Längtans leende..

Tänk när månen skiner, kastar sitt sken av silvergläns över den spegelblanka vattenytan och man sitter där, mitt i magin. I det oändliga storslagna.. Ljuden, dofterna och känslan av frihet, den innerliga ,skör som tunnaste kristall.
Sitta där i ensamhet, i gemensam tystnad och tillåta själen vandra iväg, tankarna och kraven, vardagen bakom sig och blicka in i framtiden, i horisonten där i evighetens universum.
Tända en brasa som värmer, sprakar, mystiskt lockande.Samtala med sin vän, om livets labyrint, där vi irrar letar finner svar.. Den vägen vill jag vandra, stigen ner till klippan, till havet, där livet en gång började. Där vår historia kröp upp på land och skapade denna vackra värld..
Möta gryningen, då solen sakta stiger och morgonen vaknar, fiskar som slår i vassen och havsörnen som svävar tyst i skyn.. Den friheten, den tröttheten som infinner sig, när arla fisketur är slut och sömnen som  kommer när solens värme blir behagligt skön. Den sömnen är den bästa av alla..

Imorse när väckarklockan ringde var jag så trött att jag nästan mådde illa. Den där tröttheten får mig att gråta, man blir överkänslig och då och då kommer en enorm längtan tillbaka. Så är det. Sanningen.
Den där som kan vara så svår att tala om. När man kunde ligga och dra sig tills det var precis dags att åka, eller kunna gå upp, brygga sitt kaffe och koka gröten. Se nyhetsmorgon i lugn och ro och njuta av kaffet som lockar kroppen att piggna till. Ta en dusch och klä sig och sedan en promenad ut i de bestyr man själv väljer. Inga krav, inga måsten, inga rutiner..
Tankarna kommer. Tankarna går.. försvinner, tynar bort. Kärlekens rusiga ömhet, förunderliga blickar, skratt som klingar, livet lever och dom lär mig leva mitt liv. Barnen. Mina underbara.. Se dom leka, se en kravlös kärlek o trygghet..

Åkte ner till gymet och körde ett sådant där mördarpass medans min son var här hemma med Maya. Jag kom hem till ett hem som var fyllt av skratt och glädje. En diskande son och en dotter som sken av bus.. Det där buset fick hjälpa pappa med matlagning och en del hushållsgöromål, men det gjorde inget, för buset och sprattet glittrade vidare med ett ständigt leende..
En tonfisksallad och en kycklingsallad lagades innan kvällningen tickade fram mot det oundvikliga. Lovar er, om ni hört de skratten, då vi bytte blöja och satte på pyjamas, pappas kittlande skägg och kurragömma under täcket, lyckostund, magiska ögonblick som letar sig in i minnenas vrå, som i mjuk bomull förvaras dom i själens inre.
Välling och Emil, stearinljus och snuttefilt. Vem vill då sova??
När jag sa att det var dags att säga godnatt till Emil, då vände glädjen. Tårarna som rann utmed kinden gjorde alltför ont i en pappas hjärta så jag gav mig och hon fick se Emil liggandes på min mage. Det var inte så dumt varken för en liten trött tjej eller en sliten pappa..
Att ta hand o det som sker. Att förändra de fel och brister man har, det är utveckling och skapar trygghet i mitt liv.. så.. gott folk.. Njut av det som är nu, för då kommer framtiden le..

Nu närmar sig klockan 22 och jag ska avsluta denna måndag i mars..

Sovgott.. U