Det kommer till mig ibland. Vilken resa jag gjort, vilka stigar livet fört mig fram på. Jag har rivit sönder själen bland törnen. Klättrat i skuggornas dal, uppför, kämpat, vissa dagar utan att någonsin tro på att få se ljuset igen.
Men de dagarna har inte varit många. För fast jag verkligen upplevt ångest på nära håll. Känt den, lidit av den, vridit mig i plågor och gråtit floder.
Mött besvikelser och motgångar, så har jag mer eller mindre alltid tänkt att ljuset finns!! Bakom nästa krön möter jag det. Bakom nästa krök, långt därborta finns något annat än just detta. Så, när jag kom upp på toppen, och besvikelsen över att möta ytterligare en bergsida att ta sig uppför, eller när den där kröken på livets stig aldrig rätades ut. Utan det var kringelikrokar vart jag än såg.
Jag gav aldrig upp.
Det har varit nära. Några gånger i mitt liv har det varit så nära att jag gett upp. Det har varit nära att drogen tog mitt liv, hur jag sjunkit ner i ett mörker som omslöt mig med en varm och ombonad hand.
Tankar som tagit över mitt förstånd, att inte vilja leva mer. Men!! Det har varit det där ljuset, hoppet och kärleken till livet som tagit mig tillbaka. Att aldrig ge upp..
Idag kom den tanken. Som en rak höger. En stormvind in i själens känsloliv. En pust tillbaka i historien.
Stolthet! Ändock glömmer jag inte vart jag kommer ifrån. Alla människor har samma värde och alla är värda både en och flera chanser att komma tillbaka och göra rätt för sig.
Maya har varit på ett alldeles strålande humör idag. Vilken glädjemaskin, som smittar lycka och skratt..
Hon har varit länge på dagis idag, vanligtvis är hon där fram till klockan 15, men jag har varit på ett möte med arbetet som slutade 16.30. Det kändes konstigt att hämta så sent.
Erbjöd mig att skjutsa hem Safie, vet att hon varje dag promenerar både till och från jobbet och det är en promenad på ca en timme enkelresa..
Hon tackade ja, och Maya blev ännu gladare. Att ha Safie i bilen är en höjdare, tycker hon..
Ingen middagssömn idag för Maya så det blev en tidig nattning och hon somnade gott på mitt bröst till Emils hyss..
O nu, fast klockan inte ens är nio så tar jag och lägger mig också.
Min resa fortsätter och jag tänker aldrig tillåta mig att sluta se ljuset i horisonten..
Sovgott.. U.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar