Gråt, träning och ett glatt telefonsamtal..

Hämtade min lilla prinsessa som vanligt på dagis. Men idag var det ingen sån där vanlig fredag, idag tog bilen en annan väg än hem. Den tog vägen till vår stödfamilj. Jag har hela veckan pratat och berättat för Maya att i helgen ska du åka dit och sova (jag har självfallet sagt deras namn, men här på bloggen behöver jag inte skriva ut det), o Maya har blivit glad och sprallig. Men så kommer dagen D, och oj oj oj, vad hon är ledsen när vi åker dit. Gråt, skrik och förtvivlan!! O en pappas hjärta blöder.. Men jag vet att den där ledsamheten går över och jag kan inte låta henne vinna kampen. Hon har det jättebra där, så den där hemska stunden för både henne och mig får vi ta och genomlida. Det är en rastplats i livets resa som gör ondare än många andra. Den finns där av en anledning och den kommer binda oss än närmre och skapa den trygga självständiga människan hon växer upp till. Men, den smärtar och river sår i själen..

Vet ju, att jag är en man som har lite smått svårt att ställa om mig i vardagens rutiner. Att ha en ledig fredag, o kunna göra precis vad jag vill, sicken lyx.. Åkte till en god vän och satt och samtalade med honom ett tag, gemensamma intressen och alltid ett djup i dom samtalen, sedan blev det ett gympass, ett tungt och välbehövligt. Där rensar jag tankarna och mår bra.

Nu sitter jag här. I min blogghörna efter en kväll där jag verkligen försökt att finna ro i kroppen. Meditation och vila. Skapande, kreativitet.. Så motar jag tristessen, den där som kommer som en ringlande orm och viskar.. Skulle troligen bli galen om jag inte förstod vad tråkigt är. Att känna tryggheten i sig, fast stormen håller på att fälla allt runt omkring, ordentligt förankrad i självkänsla och förtroende. Grunden jag byggt håller, den är skapad med omtanke och kärlek. Då och då får jag ta ett tag och laga vissa hål, där fukten av världslig ondska letat sig in. För att hantera nuet, måste man kunna hantera det förflutna det är då vi kan se att i horisonten finns ändock ett ljus, en framtid..

När jag satt där hos min polare ringde min mobil. Ett av de bästa samtalen på länge!! Jag har äntligen blivit erbjuden en annan lägenhet, så den 1/6 kommer med all sannolikhet flyttlasset gå. Jag ska självklart se den först, men jag vet inom mig att jag vill ha den. Fy fan, rent ut sagt vad det ska bli skönt med hiss!!! Den ligger i ett område med fina promenadstråk och nära det mesta.. utan dagis, dit är det en bra bit.. men vad gör det om hundra år??

Nähä, om några timmar ska vi upp här i huset, då går bilen några mil söderut på fiskeäventyr.. Jag, Alex och  Oliver..

Sovgott.. U.