Jag är fullt medveten om vikten att ta hand om sig själv. I helgen ska min prinsessa till sin stödfamilj, det blev ju inget av det för två veckor sedan eftersom hon blev sjuk.
Jag har en del planer för mina barnlediga timmar. Vi åker dit på lördag förmiddag och ska hämta henne framåt sen söndag eftermiddag.
Det är svårt, att släppa taget, att få vila direkt och inte "tänka" på hur hon har det! Redan nu känner jag en viss stress av att hon ska dit.
Jag litar blint på familjen. Jag pratar med Maya om det, att vi ska dit och hon ler och blir glad när jag berättar att hon ska sova där. Det är jag som måste släppa taget.
Vi har kamperat ihop i 3 år. Det senaste året har jag fått en del barnfria helger, tack vare min underbara mamma och syster. Nu är det meningen att hon ska bo hos denna familj var tredje helg, från fredag till söndag, ja till och med till måndag vissa gånger. Det är en ovan tanke och lika skrämmande som underbar.
Jag måste redan nu börja slappna av i det, att jag ska vara ensam på lördag, tillbringa dagen och kvällen utan min lilla prinsessa.
Troligen är jag tokig, men jag kommer nog ställa klockan tidigt, när fortfarande mörkret ligger tungt ute och sedan bege mig ner till havet. Möta dofterna, känna den saltstänkta vinden i mitt ansikte och uppleva hur dagen gryr i horisonten. Förhoppningsvis se hur solen går upp och få en föraning om vårens behag..
Tända en brasa och sitta och samtala med min son om livet, fiske och sådant som berikar, ger själen ro..
Det är en tanke. Möjligen gör jag något annat. Vi får se.
Imorgon har vi läkarbesök på morgonen, sedan ska vi träffa logopeder några timmar. Maya, Safie och jag.. Så nu tar jag min lilla underbara dotter och kryper ner under täcket och möter drömmarna.
Godnatt.. U.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar