången kanske det funkar. Jag vågar inte riktigt tro det än.

Äsch.. nu tickar klockan på igen.. hahaha.. Dr Jekyll and Mr Hyde.. Det är ändock lycka som är den största drivkraften. Det är min livsfilosofi, den håller bara jag kör på med samma taktik.. men livet är kanske som ett hockeylag.. det går upp och ner.. ibland är man på topp, ibland förlorar man.. det viktiga är i slutänden att tro på sig själv..

Nu ska jag sluta detta dravel.. O sova?? Ja, jag ska iaf göra ett allvarligt försök..

Godnatt.. U.

Kaffe, tankar o så..

Sitter i fåtöljen, lugn och rofylld ensamhet, med morgonkaffet och utsikten över Majeldens och Ramshälls höjder..
Maya sover fortfarande, sicken liten unge va? Men hon var vaken och väckte sin pappa vid 6 tiden, men när jag steg upp från sängen så vände hon sig och somnade om. Hahaha, bra trick att få hela sängen för sig själv!!
Men nu hör jag hur hon sakta vaknar till, låter henne vara en stund, hon mår allra bäst om hon får vakna på sitt egna sätt.

Däremot så kvittar det nog hur min son vaknar, han har ett alldeles förskräckligt morgonhumör, den vokubalären som då kommer från hans mun är likt ett fornnordiskt utdött språk..

Så.. nu sitter hon i soffan och tittar på Bolibompa. Idag ska vi vara hemma och pyssla en del med saker och ting. Sedan ska vi till min syrra, jag ska putsa hennes fönster och dom har ett o annat i villan där dom bor..men, men jag är bra på det där med putsa fönster :)

Kaffet snart urdrucket. O startsnöret på tankemaskinen har dragit igång.. Jag tänker för mycket, tror jag..

Ha en bra söndag.. Njut av livet.. U.

Le och världen ler tillbaka..

Stilla införsikt i min inre, i själens vrå. Att fylla sinnet med kärlek istället för hat. Detta hat har alltför många år förmörkat och skapat oreda och oro i mig.
Med öppet sinne och en vilja att förändra och förstå det man gjort, det liv man levde, och lära av de som gått före så har jag sakta byggt upp den ödmjukhet jag har, omtanke om mitt liv..
Genom att förlåta mig själv och andra människor som gjort mig illa. På det sättet blir jag själv förlåten.

Det är något förunderligt som sker. Jag möter på sätt och vis motgångar varje dag. Ser en verklighet som inte många har en aning om. Står mitt i den. Känner lukten av den. Ser misären. Möter föraktet och hatet.

Min lilla dotters handikapp, alla krav, alla måsten det skapar. Ni vet, jag skrev om höften som glider, EEG, och den stundande knappen på magen och alla undersökningar som hon ska genomgå innan den operationen kan göras. Beslutet om botox, vilket jag redan tagit, ändock är det tuffa beslut. Viktiga sådana.

Att förlåta är en av kärlekens underbara val i livet.

Hon stod i sin gåstol när jag kom till dagis idag. Det glittrade i ögonen och dagisfröken berättade att Maya hade varit på ett strålande humör hela dagen.
Jag tog upp henne och satte henne på mina axlar och galopperade i lekhallen. Lät henne vara Pippi på Lilla gubben eller kanske Emil på Lukas.. vi var ett flygplan som brummade ut från dagiset, satte oss i bilen och for hemåt. Min hand var ett hungrigt snällt monster som ville äta upp hennes lilla goda mage och den var en krabba som tog hennes näsa..
Vem kan vara ledsen? Varför låta sorgen gripa tag och slå rot? Varför hata när man kan älska det som sker, det man möter?
Hade avlastning några timmar på eftermiddagen och kvällen och det var då en ledsen liten tjej jag lämnade. Oj, oj, oj.. Det skar i pappas hjärta när jag gick.
I hissen ( denna underbara hiss!!) kom jag på att jag rusat iväg alldeles för fort och glömt min träningsväska. Tog hissen upp igen och tyst öppnade jag dörren in till lägenheten. Ingen gråt, inget skrik.. däremot ett stilla fnitter från Maya och min avlastare.. Så var det med den ledsenheten :).. Det går fort över.

Maya somnade nyss. In i det längsta skrattade hon. Jag tror hon är en av de gladaste ungar jag träffat på. Glad och trygg.. Precis som barn ska vara.
Det är svårt att förklara i ord, hennes underbara klingande skratt. Så varsågoda..

Från våran kväll. Då jag kommit hem igen och Maya sitter i soffan och tittar på Emil. När jag går omkring och fixar med hennes medicin och välling och samtidigt leker tittut med busungen.. Min lilla krigare med den stora, kärleksfulla själen..

Nu ger jag upp. För ikväll. Tänker bära in Lillan i sängen och bara softa ner i soffan..

Sovgott..

På glid..

Maya o jag somnade i soffan igår:).. Har ändrat på lite rutiner och ger henne välling nån timme senare än "vanligt", eftersom hon ändå är så pigg. Det funkar bra för hon dricker upp all välling, o det är en styck pappa väldigt glad över, för jag berikar den med kaloripulver och hon behöver varende kalori hon får i sig!
Så la vi oss och tittade på Simpson, hon på mitt bröst med snuttefilten och min hand som mjukt klappade hennes kind, o så vips sov vi..

Träffade kirurgen på hab igår. Mayas höftkula är på glid. Som jag förstått ganska vanligt hos barn med Mayas spasticitet, om man ointe gör något åt det så glider den ur och höften hoppar ur led. Nu blir det tätare röntgen och fler cpup, längre fram operation.
Om jag tillät alla trista besked och alla händelser i livetr som gör ont ta över min vardag skulle jag bryta ihop. Det är nära iaf ibland.
Men, jag lever inte så, det är det positiva, det fina, kärleken, skrattet, myset och det underbara som är viktigt. Då orkar man..

Vilket väder vi har idag. Regnet öser ner. Hör väl till vår svenska fantastiska sommar. Tänk vad jobbbigt det skulle vara för allt levande om det vore strålande sol och 30 grader varmt hela tiden.. Variation är bra!

Nu ska vi sätta rulle på denna fredag, Maya och jag. Hon till förskolan och jag mot arbete..

Må bra och ta hand om varandra.. U.

Sena kvällar tidiga mornar..

Min lilla pärla har börjat med en dum ovana:).. Hon somnar jättesent om kvällarna, det är mycket roligare att sitta i soffan och kolla på tv med pappa än att sova sin skönhetssömn!! Sisådär vid 21.30 tiden somnar hon in och då får jag äntligen tid för för mig själv.
Fast jag har en sagolikt underbar dotter. Om kvällarna ser hon någon film, och bara myser, och allra bäst trivs hon nog när jag går omkring och pysslar, ni vet de där vardagliga hembestyren som även de måste skötas.
Det är helt ok att hon är vaken, egentligen bara en mysfaktor i den ljusa sommarkvällen. O den där sagofåtöljen på balkongen står kvar, nu när det är lite kallare ute så sveper vi in oss i en varm fleecefilt och ser över utsikten och fåglarna som då och då flyger förbi. Då har vi våra samtal och en närhet och trygghet byggs.
Det är stolthet i hjärtat att jag lyckats ge henne detta. Att jag gett all kärlek, all min tid och ställt mig själv vid sidan om när det behövs, mina barn är viktiga..

Fast det är jobbigt ibland, o vissa stunder mer än jobbigt, rent ut sagt för djävligt.. Det är ändå min skatt vid regnbågens slut och inga pengar i världen kan göra mig lyckligare och tacksammare än vad jag är.

Igår var Alexander med och hämtade Maya på dagis. Sicken lycka, vilka skratt..de klingar och ekar av ömhet i själen. De ögonblicken ligger som bomull runt själen och läker alla sår som gör ont.
Jag fick några timmar på gymet medans mina barn roade sig själva med massa glass och sagor.

Somnar sent. Vaknar tidigt, hmm, då vid 5.30 tiden måste jag ta till varenda positiva tanke jag har för att komma upp och vara pappa igen :)..

Nähä.. Prinsessan börjar tycka det är skittrist att sitta själv. Nu vill hon att det ska hända något i livet. Det är nytt läkarbesök idag. Kirurg och sjukgymnast. Om hennes höfter och bäcken, jag håller varenda tumme jag har för att det inte är negativa besked.

När man känner att man bara vill springa ifrån sitt liv och slippa ett tag, vänd istället och ta en annan väg. Lura livet lite med en omväg bland alla stigar i labyrinten.

Njut av denna torsdag.. och fyll er själ med mod att förändra det som går att förändra..

U

Bara en alldeles vanlig onsdag..

"Om jag älskar med själen behöver jag inte tänka så intensivt med hjärnan.."

Ordnade i mitt kaos igår så nu är det ett iaf ett organiserat kaos och jag börjar se en struktur på lägenheten och bestämt mig för vilken plats mina saker ska ha..

Ett av de motton jag levt efter några år är "Lev och låt leva". Jag kan inte förändra någon annan än mig själv. Detta motto har varit min stöttepelare och mantra några dagar, så där lite extra mycket. Har inte, o gör inte, mår så jädrans bra.. men jag känner ändå att det är på rätt väg och att jag gör det jag kan för att ändra det.
Det kommer bli bra, det är bra, och sakta känner jag hur energi och ork åter börja sippra in i kroppen.

Utvärderingssamtal på hab i måndags, angående LEMO träningen vi gått. Positiva framgångar och nya tankar föder lust att fortsätta, man får nya ideér.
Skulle ha en träningsstund med prinsessan igår, men ICKE, det ville hon inte alls ha.. -Fy bubblan, vad trist pappa!!
Det är nog så, att träningen får integreras i vår vardag, lek och träning kombineras..
Har dåligt samvete för att jag inte tränar mer kommunikation och skapar fler bilder till Maya. Behöver nog en knuff i ryggen och någon som säger åt mig, ger mig lite feedback..

Idag ska vi till hjälpmedelcentralen och pröva ut Mayas nya stol. Känner absolut inte alls för det, varken Maya eller jag. Imorgon ska vi träffa kirurgen angående hennes höfter.

Ska ta till mig av en av kommentarerna jag fick på ett av mina senaste inlägg.. Jag lägger bort det där ordet cp ett tag.. Brukar ju göra det, men ibland blir det så påtagligt..

Undrar vart Amor är? Har han blivit dålig på att sikta..??

Oj, klockan har blivit alldeles för mycket, dags o sätta fart, rusa in i denna dag med förstånd och ge mig själv det bästa jag kan..

Ha en fin onsdag.. U.

En bild säger mer än tusen ord..

Här ser vi Pippi och Maya tränar samtidigt på att sitta alldeles själv i soffan. Hon är såå duktig, min prinsessa och kämpar med allt hon lär sig..

O att teckna är kuligast av allt, har helt klart konstnärstalang.. undrar vem hon fått det ifrån.. ?

Ibland när livet blir alldeles för vanligt och slentriant så äter vi UNDER bordet.. Det är också väldigt roligt..

o så går det vidare. Dagen. Natten. Morgon. Kväll.

Det finns så oändligt med hat i denna värld, ondska som glöder och förtär.. Bekämpa den och fyll livet med glädje och skratt. Kramar och ömhet. Förståelse och respekt. Möt lögn med sanning.

Sovgott.. U.

Tankar, sömnens marodörer..

Hur magiskt kan det vara att sitta i soffan och höra sin dotters andetag, se det oskyldiga lilla ansiktet och smeka en liten fot? Har suttit så, i över en timme, nästan att tiden försvann.
En stortå var lösningen på min själs stress ikväll. Den mjuka huden, hennes röda lockiga hår, och  fridfulla trygghet som skapar harmoni i stunden.
Ett pärlband av lycka och kärlek, omsorgsfullt trädd på starkaste tråd, en för en, en pärla för ögonblicket, en för evigheten..

Jag har bestämt mig att även ömt vårda mitt hat för detta som heter CP..

Mina tårar kom imorse. Av trötthet efter en vansinnigt jobbig natt då sömnen stördes av tankar och funderingar. Det kvittade hur jag än vände och vred och tog allvarliga samtal med mig själv..
- Uffe, du kan inget göra nu ändå, klockan är mitt i natten och tickar fort mot morgonljus.

Vanvett tog över sansen. Den stegrade, ökade, som en älv i snösmältning forsa den, svämmade över och dånade.. Lockade ångest och oro, sorgeminnen till ytan..

Det dåliga samvetet. Gör jag tillräckligt för min vackra dotter? Hinner jag? Assistans? Alla läkarbesök? Kommunikation? Träning?
Är jag god nog mot min son? Tjatar jag för mycket? Hur och vad ska jag förbättra..
O så kommer alla andra, de står liksom långa som köerna på ICA Maxi en fredag eftermiddag och inte en endasta av dom vill att jag ska sova.. De är sömnens marodörer..

Ekonomi, satans jävla pengar!! Har bokat vår fiskeresa, o det är saligt fantastiskt men jag är inte en rik man. Måste ändå inhandla en del nödvändigheter som verkligen behövs på en sådan resa vi ska på.. vi ska in i ödemarker, där inga vägar finns, inga stigar och ingen bebyggelse. Där vädret är oberäkligt och vi måste förlita oss på den utrustning vi har.. Ett tält, ett bra sådant måste inhandlas.. Såna jädrans tankar blandade med det andra, voila, så har man den allra bästa cocktailen för sömnlöshet..

Det är trötthet som förtar, den skapar tårar..

Grönskande murar som förmörkar, jag ser igenom lövverket och hur ljuset sipprar in. Blänker och glimmrar och ger hopp.
Mod att förändra.

Min prinsessa sover gott. Tystnad råder i mitt hem. Ingen musik, ingen TV, bara ljudet av mina fingrars knappande på tangentbordet och hennes lugna andning..

Så här är mitt liv. Jag har skrivit och beskrivit det många gånger. För många? Dagar kommer, nätter likaså..

Ändock är mitt hjärta av godhet, min själ en krigares.. De fiender som det möter bekämpas med mod och förstånd och aldrig mer kommer den att fly in i rusets behag..

Somliga äro orden, de lagras och är likt goda ostar bäst när dom fått vara i fred ett tag.. Försvinnande gott tar fort slut, som mina gjorde nu..

Jag är trött, en flisa av sorg skär i mig, locket på asken gläntar och det undermedvetna säger BUUUU..

Tror jag tar plats i soffan igen, och låter min stora hand omsluta den lilla foten, söker tröst hos det bästa som finns i livet.. Mitt barns kravlösa kärlek.. Min dotter, magisk och underbar..

Sovgott.. U

.. Nästan natt..

23.14 pip.. O här sitter jag i mörkret.. Det är ovant, o inte höra Mayas sussa, hennes snörvlingar och det är tomt.. Men skönt! Att bara vara, få tillåta sig själv att just vara själv.. Alex är på sitt rum och harmoni andas..

Dagen blev som jag skrev. Jag tog med mig orden in i den. Så när det var som allra mest mitt på dagen. Då telefonen ringde stup i ett, mötena avlöste varandra och trafiken var ett ända stort kaos.. Då var det ändock en lugn Uffe som satt vid ratten och fanns. Tog bra beslut, snabba lösningar, de enklaste, men väl genomtänkta..

Bokat flyget till Kiruna idag!! Vi åker upp och fiskar, på Sveriges tak, nordkalotten.. igen.. Där horisonten aldrig tar slut.. Där blicken och själen får vila..
På något sätt har jag tagit mitt fiske till en annan nivå. Förr var det så viktigt, det viktigaste att få så många och stora fiskar som möjligt. Nu, är det något annat som lockar.. Det är gemenskapen med naturen, med min son som är min ständiga fiskekamrat nuförtiden. Tanken att få sitta och se den magiska naturen, fjällen och höra älvens brus tillsammans med brasans knaster. Med min son, det måste vara större än alla pengar i världen, det måste vara det som kallas att vara rik.. Den allra hållbaraste lyckan.. Den som består..

Livspusslet flätas. O fast det är en del jobbigt i livet, allt som sker nämns ju inte här, så ler det mot mig och jag känner att det är mitt..

Sovgott.. U.

Godmorgon..

.. En tidig morgon. En dag som ligger framför mig. Sitter och dricker mitt kaffe och tar mina beslut. De innehåller en tanke om att fylla tiden med positiva ting. Sköta om dagen idag, som är just nu. Ta en sak i taget och priotera det viktigaste först.
Acceptera att det är precis som det är.
Agendan är full från morgon till kväll. Ska träffa flera människor som på ett sätt behöver min tid och hjälp mycket mer än vad jag själv behöver den. Min hjälp gör deras dag enklare. Jag kan bara behålla det jag har genom att ge bort det..

Fast egentligen, kära läsare, skulle jag helst av allt haft semester idag och följt med mina arbetskamrater till Halmstad. Jo, det har varit bestämt sedan i vintras att just denna helg åka till Halmstad och bara vara.. De åkte igår, men för mig var det omöjligt att åka då eftersom Maya gjorde sin EEG undersökning och det fanns ingen barnvakt att uppbringa.
Har tänkt och vridit på detta flera veckor, o till slut bestämde jag mig för att stanna hemma. Hos min son. Jag är behövd.. så..

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Jag mediterar. Ibland mitt i dagen, då det är som allra stressigast kan jag parkera bilen utmed vägen, och stänga av omvärlden för några minuter. Koncentrera mig på andningen och rensa hjärnan på alla tankar.. Flera kvällar i veckan sätter jag mig och mediterar, när Maya somnat och livet knackar på från flera håll, då tar jag mig en halvtimme, i ensamhet.. Andningen, fylla lungorna med luft och känna hur kroppen egentligen mår..
Igår, på sjukhuset när Maya skrek som värst, när jag kände den där vanmakten att inget kunna göra för henne, inte vara tillräcklig, inte kunna trösta, inte säga att - nej, det här tar vi och struntar i.. Då jag var tvungen att vara stark. Mitt i skriket, hennes förtvivlan, blundade jag och slappnade av.. Vid sådana tillfälle ber jag till min gud. Min egna gud. Det som är större än jag själv.. Jag ber om förstånd och ork, om vägledning och styrka..
Larvigt, kanske en del tycker, men det hjälper mig, det hjälpte Maya, lugnet, min och Safies trygghet smittade av sig och prinsessan lugnade ner sig och somnade.. 

För den underbaraste resursen som finns, Safie, var med oss på EEG undersökningen. Hon är guld värd, en av de där människorna jag mött på stigen som föralltid kommer finnas nära mitt hjärta..

Idag ska Maya åka till stödfamiljen. Lovat mig själv att bara släppa och njuta av min barnledighet.. Efter arbetet idag ska jag hjälpa några damer med att putsa deras fönster, o sen ska jag ner till gymet och ta ett "mördarpass".. Äta gott, plocka fram fiskesaker och imorgon far vi mot favoritsjön och fiskar..

Thats my life.. Life of U..

Önskar alla en underbar fredag och kärleksfull helg.. U.

En kram..

Ibland, kan jag känna hur min själ skriker.. Det är som att stå helt ensam på tundran, oskyddad från alla känslor som stormar, piskar, far likt skärande glassplitter rakt igenom.. Se mig, hjälp mig, jag behöver dig.. Du som var min vän..

Det tar tid att få iordning. Arbetet tar mycket tid, Maya tar tid, Alex tar tid och så ger jag min tid till en och annan vän.. Just nu känner jag hur jag irrar runt och hittar inte vägen, i livets labyrint.. Jag behöver inte hitta ur, för jag gillar dom där slingrande stigarna, som leder mig till lärdom och erfarenhet. Det jag inte gillar är när murar byggs framför mig som jag måste stånga mig blodig mot för att komma vidare. De har en funktion. De är där för att jag ska påminnas.

Imorgon är det EEG-undersökning, håll tummar för att vi slipper, för att lilla Maya slipper och inte har någon epilepsi..

Bara en kram mitt i det som sker. En lång öm sådan, en av vänskap, ett ord som berör, ger kraft och ork att fortsätta.. Eller kanske en vän som hör av sig och är där, ger en stund utan att man ska behöva fråga..

En present, en som inte kostar ett öre, skulle jag uppskatta.. För idag sprang jag rakt igenom några väggar. Lite svedd i kanterna.. Inser att det finns en vägg som jag inte kan forcera och planerar utefter det.
På fredag ska Maya åka till stödfamiljen. Jag skulle följt med till Halmstad med mina arbetskamrater. Valde en annan väg, att vara med min son och mig själv. Jag är lärt mig att ta det enkelt och göra val, det viktigaste först.

Det finns en saknad i hjärtat. Själen full med kärlek..

Sovgott.. U

En arbetsdag igen, efter några dagars ledighet. Maya var idag på sin sista dag på LEMO träningen, jag kunde tyvärr inte vara med på grund av arbetet. Man måste helt enkelt proritera..

Jag kan säga som så att jag har fullt upp på mitt arbete, det är underbart att varje dag åka till ett arbete som man trivs med och där man fyller en viktig funktion.

Jag fyller en viktig funktion för mina barn också. De kommer alltid i första hand. Det viktigaste först.. Jag, min son och dotter.

Så nu tänker jag vara trist och sluta detta inlägg och umgås med min son en stund innan det är dags för sängen och nattens goda sömn..

Sovgott.. U.

Stolt..

Underbara väder!! Magiska sommar..

Det är som det är. Tänker på Bilbo Bagger, hans avsked, alltmer.. ska ändock hitta, någonstans i virrvarret av känslor och upplevelser ett sätt att fortsätta..

Sveriges nationaldag. Jag är stolt över det landet jag bor i. Det är ett fantastiskt land. Sverige är fantastiskt..

Samtidigt skäms jag. För att det är en så utbredd känslokall syn på människor som lever i minoritet. Att välutbildade människor som flytt från sitt hemland inte får de arbete som de är utbildade till. Att människor som inte har ett svensk klingande namn ofta byter namn, till typ Svensson, Larsson, Andersson för att överhuvudtaget ha en chans till att få komma på arbetsintervju..
Jag skäms för att vi måste kämpa med näbbar och klor för människor som lever med ett handikapp. Att ekonomi går före människans rätt till ett liv, ett liv som du och jag.. Det finns så mycket orättvisa. Det gör mig ledsen. O det skapar en oro i mig över hur det ska bli.. Jag möter varje dag människor som i deras vardag möts och lever med denna orättvisa.

Men jag tänker alltid vara stolt över den flagga vi har, det land vi bor i.. Att vara svensk är inte lika med att vara rasist..liksom..

Nog med sånt, ingen politik i min blogg, har jag ju sagt en gång.. Men filosofi, ja, gärna..

Hur blev vår dag? Jo, den blev som den blev, som vi gjorde den till. En del Pippitittande:), promenad och glass, västerbottenpaj med sallad, nån timmes vila mitt i dagen, skratt, måla, lite gnäll (väldigt lite), o så avlösning, jag tog promenaden till gymet och körde ett mördarpass i värmen, nästan tre timmar som avslutades på löpbandet i 30 minuter.. haha, tokigt, men så befriande skönt att rensa tankarna och känna hur kroppen mår..

Tänkte kasta mig i soffan o glo på tv ett tag, troligen kommer jag somna gott, eller iaf somna, för det är nog inget som kan fånga min uppmärksamhet tillräckligt mycket för att hålla mig vaken. Vore förresten trevligt om det skedde snart.. Nåt som fångar min uppmärksamhet..

Maya sover, balkongdörren står öppen och utanför blåser vinden, i den begynnande kvällen.

Lärde du dig nåt idag? Sa du något ömt till din käraste? Tog du dig tid att prata med dina barn? Tog du dig tid att stanna upp och dofta på livet?

Varje dag är jag tacksam. Ibland kan jag glömma bort det, för stunder, för timmar och då och då rullar dagarna på, men jag blir alltid påmind om vilket underbart liv jag lever och jag är stolt att vara jag..

Sovgott.. U.

Snark..

