Herr glömsk o jag..

Herr glömsk igen.. Inga havregryn hemma, o jag som varje dag äter min gröt.. ajajaj.. men, ok.. man lär sig av misstag, kanske, jag brukar ju skriva om att jag lär mig av dom.. Däremot verkar min glömska aldrig ge upp :).. Jädrans glömska..

Jag har börjat packa. Inser att det kommer bli väldans många flyttkartonger o bära på, och det ska bli underbart när denna flytt är över och förbi. Hoppas jag kommer trivas och bo i den nya lägenheten i många år till, så jag slipper detta med flytt..
Har bott i denna lägenhet i drygt två år, och det är liksom nu jag börjar bo in mig. Varje dag, flera gånger om dagen tänker jag ändå på hur skönt det vore med hiss, hur skönt det SKA bli med hiss.. hisnade tanke.. underbart..

Jo, den här Herr glömsk.. Det är ju inte bara små bagateller som havregryn, snus och ibland livsexiliret kaffe han glömmer.. Nix, igår när jag hämtade Maya så sa Safie:
- O imorgon är det studiedag!!!
Paniken spreds sig som en skogsbrand i kroppen.. Studiedag, studiedag, studiedag.. Varför har ingen sagt nåt, tänkte jag..
Det innebär ju att Maya är hemma hela dagen, hur ska det gå till när min agenda är fullbokad från morgon till kväll?? Ringde helt enkelt till barnhjälpsakuten, farmor!! Hon är ju lite van med att hennes son är glömsk :).. O visst, nu sitter jag här och väntar, Maya kollar Emil och jag dricker mitt morgonkaffe.. O fast livet förnärvarande har tidsbrist är det magiskt att leva.. I gråt och skratt, i djup längtan och innerlig närvaro..

Att se hur kärleksband åter knyts, möten med det självklara. Hur trygghet som skapats ger skörd.. Sår som blöder, själen som gör ont, att nästintill tvinga sig själv att ställa sig själv bredvid och se på..
För kärlekens skull, för den framtid som hon har, min lilla prinsessa..

Nu ska jag fortsätta in i dagen, med frukost utan gröt, iväg jag far ut på arbete bland spännande möten, medans jag lämnar Maya i världens bästa farmors famn..

Mina tankar är hos de som fortfarande lider, men mitt liv är mitt och jag njuter av varje sekund, av varje känsloyttring och bestämmer mig för att leva och låta leva..
Jag kan bara behålla det jag har genom att ge bort det.. Le och möt din medmänniska med respekt..

Önskar alla en underbar onsdag.. U.