Allt är månens fel..

Det är ju månens fel!! Skenet skiner ner över mig och fyller mig med tankar och sömnlöshet..Den och det andra. Kunde omöjligt somna inatt, tankarna virar sig som rötter runt min bark, ett virrvarr, av starka känslor. Det var med en kraftansträngning som jag lyckades jaga iväg dem, med meditation och andning, så tog jag mig till slut till drömmarnas land. Där allt sker. Det underbara och hemska.

När klockan ringde vid 5.30 så hade jag sovit tre timmar :).. betänk då att jag är barnledig, det måste ju vara så som någon sa, jag är galen..

En magisk tur i livets pussel tog vi idag, det jag skrivit om så många gånger här på bloggen. Ett pussel av liv.. Trött så jag irrade runt i en dimma, inget kaffe hemma, HUR ska man kunna åka iväg på fiske utan kaffe?? O så möttes jag av ett mail i min inbox som var likt ett knytnävsslag på käften. De orden tog mig hårt. O ni vet en del ord kan leta sig in långt i själen och finnas kvar där som ett obehag.
Jag tänker inte skiva mer om det. De finns ju ändå där.

Jag la kraften till att njuta av tiden med Alex och Oliver. Det har varit många skratt på sjön idag. Jag gapskrattade åt deras berättelser om vilka synder de gjort. När de snott Baileys från en mamma, eller snott pengar från någons spargris.. Bara småhyss, som Emil ungefär, fast gjort är ju gjort och man kan ju inte kasta in dom i snickerboa nu..

Jag påverkas som sagt av månen och efter många års fiske vet jag att det gör även fiskarna ( har jag sagt att jag har en fiskeguidesutbildning?) och idag, när denna supermåne är på G var de inte alls så intresserade att smaka på våra beten.
Vi har helt enkelt legat på isen och solat och skrattat, ätit och faktiskt druckit kaffe. Tack Oliver som tog med en liten termos kaffe till Uffe!!

Det är så, att jag vill lägga det här pusslet som är mitt liv till ett underbart minne. Känna att jag gjort det jag vill och vara nöjd.

Ikväll sitter vi här, min son och jag.. tankarna går till Maya, hur hon mår och har det. Tänker ändå släppa dem nu och vara i den här kvällen..
För som jag skrev nånannanstans.. Jag har mött verkligheten förr och börjar kunna hantera denna känsla. Orden i mailet ekar ändå i skallen..

Nu kom två av Alex polare och de försvinner in i hans rum ( kanske det är helvetet på jorden:).. för där är det enormt stökigt.. men att tjata känns som att kämpa sig blodig mot kinesiska muren..
-Varsågod, Alexander, här får du ditt liv tillbaka..

Softa ner i soffan och njuta.. thats my life.. om jag nu inte får för mig att ta bilen och åka till Omberg och se fullmånen lysa över Vättern..

Sovgott.. U.