Utanförskap..

Andra veckan på mitt jobb, började med handledning. Det har jag aldrig varit med om, men det var en väldigt positiv upplevelse. Lärorikt och tänkvärt. Reflektioner.

Att leva i ett missbruk, är ett stadie i ett ekorrhjul som snurrar allt fortare rakt ner i misär. För var dag som går kommer man längre ifrån det sociala nätverket, det liv som också kan kallas normalt.

Ens vänner är av samma skrot och korn. Man dras till varandra, har något gemensamt, det är på sätt och vis en trygghet, vänskapen. Samtidigt som det inte finns en ända vän i det livet, för alla är egentligen bara vän med flaskan eller den drog man lever på.

Den som har mest, pengar eller droger, blir den som man vill vara polare med. När det sedan börjar sina, då letar man efter en ny. Nån som är nåt..

För att sluta med drogen, måste man även bryta med livet man lever, vännerna, vardagen.. allt..

Vägen in i värmen kan då kännas alltför långt bort. Rädslan, osäkerheten och att vägen tillbaka är den snårigaste av alla.

Där man måste möta sina demoner igen, de man flytt från.

Det handlar alltså inte bara att sluta med att ta droger. Man måste vilja. Vara modig och våga bryta det utanförskap man lever i och ha en dröm om ett liv i vardagens trista grå verklighet.

På något sätt är även livet med ett handikappat barn ett utanförskap. Man får kämpa sig blodig mot oförstånd. Okunnighet. Fördomar.

Jag förundras över hur vuxna människor kan, man kan stå i kön i mataffären och se hur de stirrar, glor på mitt barn och jag undrar hur dom skulle klarat att få ett barn med cp-skada..

Jag växer som människa för varje dag. Kommer till insikt om det som jag värdesätter och tycker är viktigt i livet. Jag mår väldigt bra i det.

Fast den ena dagen inte är den andra lik. Ändock samma rutin, samma ritual, upp i tidig morgontimma, fixa, mata, klä, iväg, lämna, arbeta, hämta, mata, klä av, natta..

Även de dagar som tårarna bränner bakom ögonlocken och orken är på upphällning. Då timglasets sand håller på att ta slut och ingen är där och vänder det för en ny omgång..

Det blir så, om man accepterar att det är som det är och sår ett frö av kärlek i den skål av tillgångar man har. Våga se bakom fasaden och möta demoner i en kamp som man vinner med mod och ärlighet..

Maya somnade gott ikväll, utan nåt krångel blunda hon och somnade sött. Pappa passade då på att krypa ner i ett varmt bad för att lindra en ond, ond rygg.. Då blev det plötsligt väldigt uppenbart att jag är ensam förälder i hemmet. Hon vaknade :).. Det blev till att kliva upp och med en handduk runt midjan och blött hår gå in till prinsessan.

Hon såg då på sin pappa med ett stort leende och jag tror jag såg ett väldigt förnöjt uttryck i den lillas ögon..

Möt din dag med positiva tankar. Allt går, den dröm som lever i dig kan bli sann.. Det är DU som avgör hur just ditt liv ska vara..

Sovgott.. U.