Det är egentligen inte min grej, att gå på hockeymatch, men på en sån har jag varit ikväll. Jag förenade nytta med nöje. Det var i tjänsten jag var där så att säga..
Det är väldigt berikande att känna att man hjälper människor. Det tar mycket kraft, men i längden ger det enormt tillbaka.
Min livserfarenhet studsar tillbaka som ett eko, jag lyssnar och jag förstår de människor jag möter och kan ge råd och stöd i deras vardag. För jag känner igen de problem de är i.
Kanske är det så att det även förändrar mig i min privata sfär. Jag orkar bara ge dom som är mig närmast av den ödmjukhet som lever ett eget liv i min själ.
Möjligtvis berörs orden här på bloggen av det. Fast jag är säker på att i längden kommer det tillbaka och meningarna finner en ny dimension. Det handlar om ställtid, att låta känslor och tankar sjunka in i medvetenheten, det är då de kan komma ut igen. I ett flöde av klokhet.
Just nu har jag en kelig liten tjej på magen, som gosar in sitt lilla ansikte i mitt och skymmer sikten för datorns skärm. Får väl ta och ägna lite tid för den här lurviga damen.
Varje människa du möter har ett förflutet, det finns ett värde i att leva i ödmjukhet och förståelse. Jag blev påmind om det och ska ta det i beaktning och tänka på. Låta det bli min lärdom för idag.
Sovgott.. U.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar