Han har LOVAT mig att teckna mer bilder så fort denna flytt är färdig, och det ska jag se till att han också gör..
Har pappa berättat när han tecknar och berättar saga samtidigt.. Oj, oj det är spännande och så blir det fina bilder som man kan sitta och titta på länge länge..
Hit, till den blanka ytan av nyfikenhet, av hemlighet och där under ett liv av det okända.. Det är dit jag längtar, då och då, mest hela tiden..
Önskar jag kunde spola tiden framåt och vakna någongång nästa vecka och allt, varje pinal och möbel flyttad och klar..
Så här glad är jag när det snart är dags att åka till dagis. Jag gillar det, pappas o mina rutiner på morgonen!! Ibland säger pappa att vi måste nog göra lite annorlunda, men jag vill inte!! Det ska vara så här: först hör jag hur papsen smyger upp på trötta ben, suckar och stönar "uha vad jag är trött"..
O så hör jag hur han brygger kaffet, och pysslar med min välling och så.. Sen kommer han in till mig och lägger sig ner bredvid mig och så ligger vi och myser tills han lyfter upp mig i sin famn och bär ut mig i soffan. Då är vällingen god och livet bra underbart.. När jag druckit upp vällingen vill jag se på lite film innan vi tar tag i det där tristaste, påklädningen!! Jag sitter i min stol när jag ser film, inte min matstol utan en stor "babysitter" som liksom är som en liten skön fåtölj..
Kläder på!! ropar pappa.. Jag trilskas och gnäller, men det är mycket bus och kittel när vi klär oss och när det väl är klart så brukar jag sitta så här i soffan medans pappa gör klart allt innan han tar mig under armen och vi far iväg..
Det har och är ensamt. I flera år har jag varit ensam och skött Maya helt själv. Det är fortfarande jag som har huvudansvaret och skötseln, men på sätt och vis ändras livets vardag. Man måste, det är en självklarhet för mig att förlåta - Livet är alldeles för kort för att grubbla och rota in sig i hat och förakt..
Det är den yttersta kärleken till livet och medmänniskor att ge av ens förståelse. Det är alla barns rätt att ha både mamma och pappa i sitt liv.
Vem vore jag om jag förbjöd??
Det är med kärlek vi botar hat.. Nu ska jag in och lägga mig bredvid min prinsessa. Ja, hon sover i min säng, dumt, ja en del påstår det, men hon sover gott och är trygg och det är det viktigaste för mig.. o henne.. När vi flyttat och bott in oss några veckor ska hon få börja sova i sin egna säng. Hon gör det hos sin stödfamilj och så måste det ju bli här också till slut.. Hon kan ju inte sova i min säng hela livet :) och så är det så att jag stör henne och hon mig under nätterna..
O nu vaknar hon.. så..
Sovgott..




2 kommentarer:
ÄN EN GÅNG DU TILLFÖR SÅ MYCKET I MITT LIV TACKAR
Det som slår mej när jag läser är hur lika våra barn är, trots att dom är så fullkomligt olika... Dom är barn... Same same, but different... :)
Skicka en kommentar