Äsch, sicket virrvarr..

Det närmar sig.. sakta men säkert närmar det sig.. Tanken har slagit in på en stig som jag vet kommer ha ett slut, den har sin ände i ett t-kors, o därifrån får vi se vilken väg vi tar, tanken och jag..
 Ett beslut har tagits i mig, och det är bara mitt..

Idag har Mayas mamma varit och hälsat på, och då är inte pappa värd något, jag får inte mata, inte krama, inte ska man sitta i pappas knä, inte får pappa dra sulkyn, nix.. Det är mamma som gäller.. Hon blev väldigt ledsen när mamma åkte härifrån, o såg länge ut i hallen och man såg i längtan i hennes ögon..

Men i slutänden är det faktiskt pappa som är den tryggaste famnen att somna hos. Hon ligger nu här i soffan och sover, i min närhet, jag kan bara sträcka ut min hand och smeka hennes lilla fot och gör det också, de stunder jag sitter och filosoferar, en paus från tangentbordet och blicken in i främmande framtider..

I labyrinterna av lyckorus, av avtagsvägar från det vi känner, ostadiga ben i föränderliga tider. Då löven kastar sin skugga, där vi ligger och ser genom dess verk av livsnerver..

Äsch, jag är inne i en svacka, får inte fram orden jag vill förmedla. Vaknade alldeles för tidigt imorse. Varför är det så?? Att ungsnodden ska vakna klockan 5.30 när det är helg?? Hon gör det ju nästan aldrig på vardagarna.. Det är en underlig vana det där, som hon har, min underbara lilla prinsessa..

Jo, ni som följt bloggen vet hur svårt det varit för Maya att gå upp i vikt. Denna vikt har varit som ett mörkt spöke och gett mig huvudbry och fyllt själen med oro.. Men!!
Igår var vi hos farbror doktorn, som förövrigt var skittrist tyckte Maya, för pappa kom så där mitt i leken på dagis och bara hämtade prinsessan och  for iväg till doktorn.
Det var ju mycket roligare att sitta i sittskalet och gräva i sanden med Safie.. I vilket fall, hon har gått upp massor:).. för att vara lilla Maya, sex hekto på mindre än två månaderna.. YES!!!
Maya gjorde ju även en MR undersökning för några veckor sedan. Då togs en mängd blodprover och öron, näsa och svalg undersöktes när hon var sövd. Alla prover var bra. Det hittades ett "brosk" bakom hennes näsa som gör det lite besvärligare för henne när hon är förkyld, o ni vet ju också, att Maya ofta är snörvlig och täppt i näsan. Det där blir ett beslut senare om operation eller inte. Just nu är det absolut inte aktuellt med en operation, för hon har aldrig sovit och ätit så bra som nu..

Det som röntgen visade var mer ledsamt, Maya har svåra skador på sin hjärna, jag försökte lyssna på läkarens ord, men hans ord var likt osammanhängande rebusar.
Jag vet, förstått att det är så, Maya har en grav hjärnskada vilket ger henne stora problem med en massa olika saker.. men, hon är Maya, den gladaste ungen, som alltid har nära till underbara skratt.. som idag, när vi var hos farmor (jo, Caroline följde med och hälsa på farmor Asta:), Maya satt i sulkyn och jag trixade lite med mina sandaler, o kasta upp dom i luften, o vips for en sandal upp på taket.. Maya kikna av skratt, så där så ögonen tårades.. o där stod jag med en sandal och smittades av glädjen..
 Farmor bjöd på Pavlova tårta och medans vi satt där och fikade i godan ro, for clownen in i mig och jag sköt iväg en sked grädde på farmor.. Först såg hon på mig med stora förvånande ögon, lilla prinsessan, sen såg hon på farmor som satt där helt prickig av grädde över ansikte, hår och blus.. Då brast det för alla, då klingade skrattet över byn.. Lycka att finnas.. glädje och kärlek.. det kvittar, hon är allas lilla Maya, precis så som hon är..

Sovgott.. U.