Gott Nytt År!!!

Maya och jag önskar alla mina läsare ett riktigt gott nytt år!!!

Här är det en lugn och skön kväll, med god mat och film.. Det har varit ett bra år 2010 och jag tänker fortsätta livet som det gångna och göra det nya året ännu bättre..

Njut av kvällen och låt ömhet och kärlek gro i era hjärta..

Sovgott :) U..

En vanlig dag.. :)

Den sista dagen på 2010.. Egentligen vilken dag som helst i detta hjul av liv.. Som sakta tickar fram och har så gjort sen urminnestider. Liknelser men allt är ändock någonslags miniatyr av jordens livscykel..
Dygnet har sin sommar och vinter, dag o natt..

Det här med lång ledighet från förskolan kan inte vara speciellt bra för varken barn eller far. Maya tycker det är dötrist att vara hemma och man märker hur hon längtar efter kompisarna och leken med dom. Såklart!!
Igår kväll ville hon inte alls sova och jag behövde min egna tid, det var gråt och tandgnissel, det ända stället som dög var pappas famn.
Jo, det är urmysigt, det är sött och jag njuter av hur hon söker min famn för sin tröst. Men, ibland gott folk, vill man bara ligga här i soffan och få vara..
För bästa resultat så fick jag slå samman det där, Maya ville vara hos mig och jag ligga i soffan, så av med tröjan och Maya fick ligga på mitt bröst och jag kan klia, mjukt smeka hennes kind.. Hon somnade till slut, men jäklar vilken tid det tog :)..

På måndag börjar det igen, förskolan. På måndag börjar jag mitt nya jobb. Wow, det börjar bli lite nervöst.. Har jag skrivit om vad jag ska jobba med???

Snart kommer Mia hit, avlösare, jag ska fara ner till gymet ( vart annars en nyårsafton morgon??).. Sedan har min underbara mamma erbjudits sig att ha Maya ikväll.. Livet, Life of U, leker och är en fantastisk upplevelse..

Får se, kanske, kommer jag byta plats på min blogg.. fick ett erbjudande igår att skriva på Finest.se.. ska ta nyår och tänka över det.. Låter nog som ett väldigt bra erbjudande.. Vad tycker ni, kära läsare..

Ha en fin dag, så hörs vi ikväll igen.. U.

Katten oxå..

Kaffe!! Denna pärla bland drycker, morgonens högtidsstund.. Brukar ju tjata om rutiner och dess viktiga funktion i livet. En av mina rutiner var att när Maya somnat sätta mig ner i min blogghörna och skriva här på bloggen. Den rutinen bröts ofrivilligt, och en ny skapades. Kanske är det så att en del oväntade situationer behövs för att bryta vanor som börjar närma sig bäst före datum, eller t o m passerat detta..

Hahaha.. men, nu tog det tvärstopp i maskineriet, varenda tanke som infanns sig igår kväll när jag skulle sova försvann som en avlöning.

Jo, en sak, inatt sov Maya i sin egna säng från klockan 19.30-07.30.. WOW!!!!! Men, vem tror ni väckte mig tidigare än så??
Satte sina små vassa tissingklor rakt in i foten, for runt som en levande trasselsudd i sängen, ner på golvet och ut som en virvelvind i hallen och in i sängen igen.. Kattungen!! Just nu heter den "Trassel".. eller Ketchup, som Alex vill.. Fast kär katt har många namn :)..

Snart kommer avlösning och jag ska fara ner till gymet och lyfta massa skrot i nån timme eller två.. Där är min flykt, nere i källaren bland vikter och hård musik i öronen.

Längtar ut till sjön, till fiske och avslappning runt brasan.. Några färre minusgrader så far vi dit, tar Maya i pulkan och bara är i naturens storslagenhet..

Önskar alla en fin dag.. U.

Onsdagtankar..

Maya har sovit hos sin stödfamilj inatt. Hon var jätteledsen när jag lämnade henne där igår. Testade mig, verkligen såg på mig med tårar i ögonen och grät, grät, grät..


Det skär i mitt pappa hjärta att se henne, men inser att hon testar mig och att det är något jag måste lära mig hantera eller iaf leva med.


Men, oj, oj vad svårt det är att koppla av!! Vi gick omkring och gjorde mellandagsrean igår, och jag hade hela tiden känslan av att jag glömt något. Tankarna glider in på hur hon har det, hur hon mår, gör jag rätt osv osv..





Livet har sina sidor, o så vänder vi blad och upptäcker att det står ju nästan samma sak där..

Som en spegelbild glittrar vår historia i skenet av månen.. Där finner jag en kraft och nya upptäckter som gör att jag älskar framtiden som ligger framför mig..

Det är förändring som sker i livet. Förändring på förskolan. Förändring här hemma med avlösare. AnnaMaria, hon som arbetat allra längst med Maya ( sen september -09) ska ut och resa, hon åker nu i slutet av januari och är borta till april. Jag börjar ett nytt jobb på måndag.

Förändringar är en självklarhet i livet, de behövs för ens personliga utveckling och för vår gemensamma resa genom livet ska bli så omväxlande som möjligt. De är jobbiga när man är mitt i dom, då stormar det och dagens vana blir lite mer turbulent.



Vaknade klockan 7.30. Som en inbyggd väckarklocka, ganska trött men sömnen var bortblåst, tankarna går självfallet till hur Maya har det.

Däremot gillar jag den här stunden och har saknat och längtat efter den, ensam, brygga mitt kaffe, se nyheterna, ja ni vet, bara vara utan någon som pockar på ens uppmärksamhet.



Jag kopplar helt enkelt av. Ska äta gröt nu och fara ner till gymet och köra ett "mördarpass"..



Fortsätta mina filosofiska tankegångar om hur livet har sina sidor, jag blir mer och mer säker på att det inte är så :).. Inte mitt iaf.. Det är mer som ett klot, där livets gång sakta går runt runt som jorden runt solen..

Livet, har även det årstider..



Alltid trevligt att få kommentarer och mail angående min blogg och mina inlägg, det gör att jag får energi att fortsätta skriva. Fast jag nu, i den stundande framtiden kommer lägga än mer tid på orden till det som kanske en dag blir en bok..



Önskar alla en underbar dag.. Ta hand om er och medmänniskor ni möter på vägen.. Livet är en ömtålig värdefull tingest som kräver en kram då och då..



U.

Drömland..

Jag har mött platser i mitt liv som skänkt mig en harmoni som inte minnets själ kan släppa. Stunder av ett sådant lugn och ro, att tiden för ett ögonblick stått still och blivit till en evighet.
Dit tar jag mig då och då. När stressen och den inre oron gör sig alldeles för påmind i vardagens lunkande.
I kön på mataffären. I bilkön. Hemma, i meditationen flyr jag in i minnet, tillåter mig själv vila i själ och hjärta.

Ett av dessa minnen, kanske det starkaste av alla. Då befann jag mig på Sveriges tak, nordkalotten, med en av mina allra bästa vänner. Vi vandrade på mark där ingen människa någonsin satt sin fot, vi fiskade i porlande jokkar och ögat njöt av oändlig horisont. Där fjällen tornade sig snötäckta i väster och ensamheten är ens bästa vän.
Med tung säck på ryggen blev vi avsläppta på en öde sjö, av sjöflyget och när det återigen lyfte och försvann ur sikte, var det endast han, Mårten min vän och jag.
Det var ett äventyr, långt från det liv jag levde i stadens centrum hets, ändock kände jag att det var som att komma hem, mitt element, vildmarken.
Där man inte är en slav under klockans visare, utan sover när man är trött och äter när man är hungrig. Då midnattsolen målar natten ljus, och naturens rytm tar en tillbaka till en tid som flytt.

Vi fiskade oss nerströms en vacker jokk och dagarna flöt på. Sakta rann det av, det som infekterar, arbete, krav, vardags lunk och vår vänskap knöt starkare band.
En kväll, då lugnet blivit en självklarhet tog vi en lång promenad, i sakta mak vandrade vi och tillät oss se, stanna upp och upptäcka det lilla i denna enorma storslagenhet.
Vid en liten fjällsjö slog vi oss ner och satt där i timmar. Just dit, till denna strand av sand i en stund som andades magi tar jag mig, dit flyr jag när jag känner hur allt runt omkring blir som en oöverstigligt hinder..

Låter blicken bli drömskt och stirrar tomt rakt ut i intet, låter människor runt omkring bli ett töcken och tanken tom.
Bort, bort, fly svarta fluga, sjas, kom inte nära, du otäcka.. stress..

Olivia är här. Det känns helt underbart, men ändock blir vardagen annorlunda. Det infinner sig en annan stress. En som jag inte lika lätt jagar bort. Den är svår att förklara, den bara finns där.
Det är ovanan som kikar fram. Ovanan att vara två. Ovanan att faktiskt inte vara ensam om bestyr och rutiner.
Att plötsligt kunna lämna över Maya, slippa ett blöjbyte, bara en sån sak som att kunna gå in och duscha medans Maya är vaken.

Det som kallas ställtid. Att ställa om sig för en förändring, i en förändring. Precis som den där fjällresan, då det tar några dagar att komma in i lugnet. Eller som när Maya var hos stödfamiljen, det tar en stund, timmar, dag att bli van, att njuta.
Då rutiner bryts.

Nu sover båda tjejerna. Maya som varit på ett helt strålande humör under kvällen ligger nedbäddad i soffan och ska ikväll sova i sin egna säng. Hon och jag pratade om det förut och vi har alla tre hjälpts åt att göra iordning en del på hennes rum och gjort sängen mysig och Maya verkade tycka att idén att sova där var jättebra.
Olivia sover i fåtöljen, utmattad av ovanan att ha en energisk liten tjej som hela tiden vill hitta på nåt och som faktiskt kräver en hel del uppmärksamhet:)..

Jag ska hänga tvätt och bara vara i kvällen. Njuta av att det som är nu och låta det som ligger i framtiden vara just i framtiden.

Sovgott.. U.

En busa!!

Oj, oj vad har jag gjort!? Den där lilla kissekatten som nu är en vecka gammal här hemma hos oss är en riktig liten busig filura.. Imorse när jag sov min skönaste sömn och likaså Maya, då rassla det till under täcket och jag väcktes av små tissetassar som busade med mina tår!! Så nu när Maya är en sömntuta på morgonen, vi är lediga från jobb och förskola, ja, då har jag en annan liten tjej som lockar på min uppmärksamhet i den tidiga morgontimman.. Oj, oj vad har jag gjort :)??..
Maya älskar henne, och jag med, vår lilla Busa, Trassel, Tisse, Ketchup, Kisse.. Många namn men inget bestämt. Förövrigt så är Ketchup sonens förslag, om vi möjligen skaffar en katt till, Ketchup o Senap..

Sitter nu här igen, Maya ser på Pippi och katten är som en virvelvind i lägenheten. Kaffet ryker, varmt och gott i koppen. Olivia ligger och sover i sängen.
Jo, hon kom igår och Maya blev själaglad.. Äntligen nån som vill busa och hoppa i sängen igen. Pappa är ju ganska trist, håller mest på och städa och fixa, byta blöja, klä på och klä av.. Känner mig lite så, nuförtiden, i denna kalla snöiga vinter. Att jag är trist. Fast jag vet att jag ger henne massor av min tid och gör det bästa av alla situationer.

Upptäckt en sak!! Insikt eller något liknande. Man skriver olika beroende om det är morgon eller kväll, eller jag gör.. Det är inte lika lätt att finna orden, formulera känslan när dagen inte har varit..

Hmm.. Söndagsmiddag hos min far i eftermiddag. Innan dess hoppas jag hinna med att kolla in mellandagsrean och umgås, få kvalitetestid med alla mina tjejer här hemma..

Ha en skön söndag och som vanligt, njut och kramas.. man mår lite bättre då.. U.

Jul o lite strul..

Så har åter en julafton gått. Minne av förväntansfulla ögon, barnens nyfikenhet när dom sitter bland alla klappar under granen.
Mammas gröt, skinkmackan och ljusen som tindrar.. Något speciellt är det med julen, ändock har den där julkänslan från barnsben försvunnit.. Fast jag blir fortfarande ganska glad och gillar att få klappar :)..

O så den här julmaten. Vet i tusan vad jag ska tycka om den. Man blir mätt på ett obehagligt sätt, en sak är säkert, Maya gillar den INTE!!
Hon blev såå trött igår, uppståndelsen, paket, godis, massa människor, och alldeles för lite mat!!
Vi är hos farmor på morgonen, där det bjuds på gröt och skinkmackor och rykande gott kaffe, och så julklappsutdelning.
När jag åkte hemifrån igår morse så hade jag hela tiden en sån där olustig känsla i kroppen att jag glömt nåt, hos mamma kom jag på det. Sillen!!!
Jag som är gammal fiskhandlare ordnar alltid sillen till julbordet, den stod kvar i kylskåpet hemma.
Det var bara att lämna dotter till farmor och Alex och ta bilen och åka tillbaka och hämta dom.
Det man inte har i huvudet får man ha tanken, biltanken..

På eftermiddagen, när hon knappt kunde hålla ögonen uppe längre kom till sist tomtenissarna med paket.
Då är vi hos syrran och dom där två ursöta nissarna kommer varje år, vi öppnade våra paket men sedan sa vi tack och hej och jag o mina barn for hem till vår lugna vrå.

Hemma. Maya tittade på Emil och jag och Alex satt och pratade. Om fiske, om sommarens fiskeresa, för iår ska den bli av, då ska vi till fjällvärlden och njuta av ensamhet och fiske..

När Maya somnat satt vi och kollade på fiskefilm och hade en underbar julkväll. Sen somnade far i huset som en stock i soffan!!!

Fortfarande är det STRUL med att logga in på min blogg!!! Det funkar sällan och bara på morgonen, fruktansvärt irriterande för det är på kvällen jag har tid och famföralllt lust att skriva.. Men, men.. det är som det är..

Önskar en fortsatt trevlig helg.. U.

En julaftonmorgon..

Julaftonsmorgon.. Jag och katten är uppe, väntar på att kaffet ska bli klart och att Maya ska vakna.

Tände adventsljustaken och smög in till en yrvaket liten tjej, låg där och myste i skenet av stearinljusen och så frågade jag:
- Men, Maya, tror du strumptomten har varit här inatt..
Hon nickade som besatt, o hela hon visade JAAAA.. och jo, tänk han hade varit här inatt oxå, som alla mina 44 jular, och inte en ända gång har jag lyckats överrumpla den där lilla strumptomten!!

