Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

söndag 9 januari 2011

Hjärnbrist..

Vet ni hur det känns?? När orden stannar? När tankarna inte når fram till fingertopparna och händerna stelnar över tangentbordet..?
Hur hela dagen är som ett eko av känslor som svämmar över, det bubblar, spritter i kroppen av en slags längtan efter att få ur sig allt som lockar..
Så, kommer kvällen, efter en dag full av krav, av skeende måsten. Kärleksfulla, hjärtliga, skratt och kel, matlagning, diskning, plockning, nattning.. O hjärnan stänger av.. Den fortsätter liksom att jobba på som en ångvält. Det är handling som den inte riktigt förstår sig på, i kvällens just nu..

Tänk om "normal" vore människans ideal..??

Min blogg är för alla, jag önskar så många som möjligt får läsa om mitt och mina barns vardag. Hur det är. Om mina tankar. Livsfilosofi.

Ok, hjärnan jag ska inte kämpa mer. Du vinner ikväll också, du vill vila och jag ska låta dig göra det. Låt mig bara få berätta för mina läsare hur vi mår, är det ok, hjärnskrälle??

Maya mår bra, hon har varit lite varm under eftermiddagen och hängig, men jag tror det har med trötthet att göra. Hon somnade gott och gjorde det med ett leende. Denna lilla underbara varelse som är så full av lycka.. Den smittar.. Hon gör mig glad..
Alex är hemma igen, så nu slipper jag oroa mig för laviner och benbrott.. Livet är lite som alltid, helt fantastiskt.. :)

Nu, får den som den vill.. Vill du lägga dig ner i soffan och vila, hjärnan??..
- Gärna..

Sovgott.. U.

1 kommentar:

Nincasol sa...

Fråga mig!
Jag vet hur det känns när orden avstannar.
Då vilar jag också hjärnan.
Ett måste ibland tror jag förresten.