Ok då!

Vaknar. Går upp. Brygger java, fixar till vällingen. Trycker igång datorn. Kryper ner under täcket som mycket lämpligt ligger i soffan.
Väcker Maya. Kryper återigen ner under det där täcket, nu ihop med Maya. Byter blöja.
Hämtar kaffet och ger vällingen. Sitter och pratar en stund, om vad som ska ske idag. Sätter Maya i soffan. Kuddar och täcke, runt och vid sidan om, då sitter hon bra.
Plockar fram dagens outfit. Kokar gröt och dricker kaffet på stående fot. Klär på. Far runt och letar nycklar, undrar samtidigt om jag någonsin ska lära mig lägga dom på ett och samma ställe så jag nångång alltid vet vart dom är. Inser i samma stund att mamma är likadan, som jag, letar efter sina nycklar. Kanske är jag likadan om 30 år. Kanske. Beror väl helt på mig, eller??

Nerför trappor med unge i famnen och väska över axeln och en påse i handen. Det vore underbart med en hiss! Njuter av att jag möts av plusgrader. Att slippa skrapa rutan från is. Lämnar en luktande liten tjej till Safie. Bajsat. Hon passar på att göra det i bilen till dagis. Bra rutin för pappa!

Jobbar. Ringer samtal. Funderar. Väger positivt mot negativt. Flytta eller inte. Bestämmer mig för att sluta fundera på frågan tills jag sett lägenheten. Punkt slut.
Är med en klient och spelar biljard. Samtal. Nuet. Vintern. Jobbar över. Jag behövs just då. Arbetet är inget löpande band. Ingen stämpelklocka. Det handlar om människor som behöver, någon som lyssnar, finns en stund, ett ögonblick av ens liv. Då kvittar det att jag slutar klockan 13 och nu är klockan snart 14.30.. Om en timme av tiden kan göra skillnad. Tid kostar inget. Det kan man alltid ge. Den finaste av alla gåvor.

Hämtar mamsen nere på mitt jobb. Tankar. Alltså rent praktiskt tankar bilen med bensin. Tänker tankar. Hämtar ungen. Glädjetjut, farmor är ju med.
-Kolla farmor!! Här är mitt dagis..

Handlar. Samtalar. Äter. Mår bra. Trivs. Längtar. Följer mamsen till bussen, tar Maya på ryggen, hon älskar det. Att hänga i den där ryggsäcken och att farmor går bredvid. Lyckan på jorden. Det lilla i vardagen. Som den där stunden jag aldrig glömmer. Smyger in i själen, berikar pusslet av liv..

Tar en omväg hem. För att finna en annan tanke. Går en väg jag aldrig gått förut, stannar upp, inser att jag är rik. Att jag har förmågan att älska. Att jag är bra. Struntar totalt i att folk tittar när jag galopperar fram som Lucas med en unge som vrålar av skratt. Låt dem titta. Jag ler, Maya skrattar. Hon mår bra.

Myser ihop oss, med välling och nytvättat pyjamas. Hon somnar. Innerlighet, kan känna på den, smeka den, se den, vårda den.

Är trött, så trött och bestämmer mig för att strunta i bloggen ikväll. Då, just tusan, tvätten måste hängas. Gör det. Piggnar till.
Ok då. Några rader. En och annan gillar ju det. Bloggeri bloggera blogg för alla.

Nu. Klart. En stunds meditation. Medicin för själen. Låta tankarna fara på semester och sväva bort till det där stället, där ingen stress finns. Imorgon är en annan dag. En ny dag att finnas på. Att mötas. Att se det vackra..

Sovgott.. U.