Ett byte...

Ni som läser min blogg vet att det sedan några veckor innan jul blev bestämt att Mayas underbara resurs inte skulle få fortsätta sitt arbete som hon gjort i 1,5 år. Så blev det, när Maya kom tillbaka efter sitt jullov fanns det en människa till i hennes direkta närhet. En som skulle ge henne den språkliga träningen , ordflödet som vi möter i vår vardag.
Det där med att vara två med Maya funkade verkligen inte så bra. Maya vill ju vara med Safie!!! Hon äter sämre, hon är ledsen och trött när jag hämtar henne för hon sover inte sin middagssömn.



Jag mötte en arbetsplats som plötsligt inte alls andades trygghet. Det där plötsliga, har långsamt långsamt sipprat, det har funnits något som jag inte alls tycker om. Jag har märkt att människor jag så mycket tycker om, inte alls mår speciellt bra.

För mig är det en självklarhet att mina medmänniskor, de som finns i mitt liv ska få må bra.

Det har varit ett och annat samtal till förskolans rektor, det har skrivits några mail. I förra veckan hände en sak, jag kom till dagis och fick en stark känsla av att få olika information från olika personer.

Jag såg in i Safies ögon, denna underbara människa som ger sitt allt, sin själ för min Maya, som älskar henne som sin egna dotter. Jag såg i dessa ögon, en livsgnista som försvunnit, hur hon vantrivdes på sin arbetsplats, hur hon sakta tömdes på kraft och ork. Det blänkte en sorgsen tår i ögonvrån.



Maya ska byta dagis!!! Det är bestämt och Safie vår underbara, Mayas allt följer med dit och fortsätter sitt arbete med Maya. Det kommer bli ändringar, men de är endast av godo. Jag berättade detta för Safie i förra veckan, och det tändes en gnista i de ögon som slocknat. De sken upp av glädje och lust..
När Maya är friskt igen, ska jag lämna henne på sitt gamla dagis, säga hejdå till dom kompisar och personalen där och sedan hämtar jag henne på det nya dagiset..
Känns lustigt, men väldigt bra. Jag vet att det nya dagiset är jättebra, jag vet hur dom arbetar, jag känner till en del av personalen.
Tog jag rätt beslut?? Har jag lett in Maya på en väg som fortfarande andas av trygghet?? Det blir som man gör det till, det blir bra.. alltid..

Idag har det varit en hemma dag, Mayas feber har åkt upp o ner.. från ingen alls till nästan 40 grader.. Hon är ändå pigg och som vanligt glad!!
Ska natta henne ordentligt nu, o mig själv.. Så..

Sovgott..