Puss:)lande..

Viskar orden, gömmer dem i askar och öppnar lock till förflutna ögonblick. De får mig att häpna, vad jag har upplevt. Vad livet har levt med mig.
Det är många tankar för tillfället, alldeles för många, sorterar dem i hjärnans olika fack och försöker organisera dem så jag sedan kan ta itu med dem, i tur och ordning..

Det är både rent praktiska tankar, men oxå en hel del filosofiska sådana.. Om ursprung, om orättvisor, om hur ödet skapar liv och hur man kan ta hjälp av ödet för att forma, lägga sitt livspussel och innan sista andetaget förhoppningsvis ha hittat den där sista biten och lämna detta liv med ett avtryck av kärlek och lycka..

Maya blev jätteledsen när jag kom och skulle hämta henne från dagis. Hon ville inte släppa Safie, hon bara älskar denna kvinna.. Hur, hur tänker dom som vill sära på dom??
Är inte trygghet och fullständig kärlek den viktigaste ingrediensen i ett barns liv och utveckling??
Det får mig sorgsen. Det skapar oro och ilska. Men dessa känslor ska inte få styra mina val, de ska inte bli ett hinder i den strid jag tänker utkämpa för att få ha vår underbara resurs kvar.
Tänker möta detta oförstånd med civilkurage och kunskap, med förstånd och massa jävlar anamma..

Hon sover nu, äntligen, o jag ska sätta mig vid ljusbordet och skapa..

När kika du in i din ask av förflutna senast?? Lärde du dig nåt.?

sovgott U.