Illertankar..

Om du går mot solen har du skuggorna bakom dig.. eller nåt sånt säger ordspråket..
Gick omkring här idag och dammsög samtidigt som maten puttrade, kokade, där på spisen. Maya satt i sin lilla stol och kollade på Emil, och    vi småpratade om vad som hänt idag..
 Då kom det där ordspråket upp i min hjärna, o jag tänkte.. Ja, det där stämmer nog, men om jag alltid går mot ljuset och lämnar skuggor bakom mig, hur ska jag då veta hur dom ser ut??
Hmm.. O jag vill ju inte gå med solen i ryggen och ha alla skuggor framför mig, eller hur!?
 - Men, Uffe, om du backar mot solen, då och då, sa hjärnan.
Jag log lite mot den och sa.. - Tack hjärnan..
Självklart, där är lösningen.. Jag går stolt mot ljuset och låter skuggor spela bakom mig, och då jag glömmer bort mig, vem jag är, vart jag kommer ifrån så vänder jag och backar ett tag, med ryggen mot solen och lär mig av de skuggor jag lämnar..

Att vara medveten om vem man är. Är du det?? Att vara trygg i sin filosofi och i de beslut man tar. Tacksamhet för livet..
Det är vilja som får mig att nyfiket uppleva mer. Det är erfarenheten som gör att jag ser, ofta vid första anblicken vem du är.. Ögonen, de speglar själen.. där glittrar godhet och där glöder ilskan.. Där ser man sorgen och kärleken..
Jag har varit med om mycket, väldigt mycket.. Jag har läst massor.. Om allt.. Att spå i händer, zonterapi, kroppsspråk, psykologi, litteraturhistoria, historia, ekologi, osv osv.. o allt detta, har faktiskt skapat något..

Jaha, vad tusan ville jag säga med det nu då?? Det var nåt, en tanke som ilade genom hjärnan likt  en liten pilsnabb iller..Illertanke.. men den gömde sig,  jag ids inte hålla på att radera eller ens försöka leta reda på illerjäkeln.. Illertankar har jag en del. Som en hel Illerfarm.. Thats my brain..

Ett svar på en kommentar.. Ja, har hört och läst en del om Move&Walk.. men låter det än så länge vara bara en tanke. En framtid..

Det är, blir nästan tårögd av det.. men det är framtiden som ligger framför mig och jag är djupt tacksam för mitt liv, att jag kämpade mig igenom dessa år av ångest och tårar, rev mig blodig och aldrig gav mig..
Att jag mötte några människor, som träget har stöttat, lyssnat och gett mig råd på vägen.. Ni är ovärderliga, och ni har visat vara de allra bästa vänner man kan ha.. Det om något är ren och sann lycka..

Nu, tänker jag avsluta.. Kom ihåg de barn vi satt till världen.. Ge dem den kärlek de är värda, lyssna lyhört och kom alltid ihåg att de är just barn, som behöver en kram, en klapp, uppmuntran, en stabil hand att hålla i.. en grund att stå på så de växer upp till självständiga människor.. De är vår framtid..

Sovgott.. U.