Hela dagen igår gick i ett rasande tempo, men jag har funnit en metod att mota bort stressen. Den som nästan är som ett virus i dessa juletider, man smittas. Tänkte att jag skulle skriva om den metoden, avkoppling, och att känna ro i själen.
Ikväll, tänkte jag, när Maya sover ska jag sätta mig ner och skriva på bloggen. I lugn och ro:)..
Hahaha.. Icke sa Nicke.. Strul och elände för det går inte att logga in på bloggen!! Försökte hela långa kvällen, men endast "webbsidan kan inte visas" kom upp på skärmen.. Så nu vet Ni det, de kvällar det inte kommer nåt inlägg = strul..
Tomten jag önskar mig en ny laptop i julklapp!!!! Dessa pengar, ibland vill jag ha dom, men tror nog jag ändock är mest lycklig av att inte ha dom..

Klockan börjar närma sig 08.00, vi ska klä oss här i stugan och åka och hämta sonen för att sedan bege oss till farmor och fira julen med henne och min systers familj..

Önskar alla en underbar helg, en helg med sinnesro och avkoppling.. Njut!!!

God Jul .. U.

Tillbaka!!

Glitter av miljoner snöstjärnor, i frostig decembernatt, kylan som letar sig in i själen fryser nästan tanken till is..

Oj, tillbaka här i min blogghörna. Dator som fått virus är inte kul, men nu verkar den funka som aldrig förr, däremot så strular blogger, och jag kommer inte in på den sidan man loggar in på, bara ibland, som nu.. :)..

Det har hänt en del, men jag bestämde mig idag för att inte skriva om det som sker på förskolan förräns det är helt klart. Jag vill inte dela med mig av tankar och funderingar eftersom jag vet att personal på förskolan läser min blogg, ja, kanske till och med rektorn.. Jag kan iaf säga att jag kämpar för att det ska bli medmänsklighet som till slut segrar..

"Krigaren säger till sig själv:

jag kämpade för något men jag lyckades inte.

Jag förlorade den första striden.

De här orden ger honom styrka.

Han vet att ingen vinner varje gång,

men de modiga vinner alltid den sista striden."

Det är en flod, där vattnet forsar fram, den går inte att stoppa, så är mitt liv. En outömlig ström av känslor i en mans kropp, som varje dag han vaknar ger av den kärlek som brinner i hjärtat. Till det barn som är hans. Till det lilla liv av glädje som skiner och smälter själen av en livslust som sällan skådas.

Min mamma berättade idag, att hon pratat med Bibbi, mamman i vår stödfamilj. Bibbi berättade att när klockan var 09.00 så gick hon in till Maya där hon låg och sov och möttes av en liten tjej som gav henne ett stort välkomnande leende. Det är min Maya, gladaste och kärleksfulla av alla..

En viss stolthet befinner sig hos mig. Att jag lyckats skapa denna trygga lilla människa. Att jag dag efter dag gett henne allt som jag kan. Då menar jag verkligen inte materiella ting. För inget i världen kan vara så värdefullt som en förälders kramar, ord och tid.

I dessa tider, när julen knackar på, är det lätt att glömma. Stressen skener iväg med förståndet och man förblindas av den yta som skapas runt oss.

Julen är barnens högtid. Se in i deras ögon och man finner äkta julkänsla. Det är något magiskt med denna helg och jag tror innerst inne att det inte enbart är för alla julklappar som delas ut. Det är något annat. Tomtar, levande ljus, granen, tindrade förväntningar, en gemenskap och närhet till dom som skapade en..

Önskar av hela min själ att alla barn fick uppleva en jul utan alkohol, utan bråk och elände.. Gör allt ni kan, men stressa inte bort denna gåva. Viktigast i längden är nog ändå att vi samlas och umgås och det klarar vi fast inte allt har hunnits med.

Hoppas ni fortsätter hänga på här på bloggen. Jag kommer i vilket fall fortsätta skriva om "Life of U.."

Så, kramas och njut av livet..

Sovgott.. U.

Inläggning..

Idag kommer datorn lämnas in för behandling, vi håller tummarna att den går att laga..



Det kommer bli inlägg i den mån jag har tillgång till någonannan dator. Vi mår bra, det bor en liten kisse hos oss nu, och hon verkar trivas, har sovit hos mig hela natten.



Den här veckan är full av julbestyr. Städning och julklappsinköp till barnen..



Önskar alla en underbar vecka.. U.

Söndagmorgon..

Morgonkaffe i lugn och ro, tänk vad jag längtat efter denna stund. Att bara få rå om sig själv och slippa för ett ögonblick att ta ansvar. Att ha vad man vill för program på teven, att snart kunna klä sig och ta bilen ner till gymet för att sedan åka och handla och umgås med bara mig själv.
Ändå:) kryper det i kroppen av rastlöshet. Viss oro. Viss osäkerhet.
Inser att jag behöver trygghet. Alla gör det. Jag behöver den runt omkring mig, att de människor som finns i mitt liv, de som är mig närmast att de ger mig trygghet o förståelse. De behöver inte ringa eller göra massa saker för mig, bara att jag vet i mitt hjärta att jag kan lita på dem.
Att vara ensamstående förälder är enormt påfrestande, det upptar en sån energi och tar mer eller mindre all tid, så om det sker något i periferin runt mig stjäl det för mycket av trygghet och ork. Då blir det svårare att ge Maya den kärlek och ömhet hon är värd. Så funkar jag.

Fast det nästan var som en osynlig kraft inom mig som ville lyfta telefonluren och ringa och fråga om hur allt var igår kväll, så gjorde jag det inte.
Jag satte mig och meditera och somnade innan midnatt. Har vaknat ett par gånger inatt och känt hur oron krupit i mig, men är osäker på vad den betyder, vad som jag egentligen är orolig för. Bestämde mig i vilket fall, att jag absolut inget kan göra, inget förändra klockan 03.00 på natten och bara njuta av min stund, min sömn.

Klockan 10 gick det inte längre. Jag ringde!! Möttes av ett Mayaglädjetjut i bakgrunden:).. Allt har gått jättebra, hon hade somnat sent och i familjens pappas famn, vart annars?? Sovit till klockan 9 och nu åt dom frukost.. wow!!

Morgonkaffet börjar ta slut. Gröten ger energi och kraft. Ska klä mig och ta mig ner till gymet för att stenhårt pass, sedan åka och handla kattattiraljer så den lilla krabatan trivs hos oss. Tänk, ikväll ligger det en liten mysig kisse och spinner på mitt bröst. Trygghet när den är som bäst..

Ha en underbar söndag, fjärde advent.. Möt barnens julglädje med kramar och förståelse. Ge av er tid, den betyder mer än vad alla leksaker i världen, och den är alltid gratis.. Julen är en tid för gemenskap och glädje och jag önskar i mitt hjärta att alla barn fick uppleva den i glädjens tecken..

U.

En ensamhet..

Ensamt!! Ingen liten tjej som ligger och sover här i soffan eller i sängen. Ovant, och samtidigt ganska underbart.
Körde ut till familjen på eftermiddagen, snön yrde lite lätt och Maya var på strålande humör. Jag har verkligen gjort allt jag kan för att dölja den nervositeten jag känt för den här helgen och att hon ska sova borta. För att inte smitta henne med oro.
Verkade som jag lyckats, för varje gång jag sa att hon skulle sova där, sken hon upp och log..

