Jag ställde mig på tå och nuddade månen. Den viskade i mitt öra att livet finns där framför dig och smekningen var som en ljum sommarvind över kinden. En lycklig ömhet gnistrade ikapp med stjärnorna som klart lyste runt oss, där vi stod, månen och jag..
Omsluten av en magisk sammets mjuk doft, ville jag stå där, tryggt i ensam tvåsamhet, orden slöts tysta i evigheternas oändlighet och sakta uppfylldes min själ med den visshet bara månen kan ge..
-Vänd om, min vän, vänd om..var inte rädd för det okända, se vart dina spår gått.. Sakta såg jag då, hur skuggorna svajade, och hur mina spår i sanden tynade bort av vågens skvalp.. De steg jag tagit, i ett virrvarr av törnen där blodet runnit, blev själens minne, ärr, av ödslig försakan..
-Lugn, viskade månen, jag kommer tillbaka och försvann bakom skimret av strålande ljus.. Endast total tomhet fanns kvar, där i mitt sinne, saknaden av månens lenhet, den kärlek som jag haft rev obarmhärtigt hjärtat i trasor.. Mina händer gömde ansiktet, där jag stod naken i ett land jag inte kände, tårar rann, de som ingen skulle se.. De trillade ner på marken jag stod. Sakta, kikade jag genom fingrarna och såg en värld jag aldrig förr mött. Då, kom dom igen.. susande, glittrande, rogivande sagolika..
-Våga, min vän, våga.. Naken stod jag, utan kunskap om det liv jag valt, naken tog jag de första stegen på livets stig..
Jag ser på månen där jag står, i ett hem jag aldrig trodde jag haft och i dess skugga ser jag, en gryning, en trygghet.. Jag ser själar dansa och den ler, kärlekens glimmer.. O om jag blundar och lyssnar noga hör jag hur dess ord når in i mitt innersta, de smeker min nakenhet med behag, rysningar av innerlig lycka, sann glädje..
Du vann, min vän, du vann..
FREDAG: 05.00, en liten ettrig fot väcker mig med att den sparkar mig i ryggen. Yrvaket, omedvetet vänder jag mig om och säger.. - Snälla Maya, klockan är bara mitt i natten, vi måste sova.. I det dunkla morgonljuset inser jag att hon inte alls är vaken. Hon drömmer. Troligen om att hon är på dagis och springer i sin gåstol.. Vem tusan kan sova med en fot i ryggen?? Smyger upp och drar iväg med mitt täcke som en stor snuttetrasa efter och kastar mig i soffan.. Hinner knappt tänka tanken klart innan jag somnar gott.. Mmmm.. sömn.. ljuva sömn..
Är på ett strålande humör, Maya likaså.. småkvittrar ikapp med henne o kärlekskranka fåglar medans kaffebryggaren puttrar och välling värms.
Överfalls av en sån där ödmjuk värme när vi myser ihop oss i soffan, prinsessan och jag, då hon dricker upp nästan all närande välling och ser på mig med sina vackra ögon och ler lika glatt som igår och nickar ett vilt JA när jag frågar om hon vill se på Emil..
En stund för oss själva, hon i sin sagovärld sittandes i sin stol, djupt försjunken.. Jag med min kaffekopp sittandes i soffan.. Det är tio minuter av rutin i vårat liv. Ett ögonblick av dagens alla minuter som faktiskt ger energi för resterande tid..
Pysslar runt i köket, dricker min andra kopp kaffe, kokar gröt och plockar fram kläder.. Ida sjunger sin visa och till min glädje, min förvåning hör jag hur Maya försöker sjunga med, hur hon på sitt alldeles speciella sätt sjunger med Ida.. Ställer mig i dörröppningen o ser på min dotter och faller i gråt.. Av just det som är nu.. Att hon är min, min speciella underbara magiska..
Val i livet. De vi gör varje dag. För att inte livet ska bli allt för tragiskt trist tar jag knappast samma väg till dagis varje dag!! Ibland, oftast då vi är lite sena, då tar vi den närmsta.. Då vi har mycket tid, ni vet såna där mornar man vaknat tidigt och sitter här o tittar och bara väntar på att klockan ska ticka på, ja, då tar vi den långa.. Den kan ta oss förbi stadens å, se hur vattnet glittrar och gässen äter frukost. Ibland tar vi vägen förbi Alex skola och släpper av bästa brorsan. Då och då tar vi bara o åker karusell runt de trånga gatorna runt vårt kvarter.. någongång, måste bilen ha mat o då tar vi vägen till macken och tillbaka..
En puss, en klapp på kind, ett hejdå ha det så bra.. Skiljs vi åt, trygga med att vi ses ju snart..
Tog ett pass på gymet efter jobbet. I omklädningsrummet efteråt undrade jag VAD det är som gör att jag mår så bra av det.. Rinnande svett, tar i så jag mår illa och vill spy, i en kvav källare bland stela gråa vikter..?? Men, jo, jag mår helt enkelt skitbra där :)..
Likt dagen började slutade den.. Dansande till Lundell lagar vi en omelett och blandar till kvällsmedicinen. Sätter oss på golvet och Maya väljer film. O jo då, vi ska återigen se när Emil fastnar i soppskålen.. Äter, småpratar och mår rent ut sagt förbannat bra..
Oj, vad långt det blir.. Inlägget.. vem orkar läsa?? Slutar nu, här, nu.. Sätter på en film och är.. bara är.. Sedan ställer jag mig på balkongen och lyssnar efter månens viskningar..
Njut, min vän, njut..
Sovgott.. U.
5 kommentarer:
Jag orkar läsa, gärna flera gånger om! Ikväll rinner tårarna nedför kinderna också....men det kanske mest beror på att jag snart varit uppe 1 dygn!
Tårarna rinner också av glädje över att få läsa dina rader men samtidigt av att det också delvis gör ont i hjärtat!
Du är fantastisk Uffe!
Kram från kusin!
Jag orkar läsa..... Du skriver helt fantastiskt, det går rakt in i hjärtat på nåt vis......
Fina Maya som sjunger med i sångerna, underbart!!
Ha en fin & solig lördag!
Jag orkar också läsa... älskar dina poetiska vardagsbeskrivningar. Önskar jag kände dig o Maya. Du är så otroligt livsklok och de dagar du skriver är lycka :)
Om man orkar?? Tror knappast du behöver bekymra dej om det =) Tillhör dom som lusläser det du skriver..
Jag vill och orkar läsa ikapp efter två dagar utan dator. Som tur är verkar du haft tillgång till en istället.
Skicka en kommentar