Morgon. Vällingstunden. Kaffe. Pippi.
Hon ser Pippi nu, o jag dricker mitt kaffe. Ska diska och göra fint i köket, dessa hushålssbestyr. Sedan borde jag ta tag i alla flyttkartonger här, plocka, skruva upp hyllor o sånt där. Det är ganska stökigt hos Lindahls just nu..
Men, solen lyser och vädret lockar till äventyr, eller hur? Igår var vi i lilla Söderköping och åt glass på Smultronstället, lovar Maya njöt i fulla drag.
Vid nattningen så somnade både hon och jag, men jag är lika trött för det, fast jag sovit många timmar.

Vi får helt enkelt se, vad det blir för bus idag..

Det där med Mayas matvanor och vikt ska jag skriva om framåt kvällen ( om jag inte somnar), innans dess ser vi till att få en bra måndag. Det ligger en fullspäckad vecka framför oss, med läkar o hab besök, samt en jädrans massa arbete för mig.. Livet är som man gör det till!!

Ha en fin dag.. U.

Ett skepp kommer lastat med gös, skratt, sol o glass..

Hmm.. En dag med innehåll. Som att gå på stadens gator och handla lycka. En stund på morgonen, inslagen och klar, lagd i själens påse.. En halvtimme av livet i bilen på väg mot barnvakten, en halvtimme av bus och leende, skratt och nyfikna blickar på kossor och hästar som vi far förbi på vägen. Kort, kort stund av begynnande surläpp, en liten underläpp som darrade till och skymten av en tår i vrån när jag körde upp på syrrans garageuppfart, men Maya är glädjen själv och en kram och puss på kinden när jag gick så fanns det där igen. Glittret av livslust..

Ögonglitter byttes ut mot vattenglitter, solen som värmde, vinden som svalkade, på sjön, där jag glömmer allt annat. Det är faktiskt så, på sjön försvinner all sorg, alla krav och tankar. Där njuter jag till fullo och jag vet att dessa stunder gör att jag orkar.
Fisken ville inte hugga, det blev en gös som fick bli middag till min mamma, ett tack, litet sådant för allt hon gör för oss, Maya och mig.

Att se kärleken, att få en bild av den, det kan jag ge er. Ska en dag spela in det ögonblick då jag kommer hem igen. Då vi möts, efter att varit ifrån varandra, Maya och jag. Det är magiskt och varje dag är lika fin. När jag kommer och hämtar på dagis, o idag. Det är ett barnasinne, ett ansikte som spricker upp och hela världen ler just då.. Ingen ondska kan tränga igenom den kärleken..

Åh, jag har blivit så "dålig" på att fotografera. Måste se till att börja ta foto igen, det blir ju skittrist med en blogg med bara massa ord, eller hur??

Tankar. Om hur mycket man ska utsätta sina barn för. Ska man ta allt på en gång? Det är MYCKET på G dessa veckor som vi har framför oss. EEG, magsäck o matstrupe röntgen, läkarbesök för samtal om knapp, o så fick jag brev från habs kirurg, troligtvis något om den höftröntgen vi gjorde för nån månad sen..
Våra barn är som vilket barn som helst, men fy fan vad jag hatar cp just nu.. Ingen som inte lever med detta nära inpå sig kan någonsin förstå.
Beslut. Mina och bara mina som ändå ska gynna min underbara dotter till hennes bästa.
Som jag känner är det för mycket för henne just nu, kommer bli för mycket. Möjligen kommer jag se till att dela upp, ta det viktigaste först..

Hon äter som en häst (eller iaf nästan:) så det är med knapp kanske får stå tillbaka ett tag. Hennes viktkurva är stadigt på väg uppåt och hon äter bra vid alla dagens måltider. Hmm.. för mig känns det som ett ganska vettigt beslut..
.. o jag brukar ju göra som jag vill ..

Jag sådde detta frö, och varje dag vårdar det ömt, håller livet mot mitt bröst och ger allt, mitt hjärta och själ.. min tid, mitt liv..

Idag har varit en underbar sådan, imorgon kommer en ny.. Det är en cocktail av känslor i kroppen. Gråten, mina tårar tynger, men i botten, innerst inne lyser ändock lyckan. Inget annat ska få segra..

Till sist, ett tack till syrran och hennes familj, här dottern och Mayas kusin Matilda för eran hjälp idag, så bror och morbror Uffe fick möjlighet att komma iväg på några timmars fiske idag.. Tack..

Ta hand om varandra.. Le, och viska ömma ord till den du älskar.. vårda det fina i livet..

Sovgott.. U.

Pladask..

Tänk er att inte kunna lägga er till rätta som ni vill. Att känna att man vill byta sida när man somnar, och då tar det all, all er energi för att vända er, om det överhuvudtaget går. Så är det för Maya. Hon visar mig när hon vill byta sida, när jag bäddar henne i soffan, då vrider hon på huvudet och jag vet, känner henne att nu vill hon ligga på andra sidan.

Sedan rör hon sig väldigt mycket i sömnen, både frivilligt, men mest ofrivilligt. Hon är väldigt spactiskt och stel stundvis när hon sover. Ibland verkligen hatar jag cp..

Jo, hon rör sig som sagt ganska mycket i sömnen och inatt rörde hon sig alldeles för mycket.. Vaknade klockan 4 av ett ramaskri, ett sånt där som man får ont i magen av. Lilla plutta hade trillat ur sängen!! Oj, oj, oj vad ledsen hon var, men inget hände, ingen skada förutom att hon var väldigt rädd.
Det var ju ljust ute och jag har inte packat upp min väckarklocka :) så vi smög upp, gick med henne nära mitt bröst och klappade den våta kinden. Det var då jag insåg att klockan egentligen var nästan mitt i natten.

Vi somnade om i soffan, Maya och jag. En o annan snyftning, pappas armar runt sig och skäggstubben kliandes i håret. Då kan man inte hålla ögonen öppna..

En väv av skeenden, som flätas ihop till vår helhet.. Själen som är på utflykt, svävar i frihet, möter, mötet, det oförutsedda ödet..

Det som avgörs av glömska, eller av att man plötsligt bestämmer att man ska ta en annan väg till arbetet.. så får man den där aha-upplevelsen - möter lärdom och förståelse..

Jag gillar att ta andra vägar i livet. Kan till och med åka en längre väg till dagis för att se andra saker än vad jag är van vid. Det är då mina tankar förändras, livet klättrar repstege..

Nu sover min prinsessa. Imorgon ska hon vara hos syrran och kusinerna askul, ja, jag kallar dom det och har gjort det i några år.. Kusinerna askul :).. När jag berättade det för Maya förut riktigt bubblande hon av glädje, förväntans glitter i ögonen.. Små stunder av ömhet..
Jag ska åka och fiska med min kusin, Jim, vi är som skrot och korn.. Stora män, tatuerade överallt, men känsliga och nära till gråt då och då, snälla som få..

Man ska aldrig döma någon efter utseendet.. aldrig..

Önskar alla en godnatt sömn.. U.

Lite så o lite si..

Några av mina möbler får inte plats i lägenheten, den är lite mindre än förra. O jag som samlat på fåtöljer :).. Vår fina sagofåtölj får inte plats så igår bar jag ut och ställde den på balkongen. Ett så länge ställe. Det blev succé!! Maya och jag satt länge därute igår kväll och berättade sagor och bara myste..

Blev inget inlägg igår. Har en del annat att göra så att säga. Just nu känns det som jag bär en sak från en plats till en annan, ingen struktur alls :).. o inatt kunde jag inte somna. Sånt är inget kul..

Maya skulle absolut inte ha nån välling i soffan och titta på barnprogram som vi brukar göra om mornarna.. Nix, fåtöljen på balkongen.. En sån där stund av innerlighet, som bara kommer finnas i själen år efter år och skapa lyckorus.. Tänk att en kvart av livet kan läka..

Nu ska jag göra en annan sak, som inte alls är lika angenäm och mysig. Diska. Det gillar jag inte :)..

Ska arbeta idag, världens bästa farmor kommer hit, tänker bjuda henne på en god fiskmiddag när jag kommer hem, tror både hon o Maya uppskattar det.

Ha en bra dag.. U.