Söndag o en del tårar..

Ibland kommer den, det blir så uppenbart och sanningen står skriven rakt framför mina ögon.. Det är när jämförelsen infinner sig, och jag möter barn som inte har något funktionshinder. Då kommer sorgen som en ångvält och ångesten, maktlösheten får mig att tappa orden..
Tankar som Varför?? Tankar om jag verkligen fixar det här. Om jag är tillräcklig, gör tillräckligt för Maya.. Den bittra sanningen om att det är som det är..

Jag har haft ett underbart dygn, och Maya har varit hos min mamma. Där trivs hon, och har det bra. Jag har kunnar slappna av, men blivit lite störd av sms som sagt att Maya inte velat äta. Det är så viktigt att hon gör det, för att hon ska upp i vikt.

Dom där tankarna, den där sorgen och tårarna som bränner bakom ögonlocken. Dom försvann, när jag fick se min vackra dotter igen, då hon tryckte sig mot mitt bröst och glittrande glädje nådde hjärtat. Hon är den hon är, och är helt underbart bra precis som hon är.

Kanske är det så, att jag måste få känna den där sorgen och få jämföra, vad att hitta ännu mer ork och kraft att träna och utveckla Maya så mycket jag kan.. För den glädje och kärlek till livet som Maya har, den jagar bort allt annat!

Just nu känns min hjärna som en tallrik gröt. Jag kan inte tänka eller förklara hur jag känner. Det jag kan förtälja är att jag mår väldigt bra..

En ny vecka ligger framför oss, den är lite annorlunda än vanligt.. Det, kära läsare, får ni reda på under dagarna som nu kommer..

Sovgott.. U.

Fredag..

Mina tankar har vandrat mellan underbar längtan och självklar insikt.. Jag har stannat upp i dagens språng och suttit ner och mediterat, för att hinna med det ljuvliga som sker i livet, för att inse att det är en tid att förvalta, att vårda ömt.
Inte springa in i en cirkel av vardaglig tristess, utan fånga känslorna, spara dem för att minnas hur dom känns, för att inte på vägen tappa bort mig och gå in i det som en gång var min fälla..

Denna natt som gick går till en av de där som man ändå inte kommer minnas, men den var hemsk!! Snörvel och hostningar höll mig vaken, somnade en stund, vaknade, somnade.. Jag lovar er, det var de vakna timmarna som vann mot sömnen. Klockan 2 gick jag helt enkelt upp, la mig i soffan och försökte somna där. Men, ni vet, man har liksom öronen på helspänn och hostningar ekade i lägenheten. Det var ingen idé, jag gick tillbaka till hostfia, la mig vid henne och höll henne nära mig. Då lugnade hon faktiskt ner sig och vi somnade gott.
Vaknade med ett ryck, av några som skrålade och skrek utanför, ropade på min granne som bor vägg i vägg. I det läget blev jag vansinnig och gick ut på balkongen och bad dem hålla käften:).. Även jag kan bli arg och då jäklar slår det gnistor om Uffe.
Det blev tyst, och Maya och jag föll snart in i sömn. Men!! Igen, vaknade jag med ett ryck, och for upp, vatten som forsade, och jag befarade det värsta, att jag glömt stänga av vattnet till tvättmaskinen och att nu kopplingen gått sönder. Såg hur jag mitt i natten skulle få ligga på golvet och torka litervis med vatten. Insåg ändå till slut att det bara var Alex som var uppe och tog sig ett glas vatten och hade satt full fart på vattenstrålen från kökskranen. Jäkla unge..

Sitter här ikväll, ensam med min lilla dotter nedbäddad i soffan. Så, ensam är jag ju egentligen inte. Pratade nyss med sonen, och han kanske kommer hem, kanske inte, "antingen kommer jag hem, eller så kommer jag hem inte"..

Jag har hängt min tvätt, diskat mitt porslin och tagit hand om mitt hem.. Jag kämpar på, och mår bra i det..
Imorgon ska Maya sova hos farmor, ett dygn med egen tid.. wow!! Det ska bli skönt, jag åker iväg och ska gå på julmarknad, det ni..

Sovgott.. U.

Torsdag 28/10..

Denna dag har varit lite som alla andra dagar. Vardag. Morgonbestyr. Arbete. Hämtning. Sedan iväg för att hälsa på vår stödfamilj. Det gillar hon inte den lilla terroristen. Hon blir ledsen och sur läppen kommer fram direkt när jag säger att vi ska åka dit, men, väl där så gick det bättre.
Vår lilla kissekatt är nu snart tre veckor, o dom är så fina, jag längtar tills den är här och vi får en (till) ny familjemedlem..

En vanlig dag. Lite småstiltje i hjärnan. Kärlek i hjärta och själ. En viss trötthet i kroppen. Botas nog bäst med att i tid lägga sig. Imorgon är en ny dag, kanske blir den en dag som alla andra den också. Det jag vet, om den är att jag ändå kommer njuta av den, för i tankar och i handling, är kärlek o ödmjukhet det jag håller i min hand, nära nära..

Sovgott.. U.

Jodå.. Det funkade idag med..

Det var Jenny som mötte oss på barnkliniken, med ett leende och orden..
- Hej, Maya vilken stor tjej du blivit..
Hon hade vi väldigt mycket kontakt med under Mayas första levnadsår, och idag underlätta det för oss, jag fick tillfälle att berätta att Maya var rädd och kan bli så ledsen att det inte går att trösta henne.
Jag kommer ihåg ett av våra besök, där på barnkliniken, jag bad då sköterskan att vi skulle ta vägning efter läkarbesöket just för att Maya verkligen hatar vägning, men det gick inte alls för sig. Det skulle vägas innan, så var liksom rutinerna.
Vilket ledde till att jag hade en överledsen fröken, som blev stel som en pinne och inte alls gick att undersöka.
Idag, så blev det vägning efter läkarbesöket och då gick allt galant.. Det var till och med så att Maya flirtade med läkaren och log sitt allra finurligaste leendet när han lyssnade på hennes lilla hjärta.. Det som är så fullt av godhet och glädje.. och fortfarande ett litet blåsljud:).. Ingen fara alls dock, inget som påverkar livet. Nästa undersökning av hjärtat blir vid fem års ålder.

Sedan gjorde vi en sån där cpup mätning. Det är ett evigt bändande och mätande av leder o hur mycket hon kan.. men, både vår arbetsterapeut och sjukgymnast är underbara och hela besöket blev en lek och Maya hon skrattade.. Jag tror ta mig tusan jag har en av de allra gladaste ungarna som finns. Hon verkligen skrattar sig gonom dagarna. Åt allt.. Det är underbart..

Alex jobbade alldeles själv med henne idag, han har ju börjat som en av mina avlösare. Det var lite nervöst att åka iväg och lämna dom två hemma. Hur skulle det gå?? Hur skulle lägenheten se ut när jag kom hem??
Jag åkte ner till gymet och körde ett sånt där riktigt mördarpass och kom sedan hem till två som sken ikapp.. Mina underbara barn..

Efter mat och en del kommunikationsträning ville hon se Pippi, och jag tog tag i disk och en del andra husliga bestyr. När jag ropade på Maya fick jag inget som helst svar, hon sov.. En lång dag hade satt sina spår..

Som den gjort på mig.. Jag ska spara denna dag nära mitt hjärta, för fast den varit jobbig och känslosam, är varje dag en gåva. Jag trivs. trivs och mår utmärkt.

Sovgott.. U.

Kardiologen och cpup..

Imorgon börjar vi dagen hos överläkare Bengt Bylund för kontroll av Mayas hjärta. Hon har sedan födseln ett "blåsljud" på hjärtat, men det har hitintills inte stört, eller varit så stort så en operation har varit aktuell. Troligtvis och förhoppningsvis är det så fortsättningvis också.
Efter det åker vi hem för en nice lunch för att sedan vara på hab klockan 12.30 för cpup (http://www.cpup.se/se/index.php/om-cpup.html).. Pust.. men helt ok..

Min fantastiska mamma följer med som hjälp och moraliskt stöd. Det är så skönt för mig att ha med henne, för då kan jag på ett helt annat sätt koncentrera mig på det som sägs och sker.

Min mamma ska sova här inatt, och då, vill hon verkligen inte somna, min busunge.. Ligger fortfarande i soffan och är som en sprattelgubbe, skrattar och småpratar. Det är ju så typiskt, jag hade huvudet fullt av ord som skulle blivit meningar här på min blogg.
Det är kanske så att man får vänja sig att livet är, det blir inte alltid som man tänkt sig..

Möten i livet. Möte med livet. Slingrar sig runt själen likt ett obotligt öde. Man kan på sätt och vis styra det, ändock aldrig veta vad det har med sig i sitt sköte. Jag lär mig, varje dag, att mod, våga, är ett sätt att för alltid förändra sin situation..
Man gör felsteg, ibland blir stigen krokar som möter sig själva, meandrar som ringlar och en dag träffar man sig själv i ett gathörn och man inser att den väg man trampar på är en återvändsgränd. Omöjlig att fortsätta på.
För mig har åter stigen mött ett vägskäl. Det var massa mod och beslutsam självklarhet som fick mig att välja den stig som lyste klarast. Det var ett leende och ett par underbara ögon, det var skratt och en gemenskap, kärleken till djur och natur.. Lika, så lika, men ändock olika..
Fast hon bor många mil härifrån, ger hon mig kraft och lust att fortsätta, stadigt gå genom vardagen och ge av det jag kan bäst. Kärlek och omtanke till mina barn.
Jag är fortfarande ensam i det som är i vardagen, skötseln och det som sker i mitt och Mayas liv, morgon som kväll, dag som natt.. men, tårarna bränner inte lika ont i ögonvrån, de är enklare att fälla. Skrattet är ljuvligare och andetagen lättare att andas.
Kärlek har smugit sig in i hjärtat. Äkta. Ljuvlig. Förunderlig som det vackraste månsken, glittrar hon i själens mörka vrå..

Nu har Maya somnat och snart, snart är det dags för mig, att bära in henne i sängen och även jag möta den där lilla figuren John.. Det kommer bli en jobbig dag imorgon. Maya är rädd för farbror doktorn, hon har minnet kvar av det som skett.. Hon gillar inte eller sin sjukgymnast:), det är ju hon som kommer med massa lustiga stolar och andra hjälpmedel som man inte alls känner igen.

Så.. kära läsare.. Möt livet med mod, våga visa er sårbara och förändra det ni kan.. för en del av livets skeenden går aldrig, inte ens med den starkaste vilja att förändra.. Tro, på mirakel.. magiska ting.. o njut av det..

Kramas!! Sovgott.. U.

Måndag igen..

Några dagars ledigt från bloggandet.. Vi har haft besök här, Maya och jag.. En av de trevligaste och härligaste helgerna på väldigt länge. Maya njöt av att bara ha pappa här, det blir annorlunda, livet, tiden.. Förändringar och vägskäl som inte går att förhindra.
Maya, prinsessan, det förtrollade lilla barnet som förgyller tillvaron hon förändras för var dag som går. Hon vill absolut inte somna hos mig längre, vilket gör lite ont i en pappas hjärta :).. Hon vill ligga själv i soffan och somna och då får hon väl det då, den lilla busan.. men pappas famn är iaf bra och gosig när man är en liten trött och ledsen tjej..

Mår inte så bra ikväll. Har ont i magen och känner hur huvudvärken blir alltmer påtaglig.. Det får bli tidigt i säng och hitta kraften av sömn och ljuva drömmar..
Det är en lång dag imorgon och "In the life of U" händer saker, känslor som drabbar en som en blixt från klarblå himmel och ni som läst min blogg vet att då måste jag låta dessa sjunka in och mogna i mitt inre för att sedan få ner dem i ord..

Livet är nu, ta hand om det, njut och låt vardagen bli en gnistrande tillvaro..

Sovgott.. U.

Energi..

Imorse försov vi oss. När jag vaknade tänkte jag, oj, vad ljust det är ute.. Tror jag måste köpa mig en väckarklocka :)..
Men, vi hann, utan stress.. visserligen några minuter försent.. men, det är bättre att hålla på sina rutiner och köra på precis som vanligt..

Att omge sig med människor som ger energi, som ger kärlek utan att kräva och förvänta sig massor tillbaka, att känna att man duger precis som man är..
Gå utan för sig själv, sitt skal, och blotta själen. Visa sig sårbar, det är mod, och det har varit en viktig del under min resa till drogfrihet..
Det är även då, när människor är såna mot mig, som jag kan ge tillbaka med full kraft, för jag vet att i mitt hjärta och själ, finns det en oerhörd styrka och massor av kärlek o ödmjukhet som jag vill ge..

Förresten, har jag berättat att den fjärde medlemmen i familjen Lindahl har fötts?? Jag, pappa och hövding, överhuvud, med full bestämmande rätt har bestämt att det blir en katt igen.. och vår underbara stödfamilj och deras fina katttjej har fått en kull. Vi ska åka och titta på dom på söndag, vi..

Har haft avlastning idag, det blev en stund på gymet och sen ett möte.. Dom är viktiga, för att jag ska behålla den tacksamhet och ödmjukhet jag har i kroppen.. Min sinnesro..

Sitter här och väntar på att tvättmaskinen ska bli klar, så jag kan gå och lägga mig. Imorgon får vi besök, Maya o jag.. o jag ser verkligen fram emot det..

Sovgott.. Livet är Underbart.. U.

Doft av kärlek..

När morgonens mörker doftar kärlek och själen smakar av den ljuvligaste ömhet.. Då ömheten porlar som en vårbäcks framfart, där vattnet tränger sig fram, fortsätter jag dag efter dag, ger o får, en närhet som är få förunnat.. Min dotter.. Den underbara..
Lägg allt i min hand, ge mig tid efter tid, ändock kommer jag klara det.. Med framgång ska jag kliva över de hinder som läggs framför mig på stigar av liv.. När motgångar och ångest river bröstet, ska jag luta mig mot det förunderliga, mot kärlek och trygghet..
För vart jag än vänder min blick, så har jag i sinnet ro, jag förändar det jag kan och med mod och ett hjärta fullt av styrka älskar jag livet som är mitt.

Hon kom in i mitt liv, en februari dag, hon smittade mig med glädje och en sällad skådad innerlighet .. Vem kan sörja, när denna lilla tjej värmer upp den kallaste dag??

Nu ska vi lägga oss. Hon lär väcka mig tidigt imorgonbitti, imorse var klockan halv 5 första gången, då drog jag mig henne intill mig, la henne på min arm och så somnade vi om, efter ett viskande samtal och några glittrande skratt.. När morgonen smakar kärlek, då blir själen mätt och dagen lätt.. Underbara liv.. Njut av det..

Sovgot.. U.

Kärlek, skratt och vantar..

Tredje dagen hemma, eller egentligen den femte, bara Maya och jag.. :).. Hon börjar helt klart tröttna på pappa, fast ibland är jag rolig, helst när jag dyker upp med hennes mössa på huvudet. Så, i denna gråa lite trista årstid kan ett klingande skratt muntra upp, och en Uffe som bjuder lite på sig själv..

Farmor kom hit en stund idag, medans jag var på en del ärenden. Det börjar bli kallt ute, och den här kylan lider Maya av, hon blir så kall om händer och fötter små. Att hitta ett par bra vantar till hennes händer, är inte det enklaste, de ska vara lätta att ta på, värma och inte minst sitta kvar på händerna..

Så jag har lurat lite, och mamma stickat. Det blev ett par runda vantar.. :) utan tumme, där hennes "felställda" händer får plats!!!

Dagen idag började med en malande hemsk huvudvärk.. en bil som gick sönder, inget kaffe och en tom snusdosa, ett bankkort som inte funkade på bensinmacken och en gnällig liten tjej.. men, med positiva tankar så blev denna onsdag ändå en bra dag..

Det har hänt saker i mitt liv. Jag har mött en kvinna. Hon bor ganska många mil bort, men hon ger mig kraft och lust. Hon ger energi och massor glädje till livet.. Det är lite enklare att ta hand om Maya, fast hon inte är här och kan hjälpa till rent fysiskt, så har jag någon att samtala med, när det är tungt och tårarna kommer.. Det är lycka i livet..

Nu ska jag snart lägga mig, den lilla verkar sova ganska oroligt så det blir nog en vaken natt.. pust.. men, vad gör det.. Kärlek uppfyller mig.. Its life of U..

Framsteg..

Maya mycket friskare! Pappa lite tröttare! Haha.. Ändå, kvalitets tid med min underbara dotter.. Innerlighet, glädje, nyfikenhet, kärlek, ömhet, skratt, gråt, och en längtan i kroppen.. Det har varit en lång dag, många känslor, många intryck som avslutades med kursen i kommunikation.
Det är sånt som nu bearbetas i hjärna och sinne.. Alldeles för trött för att skriva mer ikväll, samt alldeles för mycket som behöver sjunka in och bli till beslut och förståelse innan det kommer på print..

Jag är en lycklig man, jag är en tacksam människa för att jag lever och är den jag är..

Sovgott.. U.

En liten trött en..

Imorse sov prinsessan till halv 8, då gick jag in och väckte henne. Bar upp en otroligt liten trött tjej upp i soffan, sen satte jag igång med morgonbestyren, bryggde mitt kaffe och värmde välling, medans jag gör det brukar jag småprata med Maya, likadant gjorde jag imorse, men det där pärlande skrattet och svaren uteblev.. Hon sov, somnade om i soffan.. Ok, då förstod jag att allt inte stod rätt till..
Vi har varit på vårdcentralen och där träffade vi en jättebra läkare, som skrev ut en ordentlig nässpray, nu har hon sovit middag men är fortfarande trött och hängig..
Hon får vara det, jag ska bädda ner henne o sen får hon väl se Pippi tills hon inte vill mer.. Jag ska börja städa köksskåpen..

..Och så fortsatte dagen, Maya var som en trött trasdocka efter middagsluren, och då, jäklar i mig är man trött. Det ända hon ville var att sitta i sin stol och kolla Pippi, vet inte, men där skulle hon nog kunna sitta hela dagen.

Det är mysigt att vara hemma med henne, jag får verkligen tillfälle att träna kommunikation och det känns mer och mer bra med hur vi "pratar" med varandra. Hennes Ja och Nej, blir alltmer tydliga med både ljud och ögon samt huvudrörelse.
Hon fick helt och hållet själv välja vilken frukt vi skulle köpa, och vi körde med ögonpekning och med att räkna upp vilken frukt hon ville ha..
-Äpple, päron, banan, apelsin?? Vid apelsin kom det en tydlig nick för ja.. :).. Det är helt fantastiskt, att vi kan prata och förstå varandra utan ord.

Här kan vi ju inte sitta hela dagen, tänkte jag, och tog med ungen och körde ner till stan, för att ta en promenad och köpa en del saker, såna där som är helt onödiga egentligen.
När jag parkerade och plockade ut sulkyn blev min lilla fröken urarg, helt vansinnigt arg!!! Hon brukar tycka om att gå på stan och kika på folk och bara chilla runt lite.
Hon var pigg och glad innan vi åkte, näsans snörvel mycket bättre och ingen som helst feber..
-Vad är det, Maya??
En febrilt skakande på huvudet och en kropp stel som armeringsjärn när jag skulle sätta henne i sulkyn..
-Är du hungrig, Maya? Ska vi åka hem o laga potatismos o korv??
Från att vara så arg, vände det direkt och en stolt glad pappa fick ett tydligt JAAAA iform av ljud och en lika tydlig nick. Träning ger färdighet.. O vårt liv går vidare, nu tagen till en annan dimension..

Det blev en allt piggare liten fröken ju längre dagen gick. Till slut var hon så pigg att hon inte ville somna.
Hon gav mig liksom foten, och sa.. -nej, pappa, vill inte.. :)

Till slut, gör ändå John Blund sitt jobb..

Godnatt o sovgott.. U.

Nystädat..

Som en viskning i den mörkaste natt, fyller det själens tomrum med innerlig värme.. skapar hopp, lust och nyfikenhet..
Antingen kan jag gå med skuggan framför mig, eller annars kan jag vända mig så blicken möter ljuset och glädjen.. Det är upp till mig att jaga bort den inre stress som faktiskt börjar bli en demon, som på nåt sätt snirklat sig in i mitt liv och vardag..
Det är en kombination av allt som jag har att göra med Maya, "sorgen" över faktumet, men framförallt är det en skapad demon, det är mitt tankesätt som kommit lite på villovägar..
Det positiva i det är att jag är fullt medveten om problemet, och erkänner det för er, och mina närmsta vänner.. Jag tar på det viset hjälp och jag lyssnar på råden jag får.

Maya och jag har varit ute på äventyr, väldigt trevligt sådant, och en sån där helg man gömmer i hjärtat och sinnet för alltid börjar gå mot sitt slut.
Hon är ta mig tusan alltid glad, idag har vi kört ganska långt, men hon satt bara där och tittade ut genom fönstret, sov lite och så log hon, babblade på och var ett förträffligt resesällskap. Däremot är hon ganska förkyld och hennes ögon varar sig lite. Så vi får se, hur det blir, kanske kanske får hon vara hemma imorgon. Isåfall, gott folk, är det andra gången på snart 1,5 år hon är ifrån dagis på grund av sjukdom.

Jag är hungrig som en varg, ska kolla in i kylskåpet o se vad det har att erbjuda, sedan intar jag soffläge och ser nån gammal dålig svensk deckare, en sån där man inte behöver tänka så mycket till..

Har några böcker att börja läsa också, Kay Pollack.. Alla, o jag menar alla, borde läsa och lyssna på hans ord. Det är magiskt, och om man är villig att lära av råd, så tar man sig några steg till i ens personliga utveckling av dom..

Till sist, vilken son jag har!!! När jag kom hem idag var lägenheten städad! Sånt värmer en pappas själ.. Det är såna viskningar i tystheten som gör att orken kommer tillbaka och kärleken till livet och dig blir så innerligt förunderliga.. Det är såna handlingar som gör att jag blir säker, och kommer kunna ge än mer av det som bor i mitt inre..

Sovgott och ha en ny underbar vecka.. U

Love..

Att våga! Att inte tänka så mycket utan gå efter vad hjärtat säger.. Att göra, agera, uppleva.. Nyfiket utforska det som sker utmed stigarna av liv, vända på stenar, stanna och dofta blommans doft.. Uppfylla själens kärlek med innerlighet och lust..
Känna, hur andedräkten immar hjärtats rum och pumpar ut blod i kroppen, som värmer, ger hopp, livets grogrund av ömsesidig trygghet, ömhet från en smekande hand som likt en sommarbris snuddar, nuddar det innersta av ens längtan..
Att mötas.. Ta och hålla nära, ömt kela, så tiden står stilla, säga nu stannar vi i stunden, för ögonblicket, trycka på stoppknappen och låta det ske.. Mötet med det som inte går att förhindra..

Det krävs mod för att våga, jag har skrivit det förut. Mod för att våga möta livet, mod att möta sig själv i ett gathörn och förstå att det där är ju jag.. Och jag går med rak rygg, stolt för det jag gör, stolt för att jag vågar..
Mod att ta hjälp i livet när det behövs, att säga till, att erkänna att nu orkar jag inte mer, nu måste ni finnas för mig ett tag. Tills jag hittar tillbaka, på snirkliga krokiga stigar bland törnen som sårar, river, skär in i kött och själ.. Än mer, krävs det. Att ta steget för utveckling,insikt i det som kallas livets vardag.. Det är att låta klokhet vara den som styr, och inte bara ta hjälp utan också förstå, lära sig av det som andra säger till en.. Det jag lärde mig av dagen idag, ska jag kunna ta fram och komma ihåg, vara mig till hjälp även om både ett och tio år..

Att tycka om är inte så svårt, att älska sig själv väsentligt svårare.. för alltsom oftast är det inte det som finns där bakom skal och fasad man älskar, eller ens förstår att man har.. Det är som att om skalet är en vacker yta, så är man mera värd, i detta samhälle av ytlighet, där vi matas av bilder som är manipulerande i datorer.. Ingen maskin i världen kommer kunna retuschera min själ.

Nyfiket traskar jag på.. Vissa dagar rusar jag fram med en inre stress som jag måste lära mig att jaga bort, jag är en ganska stor man, stark både psykiskt och fysiskt och de väggar som kommer i min väg, rusar jag rakt igenom.. en dag kanske jag stöter på en som är mer hållbar, så jag får helt enkelt se till att vara förberedd när den kommer, så jag tar dörren och går oskadd igenom..

Njut av tiden.. jag lovar, det ska jag göra..

Sovgott.. U.

Sömn (igen), Pippi o pengar..

Hon väcker mig klockan halv 5 varje morgon, och nu har pappa fått nog.. :). Nästa vecka börjar "Operation sova i egen säng". Det är nog så, att vi stör varandra om nätterna. Hon sparkar omkring och verkar vara som nöjdast om hon får ligga och vräka sig alldeles själv i pappas breda sköna säng. Jäkla unge..

Hihi.. vet ni, pappa är en buse som vissa nätter snarkar så det ekar i hela huset, och ibland är han väldigt enerverande för han ligger ta mig tusan inte still, först lägger han sig och läser sin bok, och då om jag vaknar, brukar jag skratta åt honom, han måste ju snart inse att han bara måste köpa nya läsglasögon för han ser för rolig ut i dom han har nu.. Ja, iaf jag gapskrattar.. Då säger pappa..
- Oj, vad glad o söt du är.. o jag tänker, hahaha.. "vem tusan kan hålla sig för skratt när man ser dig"? Så släcker han, o efter en stund tänder han igen, släcker, tänder.. Det värsta är att han inte kan bestämma sig om han ska ligga i sängen eller inte!!
Jag har kommit på en sak, om jag sparkar lite extra mycket, o breder ut mig jättemycket så tar han sin kudde och går upp o lägger sig i soffan.. o då, får jag hela underbara sängen helt för mig själv och sover som en stock.. tills den där stora drummeln väcker mig o det är morgon och dags för dagis igen..

På något sätt ska jag ändra våra rutiner, för hon växer och håller på att bli en stor liten tjej. Det är med en del vemod jag märker att hon alltmer inte somnar på mitt bröst om kvällarna utan vill ligga själv och somna med snuttefilt och favoritdockan. Det handlar om utveckling.. Olika faser i livets gång.. Hon är snart 3 år min underbara Lull..
Min son är 18 år, hmm.. Där är det också en viss utveckling men jag tror ändå att den åldern är väldigt speciell.. dom vill så gärna vara vuxna och stå på egna ben, ändock så beroende av mig som förälder..

Pippi!! Måste vara det bästa som finns.. Jag kan sitta och titta på det i timmar och när hon rider på sin fina häst, då skrattar jag högt.. Morgon som kväll.. Pippi är bättre än bäst, just nu mycket bättre än att sitta där hos pappa o mysa :)..

Livet funkar.. vardagen knallar på och jag trivs med livet.. Nu ska jag kolla läget i mitt kylskåp, kanske, kanske finns det nåt ätbart.. Det är knapert med dom där sakerna som kallas pengar.. ett jäkla otyg är det.. dessa pengar :)..

Sovgott.. U.

Oj.

Visst skrev jag om Mayas sömn för några dagar sen?? Oj, inatt blev jag verkligen påmind om hur det var.. För det första kunde inte jag somna, satt här i soffan klockan två på natten o smaskade i mig några knäckemackor, då vaknade hon. Det var inte med ett leende, utan med ett illskrik och så fruktansvärt ledsen..
Vi satt länge i sängen, hon lutade sitt huvud mot mitt bröst och efter ett tag lugnade hon ner sig och somnade om.. klockan halv 5 var det dags igen.. Då var jag tvungen att plocka fram allt tålamod och ork som finns där i min själ, för jag var saligt trött..

Dags för sängen nu, håll tummarna att vi sover inatt.. jag behöver det och Maya likaså.. Imorgon har jag klassen helt själv och det är ganska tufft.. 21 stycken elvaåringar som är fulla med spring och vi ska ut i det fria och ha bildlektion.. Undrar vad jag gett mig in på :)..

sovgott U.

AKK..

Föräldrautbildning i alternativ kommunikation idag. Då blir det plötsligt väldigt påtagligt att jag är ensam pappa till Maya.. Däremot, kom det insikt till mig under tiden vi satt där att jag faktiskt gör och har gjort väldigt mycket för min dotter. Att jag är uppdaterad och ligger steget före, ser till att det sker saker och ting som är positiva för henne och således för mig..
Det är viktigt för oss föräldrar att vara, att själva ta reda på vad som finns för våra barn och samtidigt kämpa för att få igenom det man vill. Säga ifrån när något inte är som man tycker det borde vara.

Det ska bli intressant, att gå den här utbildningen och lära sig mer om hur vi kan få en bättre kommunikation med varandra. Men.. - Hallå, Maya du kan ju inte gömma dig i Alex fiskemössa då, eller hur??

Precis.. så ska det se ut.. Hon babblar på, prinsessan babblan.. Pa-pa.. Uf.. Ka-ka.. E d.. o med ögonen visar hon exakt vad hon vill, samt med sin röst, för fast hon inte har ett tal så har hon ju iaf sin röst.. med den visar hon både sitt missnöje och sin glädje.

Vi har det bra, hon och jag.. o det blir bara bättre och bättre.. jag känner massa kraft och energi just nu.

Det liv jag levde, är ett minne blott. Jag har öppnat min själ för det som jag nu har ansvar för. Mina barn är det viktigaste för mig och jag fattar mina beslut utefter vad som är bäst för dom. Däremot glömmer jag inte bort att jag faktiskt också har mitt egna liv att tänka på..
Tänk positiva tankar så blir det så.. Man kan klara allt bara man vill och lägger ner sin själ i det man älskar och jag älskar mitt liv.. Det är underbart..

Sovgott.. U.

Sömnigt..

04.00. En liten näsa som är helt igentäppt av snor stör både prinsessans och min sömn..

När jag började skriva på denna blogg var det ett av mina "stora" problem, det här med sömnen.
Maya ville inte, kunde inte sova och nätterna var hemska.. Jag kämpade med att hon skulle sova i sin egen säng och undrade, funderade på om jag gjorde rätt, hur jag skulle gå tillväga.
Från början, när hon var en sån där liten bebis, då jag gick upp var tredje timme och värmde välling, och varje gång hoppades att hon skulle få i sig lite av den.
Hade mitt block bredvid sängen, där jag noggrant förde matdagbok, klockan 02.00 får i sig 40 ml, 05.00, är ledsen och väldigt spänd i kroppen men äter iaf ca 35 ml välling..
 De första månaderna sov hon varje natt på mitt bröst, jag gav allt jag ville och släppte inte min älskade dotter från mig, gav all den kärlek som glödde i själen.

Sedan, när vällingstunderna blev allt färre, började hennes sömn bli en plåga, jag var så otroligt trött och pressen som uppstod gjorde det ännu värre..
Pressen om jag dög, om jag skulle klara att vara ensam, osäkerheten som smög sig in i mitt sinne..
Jag gav mig tusan på det och lät kärleken övervinna allt annat och kämpade på. Varje gång, då jag var på väg att ge upp, plockade jag fram den känslan och lyckan som likt en pil borrade sig in i mitt hjärta den dagen då hon föddes. Då jag första gången höll min dotter i famnen..

Det var nog egentligen då jag tänkte, "Nu får det vara nog:)". Jag gör precis som Maya vill och från den dagen (nästan) har hon sovit från kväll till morgon.. Hur jag gjorde?? Jo, jag nattade henne som vanligt sen bäddade jag i soffan och lät henne sova här hos mig, höra mig gå omkring och pyssla, hade musik på, och Maya blev trygg av det..
Tog sedan steget att när hon väl somnat hos mig, gick jag in och la henne i min säng och det funkade tills för några månader tillbaka, då hon åter igen började sova här i soffan tills det är dags för mig att lägga mig. Då tar jag henne och bär in henne i min säng, ibland vaknar hon och då får jag alltid ett stort underbart leende! så somnar hon igen..
Det är bara när hon är så här snörvlig som sömnen inte funkar som den ska, men, vem sover bra när man har en täppt näsa??

Däremot, nu börjar det snart åter bli dags att lära henne sova i sin egna säng. För min och hennes skull..
Jag ska ta tag i det, en dag, kväll då jag känner att orken finns där..

Det är en stolthet i mig, att jag fått äran att vara med min prinsessa, att jag skapat en sådan trygghet hos denna lilla människa.
Ni skulle hört henne förut, när jag kom hem från min träning och AnnaMaria varit här.
Det skrattet innehöll lycka och glädje.. Det ekade av innerlighet och blicken strålade.. Min prinsessa.. Där finns ingen sorg, så varför ska jag gråta av den?
Hon smittar mig med sin livsglädje och varje skratt, varje blick av ömhet skapar energi och påminner mig vad livet är. En resa som vi själva fyller med det vi vill.

Bloggen skulle handla om hur det är att leva med ett barn som har en cp-skada.. På något sätt, för var dag som går känns det som jag alltmer kommer bort från det tankesättet. Visst är det jobbigt, och vi har massor att göra, med besök, med träning och så vidare.
Det är ändock, kärleken till livet och mina barn, deras kärlek till mig som är det väsentliga. Min dotter är en underbar liten tjej, och att jag är hennes pappa är en ära och det uppfyller mig med lycka. Precis som den dagen då hon föddes.. Maya är speciell, för att hon är hon, precis som vilket barn som helst..

Det sker en del annat i "The Life of U", ödet, mina vänner, ödet och en stor hjälp av en underbar blogg.. Då kan vad som helst hända..

Nu sparkar Maya omkring här i soffan, näsan är täppt och jag vet att det kommer bli en ganska vaken natt. Får nog ta henne under armen och smyga in i sängen och lägga oss.. Så vi vaknar pigga och glada och kan fortsätta vår resa ihop, min Maya o jag.

Sovgott.. U.

Här igen..

Tiden förändras. Min dotter blir för varje dag äldre och hennes behov av mig allt större. Det ökar kraven på mig som pappa. Hela vardagen, livet förändras..

Jag har haft en väldigt bra helg, och fått tid att fundera över saker och ting. Hur jag ska gå vidare i det, i det som sker i livet, både mitt egna, Mayas, Alexanders och vårat ihop med varandra. Det måste skötas om, för att utvecklas och för att vi alla ska må så bra som möjligt.

Den stressen jag känt inom mig under några månader är en av de saker jag mått allra sämst av, och som har förstört lite av glädjen i livet... Där ska jag förändra, och jag har strategin klar för mig..

Ikväll är jag trött, men skönt trött, så där som man blir när man har kommit till insikt och tankarna kan komma i ro..
Möjligtvis kommer även min blogg förändras lite, antingen ska jag skriva mer eller mindra.. Uppdatera oftare eller bara några inlägg i veckan.. Det har jag inte bestämt än.. vi får se vad som sker i den frågan.. Så är det ju också frågan om ni läsare vill hänga med i vårat liv..?

Maya mår alldeles utmärkt! Glad som en lärka och denna kväll har varit så där magiskt underbara som den del kvällar blir, helst då man har ro i sinnet och verkligen kan ge sitt barn all sin kärlek och ömhet..

Jag älskar det här med att leva.. Mötte höstens vackra färger under en bilfärd, och de tar nästan andan ur mig, det är en underbar tid, hösten.

Det är en tid i förändringens tecken.. I naturen och i mitt liv..

Hoppas att Ni mår bra och har haft en bra helg.. jag har..

sovgott.. U.

Oärlig yta..

När själen viskar, lockar pockar på ens uppmärksamhet, ska man stanna upp och lyssna.. Troligen kommer man lära sig något.

Den tacksamheten jag känner för det liv jag lever är inte möjlig att förklara med ord. Det jag lärt mig på resans gång är nästintill omöjligt att lära ut.. Man måste ha upplevt för att förstå, på riktigt..

Att finnas för varandra. Läste något om det, tror det var på en blogg, eller nåt.. men det blev så ytligt larvigt i dom orden, för man kan inte finnas för någon annan, för ens egna skull..

Vet inte varför jag kommer in på detta. Troligen för att det är en och annan jag mött på som säger att jag finns där för dig.. men i slutänden pratar dom ändå bara om sig själva.. Samt att mina tankar har varit på en del andra håll idag. Tänkt på barnuppfostran, på hur viktigt det är att iaf lyckas med att lära ut medmänsklighet i detta samhälle som mer och mer bygger på yta och ett tomt innehåll..

Jag mår underbart bra. Min dotter likaså, hon är glad och pigg, lite snörvlig och så om nätterna, vilket leder till att varken hon eller jag inte sover så bra. Vad gör det, när man ändå ler och skrattar varje morgon? Vad gör lite dålig nattsömn, när sorgen väter ögat?
Vad gör det, att jag får gå upp klockan 3 och gå omkring med en trött liten ledsen tjej, när hon lägger sitt huvud mot mitt brösts och snyftande somnar om, trygg av pappas sång, av mina vaggande armar..
Vad gör det, att jag nästan svimmar av trötthet när jag går upp på mornarna, när jag sedan får en Maya kram, hon kämpar upp sina armar och slår dem runt min hals.. Det är LIV, mina kära läsare.. Det är kärlek, ömhet och en enorm trygghet som skapas, dag efter dag..
Däremot, måste jag mer och mer ta hand om tröttheten, inse.. att inte ens Mayas skratt eller gosiga kramar kan få mig att orka.. Jag måste sköta om mig själv, för att kunna ge..
För jag kan bara behålla det jag har genom att ge bort det, tänk på det.. tänk på dom orden.. De är väldigt tänkvärda..

Det jag skriver, är om mitt liv.. Alla min ord, det som skett, det jag upplevt i livet kommer inte ner på pränt här. Det jag upplevt ska alla en dag få läsa, den nakna sanningen om min resa till den jag är idag och till den jag i framtiden kommer vara.

Jag kommer kanske inte skriva här på bloggen under några dagar. Det handlar om ting som sker i livet, förändringar, och vägskäl jag väljer. Det handlar också om att jag vill hitta inspiration och lust.
Jag är en lycklig man, som insett vad som är värt något i livet..

Det är med en viss otillfredställelse jag avslutar dagen inlägg. För det jag vill få fram, kommer inte fram.. Jag avskyr verkligen den där oärliga, ytan, skalet av en flykt från det som varit.. Ego är en otäck liten typ..

Tack, för att ni läser det jag skriver, för alla fina kommentarer.. Så, krama, njut av livet, ta hand om barnen och er själva..

Sovgott.. U.

Nightmare..

Klockan är snart 8, och jag har mer eller mindre varit vaken hela natten.. Kunde helt enkelt inte somna, och när jag väl gjorde det väckte antingen mina mardrömmar eller Maya mig.. vid 3, gick jag upp, yr och full med obehagliga känslor i kroppen. Jag förstår inte varför dom fortfarande kommer, precis som det är då demonerna tar chansen igen. Dom vet att i vaket tillstånd är dom inte välkomna längre, när det är ljust har jag jagat bort dem och motar dem i tidigt stadie om jag märker av deras närvaro.. Skimmer av en svunnen tid i horisontens rand. Där solen nästan aldrig gick upp, svart av orosmoln som tornade som en ogenomtränglig vägg, förmörkade mitt sinne och dystra destruktiva tankar formade mitt jag..

Någonstans på vägen, där i livets tickande gång, bestämde jag mig ju, att vända och se in i en annan horisont, där solen skiner och glädje, ömhetens kärlek strålar..

Drömmarna ligger kvar, likt dyningar piskar dom min själ och river upp en del av såren.. Sakta sipprar minnen ut, men jag ska jaga bort dem igen och nu för tiden vet jag hur, jag har lärt mig att dom inte är farliga och kan aldrig, aldrig mer skada mig igen..

så, dom där jäkla bullarna, mammas goda, o havrekakor o cocostoppar.. dom körde runt i magen och påminde mig om en stor ojäst vetedeg.. Urk..
Gott, var det.. då jag åt, men inatt ångrade jag mig.. :), troligen har jag glömt det nästa gång det står ett fat med mammas goda bullar framför mig..

Smög in på dagis lite försenade, o där stod Safie, med ett litet paket och ett kort från min lilla prinsessa..
"Grattis på födelsedagen Pappa!
Du satsar så mycket för att jag ska må bra! Du kämpar för min skull varje, varje dag, vecka minut och sekund! Tack! Du är underbar.
Jag älskar dig.
Från din Maya..
Där stod jag, trött efter en vaken natt och känslorna brast.. Tårarna rann utmed mina kinder.. Det är såna handlingar som får mig att komma till insikt att godhet finns.
Det är bland det finaste jag fått..

Drog ner på gymet för att träna bort varenda bullbit! Sedan tog jag mig en nice sallad på stan.. Nu sitter jag här, mitt på dagen och om nån timme ska jag till dagis och där ska det fotograferas.

Jodå, med mutor gick det bra att fotograferas!! Hon blev så där magiskt söt på kortet, jag är en stolt far.. till en underbar liten dotter..
Som just nu ligger och sover här i soffan, hennes pappa börjar bli trött och ska ta och lägga mig..

Det har varit en bra dag.. hoppas natten blir ännu bättre :)

Sovgott.. U

Ljuvliga skratt..

Det är inte alltid ord behövs..

Idag har jag och Alex haft ett litet enkelt födelsedagsfirande, med mamma o pappa och min lillasyster, hennes man och barn.. Alex blev ju 18 för nån månad sen och imorgon blir jag ett år äldre.. Haha.. fast jag känner mig mer som 22..

Skulpterar ikväll.. blir inga mer ord..

Sovgott.. U.

Svar..

Det finns ögonblick då man som ensamstående förälder är väldigt sårbar. Det är då man själv sitter och får information om ens barn. Då man nästintill i varje ord blir påmind att hon inte är som andra barn, att hon har funktionshinder. Samtidigt som man måste skärpa till sig och ta till sig av det som sägs. Det är en overklig känsla, en upplevelse som man inte tror är sann. Att det hände just oss..
Så när mötet är över, då reser man sig upp och går in i vardagens lunk igen, med det som måste göras som en tung säck över axeln.. Logopederna, o dom där andra som var med på mötet. Dom lägger ifrån sig pappren och fortsätter in i nästa möte med andra föräldrar med barn som mitt..

Kommunikationsutredning, avslutande samtal idag. Maya är en hejare på ögonpekning, vi ska börja använda oss av huvudknappar, vi ska börja med talande val.. Det kommer bli bra. Maya är underbart bra och en positiv liten fröken, som är nyfiken och levnadsglad. Det är nu upp till mig att fortsätta träna och vara en kärleksfull far. För att hon ska växa upp till en kvinna med självförtroende och kunna säga sin mening här i livet..

Om man stoppar in alldeles för mycket information i hjärnan, så måste den få vara lite ifred sen.. man kan inte (jag kan inte) fatta besllut innan jag fått låta dem mogna inom mig. Jag kan eller inte få ut något vettigt i skrivna ord just nu.. så.. mina vänner..

Ta hand om livet.. Allt man vill kan man klara, bara man ger sig f-n:) på det och lär sig att ensam är inte stark.. Det krävs mod att be om hjälp, så var modiga.. Att tiga är inte guld.. Att tala är det väsentliga.. Gräset är så grönt som vi själva gör det till.. o med ömhet, kärlek och förstående respekt för medmänniskor gör våra själar till godhet.. Ta sorgen i handen och gå vidare i livet med kärlek i hjärtat..

sovgott.. U.

Fiske..

Igår, när jag vaknade var det ett evigt springande på farsan.. Det var inte alls som det brukade, men jag är inte dum så jag förstod ganska snart att det var fiske på gång.. igen..
Men, det är väl klart att även pappa ska få ha lite kul ibland. Jag blev ändå lite orolig, för jag visste inte vem som skulle komma och vara med mig. Pappa brukar busa och leka med mig när det är dags att byta den där jäkla obekväma nattblöjan och när han gjorde det så sa han..
-Mia kommer sen, Maya, pappa ska åka och fiska..
Då, blev jag glad.. För jag har två av de allra bästa avlastare man kan ha.. Det är viktigt för oss barn att våra föräldrar berättar vad som ska ske.. det gör iaf mig trygg och jag kan njuta av min dag ännu mer om jag liksom vet vad som är på gång och så..
När jag nu visste vem som skulle komma blev jag nästan lite irriterad på farsan att han inte åkte, vem vill ha honom hemma när jag får busa som jag vill med Mia eller AnnaMaria..

Varje gång jag ska iväg på fiske eller något annat som jag ska göra för mig själv, egen tid, känner jag en enorm stress innan. Jag vet faktiskt inte varför.. Kanske är det ovanan, eller att jag så gärna vill att det blir bra.. I vilket fall, det var likadant igår.. men när jag väl satt i bilen, och var på väg till sjön bestämde jag mig för att; Nu är nu.. njut nu, Uffe..
Ändå, kom jag på mig att rusa fram, när jag gick på skogsstigen utmed sjön jag fiskade i.. o jag undrade stilla varför??
Stanna upp.. rusar naturen fram runt dig?? Finns det något att ha bråttom till?? Nu får det ta mig tusan vara nog, tänkte jag.. Placerade mig själv på en stor sten utmed vattnet och satt på den och filosoferade i över en timme.. Såg ut över vattnet, djupandades och lät det storslagna fånga min själ. Locka mig tillbaka till den jag är.. Det funkade..

Hihihi.. lekplatsen, sagor, chokladpudding.. Vem saknar pappa då?? Inte jag, eller jo, lite kanske.. när det är dags för välling, då vill jag ligga i pappas famn.. Det är ok med farmors eller möjligen AnnaMarias, dock är pappas allra bäst.. Där har ju jag legat varenda kväll sen jag föddes. Kommer ihåg min första natt, då sov jag på pappa och hans stora armar höll om mig, där kände jag mig så trygg och det har jag fortsatt med.
Så, igår skulle Mia ge mig välling innan jag ska sova middag.. Det var nära att hon lyckades, men, bara lite, lite.. Däremot somnade jag jättegott hos henne, gissa vem som väckte mig??? Farmor!!! Då blir livet som allra bäst.. Jag har nog en av världens bästa farmor..

Vid 14 tiden kom det ett sms. Jag brukar inte ha mobilen med mig när jag fiskar, men sen Maya fick sina kramper, har jag den princip alltid i min närhet..
"Ville bara säga att Maya och jag har haft en underbart rolig dag, och hon har sovit i 30 minuter tills farmor kom och väckte henne, Jag trivs jättebra att jobba med Maya, Mia"..
Det är precis såna sms som gör att man som förälder kan släppa allt ansvar och ge sig hän det som sker i nuet..
Det blev en kanondag vid sjön.. fisket, vädret och maten..

Direkt när jag hörde dörren öppnas vaknade jag.. Somnade skönt hos farmor, men en hel dag utan pappa är en evighet!! Han kom in i sovrummet, med sin stora gosiga ulltröja på sig och han tog inte ens av sig kängorna.. När han då lyfter upp mig och jag får luta mitt huvud mot hans bröst.. då står tiden stilla och kärlek sprids..

När jag varit iväg en hel dag, o kommer hem, så kan jag önska att jag bara kom hem och fick fortsätta min egen tid. Maya däremot verkar ha pejl på när jag kliver in genom dörren. Igår visste jag att hon hade somnat och låg i min säng och sov, men jag hann bara in ett par steg så hörde jag..
-Pa-pa.. Pa-pa.. Ett ögonblick, men endast ett ögonblick tänkte jag.. "typiskt":).. Sedan när jag lyfter upp henne och ser den innerliga blick hon ser på mig med.. fylls jag av en kärlek jag inte trodde var möjlig..

Livet.. visst är det en jäkla massor att göra, visst kan jag känna stress och oro.. men det är bara jag själv som kan förändra och genom att ta emot hjälp när jag väl behöver det, kommer mitt liv fortsätta vara en underbar resa.. bland skratt och gråt.. kärlek och sorg..

Sovgott.. U.

Morgoninlägg..

Matsäck packad. Krokar vässade. Snart puttrar gröten på spisen och sonen ska väckas.. Att få i honom nån frukost är "mission impossible", men han lär sig nog med, en dag då han är 40.. haha..

Om man somnar kl 18, ja då pappa så vaknar man tidigare.. Det måste väl till och med en som du fatta, eller hur??
Du får väl skylla dig själv om du går och lägger dig så sent på natten. Upp o hoppa, glad som en lärka..

Det är tur pappa har dig, lilla Maya.. min lull.. snorpunge.. Imorse:) när jag intog mitt morgonkaffe och Pippi sjöng.. "Jag är lycklig, jag är lycklig, jag är lycklig hela veckan lång..." då bestämde jag mig verkligen att kasta den där jäkla stressen på soptippen..

Njut av er lördag.. Kramas och le, visa ömhet för barn o era kära.. U.

Fredag..

Pust.. Jag måste hitta ett sätt att komma tillbaka.. vissa dagar infinner sig en stress i mig som jag inte riktigt känner igen. Jag är väldigt trött, både av alldeles för lite sömn och en inre trötthet eller man kan nog kalla det för utmattning.
Dagen rullar på, och jag kör på, allt snabbare och snabbare.. Jag är medveten om min situation, om hur jag mår, vad jag gör och inte gör. Idag bestämde jag mig att nu får det vara nog, kommer inte orka om det fortsätter så här. Lika viktigt som jag har rutiner för Maya, måste jag ha mina egna rutiner. Mat, och regelbundna sovtider, alla möten jag har ska ge nåt.. För jag ogillar verkligen en del möten som man är på, helt onödiga, de ger absolut inget och då upptar de bara min egna värdefulla tid.

Jag måste också inse att jag gör tillräckligt för min dotter!! Hamnar i ett visst tvivel ibland. Livet är så här, jag är ensam med Maya och jag skulle inte alls orka om jag inte tog hjälp, ändå.. ändå, det känns som det är så många inblandade i våran vardag och liv.. jag försöker, att minimera, för att Maya ska känna så mycket trygghet som möjligt med de som arbetar och är med henne.. Safie, AnnaMaria, Mia, stödfamiljen, farmor, syrran då o då.. Det är kanske inte så många??

Nu är det kväll i Uffes hem, Maya somnade för flera timmar sen, hade inte sovit middag idag och slocknade kl 18 efter en hel flaska välling. Jag har förberett morgondagen som ska tillbringas vid en sjö med mitt flugspö och kamera.. grillas goda Uffeburgare och ha kvalitetstid med min son och hans kompis Oliver, vår ständige följeslagare.. Med hjälp av avlastare och farmor, får jag möjligheten att slappna av med en av de underbaraste sysslor jag kan göra..

Så.. alltså.. Hitta en väg genom detta.. en väg som jag orkar.. en förändring.. ska nog fixa det här med.. eller hur..!!?

Life of U.. Its go on and on and on..

Sovgott.. U.