Var och hämtade bilen från verkstaden i fredags, men den var inte klar. De felen som skulle åtgärdas inför ombesiktningen var inte gjorda, grrr.. Men, hahaha, dom kan ju inte veta hur tusan det är, att vara så beroende av bilen och vilket bestyr det är för mig att ta mig de där 2 milen dit, lämna bilen, ta mig hem igen, dit o hem åter igen..
O så, igår, när dagens virrvarr lagt sig och lugnet infann sig i Uffes själ. Då, jag slog mig ner i blogghörnan och skulle skriva.. Krasch, bom, bang.. Internethaveri..
I fredags avslutade jag mitt inlägg med att.. Så, vaknar min prinsessa..
När jag kom in i hennes rum var det en liten glödhet tjej som låg där och mötte min famn med sitt vanliga leende. Ja, hon log, fast febern slagit till. Vi var uppe en stund, gav Alvedon och vatten. Het som eld, hela natten, låg hon där mellan pappas ben. Vaknade då och då, och min hand smekte det lilla huvudet, hennes varma kind.
Ändå, så typiskt va?? Hon skulle ju till stödfamiljen, men det valde jag bort. I samtycke med stödfamiljen. Inte vill jag ha min prinsessa borta, när hon behöver sin pappa som mest!! Däremot, har jag ett barn till. Fast han är en ung man, behöver han tid med sin pappa, för ett umgänge där vi kan samtala och bara vara polare.. Utanför allt tjat om att städa rummet, hur går det i skolan, osv osv..
Vi skulle ju åka på fisketur. Något jag verkligen har sett fram emot.. Vem är hon tryggast med, förutom mig, den lilla filuran?? Farmor!! O farmor kom, och Alex och jag kom iväg på vårt fiske..
Vaknade imorse, med en klump av obeslutsamhet i hjärtat. Smög omkring här, bryggde mitt kaffe och packade ryggsäcken med mackor och termos. Drog på mig långkalsonger och när jag fick på mig min underbara ulltröja, den där jag fiskat i sen 20 års åldern ( jo, det är sant, jag köpte den när jag var 19 år, och använder den än, helt otrolig är den, som den allra trognaste vän) då kände jag att jag gjorde rätt och slappnade av i det jag skulle göra.
Iväg, hämta Alex bästa kompisar o så for vi, som fyra smådjävlar i en röd Volvo sladdade vi fram på småvägar till sjön.
Det har varit en underbar dag. Fint väder och massor med fisk..
Nu sitter jag här igen. I blogghörnan, Maya nedbäddad bredvid, forfarande febrig men ändock lite bättre. Hon är inget glödande klot, inte just nu. Har ringt min arbetsgivare och anmält vab imorgon.
Mord på tv. Kärlek i själen. Kurr i magen. En son, en dotter och så jag..
En viss ledsamhet kom till mig i helgen. En osäkerhet, ett orosmoln av tankar.. En ny labyrint att leta sig fram i, för att finna svar, hitta lösningen på vägen som är den rätta.. Livets pussel, det som ska läggas och bli den vackraste av alla vävar..
Sovgott.. U.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar