Fortsättning..

Vilken lycka att fylla tre år, då är man liksom stor och gör precis som man vill..

O precis som vanligt vaknade man förväntansfullt tidigt.. O sken som en sol när vi sjöng "vi gratulerar.."

Sen blev man fin i håret, flätor och lilla Maya blev den sötaste av alla födelsedagsbarn..

Firande fortsatte idag, på förskolan och det var en strålande glad tjej som idag blev hämtad. Nu ser vi på Emil och det är snart dags för pyjamas och tandborstning innan den där mysiga vällingstunden stundar..

Livet fortsätter.. tick tack tick tack.. Fick några ordentliga tankeställare imorse och de kommer gro där i min hjärna. Ska dela med mig av dem, då jag sitter här allena igen. Då vardagen är tillbaka..

Sovgott.. U.

Vila och Kalas..

Det har varit litye dåligt med inlägg de sénaste dagarna. Så är det ibland och även ikväll kommer det inte bli nåt långt inlägg.

Idag fyllde pinsessan år!! 3 år, den skruttan.. Vi har haft kalas och det bjöds på bullar och tårta.

Imorgon kommer det kort och mer om denna dag.. Hoppas alla haft en underbar helg, det har vi haft..

Sovgott.. U

Hockey..

Det är egentligen inte min grej, att gå på hockeymatch, men på en sån har jag varit ikväll. Jag förenade nytta med nöje. Det var i tjänsten jag var där så att säga..

Det är väldigt berikande att känna att man hjälper människor. Det tar mycket kraft, men i längden ger det enormt tillbaka.
Min livserfarenhet studsar tillbaka som ett eko, jag lyssnar och jag förstår de människor jag möter och kan ge råd och stöd i deras vardag. För jag känner igen de problem de är i.

Kanske är det så att det även förändrar mig i min privata sfär. Jag orkar bara ge dom som är mig närmast av den ödmjukhet som lever ett eget liv i min själ.

Möjligtvis berörs orden här på bloggen av det. Fast jag är säker på att i längden kommer det tillbaka och meningarna finner en ny dimension. Det handlar om ställtid, att låta känslor och tankar sjunka in i medvetenheten, det är då de kan komma ut igen. I ett flöde av klokhet.

Just nu har jag en kelig liten tjej på magen, som gosar in sitt lilla ansikte i mitt och skymmer sikten för datorns skärm. Får väl ta och ägna lite tid för den här lurviga damen.

Varje människa du möter har ett förflutet, det finns ett värde i att leva i ödmjukhet och förståelse. Jag blev påmind om det och ska ta det i beaktning och tänka på. Låta det bli min lärdom för idag.

Sovgott.. U.

En vän..

Han är min bästa vän. Micke heter han och vi har känt varandra sen barnsben. Vi har gjort så mycket bus som barn och ungdomar. Vi har fiskat ihop, vi har arbetat ihop, vi har rest ihop, vi är helt enkelt väldigt bra vänner. En sån där vän som man vet att man kan ringa när som helst så ställer han upp. Liksom jag ställer upp för honom..

För några veckor sedan lånade jag en del fiskesaker av honom och idag skulle han komma och hämta dom igen.
Som vanligt glömde han bort det och kom farandes här framåt kvällen. Tog mina nycklar och sprang ner till min bil där en del av fiskegrejorna låg. Så kom han upp igen. Vi snackade, om allt, det är det som är så skönt med en vän som Micke, man kan prata om allt..

Så drog han vidare. En halvtimme senare kommer det ett sms där det står "När kan jag komma och lämna dina nycklar imorgon"? o så ett långt fult ord som jag inte behöver citera här.. :)

Det är typiskt Micke och mig. Glömska, så enormt glömska och disträa.. hahaha.. så nu sitter jag här utan nycklar och hoppas, hoppas att Micke kommer ihåg att komma och med mina nycklar tidigt imorgonbitti. Innan han far iväg ner mot kusten för sin dag på sjön.

Annars då?? Jo, tack, helt ok.. hade tänkt skriva om en del idag, men jag tappade lusten till det förut idag.
Maya sover och jag tänker bara vara.. bara vara med mig själv och mina tankar..

Sovgott..U.

Hoppets ljus..

Det kommer till mig ibland. Vilken resa jag gjort, vilka stigar livet fört mig fram på. Jag har rivit sönder själen bland törnen. Klättrat i skuggornas dal, uppför, kämpat, vissa dagar utan att någonsin tro på att få se ljuset igen.
Men de dagarna har inte varit många. För fast jag verkligen upplevt ångest på nära håll. Känt den, lidit av den, vridit mig i plågor och gråtit floder.
Mött besvikelser och motgångar, så har jag mer eller mindre alltid tänkt att ljuset finns!! Bakom nästa krön möter jag det. Bakom nästa krök, långt därborta finns något annat än just detta. Så, när jag kom upp på toppen, och besvikelsen över att möta ytterligare en bergsida att ta sig uppför, eller när den där kröken på livets stig aldrig rätades ut. Utan det var kringelikrokar vart jag än såg.
Jag gav aldrig upp.
Det har varit nära. Några gånger i mitt liv har det varit så nära att jag gett upp. Det har varit nära att drogen tog mitt liv, hur jag sjunkit ner i ett mörker som omslöt mig med en varm och ombonad hand.
Tankar som tagit över mitt förstånd, att inte vilja leva mer. Men!! Det har varit det där ljuset, hoppet och kärleken till livet som tagit mig tillbaka. Att aldrig ge upp..

Idag kom den tanken. Som en rak höger. En stormvind in i själens känsloliv. En pust tillbaka i historien.
Stolthet! Ändock glömmer jag inte vart jag kommer ifrån. Alla människor har samma värde och alla är värda både en och flera chanser att komma tillbaka och göra rätt för sig.

Maya har varit på ett alldeles strålande humör idag. Vilken glädjemaskin, som smittar lycka och skratt..
Hon har varit länge på dagis idag, vanligtvis är hon där fram till klockan 15, men jag har varit på ett möte med arbetet som slutade 16.30. Det kändes konstigt att hämta så sent.
Erbjöd mig att skjutsa hem Safie, vet att hon varje dag promenerar både till och från jobbet och det är en promenad på ca en timme enkelresa..
Hon tackade ja, och Maya blev ännu gladare. Att ha Safie i bilen är en höjdare, tycker hon..

Ingen middagssömn idag för Maya så det blev en tidig nattning och hon somnade gott på mitt bröst till Emils hyss..
O nu, fast klockan inte ens är nio så tar jag och lägger mig också.
Min resa fortsätter och jag tänker aldrig tillåta mig att sluta se ljuset i horisonten..

Sovgott.. U.

Tack..

Har varit på ett uppföljningsmöte på habiliteringen idag. Måste berömma och tacka mitt underbara habteam, Ni är fantastiska och gör ett underbart arbete för min lilla tjej..
Det är en av de viktiga ingredienserna för att livet ska fungera så smidigt som möjligt. Proffesionella människor på rätt plats. Det skapar trygghet. Sånt gillar jag. Man möter alldeles för många inkompetenta människor bland yrkesgrupper..

Ni är guld värda, hela vårt team.. Tack för engagemang och all hjälp ni ger oss!!!!

Har en ny taktik på morgonen, hehehe, tyst som en liten mus smyger jag upp när jag snoozat ett par gånger. För den lilla hon sover ju som en stock när det är vardag. Trodde det tillhörde ungdomen till att slagga och vara dödstrött om mornarna när man ska till skolan.
Brygger kaffet, fixar vällingen och står och bligar på termometern, fast det kvittar hur mycket jag än vill så blir det ta mig tusan inte varmare.
Det är väldigt skönt med den där arla stunden i ensamhet innan dottern vaknar och dagen börjar på allvar.
Imorse gick jag in till henne och väckte henne med skäggstubben, då börjar hon till och med le i sömnen.
Sen blev hon ilsk som attan, rödhårig som hon är, hungrig, pappa, hungrig vill ha nu!!!!

Sedan har dagen rullat på i ett huj.. spinner på och snurrar runt, tillbaka till där jag är nu. I soffan, där jag började, och om ett ögonblick ligger jag i sängen igen, blundar och så, vips, snoozar jag, smyger upp tyst som en mus, brygger kaffet, fixar välling, väcker lillan...

Stannar ändock upp under mina dagar. Möter känslan och reflekterar tanken. Hinner med att fånga den, analysera och besluta..

Sovgott.. U.

Söndagskväll o hjärtat tinar..

Kusiner som myser ihop i soffan.

Fullt fart hela dagen. Varit hos syrran och ätit en god lunch, Tack!! Bara o ringa så bjuder brorsan tillbaka när du vill..

Sedan gick Maya och jag hem till farmor som bor endast ett ganska långt stenkast från syrran. Hade tänkt att Maya skulle ha sovit en stund där, men icke sa Nicke, inte tusan vill man sova då. Kan ju missa nåt ju!!

Åkte hem framåt sen eftermiddag och var ju ganska säker på att den lilla skulle blunda och slumra en stund i bilen, dom där milen som tar nån halvtimme.

Men icke, då skulle vi sjunga om Imse och Pappas lilla kråka. Ja, jag vet att det ska vara farmors eller mormors, men när vi sjunger så är det pappas lilla kråka, eller lilla Maya..

Det bästa på hela dagen var nog iaf när vi kom hem och världens bästa brorsa stod på parkeringen o väntade. Han skulle hämta nåt hemma och hade glömt sina nycklar, hmm, tycker mig känna igen det på nåt sätt:)..

Att bli buren upp för trappen av brorsan är ett äventyr i sig. Man flyger fram upponer och det går i en hisklig fart. Pappa har hjärtat i halsgropen varenda gång..

En kram och vi ses imorgon, Maya, o han var iväg igen.

Emil, helt tagen av denna värld är hon, pappa tog chansen att städa av och gå igenom en del papper medans hon flydde in i sommarbilder, hyss och snickarboa..

Man lär sig av rutiner, man lär sig sina barn. Så redan innan 18 blev det mys, pyjamas på, tänder borstade och ljummen välling.

Risken är annars att den lilla damen blir alltför trött och då kan denna process bli en kamp med gråt och tandgnissel. Då brukar det inte bli mycket av den goda och så viktiga vällingen i magen.

Hon somnade 18.20.

På tisdag ska jag åka och göra ett "gästspel" i klassen jag jobbade i!! Det kommer nog bli så att jag kommer ha några timmars bildlektioner då och då.

Vi ska teckna monster, hahaha, wow vad kul.. Monster är roligt att teckna, för man behöver inte ha såna stora krav på sig. Monster är ju liksom redan fula..

Så har jag tecknat på företagsloggan. Till det företag jag arbetar på http://www.origo-omsorg.se/ , vi får se om dom nappar och väljer min bild.

Nu är det dags för mig att börja förbereda morgondagen. Att möta dagen mentalt förberedd och utvilad är nog det bästa jag kan göra..

Sovgott.. U.

-19 ute o i hjärtat en rimfrost av känslor..

Söndagmorgon, klockan är 08.00 och jag sitter här med en kopp kaffe. Barnen sover ( o precis när jag skriver dom orden hör jag hur dom vaknar). Det är verkligen jättekallt ute idag, jag har svårt att finna någon som helst mening med denna kyla. Den drar ner mitt mående, det kvittar att solen lyser och det faktiskt är magiskt vackert ute. Nu vill jag ha vår..

Många tankar om det som sker nu, känslor och funderingar. De val jag gjort i livet. Den situationen jag befinner mig i sedan några år. Hur låst jag är i vardagen. Låst men friare i själen än många andra.

Nu är kaffet urdrucket, dags att börja städa av från kojbygge och sätta fart på denna kalla söndagsmorgon..

Ha en underbar dag.. U.

KojSkoj..

Ikväll är kusin Matilda här. Vi har ätit av Uffe erkända goda köttfärssås:), gått en promenad för att köpa popcorn och cocacola, samt hyra en film. När vi kom hem byggde vi koja, där vi åt en marängsviss och såg på Emil. Maya älskade kojan, där skulle nog hon kunna bo!! Matilda med. Nu ligger dom där små damerna därinne och jag sitter i fåtöljen, hahaha, det blir så förbaskat hårt att ligga på golvet.
Vi bestämde att vi skulle se melodifestivalen och sen se en film, det var ju liksom vi gick till affären, men vi kom nyss på att vi glömde att hyra film.. Tror nog vi klarar av kvällen ändå. Nu sover snart den minsta tjejen och jag tänker inte sitta här och vara trist.. Dags att krypa in i kojan, vem vet jag kanske somnar där jag med.. Ha en bra kväll, kära läsare..

Sovgott.. U.




