Gääsp..

Det började ju så bra, med massa tankar och känslor som ville ut och delas med er. Så krånglar allt, dessa jäkla maskiner som inte gör som JAG VILL!!!

Det funkar verkligen inte att komma in på min inloggningssida på blogger. Någon mer som har problem med det??

Då, när saker och ting strular kan jag känna hur irritationen smyger sig in och förstör all lust :)..

Var det någon som märkte förändringen igår?? Har inte fått någon reaktion alls på överskriften på gårdagens inlägg..

Jo, tackar, jag trivs som fisken i vattnet på mitt nya jobb. Det känns som en rejäl utveckling i livet, och jag lär mig något nytt varje dag. Idag hade vi handledning, vilket jag verkligen njuter av för det ger mig så mycket respons i mina känslor och tankeverksamheten spinner igång och man lär sig. Att lära sig är som att mogna. Att växa. En själslig resa. Det är en häftig resa, den bästa jag gjort. Hand i hand går jag med den, det förflutna och horisonten som lyser klar framför mig..

Har lånat min sons macbook för att kunna skriva ikväll. På denna är det inga problem alls att logga in, så det är helt klart nåt jäkla fel på min dator. Åh, vad jag önskar mig en ny, en fin, en som funkar. Tänk om alla ni, mina kära läsare till mig skänker 20:- var till mig, då skulle jag ha råd att köpa en ny dator :).. Ett skämt med en aning allvar..

Imorse ringde klockan 06.20. Jag snooza, o Maya sussade vidare utan att märka av väckarklockans ilskna signal. Så fortsatte jag snoozandet, o Maya fortsatte snarka och snörvla sin morgonsömn.

Hmm, han jag köpte väckarklockan sa ju att det bra gick att snooza fem gånger, men nu har jag ju snoozat säkerligen 10 gånger.. O då vaknade jag.

Hade snoozat vidare i sömnen, helknasigt vad hjärnan kan spela spratt. Klockan var nästan 08.00 och vi som ska vara på dagis 08.30.

Det blev till att sätta fart. Maya såg smått förvirrad ut, och en pappa var väldigt förvirrad. Hur hinner man byta blöja, värma välling, ge densamma, äta gröt, koka och dricka kaffe, klä en unge och en pappa, gå ner till bilen starta den och åka till dagis på 25 minuter?? Jo, man gör allt extra fort. Det blir inte något mys efter vällingen, gröten äts i ett huj, o kaffet intas på stående fot när man samtidigt drar på sig kläder och påtåren när ungen kläs.

Maya ska vara på dagis 08.30, och det är hon var dag. Men just den tiden är ju faktiskt lite mer flexibel, det viktiga är min jag passar min arbetstid. Att passa tider är och har alltid varit viktigt för mig. Jo, jag hann. Det var till och med så att jag kunde sätta mig och ta en mikromeditation när jag kom till jobbet. Andades ut..

Letar efter orden i labyrinten. Hittar inte just nu. Inte orden. Det är mest återvändsgränder. I mitt livs labyrint hittar jag. Jag går in och ut ganska obehindrat. Frågan är just nu, om det viktiga i livet varit att hitta ut ur labyrinten eller om det egentligen är att man ska hitta in i den??

Vem kan bestämma vad jag vill, mer än jag själv?? Vems liv lever jag, mer än mitt egna?? Det är bara jag som kan förändra, bara jag som kan bestämma hur mitt liv ska vara.. O jag har bestämt mig, mitt liv ska fortsätta vara en underbar resa..

Godnatt.. Uffe..

En liten förändring, vem märker den??

Oj, det blev visst inget igår. Inlägg, Uffe är trött..

Igår tog vi bilen och for iväg på äventyr. Åkte till Kolmårdens tropicarium, tyvärr var Maya inte på det allra bästa humöret. Trött (som pappa är nu:) och så var hon hungrig (liksom pappa är nu:), men vad man än bjöd på så ville hon inte ha.
Så inne på terrariet, där var det nästintill regnskogs klimat och prinsessan trivdes inte alls. Det var ändå lite kul när dom där små aporna invaderade hennes sulky och att hänga över kanten och plaska i den stora poolen där blåsfiskar och rockor simmar.

På väg hem somnade hon och väl hemma lagade pappa smörkokt torsk, då åt hon den lilla filuran.. En gourmet, som sin pappa.. :)

Idag åkte Olivia hem igen och det är som "vanligt" igen. Jag är, som sagt, trött och känner mig hängig och tung i kroppen, är inte alls i form. Börjar nästan misstänka att jag börjar bli sjuk, för jag småfryser och det, gott folk är inte vanligt. Varken att jag fryser eller är sjuk.
Tror jag senast var ordentlig sjuk julen -93

O så är det så där knasigt igen. Tankar irrar, virrar iväg men de kommer inte fram till fingertopparna som skapar orden på tangentbordet. Det är väl en mognadsak och om några dagar eller så är de där igen.. orden..

Som att mjukt smeka en kind, behålla känslan av kärlek i sinnet, att ge.. Bara behålla det jag har genom att ge bort det. Påminna mig själv vart ifrån jag kommer och vem jag innerst inne är..

Ny vecka på G.. Önskar alla en underbar sådan!! O så..

.. Godnatt.. U.

Tackdetsamma, björnmamma..

Som ett finurligt troll, en saga i livet, stigen som tar en rakt in en värld av magi. Verkligheten, den allra skönaste av dem alla. Troligen överträffar den, den ömmaste av alla drömmer, bara man tillåter sig att erkänna att den är nu.
När klivet in på dagiset görs, då klockan slår tre, mötet av glädje som skiner, strålar, pockar lockar kärlek.. Skrattet som klingar bort i en snyftning när man inte riktigt vet, vad som är roligast, eller tristast.. Att pappa kommer, eller att Olivia är med, eller oj, jag ska gå hem från det här huset fullt av lek.

Idag var huset av lek fyllt av en ljuvlig doft av nygräddade våfflor och fröknarna bjöd en hungrig pappa på dom sista goda rutorna och pappan glufsade raskt glatt i sig av denna dröm. Hungrig som en varg. Tackar aldrig nej till en godbit..

Ingen sömn har lyckats fånga en prinsessa under dagen. För dagens händelser i riket, i rummet av blått, det vita, rosa där jagas sömn bort och upplevelser, dessa underbara, som berikar livet lär, tränar och kittlar sinnet till nya dimensioner.
Dom går dit, varje fredag, min prinsessa och Safie till Händelse riket. Ett ställe som är uppbyggt med olika rum, där sinnena får sin träning.
Vilket liv, va? Vilken häftig resa det är, eller hur???

Eftersom fröken sömnig var väldigt, väldigt trött redan då vi kom och hämtade henne och skulle nog allra helst ha lagt sig och sovit en timme eller två, så fixade vi mat direkt vid hemkomsten och sen åkte vi ner på stan för en fredagspromenad bland Linköpings gator och torg. Det gillar hon, prinsessan.
En kopp kaffe, cocacola och chokladmuffins får en att vakna till och glömma att tröttheten finns :)..

Hon somnade gott, hemma, nedbäddad i soffan nöjd med dagen. Glad och lycklig traskar tiden på, trallandes, nynnar iväg tårar. Askens lock är stängd, finns där, skaver till och gläntar, påminner vad som är viktigt..

Njut av er helg, kära läsare.. o ni..

Sovgott.. U.

Stora Björn..

Olivia är här, den blir lite:) annorlunda då, vardagen.. Maya älskar det, o jag med.. Igår så lämnade jag Maya på sin "förra" förskola och där så var Safie och hon med på morgonsamlingen och sedan sa dom hejdå till kompisar och personal. Jag och Olivia var och hämtade Maya på det "nya" dagiset, Stora Björn..
Hon var som en annan tjej, sprallig och glad, lekande, levandes.. Det var en njutning att hämta prinsessan..

Idag var hon inte riktigt lika glad vid hämtningen, men jag tror hon har haft en hemlängtan i sig under dagen, och en viss ovana att plötsligt vara på ett annat ställe. Det där med ställtid, ni vet, att låta kropp och själ ställa om sig till det nya.
For i vilket fall hem med en liten gnällig sak i bilen, och allt gnälligare blev hon.. hmm.. tankarna for genom pappa Uffes hjärna.. feber, vattkoppor (eftersom hon hade några filuriga luriga utslag i pannan), ont i halsen (eftersom hon inte velat äta idag), tänder, o så en del andra funderingar som man har när man är pappa till världens goaste lilla tjej.
Det där med tänder är nog väldigt nära sanningen. Det kommer hörntänder och om jag läst min läxa bland alla sidor på barnböckerna så är det just dom jäklarna som är de värsta.

Gnällspiken blev till en nästintill odräglig liten krabat som inte tyckte nåt var roligt, tills maten ställdes fram på bordet. Hon var urhungrig!!!
O vem tusan är på bra humör när man är hungrig?? Inte jag iaf.. Då är jag oxå en stor trist och vresig gnällgubbe..
Lasagne, glass och pomelo sen gick det i hundra knyck igen.. Medans jag diskade och plockade iordning bland lägenhetens rörighet sprang Olivia och Maya runt som glada höns. Vi tog en stund med hopp i sängen, då är livet på topp.

Nu lyser stearinljusen, Maya sitter och tittar på Pippi och jag sitter här i min blogghörna med hjärnan på halvstrejk och Olivia sitter i fåtöljen. Skönt när nattens mörker randas och stormen från dagens bestyr och händelser bedarrar.. Snart är det dags för den obligatoriska nattningen, pyjamas på, tänder borstas och mys i soffan med välling, favorit dockan Lisa och snuttefilten..

Det är helt underbart med barn. Dom ger en oändlig kärlek som träffar djupt i själen. Men det är ta mig tusan en av de bästa stundera på dagen, då hon somnar och man får lugn och ro och bara ta hand om sig själv..

Så, önskar alla en go och trevlig torsdags kväll.. torsdagsmys.. det går faktiskt att ha det där fredagsmyset varenda kväll. Bara man vill.. :)

Sovgott.. U.

En tisdag.. igen..

Lillprinsessan är piggare. Men pappa, nja, frisk, ja, men pigg vet i tusan :)..
Lite feber imorse hade hon, men ju längre dagen gick så blev hon gladare och ögonen plirade av bus igen.
Farmor, denna världens bästa kom in på eftermiddagen för jag var tvungen att ta mig till verkstaden (igen) för att hämta min bil. Gjorde så, men tror ni bilen var fixad?? Nix.. Orkar inte ens lägga energi på det, nångång i livet blir den väl klar. Den går att köra med, det är inte det som är problemet, utan en 2a från besiktningen som ska lagas, men men. Lämnar den igen på måndag..

Är i valet och kvalet om hon ska till dagis imorgon. Ingen feber alls nu ikväll och hon är som sagt pigg och glad.. lite snörvlig i näsan, men inte alls så som det har varit.. Åh, dessa beslut.. Hon vill, tycker det är skittrist att vara hemma med pappa. Ja, vi får se..

Har inte mycket mer att förtälja denna tisdagskväll i januari, förutom att det är sisådär 65 dagar kvar till sommartid!! Jag börjar bli smått trött på det här som kallas vinter..

Sovgott.. U.

Ett byte...

Ni som läser min blogg vet att det sedan några veckor innan jul blev bestämt att Mayas underbara resurs inte skulle få fortsätta sitt arbete som hon gjort i 1,5 år. Så blev det, när Maya kom tillbaka efter sitt jullov fanns det en människa till i hennes direkta närhet. En som skulle ge henne den språkliga träningen , ordflödet som vi möter i vår vardag.
Det där med att vara två med Maya funkade verkligen inte så bra. Maya vill ju vara med Safie!!! Hon äter sämre, hon är ledsen och trött när jag hämtar henne för hon sover inte sin middagssömn.



Jag mötte en arbetsplats som plötsligt inte alls andades trygghet. Det där plötsliga, har långsamt långsamt sipprat, det har funnits något som jag inte alls tycker om. Jag har märkt att människor jag så mycket tycker om, inte alls mår speciellt bra.

För mig är det en självklarhet att mina medmänniskor, de som finns i mitt liv ska få må bra.

Det har varit ett och annat samtal till förskolans rektor, det har skrivits några mail. I förra veckan hände en sak, jag kom till dagis och fick en stark känsla av att få olika information från olika personer.

Jag såg in i Safies ögon, denna underbara människa som ger sitt allt, sin själ för min Maya, som älskar henne som sin egna dotter. Jag såg i dessa ögon, en livsgnista som försvunnit, hur hon vantrivdes på sin arbetsplats, hur hon sakta tömdes på kraft och ork. Det blänkte en sorgsen tår i ögonvrån.



Maya ska byta dagis!!! Det är bestämt och Safie vår underbara, Mayas allt följer med dit och fortsätter sitt arbete med Maya. Det kommer bli ändringar, men de är endast av godo. Jag berättade detta för Safie i förra veckan, och det tändes en gnista i de ögon som slocknat. De sken upp av glädje och lust..
När Maya är friskt igen, ska jag lämna henne på sitt gamla dagis, säga hejdå till dom kompisar och personalen där och sedan hämtar jag henne på det nya dagiset..
Känns lustigt, men väldigt bra. Jag vet att det nya dagiset är jättebra, jag vet hur dom arbetar, jag känner till en del av personalen.
Tog jag rätt beslut?? Har jag lett in Maya på en väg som fortfarande andas av trygghet?? Det blir som man gör det till, det blir bra.. alltid..

Idag har det varit en hemma dag, Mayas feber har åkt upp o ner.. från ingen alls till nästan 40 grader.. Hon är ändå pigg och som vanligt glad!!
Ska natta henne ordentligt nu, o mig själv.. Så..

Sovgott..

Febrigt..

Hrmff.. Alltså dessa maskiner, datorer o bilar.. När dom krånglar, krånglar jag..
Var och hämtade bilen från verkstaden i fredags, men den var inte klar. De felen som skulle åtgärdas inför ombesiktningen var inte gjorda, grrr.. Men, hahaha, dom kan ju inte veta hur tusan det är, att vara så beroende av bilen och vilket bestyr det är för mig att ta mig de där 2 milen dit, lämna bilen, ta mig hem igen, dit o hem åter igen..

O så, igår, när dagens virrvarr lagt sig och lugnet infann sig i Uffes själ. Då, jag slog mig ner i blogghörnan och skulle skriva.. Krasch, bom, bang.. Internethaveri..

I fredags avslutade jag mitt inlägg med att.. Så, vaknar min prinsessa..
När jag kom in i hennes rum var det en liten glödhet tjej som låg där och mötte min famn med sitt vanliga leende. Ja, hon log, fast febern slagit till. Vi var uppe en stund, gav Alvedon och vatten. Het som eld, hela natten, låg hon där mellan pappas ben. Vaknade då och då, och min hand smekte det lilla huvudet, hennes varma kind.


Ändå, så typiskt va?? Hon skulle ju till stödfamiljen, men det valde jag bort. I samtycke med stödfamiljen. Inte vill jag ha min prinsessa borta, när hon behöver sin pappa som mest!! Däremot, har jag ett barn till. Fast han är en ung man, behöver han tid med sin pappa, för ett umgänge där vi kan samtala och bara vara polare.. Utanför allt tjat om att städa rummet, hur går det i skolan, osv osv..
Vi skulle ju åka på fisketur. Något jag verkligen har sett fram emot.. Vem är hon tryggast med, förutom mig, den lilla filuran?? Farmor!! O farmor kom, och Alex och jag kom iväg på vårt fiske..



Vaknade imorse, med en klump av obeslutsamhet i hjärtat. Smög omkring här, bryggde mitt kaffe och packade ryggsäcken med mackor och termos. Drog på mig långkalsonger och när jag fick på mig min underbara ulltröja, den där jag fiskat i sen 20 års åldern ( jo, det är sant, jag köpte den när jag var 19 år, och använder den än, helt otrolig är den, som den allra trognaste vän) då kände jag att jag gjorde rätt och slappnade av i det jag skulle göra.




Iväg, hämta Alex bästa kompisar o så for vi, som fyra smådjävlar i en röd Volvo sladdade vi fram på småvägar till sjön.

Det har varit en underbar dag. Fint väder och massor med fisk..


Nu sitter jag här igen. I blogghörnan, Maya nedbäddad bredvid, forfarande febrig men ändock lite bättre. Hon är inget glödande klot, inte just nu. Har ringt min arbetsgivare och anmält vab imorgon.

Mord på tv. Kärlek i själen. Kurr i magen. En son, en dotter och så jag..
En viss ledsamhet kom till mig i helgen. En osäkerhet, ett orosmoln av tankar.. En ny labyrint att leta sig fram i, för att finna svar, hitta lösningen på vägen som är den rätta.. Livets pussel, det som ska läggas och bli den vackraste av alla vävar..



Sovgott.. U.

Fredag..

Fredag kväll. En kväll som vilken annan. Inget fredagsmys här inte. Vi försöker ha mys varje kväll..
Precis som vanligt är det, idag med, som det var igår, som det var den 20/1 för ett år sen, o för två år sen.. Maya sover. Jag sitter här med tankar och längtan i kropp och själ. Mår bra. Trivs och är lycklig att det är som det är. Fast det är lite trist. Att alltid sitta här, varje kväll..

Nästa vecka kommer jag berätta om beslutet jag tagit. Jag kan inte berätta om det ännu, eftersom det fortfarande inte är menat att alla ska veta det. O vem vet vem som läser detta. Verkar ju vara en o annan som tycker om att läsa det jag skriver. Läsa om "the life of U". Det är roligt och jag tänker nog på något sätt utveckla det här med bloggandet. Så du vet. Det blir den dagen jag känner att tiden finns, orken och orden.. O den knackar på, kikar fram bakom hörnet. Såg den idag, hörde hur orden viskade meningar i hjärnan. Plötsligt händer det.

Trött och lite småledsen Det är lördag imorgon. Maya har ju en tendens att veta det och risken att hon vaknar tidigt är överhängande. Hon ska till stödfamiljen imorgon, ska sova där. Jag måste hitta lugn och ro inför detta. För det känns oroande och inte alls bra i pappas hjärta. Den känslan får jag inte överföra på prinsessan. hmmm.. livet är inte alltid lätt..
men underbart.. om man vill..
Nu, gott folk, vaknar min söta lilla tjej.. Så..

Sovgott.. U.

Beslut, bil och så en o annan kram..

Skapa meningar med ord. Sätta tankar på print, förveviga känslan som är. Svårt. Mitt beslut togs imorse. Det kommer bli förändringar. Men jag på något sätt vann vi kampen. Igen. Som tack fick jag se ett innerligt leende som sken av lycka. Jag fick en kram, sedan en till och innan jag hann gå hade jag fått några till. Jag gjorde en människa glad igen. Det var mitt beslut som gav hopp till en själ som alltför länge varit ledsen.

Min bil är på verkstaden. Har fått låna min fars bil tills idag. Han ringde och frågade när jag hade tänkt att komma med bilen. Den skulle visst in på service idag. Han hävdade att han berättat det för be Alex vara barnvakt, ner till bilen och montera bort bilbarnstolen och sedan köra bilen till far.
Jag har Mayas sulky kvar på förskolan. Hmmm.. den får liksom inte plats i den bilen far har..
Det får bli en promenad med henne på ryggen i imorgonbitti, och en superrask promenad till jobbet. Troligen hinner jag inte, om jag så skulle jogga hela vägen. Det är som det är. Jag kan bara göra mitt bästa av situationen.

Det var mitt i matlagningen som hans telefonsamtal kom. Min fars. Alex fick ge Maya nåt att äta så länge. Det blev krossad ananas med vaniljyoghurt.. Mumma!!!

Får skicka ett STORT tack till min lilla syster, som imorgon kommer och hämtar mig från jobbet och på det sättet kommer jag på ett väldigt smidigt sätt till verkstaden där min bil är.
Det löste allt, för jag måste till sjukhuset och hämta Mayas välling (Minimax), kaloripulver och energidryck. Det är en del, o det kräver biltransport..

Snurrig, imsigt, vimsigt, ett virrvarr.. känns det nu som.. tror jag bokar av denna kväll och fortsätter den i raklångt läge liggandes i soffan..

Möt den du har kär med en kram, en viskning, en smekning och med en ödmjuk respekt.. Böj dig ner och krama dina barn, möt dem med den kärlek som de är så värda.. Tid, det som inte kostar något är det värdefullaste vi har..

Sovgott U.

En labyrint..

Datorkrångel igen!! Vilket leder till att jag inte kan logga in på min blogg. Jädrans skit :)..

Har precis kommit hem efter en låååång dag. Min underbara mamma har varit här hos min dotter.
Jag har haft uppföljningsmöte med kommunikationsteamet. Vilket var ett bra möte, men ändock där sitter man som ensam förälder och det är MITT barn som dom pratar om. Ibland känns det som dom samtalar om ett objekt, något som är viktigt att ta hand om.. De kan ju resa sig och gå ifrån mötet och börja planera middagsmaten, eller nästa semesterresa.. Det är vi föräldrar som lever vidare i det, träningen, vardagens viktiga ruljans där vår rättighet att säga vår mening kommer. Maya kan inte. Hon har ett språk men ingen röst. Det är i slutänden mitt ansvar att på bästa sätt lära henne att kommunicera, så hon blir förstådd..

Hade sedan ett möte med rektorn på förskolan. För den konstellationen som nu råder är helt ohållbar!! Med två resurser. Denna rektor är en människa på helt rätt plats, hon har en empati och förståelse för barnen och lyssnar på mig som förälder. Det verkar bli en helt annan lösning på detta "problem" än vad man skulle kunna tro. Den tanken, förslaget, har visserligen virvlat igenom min hjärna vid nåt tillfälle. Nu är det åter upp till mig att fatta ett beslut för min dotters bästa..

Sovgott.. U.

He´s back

Sonen är tillbaka!! Han virvlade in i lägenheten igen, sisådär precis när Maya somnat.. Ska umgås en del med honom nu..

Jag försöker omsätta mina ord i handlingar. Att ge min tid till mina barn. Leva som man lär. Annars är det inte nån mening med det..

Allt bra här. Väldigt bra. Man märker att helgerna är slut för nu dimper det ner tider för Maya o mig igen.. Hur tusan ska man hinna??

En sak i taget och ta det lugnt.. Får bli mottot ett tag framöver. Acceptera det man inte kan förändra och fylla själen med tålamod och vanligt hederligt mod..

Livet är en resa, där man hela tiden lär sig att med varsam hand ömt vårda det man har..

Sovgott.. U.

Underbart är kort..

Söndag. Skulle ha varit på sjön idag, men så blev det icke. Längtar dit, ut i naturens friskhet..





Jag vill ha ett svar. Varför i allsin dar vaknar den där lilla terroristen tidigt när vi är lediga??


Igår hade jag svårt att somna, ni vet, låg och vände och vred på mig, försökte verkligen använda mig av meditationens teknik, men tankarna och funderingar tog över. När klockan visade att det hade blivit söndag, o den redan var över en timme gammal. Då steg jag upp och gick in och hämtade Maya:).. La henne där mellan mina ben, då somnade jag..





Dagen har rullat på. Bästa avlösaren, Annamaria kom hit vid 11 och jag fick några timmar på gymet.. Annamaria ska på torsdag åka iväg på en lång semester. Hon är borta fram till april, usch, Maya kommer sakna henne och jag med. Hon betyder massor för Maya och jag är absolut allra tryggast när Maya är med henne. Det är Annamaria och Safie som är de allra bästa. De jag känner enormt förtroende för och lämnar min dotter till dessa kvinnor med glädje för hon älskar dom!!


Maya o jag håller ställningarna.. Vi tränar och vi ger av det som vi är bra på. Kärlek och skratt, en o annan tår och massor ömhet till denna tid som är våra liv.. Nu är klockan 21 och det börjar ett program på tv som jag vill se. Eller se, jag brukar somna gott till Morden i Modsomer. Man kan liksom stänga av hjärnan o slippa tänka så mycket till det programmet.

Hoppas alla får en underbar vecka. Det är som man gör det till.. Så gör ert bästa :)

Sovgott.. U.

Skatten från regnbågens slut..

Lite ledsen, i leopardpäls.. efter middagssömn, men snart
kom skrattet tillbaka.. Min prinsessa, den sötaste..

Jag har mina brister. Blev påmind om en av dem och fann ledsamhet i själens inre. Jag vill ju inte, jag är inte medveten om dem. Jag vill lära mig av dem, förändra det jag kan.
Ingen kan vara den perfekta. Alla kan ändock göra det man kan för att försöka.

Jag kan bara behålla det jag har genom att ge bort det.. Alltså fortsätter jag skriva.. Var dag. Vardag. Lördag.. Idag..

Det är ju nu allmänt känt att Maya, i pappas ögon, vaknar alldeles för tidigt då det vankas helg. Likaså imorse.. Morgonen började med ett bubblande, en tjej som låg där i min säng och sa sina ord.. En pappa sa inte lika mycket, utan bara längtade efter sömnens sötma..

Utanförskapet, ensamheten, det låsta.. Kvällen, när jag här sitter var kväll, oförmögen att gå ut från dessa rum.. På något sorgligt sätt, finns det kvar. Som ett skal av ett förflutet, i en tid som lindas i trygghetens famn, ändock finner jag en längtan uti själen, en längtan efter dig. Vem du nu än är..

Fast jag är så in i ....... trött, försöker jag ge Maya min tid. Bär upp henne i soffan och knäpper på ett barnprogram. Har henne nära, med mina armar runt, en trygghet, en trött sådan, men likväl en närhet som är äkta.
När kaffet verkar i kroppen, och man känner sprittet av pigghet igen. Lockar disken mitt namn. Tvätten ropar. Dammtussar påminner.
Vad är viktigt. Vad är NU??

Diskar medans prinsessan tittar på Emil. Byter en bajsblöja, funderar på vilken iordningen? Klär, mig och Maya. Äter frukost. Lill vill inte riktigt ha. Hon har haft en period där hon ätit så bra, men sedan några dagar är det sämre igen. Med mat. Hon vill helt enkelt inte ha. Jag låter det vara så, kan inte tvinga, inte kämpa.. Det är som det är..

Bestämmer oss för att ta en promenad. Jaga bort längtan som brinner i kroppen. Efter dig. Efter våren. Värmen. Solen. Ljuset. Dropp från tak, porlande bäckar, doften av hav. Innerlig oändlighet för blicken rakt in i horisontens hemlighet..
Tar Maya på ryggen, i vår fina bärryggsäck och traskar iväg. Hon älskar det. Går förbi min far, han jag knappast aldrig skriver om här på bloggen. Kan det finnas någon undermening med det, kanske?? Idag hälsar jag på. Idag är jag stark nog.

I am that I am. Ingen kan ta det ifrån mig. Tiden jag upplever är min. Ändå, saknar jag.. Undrar och funderar djupt, på lyckan kommer lyckan går.. Den gud älskar lyckan får.
Tror jag inte alls på. Lyckan köper man inte. Lyckan är en känsla, som man skapar. Då man vaknar och bestämmer sig för att göra det allra bästa av denna dag.

Kärlek och sorg som går gatan fram hand i hand. Jag möter dem och vänder mig om och ser långt efter dom, känner igen mig i varje steg dom tar.

Minnet, tanken på den som är i annat land. Varför tänker jag den??
Saknaden efter vänner som gått bort.
Han, speciellt han, som mötte mig med en sån ärlig kärlek. Mötte mig som den människa jag var. Hade inga fördomar. Som hjälpte mig, kravlöst gav av sig själv och lyssnade på min gråt, det elände som var.
Hur har du det idag?? Varför tog du dig dit, där du är, så oändligt onåbart långt borta?

Middag, enkelheten själv i stuvade makaroner och korv. Men icke sa Nicke, vill inte ha, bara några skedar.. Inte ens päron till efterrätt duger. Troligen växer du, min vackra dotter..
Något stör. Fast vilken glädje du visar. Att vara med mig. Vad nöjd du är, fast vi inget gör. Underbara lilla, du är en gåva, en skatt som jag fann i regnbågens slut.. Inget kan göra mig rikare än den kärlek du ger..

Åker till min mamma, henne jag ofta skriver om. Kan det ha någon undermening??
Vi är. Maya tycker det är trist att bara vara.. Gnällig och rastlös. Äter inget, men ändå, bananbakelse, jo inte kan man säga nej till en sån??

Kommer hem. Stunden då, i soffan, med kel och kittel.. skratt och massa kelig närhet. En pappas ömhet, en dotters närvaro. Ögon som ser, själ som känner, det äkta.. Skatten från regnbågens slut somnar med ett leende från himmelriket.. en ängels skimmer lyser..

Ensamheten pockar. Tankar som är förbjudna kommer. Knackar på, knack, knack.. Gråten, saknaden, oron.. Den du kanske inte alls förstår. Fast den finns. I mig.
Utanförskapet är en del av ensamheten. Ensamheten en av det som gjorde mig utanför. Då jag var ett barn, som flydde in i overkligheten, i fantasin, för att slippa verklighetens ondska. Fast den där lilla pojken bara ville krypa upp i knät och bli kramad, älskad för just den han var.. Den han är..

Sovgott... U.

Virrigt, va??

Inatt sov vi!! wow, så skönt det var. Fick till och med gå in och väcka prinsessan imorse. I sin säng, där hon sovit hela långa natten, en underbar känsla :).
Ändå, lite knasigt, så var jag idiottrött när jag vaknade, fast, jag sovit i många timmar..

Har haft en lång dag. Med ständiga känslostämningar. Trivs på mitt jobb. Trivs med det mesta, men det är ändock en del som skapar oro.. Min mammas mående, hon har ständigt ont i sin rygg och denna vecka har hon haft det extra jobbigt. Mamma betyder mycket för mig. Hon gör det nuförtiden som en av mina allra bästa vänner. Vi är två vuxna människor som har djupa samtal och lär oss av varandra.

Den situation som skapats på dagis, med två resurser är även den en källa till oro. Märker så väl på Maya att hon inte är samma glada tjej när jag hämtar henne, då hon är oss den "nya" resursen. Men, eftersom jag vet att en del personal från dagis läser min blogg, och inte vet om fler gör det därifrån tänker jag inte skriva om detta. Tyvärr!!

För det handlar om proffesionalitet, att läsa om en människas liv och samtidigt hålla bloggen från verkligheten.. En av de logopeder läste ju min blogg och efter att hon läst min kritik över henne här, så ringde hon och sa ifrån sig det uppdraget. Det är inte proffsigt.. Jag har lite svårt att förklara mina ord och tankar om just detta.. men min blogg är personlig, här vill jag kunna skriva allt, utan att det ska bli konsekvenser för någon..

Livet handlar om att vara ärlig. Ansvar och förstånd går hand i hand.. Så snälla ni, som på något sätt arbetar med min dotter och mig.. Respektera min blogg. Inse att det kanske inte alltid är erat forum..
Så, vet jag ju, att min stab av underbara människor från hab läser oxå.. :).. Ni har hela tiden visat just er proffesionalism och aldrig yttrat något om den, inte blandat in den i erat arbete.. förutom den där logopeden då..

Nu.. meditation, en stunds avkoppling.. Njut av er helg..

Sovgott.. U.

Skavfötters..

Det blev ungefär en likadan natt inatt. Vaken, ledsen, förkyld, täppt liten näsa.. Bästa stället då, pappas bröst, o så ett finger som försiktigt smeker kinden..
Sen är det nåt konstigt, som hon fått för sig.
Jag lägger henne ju nu varje kväll i hennes egna säng, och hämtar henne in till mig när hon vaknar. O så när hon somnat igen, liggandes där på mitt bröst brukar jag lägga henne bredvid mig. Men!! Hon vägrar detta, vaknar direkt. Hon ska ligga mellan mina ben, skavfötters, då somnar hon gott. Liggandes på mitt täcke, och ett över henne.. Det ser så skönt ut att jag blir trött av bara synen.. :)

Ryggen spökar, är så ond att jag inte kan sitta, när jag ser tv ligger jag på Mayas träningsmatta. Enerverande, o skittrist, o inte alls lätt att hitta inspiration för ord till bloggen..

Tankar om livets labyrint. Det får stanna där, med tankarna och känslorna. Nu gör det lite för ont för att sitta här. Aj f-n.. Lovar ändock mig själv från och med nu, att inte mer skriva om denna smärta.. Den finns, den är och det räcker med det.. Den ska inte få äran att vara med på bloggen!!

Håll tummarna för Maya och mig att vi får en natt full av ljuvlig sömn.. vi behöver den.. Den smakar så gott, sömnen..

Sovgott.. U.

Icke Hjärnbrist här inte..

Ibland blir jag smått trött på min hjärna, den tänker alldeles för mycket. Det blir förvirrat och jag gör en del knasiga saker. Allt skyller jag på hjärnan!!

Igår, när jag traskade iväg från jobbet var det en sån där anstormning av tankar och funderingar. Om livet. Vad är glädje? Lycka? Kärlek? Vad är viktigt? Undrar om isarna håller för att gå på? Hur ska jag fixa båtmotorn? Undrar om Nico bara var med på en Velvet Underground skiva? Vad ska jag laga för mat idag? Jävla vad halt det är? Jag hämtar Maya först, sen åker jag ner till fiskaffären, hon brukar ju gilla att följa med dit, till tant Marie som arbetar där. Undrar vad Alex gör? Hur går det för honom i skolan? Det är egentligen idiotiskt att man inte längre får vara med på hans utvecklingssamtal. Måste fråga honom om jag får följa med nästa gång. Vad gjorde jag när jag var 18?
O så där fortsätter det.. som virrvarret på stora köpcentret några dagar innan jul, tankarna, vart tusan är off knappen??

Jag klev in i parkeringshuset, tog trapporna upp till plan 4 och plockade fram bilnycklarna. Men, inte stod bilen där jag hade parkerat!! Jag var helt enkelt i fel parkeringshus..
-Hjärnan, vad har jag dig till egentligen??

Klockan 3 inatt satt jag och Maya i soffan och småpratade. Då låg hon tätt intill mitt bröst och hade lugnat ner sig från gråten.
Det har varit en vaken natt. Väldigt vaken. Först och främst kunde jag inte somna, stod med ett glas mjölk och såg ut genom köksfönstret vid 00.30, sen somnade jag. Men vaknade redan efter 40 minuter av att Maya var ledsen. Jätteledsen. Mardrömmar. Gick och vankade av och an, kollade om kråkorna sov, så kröp vi ner i sängen, ni vet gosade ihop oss med täcke och kuddar. Hon ville inte, absolut inte ligga själv bredvid mig, så hon fick ligga där på mitt bröst och snutta på sin napp..
Vi var vakna nån timme eller så, då hade vi hunnit säga godnatt till varenda gosdjur, nästan iaf.. När klockan var 5, så gick jag upp, då halvsov den där lilla terroristen. Jag la henne mitt i min stora säng och la mig själv i soffan..
Pust!! Hur tusan orkade jag när varje natt var sån här?? Hur orkar man??

Det handlar inte om att hitta ut hur labyrinten, utan hur man hittar in.. då finner man vägen ut igen..

Nu ska jag sova. Hoppas Maya gör det också.. som vanligt önskar jag även er en godnatt sömn..

Sovgott.. U.

En förbjuden sorg..??

Magen växte. Det lilla livet däruti likaså och min iver fann inga gränser. Jag låg om nätterna och tänkte på det. Jag pratade med skrutt, det var arbetsnamnet, varje kväll, jag spelade musik och jag kände hur det där livet växte sig allt större.
Jag följde utvecklingen, läste barnböcker, förde dagbok, tecknade av den där växande magen och insåg för varje dag att, wow, jag ska bli pappa igen..
En son, eller kanske en dotter, jag hoppades på en liten tjej. En tjej som jag kunde gå över ängarna med, ta i handen och springa barfota i daggvåt gräs.
Ett barn. Mitt. Den kärlek jag kände i själen för detta mirakel som var på väg in i mitt liv, fann inget som jag förut känt.. Som ett glittrande banér av lycka, förhoppningar och ivrig nyfikenhet. Öm ödmjukhet och förundran över hur magiskt det är.. Detta lilla frö av liv som sakta sakta väntar, växer och gror..

Så en dag i februari höll jag då äntligen min dotter i famnen. Virade in henne i en ljusblå filt och höll henne så nära jag kunde, mot mitt hjärta så hon kunde känna det slå. Jag sjöng sakta, smekte kinden och krossades av den skönhet, hennes vidunderliga ögon, späda ömtåliga kropp som kändes så liten mot mitt bröst.. Kärlek av sällan skådat slag träffade mig och tog andan ur mig. Mitt liv hade för alltid förändrats...

Lyckan slog lite slint, den gick liksom i baklås.. Förmörkades av de skeenden som under de första månaderna av min prinsessas liv skedde.
Jag fanns ändock där. Varje dag, varje natt, och kärleken växte sig starkare. Kände dock att något var "fel".. Maya utvecklades inte alls som hon skulle.
Det där alla böcker skrev om, den där affischen som hängde i väntrummet på bvc, om hur barnet skulle lyfta på huvudet vid en viss ålder, eller kunna det ena eller det andra.. Maya kunde inte..

Så kom dagen, jag har någonstans i bloggen skrivit om den förut, den där dagen då beskedet kom.. Maya har en cp-skada.. cp-skada, cp-skada, cp-skada..
Ordet ekade i mitt huvud på väg hem från sjukhuset, jag förstod inte, kände mig helt tom på känslor.. Den kvällen när Maya fått sin kvällsvälling och somnat. Satt jag där i min ensamhet och höll jag på att knäckas. Jag skrek ut min vrede, tårarna rann, och själen förvreds i hemsk ångest..

Den förbjudna sorgen. Den första tiden efter chockbeskedet var förvirrat, man förstod helt enkelt inte vad det innebar. Någonstans trodde man fortfarande på drömmen som man en gång bar på.
Sakta men jävligt säkert insåg man dock snart.. Livet har förändrats!

Jag har sedan den där ödesdigra dagen gråtit floder över Mayas handikapp. Jag har undrat varför, jag har varit arg, ledsen, besviken. Jag har jämfört. Jag har tänkt hemska tankar.. Det är helt sonika en sorg att få ett barn med handikapp. Det måste man tillåta sig att ha.

Jag har lagt sorgen i min ask. Jag har stängt locket men öppnar den då och då och tillåter mig att gråta. Ibland öppnas den där asken när jag minst anar det. Då kommer tårarna, och ensamheten blir som ett oöverstigligt berg att bestiga och det ända jag vill ha är en trygg famn att vila i..
Att samtala om denna sorg, att ta hjälp från föräldrar som har samma känslor, att inte skämmas för de tankar som kommer och går.
Jag har suttit i tmmar och pratat med habiliteringens psykolog och har alltid möjlighet att ringa till henne, och gör det då sorgen blir alltför påtaglig och förmörkar tillvaron.

Mitt liv har gett mig så mycket erfarenhet. Jag har varit med om hemska ting. Mött ondskan. Maya kom med kärlek till mig. Hon kom med skratt och leende. Med en ivrig blick som lyser av den klaraste av alla livslyckor.. Hon strålar..
Hur skulle det se ut, om jag tillät sorgen att ta över?? Om jag alltid skulle gråta och känna vrede?? Maya är cp-skadad. Maya är min dotter. Det finns ingen som hon. Hon är den ängel som jagat bort demonerna, hon är en pärla i den vildaste älven, hon är unik och får mitt liv att berikas av en ständig ström av känslor..

De där drömmarna, fantasierna som jag hade, då hon låg där i magen.. Om spring över ängar, stunder vid sjön, de finns där nu i verkligheten, men de blev inte som jag tänkt mig. De kan bara bli bättre, det är hur vi gör det.

Ibland, när jag åker till dagis för att hämta henne, när jag traskar över skolgården och ser alla andra barnen springa omkring, prata och skratta, då kan det göra ont i mitt hjärta, då vrider sig själen av frågan.. "Varför"??
Men så möter jag Maya, och i hennes blick skiner en innerlighet, en kärlek som spränger alla gränser.. Då inser jag, detta är min dotter och jag vill inte ha något annat.. Jag vill ha precis just denna lilla varelse, det frö som växte och kom till mig. Med öm hand smeker jag hennes kind och viskar .. -Pappa älskar dig..

Sovgott.. U.

Utanförskap..

Andra veckan på mitt jobb, började med handledning. Det har jag aldrig varit med om, men det var en väldigt positiv upplevelse. Lärorikt och tänkvärt. Reflektioner.

Att leva i ett missbruk, är ett stadie i ett ekorrhjul som snurrar allt fortare rakt ner i misär. För var dag som går kommer man längre ifrån det sociala nätverket, det liv som också kan kallas normalt.

Ens vänner är av samma skrot och korn. Man dras till varandra, har något gemensamt, det är på sätt och vis en trygghet, vänskapen. Samtidigt som det inte finns en ända vän i det livet, för alla är egentligen bara vän med flaskan eller den drog man lever på.

Den som har mest, pengar eller droger, blir den som man vill vara polare med. När det sedan börjar sina, då letar man efter en ny. Nån som är nåt..

För att sluta med drogen, måste man även bryta med livet man lever, vännerna, vardagen.. allt..

Vägen in i värmen kan då kännas alltför långt bort. Rädslan, osäkerheten och att vägen tillbaka är den snårigaste av alla.

Där man måste möta sina demoner igen, de man flytt från.

Det handlar alltså inte bara att sluta med att ta droger. Man måste vilja. Vara modig och våga bryta det utanförskap man lever i och ha en dröm om ett liv i vardagens trista grå verklighet.

På något sätt är även livet med ett handikappat barn ett utanförskap. Man får kämpa sig blodig mot oförstånd. Okunnighet. Fördomar.

Jag förundras över hur vuxna människor kan, man kan stå i kön i mataffären och se hur de stirrar, glor på mitt barn och jag undrar hur dom skulle klarat att få ett barn med cp-skada..

Jag växer som människa för varje dag. Kommer till insikt om det som jag värdesätter och tycker är viktigt i livet. Jag mår väldigt bra i det.

Fast den ena dagen inte är den andra lik. Ändock samma rutin, samma ritual, upp i tidig morgontimma, fixa, mata, klä, iväg, lämna, arbeta, hämta, mata, klä av, natta..

Även de dagar som tårarna bränner bakom ögonlocken och orken är på upphällning. Då timglasets sand håller på att ta slut och ingen är där och vänder det för en ny omgång..

Det blir så, om man accepterar att det är som det är och sår ett frö av kärlek i den skål av tillgångar man har. Våga se bakom fasaden och möta demoner i en kamp som man vinner med mod och ärlighet..

Maya somnade gott ikväll, utan nåt krångel blunda hon och somnade sött. Pappa passade då på att krypa ner i ett varmt bad för att lindra en ond, ond rygg.. Då blev det plötsligt väldigt uppenbart att jag är ensam förälder i hemmet. Hon vaknade :).. Det blev till att kliva upp och med en handduk runt midjan och blött hår gå in till prinsessan.

Hon såg då på sin pappa med ett stort leende och jag tror jag såg ett väldigt förnöjt uttryck i den lillas ögon..

Möt din dag med positiva tankar. Allt går, den dröm som lever i dig kan bli sann.. Det är DU som avgör hur just ditt liv ska vara..

Sovgott.. U.

Hjärnbrist..

Vet ni hur det känns?? När orden stannar? När tankarna inte når fram till fingertopparna och händerna stelnar över tangentbordet..?
Hur hela dagen är som ett eko av känslor som svämmar över, det bubblar, spritter i kroppen av en slags längtan efter att få ur sig allt som lockar..
Så, kommer kvällen, efter en dag full av krav, av skeende måsten. Kärleksfulla, hjärtliga, skratt och kel, matlagning, diskning, plockning, nattning.. O hjärnan stänger av.. Den fortsätter liksom att jobba på som en ångvält. Det är handling som den inte riktigt förstår sig på, i kvällens just nu..

Tänk om "normal" vore människans ideal..??

Min blogg är för alla, jag önskar så många som möjligt får läsa om mitt och mina barns vardag. Hur det är. Om mina tankar. Livsfilosofi.

Ok, hjärnan jag ska inte kämpa mer. Du vinner ikväll också, du vill vila och jag ska låta dig göra det. Låt mig bara få berätta för mina läsare hur vi mår, är det ok, hjärnskrälle??

Maya mår bra, hon har varit lite varm under eftermiddagen och hängig, men jag tror det har med trötthet att göra. Hon somnade gott och gjorde det med ett leende. Denna lilla underbara varelse som är så full av lycka.. Den smittar.. Hon gör mig glad..
Alex är hemma igen, så nu slipper jag oroa mig för laviner och benbrott.. Livet är lite som alltid, helt fantastiskt.. :)

Nu, får den som den vill.. Vill du lägga dig ner i soffan och vila, hjärnan??..
- Gärna..

Sovgott.. U.

Strejk!!

Återkommer imorgon med mer av ord och tankar.

Det är som om hjärnan strejkar för tillfället, men jag har hårda förhandlingar med den och troligtvis möts vi halvvägs för en så rättvis lösning på de problem vi brottas med. Hjärnan o jag..

Om inte, tar jag in någon medlare som får dela med sig av erfarenhet och råd.. Hoppas eran helg är bra, min är alldeles utmärkt, ganska skönt att ha en strejkande hjärna och bara låta själen styra ens val och öde..

Sovgott.. :) U.

Torsdag den 6/1..

.. Sa Maya sitt namn för allra första gången.. Hon sa det för min syster och farmor.. o sen en gång då jag var med.
Tårarna brann på ögonlocken när jag hörde det..
Haft min syster och hennes familj och farmor här på eftermiddagskaffe. Det blev en trevlig stund, med Pavlova tårta (wow, wow vad god den är!!)..

När dom åkt, så hade Maya och jag den mysigaste av alla stunder, det var som all kärlek jag förut känt togs till ytterligare en nivå.
En total lycka snuddade vid hjärtat och stannade tiden. En närhet, och fullständig metamorfos av ömhet.. Det var som själen brast i glädje, och älskar blir ett ord som inte betyder någonting.
Det är så oändligt mycket mer, ett band starkare än något, det som finns mellan oss.
Min dotter och mig.
Hon somnade på mitt bröst och jag låg länge och klappade hennes kind, smekte håret och kramade den lilla späda kroppen. Allt, precis allt, alla vakna nätter, tidiga mornar, allt slit, alla tårar, alla stunder med matlagning, matning, blöjbyte, alla gånger jag gått och vaggat henne i min famn.. Den stunden ikväll, den innerlighet jag kände är min belöning, att få äran att känna en kärlek som är större än universum självt.. Den är min.. den är vår.. Mayas och min..

Vi är ett, en gemenskap, den tryggaste plats världen kan erbjuda..
I min famn, lilla Maya, har du legat sen den dagen du föddes, jag har lovat dig all min tid och kärlek. Jag satte dig till världen och i den ska jag hjälpa dig, finnas till, alltid, alltid..

Brukar inte skriva om krämpor och smärta, det är så jäkla trist att skriva om, och att läsa om.. Det blir ju inte bättre för det, liksom, men fy tusan vad min rygg är ond!!! Det skär som tusen knivar och jag kan knappt varken sitta, stå eller ligga..

Tur jag har min glädje, livslust och ljusa syn på livet.. Den stig jag vandrar på.. Jag är en lycklig man, som ger och får av de barn jag har.
Jag är tacksam för det lilla, att jag har mat i kylen och ett hem, en säng att sova i, det är ingen självklarhet i livet.
Det fanns en tid, då mörker fördunklade min vardag. Då ingen mat fanns, inget hem, ingen säng att sova i..

Jag har rest mig, kämpat och älskat.. Min belöning får jag varje dag, var morgon jag vaknar.. En dotter som ger mig sin kravlösa kärlek, sin livsglädje..

Min son är i Schweiz och åker skidor. Jag tänker på honom varje dag, morgon, middag och kväll. Jag saknar honom, våra samtal och närhet.
Det är förunderligt, förtrollande, magiskt och helt underbart fantastiskt att leva..

Ska nu stretcha igenom kroppen. Meditera och försöka jaga bort den där ilskna smärtan i ryggen..

Önskar alla fick möjligheten att känna den där lyckan, den som nuddar vid själen och får tiden att stå still..

Sovgott.. U.

Popcorn, tvätt och tristess..

Väntar på att tvättmaskinen ska tvätta klart. Har ingen som helst kraft eller ork ikväll, och har bestämt mig för att ligga kvar här och kolla teven, poppa lite popcorn, o bara vara..
Ska hänga tvätten först.

Alla, som sköter, har skött ett hem ensamma. Alla husmödrar, min mamma, allas mammor o en del pappor borde få en hedersmedalj..
För att sköta ett hem är ta mig tusan ingen lek :)..

Är lite småirriterad ikväll. Rastlös. Men ganska glad ändå..

Nu.. Popcorntime..

Sovgott.. U.

En vardag..

04.20
I en dimma av trötthet går jag in och hämtar den lilla prinsessan som ligger i sin säng och småpratar för sig själv.
Hon är kall, sparkar av sig täcket i sömnen och fast det är varmt i hennes rum blir hon kall om de små fossingarna. Lägger henne mellan mina ben, på duntäcket och ett annat täcke över henne. Stoppar in nappen och ger en puss på kinden, kryper ner under täcket och använder mina ben som en vagga..
Somnar skavfötters.

06.30
Väckarklockan ringer.. Jag trycker på snoozeknappen och känner mig sjuk av trötthet.

06.37
Andra trycket på snooze..

06.44
Tredje trycket.. fortfarande så trött. Börjar fundera på om jag ska sjukskriva mig..:)

06.51
Fjärde trycket.. Tvingar mig att börja vakna, men täckets värme och sängen är alldeles för skön..

06.58
Femte trycket.. F-n, jag lovade ju mig själv att gå upp i tid!! Varför är det så skönt att sova?? Bestämmer mig för att gå upp, men nån lurar mig kvar, Maya sover som en stock, hör inte ens väckarklockans ilskna signal..

07.24
Vaknar.. Väckarklockan hade gett upp och ringde inte mer. Förstår den.
Upp, brygger kaffe och är så där förvirrad som alla mornar. Fixar med Mayas kläder, men är helt oorganiserad i hjärnan och gör allt och inget samtidigt.
Väcker Maya. Mysstund i soffan. Kaffet klart och välling värms.
Klär på Maya, body och strumpbyxor och ger henne välling.
Bestämmer för att dricka kaffet i lugn och ro. Ger mig fem minuter innan gröten ska kokas..
Tar fram havregrynen och tappar påsen. Hela diskbänken och golvet fulla med gryn. Medans gröt kokar, ger jag Trassel mat och lyckas med konststycket att välta kattmatpåsen.
Nu samsas gryn och kattmat på golvet.. Maya gnäller och jag står i ett kaos i köket..
Hittar inte sopskyffeln och medans jag letar bränns gröten.
Räddar den dock i sista sekund. Öppnar skafferiet och tar fram sockret och till min fasa fastnar den i gångjärnet till köksluckan och går sönder, sockret rinner ut..
Står handfallen och tittar på misären jag lyckats åstadkomma på några minuter.
Fixar till det mesta. Äter gröt och dricker en halv kopp kaffe till. Ska ta mig en god snus och inser att det är slut..
Ger upp och klär mig och Maya..

08.30
Lämnar en sprattlig glad tjej på förskolan. Berättar för Safie att det varit en ganska hektisk morgon.

08.45
Parkerar bilen på stan.

09.00
Kliver in genom dörren på jobbet. Tar en kopp kaffe och sätter mig ner och andas ut..

13.00
Slutar mitt arbete och promenerar mot bilen.

13.20
Tränar.

14.30
Står i kö på fiskaffären och retar mig på den där damen som absolut inte kan bestämma sig för om ska köpa krabba eller inte. Har liksom inte tid för veliga kvinnor just då. Till slut bestämmer hon sig för att köpa krabba och vill självklart ha den delad. Räknar till 10 och tänker att, "ja, hon kan ju inte veta att jag ska hämta min dotter om 25 minuter."
Jag köper gös och skalade räkor.

14.45
I affären. Ska köpa dill, gräslök, ägg och kesella.. Dom har ingen gräslök, typiskt.. men dom har fryst sådan.

14.54
Parkerar framför förskolan. Tar tre minuters djupandning och en kort meditation.

15.15
Startar bilen med en smågnällig Maya. Hon gillar verkligen inte att klä på sig alla vinterkläder. Snöar som attan. Parkerar bilen på min p-plats och bär upp unge, väska och matkasse.

15.40
Sätter Maya i sin stol och börjar diska morgonens disk.Städar bort havregryn, kattmat och socker.
Skalar potatis och benar ut gösfileérna. Vänder dem i mjöl och sätter på plattan och börjar koka potatis. Det luktar bajs.

16.00
Byter blöja och busar en stund.. tar på myskläder och har åter en liten tjej som inte alls tycker det är kul. Hon är som pappa, när hungern knackar på stiger sur humöret in :)..

16.30
Maten klar och vi äter. Gott!! Humöret stiger och Maya skrattar igen. Ett leende på mina läppar. Sätter på musik och diskar, Maya sitter bredvid i sin stol. Skvätter vatten på henne och hon skrattar ännu mer. Det luktar bajs.
Byter blöja.

17.00
Har en del samtal att ringa. Sätter Maya i sin stol och ger henne efterrätt medans jag ringer mina samtal. Chokladpudding. Kommer på mig själv att även jag tar en o annan sked, vilket Maya enbart tycker är kul. Vi delar vardagen och chokladpuddingen.

17.30
Maya står i sitt ståskal. Jag sitter vid mitt ljusbord och tecknar på en företagslogga som jag fått en förfrågan att göra. Tycker att min idé är bra men hittar inte riktigt den där sista touchen, o så börjar Maya bli trött och då får hon det jobbigt att stå i sitt skal. Hänger med huvudet och blir väldigt spastisk..

18.00
Sätter mig med Maya i soffan och ser teletubbies. Not my kind of movie.. men Maya älskar stunden, och jag med..
Stretchar och masserar min prinsessa. Myser, kelar och kittlar.. Ett sånt där ögonblick då det bara är nu, hon och jag..

18.30
Klär om till pyjamas och gör det så lekfullt jag kan. Ändå blir hon sur och arg. :).. Hon får sitta i soffan en stund, alldeles själv. Hon klarar det men trillar då och då så jag får sätta upp henne några gånger. Medans hon sitter där, gör jag några förbättringar på min teckning och bestämmer mig för att den är färdig och ska imorgon åka till tryckeriet och se hur den ser ut som tryck innan jag presenterar den för företaget på måndag.
Fixar välling, berikar den varje kväll med kaloriepulver och movicol..

18.55
Kryper upp i soffan och ger välling. Hon vill inte ha, så jag berättar sagan om Bofinken Bosse och hans kompis Nyckelpigan Rut, den om när dom räddar Daggmasken Dagge från maskburken..

19.25
Lägger Maya i soffan och stoppar om henne med filten.

19.40
Nu vill hon ha välling. Tror att det bara är ett sätt att hålla sig vaken ett tag till. Men hon dricker upp allt, duktiga lilla Lull..

20.00
Pussar godnatt..

20.20
Sitter och ser på teve. Maya ligger och busar. Trassel trasslar.. Ger katten mat och gör själv iordning en skål med bär och kesella. Stoppar åter om Snorpan och pussar godnatt igen..

20.30
Sätter mig vid datorn och börjar skriva. Maya somnar..

21.04
Nu.. Ska bära in dottern i sängen och ta det lite lugnt en stund.. Imorgon är det ju en ny dag.. Ungefär precis som den här.. Life of U..

Sovgott.. U.

Puss:)lande..

Viskar orden, gömmer dem i askar och öppnar lock till förflutna ögonblick. De får mig att häpna, vad jag har upplevt. Vad livet har levt med mig.
Det är många tankar för tillfället, alldeles för många, sorterar dem i hjärnans olika fack och försöker organisera dem så jag sedan kan ta itu med dem, i tur och ordning..

Det är både rent praktiska tankar, men oxå en hel del filosofiska sådana.. Om ursprung, om orättvisor, om hur ödet skapar liv och hur man kan ta hjälp av ödet för att forma, lägga sitt livspussel och innan sista andetaget förhoppningsvis ha hittat den där sista biten och lämna detta liv med ett avtryck av kärlek och lycka..

Maya blev jätteledsen när jag kom och skulle hämta henne från dagis. Hon ville inte släppa Safie, hon bara älskar denna kvinna.. Hur, hur tänker dom som vill sära på dom??
Är inte trygghet och fullständig kärlek den viktigaste ingrediensen i ett barns liv och utveckling??
Det får mig sorgsen. Det skapar oro och ilska. Men dessa känslor ska inte få styra mina val, de ska inte bli ett hinder i den strid jag tänker utkämpa för att få ha vår underbara resurs kvar.
Tänker möta detta oförstånd med civilkurage och kunskap, med förstånd och massa jävlar anamma..

Hon sover nu, äntligen, o jag ska sätta mig vid ljusbordet och skapa..

När kika du in i din ask av förflutna senast?? Lärde du dig nåt.?

sovgott U.

Ramaskri och kommunikationstrubbel..

Jag bara älskar pappas gräddstuvade pyttipanna!! Idag var den så där extra god som den blir när han visslar och sjunger när han lagar mat. O så busar han massa med mig samtidigt, allra roligast är när han tappar nåt i golvet och måste böja sig ner och hämta upp det..
Då brukar han plötsligt försvinna och dyka upp vart som helst. Det är både jättekuligt och samtidigt lite läskigt. Pappa är knäpp..
Vet ni vad han gjorde idag?? Jo, jonglera som värsta cirkusartisten med två ägg medans pytten småputtra där i pannnan. Plötsligt, hahaha, tappar han ena ägget och smack rakt ner på diskbänken.. Oj, vad jag skrattade.. men inte pappa..inte först, men sen tittade han på mig och sa.. Jaha, då blev det bara ett ägg till maten..
Som jag åt!! O så tittar jag bara på vattenglaset och då förstår pappsen direkt att jag vill ha vatten.. Mat, vatten, mat, vatten.. Idag, däremot, blev det lite fel..
För han, tokiga, hade ställt ketchupflasken precis vid vattenglaset. O vem kan äta pytt utan ketchup?? Så när jag ville ha mer ketchup tittade jag förståss på ketchupen, o han gav mig vatten, jag vände bort huvudet för ni vet ju vad jag ville ha.. men pappa, hrmm.. han visste varken ut eller in. Plötsligt trodde han att jag var mätt och inte ville ha mer mat, eftersom jag vände bort huvudet för både mat och vatten. Då, blev jag ilsk och blängde så stort jag kunde på ketchupflaskan och sparkade med både ben och armar.. Äntligen fatta han. Sen åt jag upp all mat och ville ha mer, vet ni då vad han hade gjort??? Jo, den buffeln hade ätit upp all den goda pytten själv!!

Efter ett litet missförstånd vid matbordet idag, ska jag nu fixa bilder med olika maträtter och tillbehör. Wow, vilken bestämd liten tjej jag har. Ni skulle sett henne när jag inte förstod att hon ville ha mer ketchup på dagens maträtt!! Ketchupflaskebild ska nu fixas, fast egentligen kanske inte det behövs, iaf inte för mig, jag kommer för all framtid alltid förstå att denna lilla dam ÄLSKAR ketchup :)..

Sitter nu här, Maya sover och Trassel ligger vid hennes fötter och hon sover oxå. En stunds total lugn och ro, för denna lilla varelse är det full fart i.. Oj, oj, oj.. Hon är som en virvelvind och den tuffaste lilla kisse jag mött på, tror jag.. Det är helt underbart med en katt i huset igen. Jag har vuxit upp med katter och mer eller mindre alltid haft katt, så jag trivs med henne och hon med oss..

Hur tusan menar han att jag ska kunna sova när den där lilla söta katten far som en hoppitoss runt omkring mig. Hon är ju så rolig att titta på, ut i hallen, in i vardagsrummet upp i soffan och så är hon som en karusell runt runt runt.. Fast pappa vet ju faktiskt bäst, jag börjar förstå det, han vet när jag är trött och så är det ganska skönt att ligga här i soffan och höra hur pappa går omkring och donar i lägenheten.
Ögonen föll ihop, det är liksom helt omöjligt att hålla upp dem. Musik, Metallica säger pappa att dom heter, det är bästa jag kan höra när jag ska sova. Pappa har berättat att det lyssna han jämt på när jag var liten bebis och än idag när det är dags för sömn.. Så, musik, snuttefilten och en varm gosig filt, då ramla jag in i drömmarnas land...

Maya ville inte riktigt somna ikväll, kissen busade och jag var väl lite uppstressad. Vi kan ju inte ligga och sova fram till halv 8 imorgon, inget kel och bus fram till 9, ingen film.. allvaret är tillbaka, vi har tider att passa och på något sätt måste vi komma in i vardagens rytm igen efter ett långt jullov..
Metallica brukar funka bra och att jag bara låter henne vara och pysslar runt med mitt.. Likaså idag, jag såg hur hon sakta slöt ögonen och somnade in.
Medans jag hängde tvätt hörde jag plötsligt ett rama skri innefrån vardagsrummet.. Trassel trodde Mayas fot var en god liten mus!!!!

Aj!!! Aj, aj, aj.. Fast jag kanske mest blev jätterädd av att vakna så där.. vicken liten skitkatt, va?? Hoppa på mina fossingar medans jag började drömma om glass och att rida på Pippis häst.. Pappa kom till undsättning och så fick jag ligga hos honom.. Min pappa är en riddare som räddade mig från den busiga lilla kissen.

Hon somnade gott på mitt bröst.. och katten, ja hon fick en leksak att lattja med istället..

Nu ska jag softa ner i soffan, se mord och elände på tv, innan jag tänker avsluta denna kväll med meditation.. Imorgon kör vi, rakt in i ett nytt äventyr i "Life of U"..

Sovgott U.

Söndag..

Jag fann utgången ur labyrinten framåt eftermiddagen, när Maya var hemma igen. Det var hennes skratt och glittrande ögon jag saknade..
Det var även oordning bland mina saker och papper, och när det var fixat så kändes det bättre.

Hon var på ett helt fantastiskt strålande humör igår, prinsessan..!! Olivia och jag fixade i min "atelje" och Olivia skruvade upp hyllor och stog på en hög kökspall. Det var nog bland det roligaste Maya sett för det skrattet och glädjen hon visades smittade, det ekade i lägenheten och inbjöd till leende och kärlek.

Så somnade hon gott, min trollunge, på mitt bröst.. Lägger henne nu mer i hennes säng, hon får somna hos mig men sen bär jag in henne i sitt rum. Inatt vaknade hon klockan två och jag hämtade yrvaket in henne och så fick hon sova vidare skavfötters med mig. Mysigt :)!

Jo, imorgon börjar rutinerna om igen. Maya till förskolan och jag till nya jobbet. Det är NERVÖST.. men väldigt, väldigt spännande och inspirerande.
Jag ska arbeta med människor, vuxna, stöd i boende kallas det. Jag ska även arbeta på Lokalen, ett ställe där människor som vill komma bort från missbruket kan komma och fika, snacka, låna dator, spela biljard osv..
Alltså, på olika sätt hjälpa människor som på något sätt har det svårt, är i eller har varit i missbruk. Hjälpa dem i sin vardag och aktivera dem..
Kommer självfallet skriva mer om jobbet när jag har kommit in i det..

Maya sitter i sin stol och tittar på Pippi, jag skriver, Trassel busar bredvid och Olivia sover. Hon åker hem idag. Det kommer bli ensamt och vardagen som vanligt igen, samtidigt som den kommer bli ovanlig.. Allt som ska skötas, blir ju liksom dubbelt upp igen..

Nej, nu är det dags att fixa frukost till mig och Maya.. Önskar alla en skön söndag.. U.

1/1 - 11

Det första för i år. Vaknade med en obehagskänsla i kroppen som var länge sedan jag kände. En krypande oro, som jag glömt något och inte kan jag jaga den iväg.. Varför?? Hjärnan letar orsak, tankarna virrar runt i en labyrint, där de hela tiden springer rakt in i återvändsgränder.. Fast jag ser nog en öppning och i virrvarret förstår jag varifrån den kommer, oron och i vilken riktning utgången från labyrinten är.

Det är gråt i mina ögon denna morgon..

Jag ska fortsätta leta i dagens labyrint, och iaf göra det jag kan för att hitta ut och njuta av dagen idag.. Får väl bli som jag skrivit och som jag försöker leva i.. Denna dag får bli morgondagens lärare..

Kramas :).. o lev väl.. U.