Inatt sov vi!! wow, så skönt det var. Fick till och med gå in och väcka prinsessan imorse. I sin säng, där hon sovit hela långa natten, en underbar känsla :).
Ändå, lite knasigt, så var jag idiottrött när jag vaknade, fast, jag sovit i många timmar..
Har haft en lång dag. Med ständiga känslostämningar. Trivs på mitt jobb. Trivs med det mesta, men det är ändock en del som skapar oro.. Min mammas mående, hon har ständigt ont i sin rygg och denna vecka har hon haft det extra jobbigt. Mamma betyder mycket för mig. Hon gör det nuförtiden som en av mina allra bästa vänner. Vi är två vuxna människor som har djupa samtal och lär oss av varandra.
Den situation som skapats på dagis, med två resurser är även den en källa till oro. Märker så väl på Maya att hon inte är samma glada tjej när jag hämtar henne, då hon är oss den "nya" resursen. Men, eftersom jag vet att en del personal från dagis läser min blogg, och inte vet om fler gör det därifrån tänker jag inte skriva om detta. Tyvärr!!
För det handlar om proffesionalitet, att läsa om en människas liv och samtidigt hålla bloggen från verkligheten.. En av de logopeder läste ju min blogg och efter att hon läst min kritik över henne här, så ringde hon och sa ifrån sig det uppdraget. Det är inte proffsigt.. Jag har lite svårt att förklara mina ord och tankar om just detta.. men min blogg är personlig, här vill jag kunna skriva allt, utan att det ska bli konsekvenser för någon..
Livet handlar om att vara ärlig. Ansvar och förstånd går hand i hand.. Så snälla ni, som på något sätt arbetar med min dotter och mig.. Respektera min blogg. Inse att det kanske inte alltid är erat forum..
Så, vet jag ju, att min stab av underbara människor från hab läser oxå.. :).. Ni har hela tiden visat just er proffesionalism och aldrig yttrat något om den, inte blandat in den i erat arbete.. förutom den där logopeden då..
Nu.. meditation, en stunds avkoppling.. Njut av er helg..
Sovgott.. U.
1 kommentar:
Hej Uffe!
Känner precis som du när det gäller bloggandet. Jag har också saker jag skulle vilja skriva om men inte riktigt kan. Jag ställer mig alltid frågan om och vad det skulle få konsekevenser för mitt liv eller den/de/det jag skulle vilja skriva om. Det är hela tiden en balansgång. Jag har definitivt inte samma antal läsare som du, men det räcker ju med att en person som berörs som inte gillar det så kan det gå snett.
Kram Inger
Skicka en kommentar