Här vispas det grädde till marängsvissen, Maya hjälper med glädje till med sin knapp. O Matilda tyckte grädden blev den godaste i världen..

Snart 3..

Tre år!! Snart, om en dryg vecka är det så lång tid sen min prinsessa kom in i livet och vände det ut och in. Då jag tog henne i min famn och höll denna späda lilla kropp ömt mot mitt bröst, lindade in henne i en ljusblå filt och satt i timmar och såg på denna människa, en dotter, du underbara..

Tre år!! och väldigt, väldigt pappasugen just nu. Oj, oj, oj.. Det är bara pappa som duger, knappt att hon ens ler när jag frågar om hon vill åka till farmor.
När jag kommer och hämtar på dagis så skiner hon upp och studsar glädjeskutt. Safie berättar att hon hela tiden säger pa-pa, pa-pa och när Safie säger till henne att nu får vi sluta tänka på pa-pa, då ändrar hon taktik, och istället för pa-pa säger hon Uff, Uff.. hahaha, vilken smart dotter jag har!!

Hämtade Mia idag som ni nu vet är en av mina avlösare och en väldigt bra sådan.
Jag sa det till Mia idag att jag verkligen är nöjd och glad att hon arbetar med Maya för hon fixar alla situationer och jag kan slappna av och vet att Maya har det jättebra när hon är med Mia. Men ni skulle sett henne idag när Mia klev in i bilen. Tre år och trotsen är så påtaglig att man kan ta på den.
Det var som att trycka på en knapp, hon började skrika och bli vild av ilska när hon fick se Mia. Och hon fortsatte skrika, genom hela staden, och pappa blev allt stressad och typiskt nog så blev det rött ljus vid varje trafikljus. Varför är det så??
Aldrig har vägen hem varit så lång. Mia, däremot hon satt därbak i bilen, lugn som filbunke och sa, - Det blir snart bra. Jäkla skönt med såna människor. Jag gillar när rätt människa arbetar på rätt ställe.

Ibland kan jag känna mig som en liten liten molekyl som rumlar runt i ett universum som rusar fram i evighet.
Just nu, i vardagen är jag i ett regn av meteoriter, dom öser över mig likt brev med kallelser till sjukhus och habilitering.
Det är ett säkert vårtecken, när breven från dessa dimper ner i brevlådan var dag. För på våren ska allt göras, allt hinnas med innan Sverige tar semester.
Till råga på det, så har man ett hem att sköta. Den där jäkla markservicen tar nästan knäcken på mig. Diska är ett Sisyfos jobb, tar aldrig slut, men det är klart så är det nog bättre att diska vareviga dag än att rulla upp en sten på ett berg dag efter dag!?

När jag tänker efter, så är jag ju faktiskt bara en liten molekyl som rumlar runt i ett oändligt universum. En glad och lycklig molekyl.

Jag ringde Alex, då för tre år sedan och berättade att han blivit bror till en liten syster. Det tog nog bara en halvtimme så var han där på BB och hälsade på.

Längtar jag tillbaka?? Till den tid som var. Då jag bestämde över min tid alldeles själv.
Ja, är nog det allra ärligaste svaret, klart jag tänker på den då och då.
Men denna resa jag gjort och gör, den tid som gått och den som kommer är den underbaraste i mitt liv. Den fyller hjärtat med kärlek och själen med ödmjukhet inför livet.

Igår, när jag gick omkring här i trasiga jeans och hade precis, ja just det, diskat så ringde det på dörren. Öppnade och där stod vår arbetsterapuet! Hmm, tänkte jag, vad tusan vill du??
Hade helt glömt bort att vi bestämt tid.
Hon hade med en leksak till Maya:), ett hjälpmedel som Maya älskar!!! En reläbox kopplad till en tryckknapp, så nu kan Maya själv tända en lampa, helt själv bestämma om den ska vara tänd eller släckt. Jag lovar er, hon tände och släckte nog den där lampan minst 100 gånger igår. Man kan även koppla exempel elvispen till knappen, så imorgon vispar vi grädde och äter nån god efterrätt.

I helgen är det bara Maya och jag. Pappa dotter tid. Kvalitetstid. Vad tror ni om att bygga en koja och mysa till en Emil film och snaska på en marängsviss?? Ta en lång promenad med Maya på ryggen och fortsätta bygga den grund av trygghet vi varje dag lägger.

To be good enough, det får bli mitt motto denna helg..

Sovgott.. U.

En hängig dag..

Trött. Mycket att tänka på. Hänt en del. Haft samtal med min terapuet idag, vilket rev upp minnen från den tid jag var barn. Vilka konsekvenser det gav. Hur det har präglat mig.

Trött. Nära till gråten just nu. Ingen lust alls. Tänker jaga bort känslan med sömn, så kommer vi tillbaka imorgon, Maya och jag.

För, ändock.. Livet är härligt att leva, alldeles för underbart för att ägna sig åt massa depp för sånt som har skett. Jag lär mig något nytt varje dag, så denna dag får åter bli min lärare för imorgon och jag ska göra min läxa väl..

Sovgott.. U.

Nja..

Det blev inget bad för min lilla Maya idag. Taxin kom inte. Det ska vara f-n (ursäkta) att det ska vara så svårt att hitta till rätt adress!!!
Ibland tappar man bara bort det där som driver en om dagarna. Orken, lusten, den positiva tanken. Jag kämpar, i vissa fall, vissa dagar är det som att gå i uppförsbacke och i motvind samtidigt, en del dagar är det som att cykla med samma förutsättningar, alltså ännu jobbigare.

Min själ förmörkas, mina tankar är grå. Det är slutet av februari och det är så, det har varit så i ganska många år, att just denna tid på året blir jag lite deprimerad.
Men!! Det man lär sig av växer man av. Det man förstår är inget farligt och då något man kan möta och göra något åt. Lovar att jag ska försöka hitta ljus och kärlek till sinnet. Så jag orkar skriva mina ord, och ta hand om dotter och mig själv.

Jag saknar mitt fiske, att smyga ner till sjön en ljum majkväll, höra göken gala och möta vårens magi. Dofterna som berikar, värmen och den magiska skönheten naturen då visar.

Dom där filosofiska tankarna som fanns där igår, dom rymde visst sin kos. Samt så har jag en dotter som inte sover ordentligt, jag får springa in till henne titt som tätt och stoppa in nappen och vagga, vyssja liten ledsen tjej.

Om några minuter är det fiskeprogram på tv, innan dess hoppas jag få en stunds meditation. Man hinner inte allt är i livet..så..

Godnatt.. U.

Mittpådagen..

Hemma en sväng. Isch o fy vad man känner sig hängig och trist när man har varit sjuk. Min längtan är enorm nu, till värme och sol.. Det känns liksom som livet går på halvfart, men visst hörde jag talgoxen imorse.. Det är de små vårtecknen man får njuta av.

Olivia har åkt hem, febrig och illamående, den ilskna filuren fick fatt i henne med, fast hon envist vägrade låta den få fäste.
Jag ska snart åka och hämta lillbus, idag har dom varit och badat, Safie och hon och för första gången åkt taxi dit, undrar spänt hur det gick och vad prinsessan tyckte om det:)?..
Sedan kommer Mia (avlösare) hit, så pappa Uffe får några timmars egen tid. Den är välbehövlig, men ändå letar sig det dåliga samvetet in sig i själen.. Varför???

Jo, gissa låttexter är en ganska kul sysslosättning, och visst är det herr Magnus Uggla som sjunger "Hand i hand"..

Skriver mer ikväll, får se om jag har något mer av vikt att då förtälja..

Njut.. U.

We are back!!!

Den elaka lilla bacillen är bortjagad!! Tyvärr är inte matlusten tillbaka. Den kommer säkert, men jag har ändock blivit, kommit några steg vidare i min tankegång om saker och ting. Man lär sig av allt, bara man är lyhörd och funderar på ting i ett vidare perspektiv.

Livet har sina sidor. Är det så?? Alla har visserligen en baksida. Djupa filosofiska tankar smyger sig in i min själ, de gror som nysådda frön, väcker liv, sakta sakta vaknar något som legat och slumrat under den kalla vintern. Medvetenheten släpper in det omedvetna..

Jorden snurrar. Årstiderna växlar. Livets cykel. Universums evighet, likt vårt liv.. Det går hand i hand. I det lilla ser vi oändlighetet.

Imorgon far vi till dagis igen. Vardagen är tillbaka. Fast vi har varit sjuka har vi ändå haft mysigt hemma, sovit lite längre, gått upp och bäddat ner oss i soffan och sett Bolibompa och Emil. Druckit vatten och iaf gjort våra allvarliga försök till att äta. Vardagen är här för att vi ska kunna njuta mer av det som kommer. Vår tid med varandra är beroende av att vi är ifrån varandra.

Hand i hand tillsammans går vi kvinna man.. hahaha, ny låttext..

Nu, kära läsare, ska jag vila mina tankar och göra en del annat..

Sovgott.. U.

Jag vet inte vad det handlar om..

Fredagskväll kräktes min prinsessa, ni vet så där helt plötsligt.. Det går en magsjuka på dagis så jag var lite förberedd. Hon sov hos mig i fredagsnatt och vi vaknade och hon var precis som vanligt, glad och flirtade friskt. Åt sin välling med gott mod, så pappa Uffe trodde nog att den där kräkningen var att hon fått i sig alldeles för mycket godsaker eller nåt som inte var så bra för en liten prinsessmage.. Under lördagen blev hon allt hängigare och sisådär en timme innan vi skulle hämta Olivia så kräktes hon igen. Kräks överallt, och vi som var påklädda och redo att åka iväg. Av med alla kläder och in i duschen med en ilsken Maya.. Efter den där kräkningen så blev hon pigg och glad igen och åt ganska bra, vällingen slank ner som hon inte sett mat förut, så brukar inte jag må när jag har maginfluensa.. Hon somnade gott och både jag och Olivia trodde nog att det var ett litet virus som nu var över. Icke sa Nicke.. Mitt i natten kräktes hon ner hela sängen, och sig själv.. Det är inte lätt för en liten, som inte kan gå och inte prata berätta och säga hur hon mår. Hela hon var full av kräks så det blev en nattlig dusch och bädda om i sängen.

Så söndag, pigg och glad, åt inte så bra men ändå smaskade i sig en del av det som bjöds och välling återigen så där god och smaskande god. Somnade gott, men igen.. kräks mitt i natten, både jag och Maya!! Den där elaka jäkeln har fått ett visst fäste i mig med. Så, bädda om, Olivia tog en dusch med Maya medans jag bäddade om.. igen.. Tur att man har en del kuddar och täcken, fick smyga in och hämta sonens sängkläder :).. Jag har sovit så dåligt inatt, legat i frossa och drömt så där underligt som man gör när man har feber.

Hemma från arbete och dagis idag, hon kräktes en gång till imorse, men ju längre dagen gått så har hennes ögon blivit alltmer pigga och glittriga igen..men pappas, nja..

Vi får väl se om det blir en natt igen, med dusch och ombäddning.. Hoppas vi slipper, det är ganska trist att pyssla med sånt mitt i natten, då är det bra mycket skönare att bara få sova..

O angående den där texten som jag skrev om, .. "När vinden kommer in från sydväst.." Ingen har rätt i sina gissningar.. Lundell gott folk.. Ulf..

Sovgott.. U.

Söndag..

Nej, inte winnerbäck, men en av hans föregångare..

Maya mår inte riktigt bra, vi får se hur dagen förlöper.
Jag gör ju upp mina avlösartider ca en månad i förväg och just denna söndag hade jag avlösning från klockan 8.17, men när barnen är sjuka får inte avlösare komma hit, hrmmffmm..

Förstår självklart den regeln. Min mamma, underbara farmor kommer in några timmar och har Maya medans Olivia och jag åker ut och fiskar.
Hade ju hoppats på några plusgrader istället för -15, men ok.. Thats life..

Maya är nu pappa sugen och vill absolut inte att pappa ska sitta här och vara dötrist.. Så.. Ha en underbar söndag..

U.

Lördag..

Maya är lite hängig och trött, men som alltid så snäll och glad. Vi vaknade tidigt, men fick iaf småslumra en stund in på morgonkvisten..
Har städat och fixat men kommer inte riktigt in i den där städkänslan riktigt än. Tycker ju faktiskt att det kan vara ganska nice o gå omkring med dammtrasan och fixa i mitt hem, då och då, helst då våren knackar på och, "vinden kommer in från sydväst" ( den meningen är snodd rakt av, men från vilken artist?)..

Så for vi iväg ett tag, i bilen, termometern visade på -8, men ändock solen, gott folk får det att droppa från taken. Vi går verkligen mot varmare och ljusare tider vilket är magiskt underbart. Våren, denna tid av liv, är den bästa av alla..

Just nu sover Maya sin middagssömn, men nu slår hon visst upp sina klarblå vackra ögon. De som glimmar, glittrar och skiner av livslust.
Denna lilla människa har lärt sin far så mycket. Hon ger mig mer och mer av en innerlighet och självklarhet.

Hoppas alla mår bra och njuter av det som är nu.. U.

Kväll..

En fredag.. Veckorna flyger fram, ändå känns det som det står still.. Mycket om tid just nu, tankar och känslor..

Klockan är snart tio, men Uffe är trött och kommer snart snart gå och lägga mig, för man ska sova när man är trött, har min mamma sagt och jag lyder min mamma nuförtiden.. :)

Jag trivs alldeles förträffligt på mitt arbete, men tänker njuta av min lediga tid med Maya, och Olivia för hon kommer hit imorgon..

Inget mer skrivande ikväll. Det räcker nu, skriver ju en del på andra ställen också, så nu snurrar det som karusell i hjärnan. Ligger nära till hands att meditera en stund innan jag tar mig till sängen.

Sovgott.. U.

14.40

Underbara februari.. Snön yr och termometern visare faller allt längre ner. Minus, knarrande snö, månen som lyser från stjärnklar himmel. Röda kinder och en liten frusen nästipp, under lager av kläder, overall och stor mössa nerdragen så långt det går. I pulkbacken svischar dom ner, ungarna med glädjeskrik och skratt som ekar mellan tall och gran. Vintern som inte har ljud med sig, än mindre doft..

På kvällen tänder vi ljus och kryper ihop med raggsockor under filtar och umgås. Trivs i rummets värme.. Njuter av att slippa sommarens plågor, som mygg och getingar, ormar och otäcka brännmaneter..

Underbara februari, dig behöver jag inte ställa några som helst krav på, du gör ändå precis som du vill..

Mitt på dagen inlägg.. haha.. Det man tränar på, blir man också bra på.. Ska nu hämta prinsessan och sen kommer Mia några timmar. Dessa ska jag tillbringa på gymet och troligtvis ett trevligt möte.. Ha det..

U.

Ett till, wow!!

Sicken natt.. Maya har sån där otäck natthosta, slemmig och jobbig för både Maya och mig på olika sätt..
Ett samtal till sjuksköterskan på hab idag, måste be om nån slags medicin till den lilla damen.

Smög upp ur sängen vid 3.30, och la mig i soffan, Maya sov, jag låg o slumrade med ett öra vaket och hörde efter henne.. Det blir liksom inte samma sömn då, när man måste hålla en del av kroppen vaken och den andra kämpar för fullt med att - Jag vill SOVA!!!

Hon är pigg och glad, o pappa likaså, trötta och lite sena.. En sak i taget, så hinner man..

Ha en underbar torsdag, så här i mitten av januari..

U.

It´s nice to be a king..

Min prinsessa, lilla kämpe, den gladaste och ljuvligaste solstråle som med blickar och skratt lenar allt, gör livet till en fantastiskt underbar tid..

Vi har det bara så så bra, Maya och jag.. Önskar av hela mitt hjärta att alla fick känna av, uppleva detta.. I nuet, o kittlande nyfikenhet inför framtiden. Alla de mörka moln som ibland skymmer, de är bortblåsta, vi ser dem där i horisonten, men tänker inte låta dem ta över våra liv.. För ljuset segrar, och det där mörka är vi väldigt väl förberedda på..

Engagemang och ansvar. Civilkurage och massor positiva tankar.. Lärdom av det som varit. Då orkar man allt.

Tänker gå och lägga mig och äntligen, äntligen läsa ut en bok jag tragglat med under några månader.

Sovgott.. U.

Godmorgon..

Måste ju göra sånt man inte brukar göra ibland, då blir dagarna lite roligare.. Så ett morgoninlägg, tänkte jag, medans kaffekokaren puttrar och Maya ser på bolibompa och tiden finns. Denna eviga tid. Underbara men även otäcka elaka tid.. Tänk vad den kan flyga fram, timmarna är som sekunder, då man umgås i trevligt sällskap eller när man är på sjön och fiskar.. eller då den står still, klockan, då det är som tjära har hällts i i uret. Då man väntar, eller har det trist, helt enkelt..

Har sedan några veckor bestämt mig för att göra allt jag gör i lugn och ro, så fort jag märker att jag börjar stressa på, gå fortare, eller nåt sånt dumt beteende för att jag ska skynda mig, tänker jag.. "Uffe, om du kör 20 km för fort på en 90 väg kommer du fram lite lite snabbare, men risken att förolyckas är så mycket större" hahaha.. men det är nog så, om man rusar fram här i livet far allt vackert förbi och man missar de där små stunderna av magi..

Ha en underbar dag.. U.

Hmmm

PUST!!! Har ju ny avlösare, hon har varit med mig och en av mina "gamla" avlösare flera gånger för att Maya och hon ska lära känna varandra. Men, man måste ju engagera sig lite, lite för att lära känna någon.
Hmmm.. tänk om hon läser detta?? Ett dilemma. Hon är ung och oerfaren med barn, snäll och försiktig. Vill bara göra sitt bästa.
Berättade redan imorse för Maya att hon skulle komma idag och att jag skulle åka iväg några timmar, bad även Safie att prata med Maya om att hon skulle komma idag.

Hämtade prinsessan och åkte hem. Sa då att pappa skulle åka snart och hon skulle komma, i samma ögonblick ringer det på dörren och Maya får PANIK!! Blir så ledsen. Jag väljer att åka ganska snart och säger till att hon ska ringa om det inte går över. Klockan är då ca 15.20. 16.30 ringer telefonen och jag hör min dotter gråta, ni vet så där så det gör ont i både själ och hjärta.

Jag var hemma på fem röda.. Hur ska jag nu göra?? Jag kan ju inte hålla på o skola in hela tiden? Min avlastningstid vill jag inte tillbringa hemma och göra samma saker jag gör varje dag. Som att mata. Den är sååå viktig för mig, denna tid jag får för mig själv..

Det är mycket nu. Fast helt ok, jag gillar nog när det är mycket. Det håller hjärnan fräsch och tankeverksamheten igång..

Virrvarrigt, snurriga yviga ord.. Inget sammanhang..

Sovgott..

Ok då!

Vaknar. Går upp. Brygger java, fixar till vällingen. Trycker igång datorn. Kryper ner under täcket som mycket lämpligt ligger i soffan.
Väcker Maya. Kryper återigen ner under det där täcket, nu ihop med Maya. Byter blöja.
Hämtar kaffet och ger vällingen. Sitter och pratar en stund, om vad som ska ske idag. Sätter Maya i soffan. Kuddar och täcke, runt och vid sidan om, då sitter hon bra.
Plockar fram dagens outfit. Kokar gröt och dricker kaffet på stående fot. Klär på. Far runt och letar nycklar, undrar samtidigt om jag någonsin ska lära mig lägga dom på ett och samma ställe så jag nångång alltid vet vart dom är. Inser i samma stund att mamma är likadan, som jag, letar efter sina nycklar. Kanske är jag likadan om 30 år. Kanske. Beror väl helt på mig, eller??

Nerför trappor med unge i famnen och väska över axeln och en påse i handen. Det vore underbart med en hiss! Njuter av att jag möts av plusgrader. Att slippa skrapa rutan från is. Lämnar en luktande liten tjej till Safie. Bajsat. Hon passar på att göra det i bilen till dagis. Bra rutin för pappa!

Jobbar. Ringer samtal. Funderar. Väger positivt mot negativt. Flytta eller inte. Bestämmer mig för att sluta fundera på frågan tills jag sett lägenheten. Punkt slut.
Är med en klient och spelar biljard. Samtal. Nuet. Vintern. Jobbar över. Jag behövs just då. Arbetet är inget löpande band. Ingen stämpelklocka. Det handlar om människor som behöver, någon som lyssnar, finns en stund, ett ögonblick av ens liv. Då kvittar det att jag slutar klockan 13 och nu är klockan snart 14.30.. Om en timme av tiden kan göra skillnad. Tid kostar inget. Det kan man alltid ge. Den finaste av alla gåvor.

Hämtar mamsen nere på mitt jobb. Tankar. Alltså rent praktiskt tankar bilen med bensin. Tänker tankar. Hämtar ungen. Glädjetjut, farmor är ju med.
-Kolla farmor!! Här är mitt dagis..

Handlar. Samtalar. Äter. Mår bra. Trivs. Längtar. Följer mamsen till bussen, tar Maya på ryggen, hon älskar det. Att hänga i den där ryggsäcken och att farmor går bredvid. Lyckan på jorden. Det lilla i vardagen. Som den där stunden jag aldrig glömmer. Smyger in i själen, berikar pusslet av liv..

Tar en omväg hem. För att finna en annan tanke. Går en väg jag aldrig gått förut, stannar upp, inser att jag är rik. Att jag har förmågan att älska. Att jag är bra. Struntar totalt i att folk tittar när jag galopperar fram som Lucas med en unge som vrålar av skratt. Låt dem titta. Jag ler, Maya skrattar. Hon mår bra.

Myser ihop oss, med välling och nytvättat pyjamas. Hon somnar. Innerlighet, kan känna på den, smeka den, se den, vårda den.

Är trött, så trött och bestämmer mig för att strunta i bloggen ikväll. Då, just tusan, tvätten måste hängas. Gör det. Piggnar till.
Ok då. Några rader. En och annan gillar ju det. Bloggeri bloggera blogg för alla.

Nu. Klart. En stunds meditation. Medicin för själen. Låta tankarna fara på semester och sväva bort till det där stället, där ingen stress finns. Imorgon är en annan dag. En ny dag att finnas på. Att mötas. Att se det vackra..

Sovgott.. U.

En magisk kram..

Jäkla småproblem med dator och inloggningsproblem till min blogg, måste ta mig tusan göra nåt drastiskt snart!!

Hur allt gått??

Jo, i söndagsmorse skulle klockan ringa 5.30, men det gjorde den inte, jag glömde helt enkelt att trycka upp den där lilla knappen som gör att den ska ringa. Vaknade ändå vid halv sju, och hörde mig själv säga.. - Oj.

Så nån timme sena kom vi iväg på fiske, jag, Alex och Oliver.. De där pojkarna som alltid är med och har så varit sedan de var 7 år.. Tiden går fort när man tänker tillbaka.

Visst har jag en underbart vacker mössa :).. den är för att pojkarna ska se vart Uffe är nånstans och inte ska känna sig ensamma där ute på isen.. hahaha.. Lovar er, vi har väldigt roligt och trevligt på våra fisketurer.

Häntade min prinsessa igår på eftermiddagen, eller det hade nästan börjat bli tidig kväll.

Den glädjen jag möttes av när Maya fick se mig, är helt omöjlig att förklara med ord!! Kan säga att hon började storgråta och tryckte sig mot mig, vilade huvudet mot mitt bröst och ville just i den stunden aldrig släppa taget igen.

O så fortsatte kvällen. Hon ville vara hos mig, hon ville inte som hon brukar vilja somna själv nedbäddad i soffan med dockan Lisa och Pippi, nix, på pappas bröst skulle man somna. Hon somnade tidigt, det tar nog på krafterna både fysiskt och psykiskt att vara hos sin stödfamilj. Men så fort jag reste på mig och la henne ifrån mig, vaknade hon!! Det var inte förrän framåt sen kväll som hon somnat in så hårt att jag iaf kunde lägga henne i soffan. O så tänkte jag att bära in henne till sin säng, vad fel jag hade!! När jag kom ut i hallen slog hon upp sina blåa vackra ögon och såg frågande på mig.. liksom vad jag gör du, pappa??

Så hon fick ligga kvar där i soffan. Det var då jag tänkte skriva på bloggen. Var inloggad men klickade på fel knapp och blev utloggad. Sedan är det omöjligt att komma in på inloggningssidan mer. Iaf på kvällarna. Så nu gör jag så att jag loggar ut på kvällen och loggar in på morgonen och låter helt enkelt datorn vara på hela dagen. Förlåt mitt slöseri med el!!!

Känner mig lite halvtrist ikväll och det smittar ner orden. Får inte fram känslan att skriva. Har en del att tänka på. Alldeles för mycket.

Det låg ett brev i brevlådan imorse. Hade fått ett erbjudande om en annan lägenhet. Jag trivs så bra här i min underbara stora lägenhet, men det finns ingen hiss. Det är en omöjlighet att fortsätta bo här, om det inte kommer in en hiss i trapphuset. Jag orkar snart inte hålla på att bära på Maya och alla saker som då och då ska ner till bilen när vi ska åka iväg.

Jag ska ringa och be att få titta på denna nya lägenhet, så får vi ta beslutet efter det.

Det är så, att ha levt ett sånt liv jag gjort ger konsekvenser länge, väldigt länge.. Jag kan helt enkelt inte välja och vraka bland lägenheter..

Ett och annat telefonsamtal ska ringas, bostadsanpassning kollas igen. Men, jag vet faktiskt inte om jag orkar den kampen också. Eller, jooo, orkar gör jag, men frågan är om den är nödvändig??

Nu ska jag sluta plåga er med mina förvirrade tankar och ord och önskar alla en underbart godnatt sömn..

U.

Barnledighet..

Hon var helt förtvivlat ledsen när jag lämnade henne idag. Det skär i hjärtat att höra och att se hennes vädjande blick..

Tog ett varv på stan, köpte några fiskekrokar:), lämnade in travet och var på ett möte.
Rum där jag känner igen mig, där alla andra har gjort en liknande resa. Rum fyllda med kärlek och omtanke. Förståelse. Ibland önskar jag att alla fick chansen att känna denna vänskap som bildas. Den tacksamheten och lyckan att få ha ett liv..

Körde ett mördarpass på gymet, två timmar, helt slutkörd, men wow vad skönt.. Varit hemma, lagat en underbar god gryta till Alex och mig, en sån där som Maya har lite svårt att äta.. Nu när det bara är jag och Alex kan man ju passa på..
Har bara varit, är, gjort iordning för en fisketur. Nu ska jag kasta mig i soffan och fortsätta bara vara..

Lite lustigt är det, att hon inte ligger där inne i sängen, min söta prinsessa. Några gånger under kvällen har jag hört hur hon snörvlar till och tänkt, nu vaknar hon. Tänk vad van man är. Med ljud och livet..

Jag ringde till stödfamiljen efter två timmar, då hörde jag Mayas bubblande skratt och min oroliga själ fick ro..

Att acceptera det man inte kan förändra och med MOD förändra det man kan.. Just nu ska jag endast förändra min kroppsställning från sittandes till liggandes. Väckarklockan ringer 5.30 imorgon, det gäller att utnyttja tiden :)

Sovgott.. U

Fredag mitt i livet..

När jag parkerar min bil på parkeringsplatsen här på bakgården och ser upp på fönstren till min lägenhet, känner jag ett välbehag i kroppen.
Det kommer en tacksamhet i mitt hjärta när jag öppnar mitt kylskåp, och ser att där uti finns mat. Vilket liv jag lever. Vilken fantastisk resa jag gjort och gör var dag..

För ett antal år sedan var inte en egen lägenhet alls en självklarhet. Jag bodde hos kompisar, i källare, i bilen.. Ibland gick jag omkring i stan, med jackan hårt vriden runt min kropp, för att hålla kylan borta. Min hjärna var berusad. Min kropp och själ inte min, utan slav under ett missbruk.
Mat, ett tak över huvudet, social kontakt, dessa grundläggande psykologiska behov vi människor har, de fanns inte. Den närheten man hade var ofta sporadisk, eller helt och hållet utebliven. Livet var kyligt, isande och en sköld mot omvärlden sattes upp. Det man identifierade sig med var drogen. Utan den var man ingenting. Ensam och fruktansvärd rädd. Jag kommer ihåg hur skönt det var att ta sig in i parkeringshus, i dessa trappuppgångar eller i källarlokalen där man för en stund, ett ögonblick blev varm när vintern smög in sin kyla i märg och ben.
Tårar av längtan. Blickar in i ombonade hem, där familjer satt med fredagsmys, skratt och kärlek.
Jag var stenhård, tuff och farlig. Gatans lag. Jag eller du, lev eller dö. Det var min mask, min överlevnad i en miljö som inte går att förklara. Likt ett tomt betongrum. Kyligt, grått, fuktig ondska..

Håller min dotter ömt mot mitt bröst, känner hur hon vilar sitt huvud mot mig och min kropp berusas av oändlig kärlek. Trygghet, värme, öm ödmjuk lycka. Strålar, oförklarig njutning när våra blickar möts. En gemenskap, ett förhållande av sällan skådat slag.. Vaknar varje natt, av att hennes spastiska lilla kropp ligger i en obehaglig ställning. Lägger henne tillrätta, bäddar om, täcket över henne. Vaknar varje morgon, lyfter upp henne, kelar, pratar, pussas, ger av det jag känner.. Ger mat, byter blöja, klär på och av. Lämnar och hämtar på dagis. Lagar mat. Ger mat. Skrattar, städar, fixar.
Ser mig omkring och måste ibland nästan nypa mig för att förstå att detta är mitt liv. Hit har jag kommit. Detta är jag. Äntligen har själen hittat hem och visar den rätta Uffe. Den som alltid har funnits därinne, men av rädsla och skam inte vågat, gömt sig bakom en mur av lögner..

Kanske är det så, att man måste ha varit där, i utanförskapets träsk för att förstå den eviga djupa tacksamhet jag känner. Att materialistiska ting bara är väldigt materialistiska och inget vi alls egentligen behöver. Att fylla dagen med kärlek, ömt smeka en liten ledsen barnkind, kunna trösta och bygga en grund av trygghet i deras liv.
Att möta sina medmänniskor med respekt.

Jag var på väg genom staden, mot kyrkans lokaler där jag går på mina NA-möten. Då jag mötte en gammal vän, sliten och en jacka hårt vriden runt sin kropp. Med en tom blick, orakad och frusen själ stod han där framför mig och frågade om en tjuga till några öl.
-Nej, sa jag.
Men vi kan väl sätta oss en stund där på bänken och snacka bort några minuter. Att ta sig tid. Även för de människor som lever i missbruk och utanförskap.
Att stanna upp och se hur månen lyser klart.
En pratstund med denna människa, några minuter av vårat liv. En påminnelse för mig vart jag kommer ifrån, det liv jag levde, ett ögonblick för honom att glömma, och en gemenskap, en slags kärlek till själen.
Kanske, kanske sådde jag ett frö i hans tankar. Kanske, kanske möter jag honom en dag och han då lever ett annat liv.
Kanske dör han inatt, för så är det, så funkar det, det är den råa verkligheten..
Tänk på det, ägna en kort stund i ditt liv, mitt i erat fredagsmys till reflektion och njut av det som är ERT liv.. Ta hand om det, det är skört och det är nu..

Sovgott.. U.

En vanlig torsdag med besked..

Varit alldeles för mycket idag. Läkarbesök och fortsatt HEFA utredning..
Vi har en del framför oss Maya och jag.. EEG undersökning, blodprover, magnetröntgen, återigen matdagbok och sedan diskussion om knapp, botox, LEMO intensivträning..
Jag försöker se, känna och bara njuta av min dotters enorma levnadsglädje, hennes skratt och vilja.
Hur makalöst snäll hon är och nyfiken på allt som sker runt henne. Jag måste lägga focus på det, på prinsessans mående och hur trygg hon är, för i min själ gnager sorgen och undran - Varför??

Så, kära läsare, idag har varit en väldigt jobbig dag, på många sätt, just nu är det ont i hjärtat och tårarna bränner bakom ögonlocken..
Tror inte det går att förklara, känslan som mer eller mindre bor i ens inre hela tiden. Man måste uppleva den, leva i den..

Vi tog en lång promenad förut, Maya och jag, hon satt i sin bärryggsäck vilket hon verkligen älskar. Jag busade med henne genom att kittla och galoppera gatan fram som Pippis häst. Då ekade hennes skratt mellan husen där vi gick..

Det är det som måste vara min livstråd och där jag skapar min energi. Kärleken till livet..

Ikväll får ni önska mig sovgott..

U.

Drömmar..

Jag är fullt medveten om vikten att ta hand om sig själv. I helgen ska min prinsessa till sin stödfamilj, det blev ju inget av det för två veckor sedan eftersom hon blev sjuk.

Jag har en del planer för mina barnlediga timmar. Vi åker dit på lördag förmiddag och ska hämta henne framåt sen söndag eftermiddag.
Det är svårt, att släppa taget, att få vila direkt och inte "tänka" på hur hon har det! Redan nu känner jag en viss stress av att hon ska dit.
Jag litar blint på familjen. Jag pratar med Maya om det, att vi ska dit och hon ler och blir glad när jag berättar att hon ska sova där. Det är jag som måste släppa taget.
Vi har kamperat ihop i 3 år. Det senaste året har jag fått en del barnfria helger, tack vare min underbara mamma och syster. Nu är det meningen att hon ska bo hos denna familj var tredje helg, från fredag till söndag, ja till och med till måndag vissa gånger. Det är en ovan tanke och lika skrämmande som underbar.

Jag måste redan nu börja slappna av i det, att jag ska vara ensam på lördag, tillbringa dagen och kvällen utan min lilla prinsessa.
Troligen är jag tokig, men jag kommer nog ställa klockan tidigt, när fortfarande mörkret ligger tungt ute och sedan bege mig ner till havet. Möta dofterna, känna den saltstänkta vinden i mitt ansikte och uppleva hur dagen gryr i horisonten. Förhoppningsvis se hur solen går upp och få en föraning om vårens behag..
Tända en brasa och sitta och samtala med min son om livet, fiske och sådant som berikar, ger själen ro..

Det är en tanke. Möjligen gör jag något annat. Vi får se.

Imorgon har vi läkarbesök på morgonen, sedan ska vi träffa logopeder några timmar. Maya, Safie och jag.. Så nu tar jag min lilla underbara dotter och kryper ner under täcket och möter drömmarna.

Godnatt.. U.

Oj, den väggen gjorde ont..

20.47
Ligger i soffan. Funderar och småfryser. Insåg någongång framåt eftermiddagen att jag nog mött en vägg som var lite för tuff att springa rakt igenom.

Lagade mat till prinsessan, men idag ville hon inte äta pappas mat. Så typiskt, när jag inte mår som bäst är det som det smittar av sig på min matlagning, men ok det fanns en risifrutti i kylskåpet, min lilla tjejs favorit.

Mådde så illa ett tag och huvudet värkte, skulle ju äta med prinsessan men bara tanken på mat fick det att vända sig i magen.
Bad min son att ta hand om Maya en stund så jag fick tid att åka till affären utan att behöva klä på alla kläder på Maya igen ( oj, vad jag längtar efter våren, då man slipper dessa förgrymmade kläder:)..
Tog bilen ner till affären, och köpte nyttig fil, blåbärsoppa och nya risifrutti.. I kön snurrade det i skallen, trodde jag skulle svimma.
Gick och satte mig inne i butikens spelhörna och korkade upp den där Culturan jag köpt, försökte hitta ett lugn och lät tankarna inse att, Uffe du är helt slutkörd..

Massor av intryck. Började lite senare idag på arbetet, så jag passade på att åka och hälsa på klassen jag arbetade i. Möttes av glädjeskrik och massor kramar, jag fick höra allt de gjort sedan jag slutade och det visades en hel del bilder som de tecknat.
Det blev känslosamt, en storm i själen, hur jättemycket jag betyder för dessa små barn..

Så, arbeta, möta en verklighet som många inte ens vet att den finns.

Möte med Mayas nya förskola. Berätta om hennes handikapp. Det kändes bra, men att sitta i möte med en sprängande huvudvärk och frossa är väl inget jag rekommenderar. Man uppfattas lätt som ointresserad. Skärper dock till mig i alla lägen då det handlar om mitt och min dotters liv.

Bolibompa!!! Tack för er existens!! La mig i soffan och drog en filt över mig, blundade och struntade i att tänka för en stund. Det ända jag tog till mig var att jag insåg att den där sista väggen gjorde jäkligt ont att springa in i. Dags att softa ner och ändra på en del saker. För vem ska ta hand om Maya om jag ramlar av pinn??
Maya är värd allt, Alex likaså!! Men den viktigaste i mitt liv är just nu bara jag själv.
Egoistiskt, ja kanske. Men man måste rädda sig själv först för att kunna rädda och finnas till för ens nära och kära. Annars orkar man aldrig..

21.20
Maya sover oroligt. Pappa mår bättre. Dock inte som bäst. Har struntat i alla måsten under kvällen. Diskbänken är full av minnet från matlagningen och dagens middag. Kläder ligger i högar. Ikväll får det vara så. Imorgon fixar jag det. Innan min avlösare kommer kl 4, då, då ska jag ha några timmars Uffe spa. Med träning, en stund i solariet och meditation i kyrkan..
Om jag hinner, för någongång under dagen måste jag ta mig till verkstaden och hämta min bil. O just det, så ska vi till hab Maya och jag. Hefa-utredning. 9-11.. Det kanske inte är så lustigt att jag inte finner orden, de där kärleksfulla.. Hjärnan är full av annat. Men i mitt hjärta och i själen innersta rum känner jag ändock hur värmen av ömhet lever.

21.29

Godnatt.