.. Kväll. Igen. Snart smyger jag in i mitt sovrum och lägger mig för att läsa en god bok. En jag läste första gången när jag var sisådär 13 år. Undrar idag vem jag då var? Vad jag då tänkte när jag läste de orden jag läser idag. Den är otäck, boken, rå och hänsynslös, våldsam död, handlar om tyska straffregementen under andra världskriget. Borde jag läst den då? Nu?
Har inte så mycket att skriva om ikväll. Denna dag har liksom varit som vilken måndag som helst. Samma rutiner.Samma bestyr. Det som är intressant är vad som sker på mitt jobb, men det varken kan eller vill jag skriva om. Jag trivs med det. Jobbet.
De saker som har fått mig låg och ledsen är som dom är. Det som sker sker och det har en mening. Allt har en mening, även ödet. Ödet som kommer som en glad överraskning och sedan lämnar oss, finns, det är vi som styr det. Bestämmer hur ödet ska se ut.
Imorgon. Tisdag. En vanlig tisdag i slutet av mars. Ett vanligt liv. Mitt.
Tänkte tanken idag, att, ja just det, min blogg skulle handla om att leva med ett barn med handikapp. Gör den det?? Nej, skulle jag vilja svara, för det är egentligen bara:) ett vanligt liv vi lever.. Maya, Alex och jag.. Ett liv där vi försöker leva i harmoni, utan ilska och irritation, låta ödmjukhet styra tryggheten in i det som är.
Detta inlägg blev nog ett sånt där opersonligt personligt.. eller??
Sovgott.. U.
2 kommentarer:
Nej.
Din blogg handlar inte om ett barn med handikapp.
Den handlar om Maya, Alex och dig.
Och om kärlek.
Kärlek till de dina.
Kärleken till livet.
En fantastisk blogg helt enkelt.
Jag tänker också att just för att den är så personlig och inte "bara" handlar om att ha ett barn med handikapp, just därför är den ju så himla bra! För det är ju just det som behöver ut till allmänheten att man inte "bara" är förälder till ett funktionshindrat barn, man är så mycket mer. Du äär du allra mest och dina barn är sina personligheter allra mest.
Eller hur?
Skicka en kommentar