Om snön yrde lätt i stan, så yrde, röt den som ett vild djur på östgötaslätten. Vägen ut till familjen blir allt smalare o smalare ju närmre man kommer. Drivor av snö, på vissa ställen såg man inte ens vägen, men att vända var svårare än att köra framåt. Tur man har en del erfarenhet av bilkörning och en Volvo :)..

Jag har under kvällen ringt ut och kollat läget en gång. Då hade hon varit där 1,5 timme, och då gick det bra. Det drar i mig, jag vill ringa hela tiden och bli uppdaterad, men det är inte riktigt så det funkar, va??

Snön fortsätter falla, och jag hoppas innerligt att den slutar tills imorgon, så jag kan hämta min prinsessa och lilla kissen som imorgonkväll kommer ligga här med Maya och mig..

Livet är underbart..

Har ätit en god middag, stekt kött med tomat o rödlöksallad och halloumiost, så veva jag ihop en fantastisk dressing, på basilikaolivolja, rödvinsvinäger, vitlök salt och svartpeppar. Gott, väldigt gott..

Nu ska jag snart gå och lägga mig. Sömn. Ingen risk att vakna av små fötter som sparkar i ryggen. Ingen som snörvlar och vaknar ledsen av otäcka drömmar. Det är underligt, det är skönt.. ändock saknar jag nu två små tjejer.. i min ensamhet..

Sett en fiskefilm, från svenska fjällvärlden och liksom så infinner sig en djup saknad dit. Till den självvalda, sagolika skönheten, där ensamheten råder på ett annat sätt. Ett läkande paradis.

Uffe är trött. Ledsen, glad, lycklig.. full av känslor, som nästan går att ta på..

Sovgott.. U

Godmorgon..

Det har under några dagar varit turbulent bland tankar och känslor. Inatt kulminera dom och sömnen uteblev, den så viktiga för mig.
Datorn strular och om kvällarna kan jag inte logga in på min blogg, har tankar om att lämna in datorn för virusrensning, men det kostar pengar och den varan har jag inte mycket av just nu.

Inatt klockan 2 vaknade Lill lull.. glad och ledsen om vart annat. Hon somnade om nångång vid 3.30, och ligger nu och sover som en stock, men inte hennes pappa :).

Egentligen alldeles för tidigt att skriva här på bloggen för min del, men vill göra det utifall jag bestämmer mig för att lämna in datorn för isf blir det inga inlägg på några dagar..

Önskar alla en underbar helg, själv ska jag åka till stödfamiljen idag och Maya ska sova där för första gången. Jag försöker att inte visa mig orolig inför Maya, men oj, oj vad svårt det är.
Det svider i mitt föräldra hjärta, dock inser jag att det ju måste börjas nånstans för allas skull..

Imorgon är en annan dag. Imorgon hämtar jag henne igen och då följer en liten kissemiss med oss hem. Det ska bli mysigt att ha en katt igen..

Nu hör jag hur min lilla dotter rör sig inne i sovrummet och ska gå in till henne och ligga där och småprata innan dagen sätter fart..

Så får vi se om jag ikväll är datorlös eller ej..

U.

Morgoninlägg..

Min dator vill inte göra som jag vill!! Jäkla maskiner, önskar jag kunde mer om dessa manicker, men man kan ju inte kunna allt här i världen..

Jag har varit uppe några timmar, sitter nu här i den mörka morgonen, tända ljus på bordet och snön faller sakta, ymnigt, bäddar in vårt landskap i en isolerad overklighet. Ljuden dämpas, dofter försvinner, en av de märkliga ting med vintern, den är doftfri..
Emil kämpar med att få Alfred till doktorn i Mariannelund på tv, och Maya ser på med nyfiken glad blick.
Emil är det som gäller nu, Pippi går tvärbort, en bestämd liten dam jag har:)..

Det har verkligen varit några turbulenta dagar, fick igår veta att vår underbara resurs på dagis INTE kommer får fortsätta jobba med Maya. När jag mötte henne igår, grät hon, otröstlig och en sorg som gjorde ont att se.
Jag ska göra allt jag kan, kämpa med näbb o klor för att ändra detta beslut som tagits. Jag samlar nu fakta, jag lusläser skollag, jag antecknar och finner varje stund nya argument som styrker min uppfattning. Safie måste få fortsätta sitt jobb med Maya.
Självklart kommer jag uppdatera Er om hur utvecklingen går i detta..

Nu ska jag in o ta en morgon dusch, äta gröt och dricka mitt kaffe. Sista arbetsdagen på skolan, och jag ska själv ha hand om klassen.
Det är ett visst vemod i själen. Eleverna har bett mig att inte sluta, - Snälla Uffe, du får inte sluta, säger dom.. :)

Ha en underbar dag.. U.

Datorstrul, kan inget inlägg skriva ikväll.. Sovgott U..

En brand som stärker..

Det behövs så lite för att rubba balansen i livets vardag. Idag hade jag ett samtal med en viktig person i våra liv, fast vi mer eller mindre aldrig ens varken ser eller pratar med denna. Denna människa tillhör bara en sån där som har makt och kan omvända och både förstöra och förbättre våra liv.
Denna är bra och förstående, men behöver ändock följa de direktiv som kommuner och regering sätter upp. Dessa besparingar och indragningar. Dessa som gör livet svårare för dom som redan går en balans gång på en egg vass som rakblad..

Det är som marken man går på gungar, tankarna och känslorna får inget fäste, man går omkring i landet osäkerhet. O det ända jag önskade var en trygghetens famn runt våra kroppar. Som en värmande smekning, på frusen hud, ombonat likt bomull i en värld där utsattheten är en prioritering och inte ett fördärv.. Där jag och alla andra i liknande situtioner kan vakna och känna hur rutiner är vår förståelse.

Det är såren som skärs med den egg som är sargad som inte läker. Det är de som sakta varas och ut sipprar en smärta som bara kan upplevas av den som vet. Den som mött ondhet, där mörkret nått själen, om så bara för ett ögonblick.
En dag, för många år sedan mötte jag en av dem. En av de ondaste människor jag mött.
Ett av alla sår från ett förflutet jag ej knappt minns.. ändock ligger det som en dimma, själen släpper fram det fast man inte vill, inte kan, inte kommer ihåg.. Det är där. Finns. Gråten är det onda som rinner ut. Jag har gråtit floder genom livet, vadat fram i tårars sälta.
Skapat en man, som tål, som vet, hur helvetet ser ut.

Ok, den som behärskar det förflutna tar tag i nuet och skapar en framtid. Det handlar om att kämpa för vår rätt till ett liv. Motgång är till för att påminna mig om livets skörbarhet och förgänglighet.

Gråt och sorg kanske finns där för att leendet och skrattet ska kännas och upplevas än starkare. För att aldrig glömma de dagar som fylls av innerlighetens ljumma kärlekskram.
Ikväll låter jag de rinna, tömma bägaren som sakta, sakta fyllts med sorg och smärta. Tårar som lurat runt hörnet, smugit sig på.. Jag har märkt av dem, men inte riktigt förstått att det är dom som illmarigt legat och skavt i hjärtats inre.

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag ej kan förändra
Mod att förändra det JAG kan och förstånd att inse skillnaden.."

Denna känsla, dessa tårar ska få mig att vakna full med ny kraft, de ska få mig att kämpa och med rak rygg möta de förändringar som möjligen kommer ske.
Mod och kurage är  något ingen kan ta ifrån mig. Tid kan ingen stjäla ifrån mig. Ingen, ingen kan eller någonsin ta ifrån mig den kärlek som brinner i min själ..

Sovgott.. U.

En tisdag i december..

Idag har vi varit och hälsat på vår stödfamilj. På lördag smäller det, då ska hon sova där för första gången. Brrr, det är en nervös pappa, som tänker på det om dagarna och drömmer om det på nätterna. Att släppa taget, lämna dottern som man varit med iprincip dygnet runt så länge. Det är oerhört svårt..
Det kommer att bli bra, det kommer gå bra. Rabblar jag som ett mantra.
Det måste bli så här, för Mayas skull och för min..

En alldeles vanlig tisdag har rullat på. Snart blundar jag och låter sömnen ta mig med till drömmar och förhoppningsvis hamnar jag i en båt, på ett blåsigt hav, eller en vindstilla fjällsjö. Bara det finns gott om fisk och lugn och ro, så är jag nöjd :)..

Har sagt så, hela mitt liv - Det ändå jag vill är att ha lugn och ro i livet..

Önskar alla en godnatt sömn..

.. Sovgott U.

En måndag i december..

Vaknar, o med ett trött öga ser jag att klockan snart är 6, vänder mig om och klappar den lilla dottern som ligger och småkikar på mig. Sedan smyger jag upp i den mörka, lite småkyliga lägenheten och börjar brygga det där goda morgonkaffet..
Men, från sovrummet är det helt knäpptyst, hmmm.. Hon lurade mig den filuren, o fick hela sängen för sig själv..

Passar på att läsa genom mina mail, och dricka kaffet i lugn och ro, och Maya snarkar vidare. Plockar fram dagens outfit för prinsessan, och hon snarkar vidare..
Packar min väska, med papper som ska med till jobbet, går igenom dagens skeenden och göromål.. ..o Maya snarkar vidare..
Vilken underbar dotter jag har..

När klockan började ticka på, den stora på två och den lilla på sju, då hörde jag hur hon sträckte sig godmorgon och tyckte att det var dags för pappa att komma in i sovrummet.
Att ta sig tid, lägga sig i sängen och bara vara. Mysa, kela och prata om vad som idag ska ske. Viktigt, mysigt och ett minne för alltid..

Lucia, på dagis har dom luciatåg på eftermiddagen och idag var det en omöjlighet för mig att låta Maya vara med. Summan att vara ensamstående.. Jag hade ett möte som jag inte kunde avboka och det fick bli så att iår var hon inte med i luciatåget. Hon är ändå en tärna som glimmar och glittrar, av lycka och kärlek..

Så, är dagen mot sitt slut.. Pippi på tv och ljummen välling och så pappas knä. Då smyger sig sömnen på, lurar och ikväll kämpade hon knappt emot.

O tiden för pappan börjar nu också gå ut. Sakta men väldigt säkert börjar han dra sig in mot sovrummet och sängen, dra täcket över sig och vagga in i drömmarnas land..

Sovgott.. U.

Minusgrader..

Så, är återigen hemma efter att ha varit barnledig ett par nätter.
Ikväll är allt som vanligt igen och jag sitter här i min blogghörna och skriver och vaggar Maya då och då.. Hon ligger här, mysigt nedbäddad och på ett strålande humör.. Liksom, "borta bra, men hemma bäst".. eller "farmor o faster bra, men pappa och brorsan allra bäst."

Åkte genom ett andlöst vackert landskap idag, som gnistrade, som andades magi samtidigt som jag upplever det som naturen somnar, gått i ide och det bara är vi som är vakna.. Vi och en del djur.. Det stod rådjur ute på åkrarna, i den djupa snön och de såg så hjälplösa ut, sårbara i den kalla vitheten..

Kylan lamslår mig. Jag tycker helt enkelt inte om vintern. Det är vackert, nästintill overkligt, men den får mig att närma mig tankar och känslor som är negativa och lite mörkare än vad mina tankar brukar vara.
Under min resa, där genom kyla och dimma, djupa skogar snötäckta träd, i bilens ensamhet fann jag hur tankarna strödde sig.. Till vårens droppande glädje, sommarens varma vindar, men även till det som är nu. Hur jag ska hantera detta, att jag faktiskt möter en annan sida av det som är jag. Hur ska jag handskas med det, att hjärtat gråter och längtan river i själen.
Svaren kom, de föll på plats som små utskurna pusselbitar hittade de sin lösning.
Så, en sväng in på bensinmacken, för påfyllning i tanken:), och när jag klev ur bilens värme o möttes av den skarpa kylan, försvann för ett ögonblick alla svar, varenda positiva tanke frös till is och jag undrade vad meningen med livet var nu igen..

Bilen mätt och belåten, ett smärre hål i plånboken och en rykande kopp kaffe mellan sätena. Då kändes livet ändock som ett behagligt tillstånd igen.

Kan det vara så att det helt enkelt funkar så här. Livet. Vardagen. En balansgång mellan kyla och värme, då själen förmörkas, för att åter lysa upp, tina, och åter porla som vårbäckens lekande vatten?

Nu, sover Maya. Alex sitter i fåtöljen och väntar, hungrig som en varg, på de där mackorna som håller på att bli klara i ugnen.. Varma mackor!!

Ett iskallt inlägg, lite negativt, men med en positiv baktanke. så blir min avslutning för ikväll. Ny vecka på gång, nya upplevelser och förhoppningsvis något nytt att lära..

Sovgott.. U.

Mig själv??

Jo, en av kommentarerna från igår handlar om jag själv tar hand om mig själv.. Hur det är med min sömn.
Tackar som frågar, o min sömn är nog inte den allra bästa men inte eller den sämsta. Det är så att Maya somnar nångång vid 20 tiden, o då kommer ju MIN tid.. Det är några timmar av lugn och ro. Då jag ser på TV, bloggar, tecknar, chattar lite med Olivia:).. Ja, bara tar det lugnt.
Jag brukar inte komma i säng förräns vid midnatt och det är ju faktiskt bara mitt egna "fel". Jag borde lägga mig tidigare!!
Den stillheten som infinner sig när Maya somnat är magisk, och jag njuter av varje minut..

Hon är en underbar liten tös, hon får sin välling vid 19 och sedan sitter vi här och småmyser innan jag bäddar ner henne i soffan ( jag vet, jag vet.. jag måste snart lära henne o somna i sängen!!) sen ligger hon bara häro kikar på mig, finurligt och lite busigt..

Jo, jag tycker att jag tar hand om mig själv på ett så bra sätt jag kan, men visst allt kan bli bättre och man hittar hela tiden olika sätt att finna ro i själen.

Innan jag avslutar dagens inlägg för att se en film med min son. Vill jag säga TACK, till Mayas sjukgymnast Sussanne och arbetsterapeut Ann-margret.. Ni är fantastiska och har sedan vår resa på hab startade varit ett enormt stöd och hjälp.. Alla borde få möta sådana människor som passar och är som klippt och skurna för det jobbet ni utför!!

Så.. Nu ser vi film hos familjen Lindahl.. "Into the wild".. är nog en alldeles utmärkt film att se med min stora fina son..

Sovgott..

Förändring del 2 :)

Det kom en tanke till mig imorse. Den har nog funnits där ett tag, men börjar nu mogna där i tankeverkstaden.
Den handlar om hur vi själva skapar vårt liv, hur vi formar dagen vi lever i, det som kallas nu. Jag valde att skaffa barn, men jag valde inte att leva ensam. Det kom till mig, det var något som jag inte själv skapade.
Det är verkligen massor att göra, och vissa dagar kan jag känna en stress som nästintill blir omänsklig. Hemmet ska skötas, städas, diskas, laga mat, tvättas, vikas, räkningar ska betalas, mail besvaras, och mitt i allt detta ska man hinna med att vara pappa. Hur??

Det är ändock inte det som skapar den värsta stressen. Utan alla beslut som måste tas, själv.
Jag har ensamvårdnad över Maya och det är hos mig ansvaret ligger. Gör jag tillräckligt? Är jag tillräcklig? Orkar jag? Skulle jag gjort annorlunda? Göra annorlunda??
Om dessa tankar skulle få chansen att ta över mitt sinne, skulle det nog ganska snart braka ihop. Ramla som ett korthus för en svag vindpust.
Om jag skulle ha ett hem som glänste och var nystädat jämt. Ja, då skulle snart kärleken till livet vissna, för så mycket energi finns inte.
Vad är viktigt och vad kan vänta?
Samt ta till mig att jag inser problemen och njuta av att det faktiskt bara är jag som kan förändra det som är mitt liv.

En del människor har ett stressigt arbete. Några skapar sig mer att göra på sin vardag, man engagerar sig i olika föreningar och just skapar måsten i livet. Det är val man gör..

Livet är en balans gång på lina. Just nu vacklar jag. Det är en tung börda att bära och linan skakar, ändå vet jag att för att hålla sig kvar på linan, hålla balansen behöver jag blicka framåt, ha synen in i horisonten och inte se nedåt eller bakåt.
För den som kan behärska det förflutna, ser nuet med lycka och framtiden som en nyfiken dröm..

Plötsligt har lilla Maya bestämt sig för att klockan 06.10 är en bra tid att vakna på. Klok liten tjej!! För det är då vi måste gå upp för att hinna med morgonensbestyr utan att stressa :). Men, pappa är trött..väldigt trött.. har glömt hur sömn smakade.

Tanken mognar. Kanske var den inte mogen nog att präntas i ord, gjorde ett försök iaf.. Nu ska jag umgås med sonen en stund. Kvalitetstid med pilkastning.

Njut av livet och coola ner.. Stress är något som kan vara bra, men all stress som skadar går att utrota. Det är upp till dig att förändra, ingen annans uppgift..

Förresten, jag lyssnar på mina läsare och hoppas denna färg och text är lättare att läsa!!

Sovgott.. U.

Förändringar..

.. Finns det något som är mer kärleksfullt än ett barns blick?? Hur trött jag än är, hur sliten i kropp och själ, så lockar denna fantastiska unge fram något ur mitt inre som får mig att tappa andan av en ömhet som är ordlös..
Kolsvart ute, ändå lyser snön upp, det blir som ett sken av guld in i sovrummets mörker.
Det är tidig morgon, arla gryningstimme och Maya vaknar. Väcker sin pappa ur en dröm, och tar honom till en annan.. Dom glittrar, ögonen, och leendet skimrar, bubblar, spritter, flyr tröttheten bort.

Smyger upp, låter henne ligga kvar där under dunets värme, vet att hon gillar det. Hon lyssnar på mina steg, hur kaffet börjar bryggas och vällingen fixas. Sen när hon vill, säger hon till, på sitt sätt..
När hon hör mina steg, kommer det igen, skrattet och glädjen.
Visst, min trötthet klarar inte allt, men den stunden som infinner sig i soffan, då vi ligger under filten och gosar, jag får hennes kramar med armar som kämpar av all kraft för att slå dem runt min hals..Den är magisk, den är obeskrivbar.

Vi var och hälsade på vår stödfamilj idag. Nästa fredag sover Maya där för första gången. Jag har väldigt svårt att släppa, att låta henne göra det. Fast jag så väl inser att det måste bli så, för både hennes och min skull.
För vår framtid skull, för att vi ska kunna behålla den där trygga kärleksfamnen som omger oss om mornarna. Den grund som jag byggt för min dotter kommer att hålla, den står pall för allt, den bryts inte av den vildaste storm. Jag vet att jag lagt all min kärlek och gett min dotter allt jag kunnat.
Av kärlek, närhet. Jag har berättat sagor, jag pratar med henne om allt som sker och ska ske.
Vi tränar hennes små armar och ben. Ger massage varje kväll, stretchar stela muskler.. vissa kvällar, då vi har badat och virat in den blöta kroppen i en handduk. Då blir den där massagen en mysig avslutning, hela kroppen masseras, och hon gillar verkligen när ryggen berörs.

Så.. kommer kvällen, med Pippi eller Emil, sitter i sin babysitter med snuttefilt och bästa dockan Lisa. Skrattar högt när Pippi rider på Lilla gubben eller Emil på sin Lukas.. Är nöjd, klagar nästan aldrig, är bara så underbart snäll. Ser på mig med ögon som tindrar och jag ser tillbaka in i hennes och säger..
-Pappa älskar dig..

Ikväll vill jag be alla mina läsare att gå in och läsa och framförallt rösta på Jon. Du kan göra på två sätt, antingen går du direkt in och röstar på http://mythos-beach.apollo.se/q29Asb. Men jag rekommenderar att du också läser hans blogg, http://www.jonvision.se/ ..
Som jag brukar skriva.. Det kostar inget, det tar en stund av din tid, men kan förändra så oändligt..

Ps: Kommentera gärna nya looken på bloggen.. ds..
Sovgott.. U.

Glädje depp..

Att få barn är en omvälvande upplevelse. En förändring i ens liv som inte går att beskiva förrän man är där själv.
Att vara ensamstående är en total förändring av livet. Man får liksom verkligen sätta sig själv i andra hand och inse att det viktigaste är ens barn.
Som ni vet, har jag som filosofi att också ta hand om mig och mitt liv, få egen tid, för att orka med.
Men det är inte så lätt alla gånger. Jag skulle behöva ha egen tid NU!!
 Imorse var det kris, jag kände en sån enorm frustration att vara så låst som jag är. Det var som en rak höger, och det skapade irritation, ledsamhet och en längtan. Tankar, såna där, om hur jag ska fixa allt, hur jag ska orka, hur det ska bli..
Små triviala ting blir som världens största problem. Enkla, simpla händelser gör en tokig. Som när jag skulle ta på Mayas nya vantar och insåg att dom inte alls var så bra som jag trodde de skulle bli. De var svåra som attan att ta på, de åkte av handen när jag väl hade fått på dem.
Det är ju så viktigt att hålla dessa små tassar varma, liksom hennes fötter. Hennes händer är "felställda" och väldigt små och handlederna smala. Tillslut ordna jag till så vantarna satt bra och vi kom iväg.
In med henne i bilen och sen på med bilbältet, då! flög vantjäkeln av igen.. PUST!!!

Det blir till att ta ett varv på stadens gator och torg igen, för att leta efter den perfekta vanten till min lilla dotter..

Jag inser oxå att jag har vinterdepp :).. hahaha.. så är det.. Jag gillar det inte!! Men, jag är ändå lycklig, för den är ju inte för alltid, vintern..

Vardagslunk, tick tack tick tack.. Man skapar ett liv, eller två, och följer den tredjes.. Mitt och Mayas och så finns Alex där, i gränslandet mellan ungdom och vuxen. Den svåra tiden, den jag aldrig någonsin skulle vilja ha tillbaka.
Så, fast det just nu har infunnit sig en viss tristess, ledsamhet och irritation, fast jag varken har lust, tid eller kan skapa så funkar det..
Den vackraste av alla tavlor, mitt livspussel läggs ju ändå, varje sekund som tickar på. Min kärlek till livet, mina barn är oförändrad, mina tankar ändock i de mörkaste stunderna fulla av ljus och positiva känslor.
För mig handlar det hela om att stanna upp och iaf försöka tänka på hur och varför man kände den där irritationen, som imorse när jag blev arg och hatade ett par vantar. Stackars lilla vantar, dom hade ju egentligen inte gjort mig nåt ont..

Så, har mötet med Olivia förändrat. Vardag och helg. Fast hon och jag inte träffas och ses varje dag, så infinner sig ändå ett lugn och en harmoni i min själ..

Mina kära läsare.. Jag kämpar på, stretar emot och låter ljus lysa in i själen, fast det förnärvarande är tungt och mörkt..
Det är oändligt viktigt, kanske det allra viktigaste att aldrig glömma att ge av det man har. Ett leende, fast ögat vill gråta. Ett gott ord fast ilskan kokar. Möta medmänniskor med respekt och förståelse.. O så, förstås, en o annan kram :).. o närhet till barnen, stanna upp och ge dem av sin tid. Då funkar det. Då ger vi dem något bestående och ett minne för livet..

Sovgott.. U.

Pappa snarkar!!! Nu vet ni det:).. Igår när jag somnade så satt vi som vanligt i soffan och myste pappa och jag. Det blev välling, igen, fattar han inte att jag är sådär lite lagom halvtrött på den där vällingen, eller??
Fast på kvällen är det ganska ok, och mysigt att ligga där i pappas famn och ha min snuttefilt och bästa dockan, Lisa, som jag kan krama och gosa med.
Lördag, då är det kul att busa med pappa. Vakna tidigt och se hur trött han är :).. O idag försökte jag igen, men det gick inte riktigt så bra som jag ville, för jag somande faktiskt om. Men, en timme tidigare än vardagar är ju iaf en timme mer med pappa och Pippi..

Jaha, en sån där dotter/pappa söndag.. halv 6 vaknade hon första gången men då var hon så trött och somnade om igen, ända till halv 7.. Hmm.. Jag undrar jag, om hon inte busar lite med sin pappa. Morgonen blev en underbar sådan, så bestämde vi oss för att baka pepparkakor.. hahaha.. åkte till affären och inhandlade kavel och formar, o en del annat som senare blev söndagsmiddag. Kom ut på parkeringen och åkte hemåt..

Helt plöstligt hojtar han till, högt, så hela jag hoppade, o så sa han såna där ord som man inte får säga. Han hade glömt att köpa pepparkaksdeg!! O det var ju precis det vi åkte till affären för att handla!! Ibland undrar jag vad han tänker på egentligen.. Det var ju bara o vända och åka tillbaka till affären, men det blev KUUUUL.. för jag fick rida på hans axlar in i affären och därinne galoppera han fram som värsta Lukas, Emils fina häst. Visst är han lite knasig och glömsk, men ibland är han bästa pappan..

Efter middagsluren blev det bakning. En sak är säker, jag kommer aldrig bli nån bagare, men kul hade vi. Tände adventsljusen och kavlade bland mjöl, grisar och hjärtan..
Mitt i allt började tvättmaskinen pipa, den gör det när den tvättat klart. Jag gick ifrån baket och stängde av den. När jag kom tillbaka hade Maya fått tag i hela degen och åt glatt av den.. hahaha.. Det såg helt underbart ut och hon strålade av omisskänlig äkta glädje.
Här skulle det nu ha kommit foton på vårat pepparkaksbak, men på något sätt hittar jag dom inte.. jäkla dator :)..

O så får jag nog ta och avsluta mitt inlägg här, för hon vaknar, min underbara lilla dotter..

Ha en bra vecka, ta hand om varandra.. O du, ta det lugnt..

Sovgott U..

En konst att leva..

Varför vaknar barn, eller iaf mitt barn mycket tidigare på helgerna än vardagarna???
Den där lilla terroristen till dotter började sparka pappa i ryggen redan nångång vid sex tiden imorse. Då gick det verkligen inte längre att få henne att inse att det faktiskt är mycket skönare att ligga och småmysa och slumra där under täckets värme.
För hon började röra på sig och vakna till ännu tidigare, men då ser ni, har pappa Uffe ett trick som aldrig slår fel.. Vi lägger oss helt enkelt sked, o hon har min arm som kudde. Det är en magisk stund, ett ögonblick av livet som ger minnen för alltid. Sånt jag kommer sakna då hon växer upp och är alldeles för stor att ligga sked med pappa..

Men, som sagt, klockan 6 är en jättebra tid att vakna en lördagmorgon. Hmm.. Jag smög upp och satte på kaffe, detta livsexilir, medans hon ligger där och gosar till sig, vaknar och när jag kommer in i sovrummet igen är hela hon som en spratteldocka av glädje.

En morgon, tända ljus, jag och min dotter ihopkrupna i soffhörnet med täcke och kuddar med Pippi och en massa kel.. Kärlek in i själens innersta..

Dagen tickade på. Världens bästa Alex var här och jobbade med Maya några timmar medans pappa svettades nere på gymet några timmar. När jag sedan kom hem, hade Maya nästan ätit ett rekord stort lass med lasagne och en gladare unge får man nog leta länge efter.
Brorsan är LYCKA..

Hon somnade gott, en middagslur är skön när man kört upp pappa i den tidiga gryningen..

Nu. Sitter här i min blogghörna:) och mår inte alls bra. Ångest och gråt. blir nästintill tokig av att sitta här ensam. Kväll efter kväll ser likadan ut. Tankarna har liksom fastnat i ett ekorrhjul. Rastlösheten, sprider sig som pest i kroppen. Det är inte alltid lätt att leva i nykterhet..
Längtan att ta sig en grogg och slippa tänka, känna hur kroppen får lite lugn och ro, "köra" huvudet i väggen och bara vara..
Jag gör det inte!! Men måste ändå skriva om längtan som kommer då och då.. Det blir nästan både ett fysiskt och psykiskt sug när det väl kommer. Läpparna blir torra, kroppen darrar, tankarna begärliga och de där små djävlarna som sitter på var axel viskar och lockar, som abstinens..
Fast jag är väl medveten om att det inte finns en droppe alkohol eller andra droger i mitt hem, så funderar jag på att börja leta:)..
Konsekvensanalys!! Mitt liv är ett underbart sådant och så ska det förbli..

Cirkuskonster..

Inget kan få mig tillbaka, jag jagar bort djävlarna och ger all energi och kärlek till de jag älskar. Det är som det är. Ikväll är ingen bra kväll och lilla Maya känner av pappas oro och tårar även där hon ligger och sover. Nedbäddad bland kuddar och täcken, för hon vaknar till ibland och ser på mig.
Så, gott folk, ikväll blir det en skål popcorn och film.. för imorgon är en annan dag.. Då Maya och jag ska på julmarknad och sen ska hon och jag baka massa pepparkakor, så det så..

Sovgott..U.

Vart?

Vart tar kärlek vägen när man inte får ge av den? Lagras i själen och bubblar, spritter, spränger gränser och tankar. När ögonen sluts, ser man ömhetens hand smeker kinden, viskar ord som lenar, och skjuter hjärtat i sank..
På näthinnan ser man, som i ett skimmrande dis och avståndet tar mig närmre, så nära men dock långt som till månen tur och retur.
Själens spegel i dina ögon, glänser av den renaste lycka och ger mina ögon vila. Lockar fram leende och skratt, värmer i den kalla decemberkvällens mörker..

Tomheten som sprider sig, när jag sitter här i soffan, Maya sover gott i sängen efter en kväll med kel och bus.
Hon var väldigt ledsen och surläppen var framme när jag hämtade henne från dagis. Tror hon kände min stress och mitt mående just då. För ibland, hur mycket jag än försöker jaga bort den, så kommer den - ångesten..
Det var ett trist besked från bankkontot idag, som fick mig att känna panik och ett samtal från min avlösare som skulle jobba på eftermiddagen. Hon kunde inte, och jag fick ringa min mamma och fråga, för jag hade ett viktigt möte på försäkringskassan.
Underbara mamma kom och hade Lillan. Tack mamma!!
Det är småsaker som kan sätta fart på dom där jäkla demonerna. De kommer krypandes och när något oförutsett händer, då man sänker garden hoppar dom på en. När man är som sårbarast..

Just sårbart är det, att vara ensamstående med ett barn. Ansvaret, livet, vardagen måsten är så beroende av att det flyter på. Idag gjorde det inte det, men som jag skrivit förut, som mina tankar tänker. Så är det upp till mig att förändra och göra allt till det bästa.
Jagar bort den där ångesten och ur min själ plockar jag fram minnen och känslor. Lägger min fina dotter till mitt bröst och inser att jag är en lycklig man..
Tacksam, att ha all denna inneboende kärlek till livet och ha er omkring mig. Dig, nära och du långt där borta, nånstans över sjöar och vidder..

Snön faller och jag med den.. U Lundell.. Fast klockan är tidig så tänker jag snart lägga mig. Drömma mig bort, ge mig hän och låta fantasin bli en verklighet..

Önskar alla en fin helg och ni.. kramas.. :).. ge era barn av er tid, det är det ända som inte kostar nåt..

sovgott U..

Dagen idag - torsdag..

Dagen börjar närma sig.

Två veckor kvar på skolan, sen har jag två veckors semester. Om jag nu inte får möjlighet att jobba några dagar på mitt förra jobb, det vore trevligt och ganska välbehövliga julpengar. Har ju varit fiskhandlare i mitt förra liv :)..

Maya vägrar somna om kvällarna. Det är jobbigt och tär en del på mitt mående. Har visserligen lärt mig på resan som pappa att det kommer perioder då hon inte somnar. Beror väl på utveckling, att hon växer, upplevelser i vardagen, matsituationer, kanske även en del på månens faser och om några dagar är det nymåne, vilket jag är säker påverkar oss människor en hel del..
Jag kommer under några dagar sakta med säkert ändra en del rutiner här hemma. För hon sover som en stock på mornarna, min busa. Jag får väcka henne vid 7.30, och då är hon fortfarande så trött att hon brukar slumra till i soffan en stund.. hmm..
Köp av en väckarklocka står på agendan. Livet förändras.. :) för när jag började denna blogg så var det stora problemet hennes sömn. Hon sov ju knappt nåt.

En väldigt positiv sak är att hon äter väldigt bra just nu och har gjort i flera dagar. Tror jag har hittat nyckeln till matvanor, och hur hon funkar och vill ha det. En sak är säker, hon är en gourmet och gillar fisk.. Sådan far, sådan dotter..

Det har varit en lång dag. Uffe är trött och tänker finna kraft och energi i meditation nu. Stänga ner teve och dator och sätta mig ner och fly bort från tankar och krav..

Trivs med livet.. Life of U..

Sovgott.. U.

Trist, men ganska ok..

Jag är konstnär. Jag skapar i bilder och jag skapar i ord.
Vissa perioder får jag hjärnsläpp och får inte fram ett ord, kan inte teckna den enklaste bild.
Kan inte forma leran som jag vill. Har knappt förmågan att skriva inköpslista när jag ska till affären.
Då, som det är just NU, får jag panik och tänker..
"Jaha, jag kommer aldrig mer kunna igen"..
Lika bra att kasta alla pennor, alla block, stänga ner blogg och radera varenda ord jag sparat som en dag kanske blir en bok.. Som var drömmen att bli en bok, för det blir aldrig någon, jag kan inte..

Ser mig omkring och de tavlor som hänger på väggarna ler ironiskt, förödmjukande mot mig.. Är det jag som gjort dem??
Läser en del av mina gamla inlägg och undrar, är det jag som skrivit dom?

Man fastnar i tanken. Den som inte kan. Den som förgör. Man växer. Bort. Fantasin tynar.
Det barnsliga, att teckna en ljusblå elefant med rosa prickar som har en söt liten balettklänning på. Forma monster.
Dagen, det jag vill, ska vara så perfekt, in i minsta detalj ska det vara perfekt och verklighetstroget. Fel.
Det är nu. Då skriv o teckningskrampen råder, då, ska jag göra det där. Som inte är perfekt, bara jag fortsätter att försöka..

Förändringar. Dagens var står i kö, var dag, rutiner som kedjor, långa trista rasslande, länkar samman livet, länk efter länk likadan.
Bryta. Vanor. Sätta punkt. Göra upp. Gå vidare. Våga. Mod. Se in i horisonten. Förstå. Inse.

Jag vet. Det kommer tillbaka. Imorgon ska jag ta ett steg tillbaka och två framåt. Eller tre. Möblera om. Bjuda min mamma på middag. Få ordning på garderob. Hitta ett par långkalsonger. Kanske en mössa. Dricka en kopp kaffe. Tvätta en tvätt. Byta en blöja eller två.

Alex jobbade med Maya idag. Han gillar inte bajsblöjor, hade en kompis här och lejde bort bytet av bajsblöjan för 45 spänn.. hahahaha.. vad säger man :)..

Kväll. Maya sover.
Teven står på. Ser inget. Hör än mindre.
Ensamt. Längtan. Saknad. Tankar. Snurrar runt, imsar, vimsar..
Mardrömmen från natten spökar. Gastar och minns.
Fjällen. En vacker liten älv. Jag och flugspöt. Vakande fisk. Himmelriket.
Så, bryts tystnaden av mobilens elaka surr. Svarar och det ända jag hör är Mayas rop på hjälp.. Skrik, gråt, ont.
Vaknar. Kramar om. Ser på henne. Min dotter. Somnar. Och åter ringer mobilen, åter skriker Maya på hjälp, efter mig. Hela natten. Ångest. Att inte räcka till. Inte nå fram. Mardröm. Svett. Gråt i kudden. Ensam saknad.

Stunder som denna. En dag. Såna behövs för att förstå. För att inse att dagen igår var en underbar sådan. Samt att förstå att det är bara jag som kan förändra och låta dagen imorgon bli en annan dag. Låta idag bli morgondagens lärare och ta med mig minnet.

Drömmar. Inatt ska jag ta mig till den där fjällbäcken igen, men jag har lovat mig själv att lämna mobilen hemma..

Sovgott.. U.