En vanlig dag..

-Pappa, vakna!!! Vakna!!
Jag slog upp ögonen och undrade vad som stod på.. Den lilla låg där och sprattlade och jollrade sina ljud av glädje för att hon vaknat..
Hmmm.. kolsvart ute!! Tröttheten var så där otäckt påtaglig och jag tänkte.. Näää.. jag orkar verkligen inte..
Så, jag tog den där lilla skitungen och la bredvid mig, vi låg sked, liksom.. Drog täcket över oss och vaggade, smekte hennes kind och vyssjade.. Först blev hon vansinnig..
-Vad gör du?? Jag vill inte sova mer.. men efter en stund så tog hon sitt förnuft till fånga och somnade gott.. o jag med..
Nästa gång var det min tur att vakna, och då tog jag, som alltid chansen att smyga upp. Det är en stund av ensamhet som jag njuter av, brygga mitt kaffe och kolla de första nyheterna på TV..
Sen är det ganska roligt att få gå in i sovrummet och faktiskt väcka Maya för en gång skull (fast det händer oftare och oftare).. Dra upp persienner och se hur hon kurar ihop sig, sträcker på sig.. o nuförtiden klarar hon o ta upp sina små händer upp till ögonen och gnugga bort tröttheten..

Men sen!! Är hon mer än vaken!! Full fart, gott folk..
Välling, gröt, kaffe, kläder på, kläder av för det doftar bajs i hela lägenheten, kläder på igen, så iväg.. Nerför trapp med unge under armen och väska över axeln.. Parkera utanför dagis och ut med sulky och i med Maya.. Några ord med Safie innan jag drar vidare mot skolan..
Så, är det en stund där, på min parkering, där jag går av bilen och sätter mig på en sten och funderar, eller kanske rättare sagt.. Andas ut.. Hämtar kraft för att ta mig an 20 stycken 11-åringar som stormar över mig och skriker..
-Uffe.. o alla babblar i mun och jag försöker att på något sätt komma ihåg vad alla vill.. så jag iaf hinner hjälpa var och en på sitt sätt under dagen..

Hem.. en snabb visit i lägenheten, kolla post och skriva inköpslista..

Så hämta Lillan på dagis.. prata lite om dagens händelser medans vi åker till ortopeden.. med en bustrött tjej, som vägrat sova middag..
-Maya, vi ska åka och titta och pröva ut skor till dig..
-Jaha, säger hon o kollar in sina fötter.. Underbara unge.. :)
Lite gnäll och lite skratt hos ortopeden, allra roligast var att hon med ett självsäkert val pekade ut de skor hon ville ha.. Det var ingen tvekan alls..
-Dom rosa ska jag ha!!!!

Hem, laga mat.. panerad sej med potatis och en kall sås (förövrigt helt fantastisk god, creme fraiche, majonäs, och färska örter)..
Började med matdagbok idag.. för att utreda hur mycket hon äter egentligen, den lilla prinsessan.. så jag väger all mat både före och efter måltider..

Hon somnade gott när hon smaskas i sig all välling och har sedan dess sovit.. O snart ska pappa Uffe in i sängen och sova han med.. efter en ganska vanlig dag i våra liv..

Kanske, är det lite förståligt att jag önskar att man nångång kunde slippa.. :).. men, wow, vad häftigt det är, att uppleva denna resa.. både med tårar och leende.. sorg och glädje går hand i hand..

Sovgott.. U.

Lite trött, lite ensam..

Pust.. Det är ganska jobbigt o skapa allt det där.. haha.. som jag skrev om igår.. Är helt slut, i kroppen på grund av ett stenhårt gympass.. I själen, för att det har varit en jobbig dag.. Barn som inte mår bra, ovisshet, och en jäkla massa disk..
Önskar jag kunde få prata, prata, prata av mig..

Fast jag mår bra, och allt funkar så är det en viss ledsamhet ikväll. Jag vet varför. Men kan inte skriva om det här..

Imorgon ska jag ha lektion, i "Livskunskap".. Det ska bli roligt att försöka ge barnen en glimt av det som verkligen betyder något i livet.. Att må bra, ta hand om varandra.. att finnas för en vän..

Ska ta mig en dusch och sedan sätta mig o arbeta en stund..

Beslut börjar formas i min hjärna och när jag väl tagit dom, brukar jag inte ändra mig..

Sovgott.. U..

Att skapa..

Det börjar bli dags att byta ut midsommarbruden, den vackra glada underbara.. Då, blomsterkransen lyste upp, och de blåa ögonen blev än mer blå..
Det var början på sommaren och något hände i min själ, det var då funderingarna kom, dom kom med sommarens ljusa nätter och ljumma mornar, med solens värmande sken. Tid förändras, tid är en märklig företeelse..
Tankar och handlingar är inte vad man alltid vill. Önskningar i själens kärleksrum, fantasier som för alltid kommer förbli just en fantasi..

Det kom en tanke till mig igår, när jag lagt Maya och gick här i min vrå, gjorde iordning hemmet för natten..
Tanken befriade kraven som jag känt en längre tid, den lättade på bördan av stenar som tyngt mitt inre..

Som konstnär kan det vara enormt frustrerande att sätta sig vid sitt ritblock, se arkets vita sida framför sig och märka att jag inte har förmåga att fylla det.. Det är som hjärna och handling plötsligt inte funkar. Likadant är det med skriveriet, dagarna går och i tanken har man orden, dom rabblas som pärlband, men så, när man sitter på kvällen och ska plita ner dem, så vips är de borta..

Men, tänkte tanken igår..
-Uffe, du skapar varje dag.. Du skapar din dag, du skapar ett liv för dig själv.
Du bygger en grund för din dotter att stå på, det frö av liv du satte till denna värld.. För henne skapar du en möjlighet att leva och växa upp med trygghet i hjärta och själ..

Livspussel, jag skapar mitt.. av form och färg.. av möten och upplevelser.. Jag började med det för många år sedan, redan i barnsben letade jag efter den första pusselbiten i det som skulle bli min livsväv..
Jag skriver aldrig om min barndom, man kan säga att den innehöll ett visst mått av otrygghet, och ingången från barndom till ungdom var en förvirrad tid.
Gemenskapen, tryggheten fann man bland polare och i alkoholens rus.. I den värld jag sen sprang in i, där fann jag ingen början på liv.. Jag visste helt enkelt inte vad jag letade efter, vart jag skulle börja, vem jag var..

Tacksamhet.. för livet.. Motgångar som lett mig hit, till den jag är..
Jag är inte rädd längre, för jag vet att jag är värdefull, att jag faktiskt behövs. En livsuppgift har lagts i mina händer, ett liv, har blivit min gåva och mitt pussel av liv, de stigar som vi går på, kanske är det så.. Att jag är framme vid ett av de mål jag letat efter i mitt liv..Kanske det är så, att det bara är så svårt att se, i vardagens lunk, vart man är i livet..

Maya är mitt glittrande sken av glädje, hon är en befrielse och en kärlekens gåva.. Den innerlighet av tillgivenhet, som blickar kan ge. En omättlig ömhet, och intensivt porlande, obändig kraft av vilja.. Den styrka hon gett min själ, att aldrig sluta hoppas, att alltid le..
Insikten att livet är så mycket mer än fina titlar och materialistiska ting. Att det är gemenskap, närhet, vänskap, att ge och ta, möta ondskan med godhet och öppna mina armar för de som har det svårt och fortfarande lider..

Tack, tanken för du kom till mig igår.. Du laddade mina batterier och fick mina tankegångar till ytterligare en nivå.. Du kom med en kraft som jag nästintill blev omtöcknad av. En påminnelse om vad jag har, vilken rikedom som jag varje dag upplever, min dotter och son..

Tider förändras.. livet tickar på, den höst vi har framför oss ska leda oss in i nya hisnande dimensioner, det ska berika våra liv och tiden ska få oss ännu närmre varandra.. Ett kärleksband, en kamp som vi bara kan vinna.. Det är underbart.. livet, tiden, det som sker..

Önskar alla en ny vecka, stanna upp, o njut..

Sovgott.. U.

Monster..

Oj, vad hon gör framsteg min lilla krigare.. Att aldrig ge upp, att inse att träning och kontinutet ger resultat är nog det allra viktigaste för mig och min dotter.

Åkte till stallet idag. När jag parkerade bilen och gick ut med Maya i famnen stod den fina hunden Vilda där,visserligen några meter ifrån, men ändå, Maya log sitt allra största leende och rädslan för hundar verkar vara borta.. till och med när Vilda sprang bredvid sulkyn, så var hon inte ett dugg farlig.. Vet ni vad det värsta är? Jo, dom kan låta, hundar skäller, och då är dom inget roliga längre:)..

Det var med en skräckblandad förtjusning vi gick in i hagen, hon var nyfiken, men väldigt reserverad mot dom där stora fyrbenta monstren.. Så, fattade ett litet vackert sto tycke för mig och Maya och följde oss vart vi än gick.. jag höll henne hårt mot min famn och hästen stod bakom mig och tyckte min rygg var helt underbar att klia sig mot. O Maya hon skrattade, grät, skrattade.. det var kul, men samtidigt väldigt underligt... :)..

Så, att träna, mjukt gå fram med saker som är otäcka. Att möta sina rädslor, då segrar man över dem.. Rädsla är oftast osäkerhet och okunskap..

På tisdag åker vi igen och vi ger oss inte förrän hon sitter där på hästryggen, och i min vision sitter jag bakom.. Längtar att få rida igen, det är en underbar avkoppling och bra träning..

Håller på att bli lite less på att sitta här ensam varenda eviga kväll.. Jag har det bra, med avlastning och hjälp från mamma och ibland min syster.. men, kvällarna.. dessa kvällar blir så oändligt tråkiga..

När vi kom hem från stallet kom sonen hit, för att plocka ihop fiskesaker inför deras fisketur imorgon. Då satt Maya och kollade Pippi, och jag snackade med honom en stund. Men, han och polaren ville ju knappast stanna hemma och hålla farsan sällskap..
När Maya somnat, kommer rastlösheten.. måste snart göra något, så inte mina tankar fastnar och aldrig mer kommer ut.. "Måste nog tanka nya tankar snart tänkte tanken annars kanske inte tanken tänker tankar längre.. hemska tanke.."

Ok.. alltså nya rutiner, finna lugnet och harmonin med att sätta mig med ritblocket och skapa.. jag måste bestämma mig, för att dom här kvällarna är som dom är, för det är precis det dom är..

Svammel, svimmel svammel.. Känns som jag inte får ur mig nåt vettigt..

Njut av er lördag.. Jag försöker.. :) o ska lägga mig i soffan och zappa runt bland tevens kanaler..

Sovgott.. U..

En slak lina..

Man står där, ensam, och runt omkring i ens närhet och i den yttersta periferin står alla man känner, vänner och människor som passerar revy genom livet.
Steg för steg går jag fram, på en lina med en avgrund under mig. Om jag sjunker ihop, låter sorgen ta över, kommer jag falla. Därför, reser jag mig upp, sträcker på ryggen och låter blicken se långt fram, så jag inte tappar focus, lusten och kärleken till det jag gör.. lever..

Det är grått och trist ute, imorse när jag vaknade av små fötter som sparkade på min rygg, tänkte jag..
"Nej, snälla lilla du, sov en stund till, pappa orkar inte gå upp än".. Så vände jag mig om, och till min stora glädje så sov hon, dom där sparkande fötterna var bara drömmar, tror hon spelade fotboll:)..
Jag däremot låg och tänkte och kunde inte somna om. Smög försiktigt upp och såg framför mig en stund av lugn o ro. Kanske en kopp kaffe, innan prinsessan vaknade.. Men!!! Jag fick en liten chock, för klockan var 7.50.. Försovning!! Hahaha.. O Maya, som fortfarande sov som en stock..

Vad gör man?? Väcker ungen? Far fram som en storm i lägenheten och struntar i frukost? Kastar på sig kläder, o ungen med och drar iväg mot dagis och arbete med andan i halsen??
Nää.. varför ska man det? Jag bryggde mitt kaffe, gjorde iordning Mayas välling, och gick in i sovrummet och la mig hos prinsessan.. Pussa kinden, klappade över håret och viskade..
- Maya.. vakna, vi ska till dagis snart..
Med stor möda, öppnade hon ögonen och såg på mig och log.. Det, kära läsare, är en underbar känsla.. Det är som medicin för själen, hennes ständiga leende och glädje till livet.. Det gör allt så mycket lättare..
Vi hann, jag lämnade över Maya till Safie några minuter över halv 9, precis som vanligt.. Och jag parkerade min bil utanför skolan en halvtimme senare.. Det är ingen idé att stressa, man hinner ändå..

Nu sitter jag här, i min soffa. Ensamheten knackar på.. knack knack.. men det är en behaglig ensamhet, imorgon bitti vaknar hon igen, väcker mig (eller jag henne:) med sitt leende. Vi myser ihop, under täcke av dun, ser barnprogram och småpratar om det som ska ske.
Så, får hon sitta i sin stol, medans jag fixar runt i lägenheten innan det är dags för kommunikationsträning.. Visst är det underbart.. vilken fantastisk upplevelse jag får vara med om, att sköta om ett litet barn. Se det växa och utvecklas, lyckas ge av min trygghet, vilken ära.. wow! Hon är en magisk liten varelse.. det där lilla pyret, som jag låg och viskade till, då hon låg i mammas mage och lyssnade på mina sagor och visor.. redan då, berättade och spelade jag Metallica och Ozzy för henne..
hahaha..

Man kan inte göra annat. Det är så jävla (ursäkta) mycket som ligger framför oss denna höst, så jag kan inte göra annat än o ta en dag i taget.. o ge.. av hela min själ, mitt hjärta.. min kärlek..

Stanna upp.. le åt dina medmänniskor.. gör världen till en bättre plats att leva på. Besegra ondskan med godhet.. O ge.. dina barn den kärlek och trygghet de så väl är värda.. dom är vår framtid och hopp..
Vår lycka..

Sovgott.. U.

Finnas till..

Varit på läkarbesök idag. Det kommer bli en tuff höst för Maya och mig. Men, livet är tufft ibland. Det är därför man måste möta det med kärlek.
Det är därför jag varje morgon ligger och pratar med henne, berättar vad som ska ske under dagen. Klappar hennes mjuka lilla kind godmorgon, ger en puss och busar, leker, sjunger.. Försöker vara den föräldern som hela tiden skapar trygghet, rutiner.. ödslar med ömhet.. förståelse.. Att finnas..

Ibland räcker det inte. Ibland tryter tålamodet, eller rättare sagt, orken.. då är det bara en sak som jag tar till mig.. "To be good enough.." Det räcker att finnas till..

Det tär på krafterna just nu.. på något vis måste jag hitta ett sätt att bearbeta och handskas med det som sker.
För när livets steg går uppför, i branta backar och törnen som river i själen. Då är det dags att se sig om vart den enklaste vägen går. Eller sätta sig ner och andas ut en stund kanske..

Jag mår bra, min dotter likaså, och vad jag vet så mår sonen likadant. Det är bara en släng av trötthet som kommit in i kroppen.
Det är brytningstider. Tid för omställning och eftertanke..

Jag har inte tid eller är tillräckligt pigg för att skriva på bloggen just nu.. Hoppas ni står ut med mina svammlande ord.. Det är lite som en hårddisk med virus.. tankarna kan inte få fäste, inte hitta riktningen..

Så.. ska försöka hitta min väg, själens ro, ge kroppen vila under mitt duntäcke :)..

Sovgott.. U.

Onsdag..

Imorse vaknade Maya redan klockan 5.. som förr i tiden:).. när hon var liten bebis, men jag orkade verkligen inte gå upp då, så jag bäddade om henne och smög upp på toaletten. När jag kom tillbaka så sov hon igen. Jag la mig i soffan och drog filten över mig. Vaknade igen 7.50, o Maya hon sov..

Har haft massor och inget att göra idag. Tvättat, o pysslat med mitt hem.. vikt all tvätt, bäddat rent.. osv osv osv..

Lovar, är helt slut.. i kropp och själ och längtar in i sängen och min bok..

Som vanligt har dagen gett mig nya tankar och funderingar om det som sker.. men dom får fortsätta vara i min skalle.. för just nu är jag trött och kommer inte ens ihåg vad jag tänkte nyss.. :)

Sovgott.. U.

Yr..

Jag lämnar min dotter på dagis vid 8.30 tiden. Börjar arbetet kl 09.00. Det är en ganska stressig med behaglig morgon, jag har några mil till jobbet och om jag sköter tiden rätt, så får jag varje morgon en sisådär 10 minuter helt för mig själv..
Kanske är det ännu svårare, att ge tid till sig själv, att tillåta sig att bara vara för ett kort ögonblick. Det kostar inget men ger otroligt mycket.
Jag köper mitt snus, kör ut på vägen mot skolan och parkerar sedan på "min" lilla parkering. Sätter mig o filosoferar, planerar, funderar eller bara är i stunden. Stänger av mobilen  och är jag. Av alla människor på denna jord så är det just då, bara jag och mina tankar.. Det är ensamhet.

Låter denna dag bli min lärare inför morgondagen.. För om jag inte lär mig av det som sker, kommer jag ändå göra samma misstag som jag en gång begått..

Vi har varit och besökt en familj idag, Maya och jag. De vill bli vår stödfamilj, och det är en varm känsla av ödmjukhet som sprider sig i min själ.. Det är en förhoppning att äntligen få den där egna tiden som jag längtat efter. Även en lättnad, att det kommer bli en utveckling och ett äventyr för Maya..

Vi strider ihop, hon och jag, varje kväll sitter vi här och har våra rutiner och när hon somnat är jag liksom fast här, i mitt vackra hem :).. Varje morgon vaknar vi, ligger och småpratar, kelar och vaknar till en ny dag.. busar, tränar, stretchar, sjunger, berättar sagor..
Imorse var jag såååå trött, så jag orkade inte, jag sa det till Maya..
-Pappa är för trött idag.. Det får bli så här nu.. Vi gör bara det som är nödvändigt..
-Ok, sa hon och satt i sin stol och såg på tubbies medans jag i ett yrt, dimmigt trött tillstånd fixade med frukost, kläder och packade ner de nödvändigheter jag behöver ha med..

Logopedbesök idag. Ny logoped, samma specialpedagog. Ett underbart möte. Maya visade vilken fantasiskt uppfattning hon har och vilken järnkoll hon har på bilder..
Det man tränar på blir man bra på..

Många intryck som kommit till oss.. dags för utvärdering, för konsekvensanalys.. Låta det som sker, sjunka in i det medvetna så besluten blir de rätta...

Svammel och irrigt, förvirrat.. Hittar ingen röd tråd i orden.. tankar som rymmer iväg, utmed vägar jag inte känner igen.. Slutar för ikväll, med en ny bok, i sängens varma bolster..

Sovgott.. lova det :).. U.

Orkar, orkar inte, orkar, orkar inte.. orkar!!!

Det märks att sommarens semestrar är slut. Kallelser till hab, o andra ställen droppar ner som ett stilla sommarregn i min brevlåda.. Idag kom ett från kommun, om att jag inte lämnat in nån inkomstredovisning, eller nåt.. Ok, är dagis avgiften inkomstrelaterad? Vad kostar det att ha en unge där? Jag har haft avgiftsbefriat hitintills..

Tankar kommer till mig, tankar som gått och tankar som inte hunnit gro i själen.. De finns där som ett töcken, som skimmer, dom kommer inte fram för alla vardagliga bestyr. Allt som måste skötas. Hemmets vrå ska fejas, mat ska lagas, disk diskas.. kläder tvättas, blöjor köpas.. pust.. :).

AnnaMaria var här idag. Jag skulle ställa Mayas sulky i trappuppgången så dom kunde ta sig ut på äventyr. Efter ett par timmar ringde mobilen, Annamarias namn blinkade på mobilens display och mitt hjärta slog några extra volter, Nu har det hänt något, tänkte jag..
- Var har du ställt vagnen, frågade hon.. ??
-Hmm.. hjärnan gick på högvarv.. jag såg framför mig hur jag skulle vara tvungen att ringa hab, få en ny vagn, hur lång tid skulle det ta?? Vad skulle vi ha under tiden?? O vart f-n ställde jag den??
Så kom jag på.. Oj, jag glömde.. igen.. den ligger kvar i bilen:)..

Som dunkla skuggor är dom, i dimman, mina tankar.. Jag måste nog ut och få fatt i dom, tror jag tar med min prinsessa och far till ett av mina smultronställen och ser på fullmånen. Om himlen tillåter..
Imorgonkväll kanske.. en termos kaffe, en filt runt Maya och sitta där i augustinatten och finna svar..

Ibland funderar jag på hur jag orkar!! Hur jag får tiden att räcka till.. Ibland kommer jag på, att jag faktiskt inte orkar, då ber jag om hjälp.. Ofta räcker inte tiden, då samlar jag ihop den och gör det jag hinner..
Era kommentarer är guld värda.. De glittrar till och får mig att orka, att fortsätta leva som jag gör..
Dom påminner mig om att ge, för jag kan bara behålla det jag har, genom att ge bort det.. Att ge av sina tankar, av sin tid kostar inget.

Pengar är bra att ha, men jäkligt överskattat.. för i längden är den som älskar livet den som är rikast..

Stanna upp, se dig om, ta hand om nära och kära.. Du har alltid tid, för ett ögonblick av ömhet.. en klapp över en kind, en kram, en stund att lyssna på dina barn eller medmänniskor..

Sovgott.. Det ska jag, trotsa fullmånen, och vagga mig in i drömmarnas land.. U.

För ett år sedan..

Hänvisar ikväll till denna sida.. en favorit i repris..
http://uffe-ensammapappan.blogspot.com/2009/07/film.html

Varsågoda och jag önskar alla en underbar vecka.. :)

Verkligheten!!

Varit på Amanda Jensen ikväll, med min systerdotter Matilda. Det var bra och jag tror Matilda tyckte jättemycket om det. Efteråt gick vi ett varv på stan, tog en glass och kaffe som vi intog vid den förnämliga statyn "Folke Filbyter". Vi gick in i domkyrkan och tände ljus för vänner som inte finns kvar längre, Det är en o annan som gått bort det senaste året.

Jag mötte många känslor idag, när jag stod där i folkvimlet.. Minnen, från i våras, då vinden vände från isande kall, till ljum och ljuvligt underbar. Plötsligt, mitt i det vackra kom det en tomhet i kroppen, en sorglig längtan..
En undran om hur livet blivit, hur fort allt gått och hur allt har förändrats.. För ett kort ögonblick förstod jag, det gick upp ett ljus, att det kanske är det allra bästa att det är just så här. Som jag har det nu.

Matilda tog min hand när vi gick genom havet av människor som flockades runt oss när konserten var slut, och vid ett sådant tillfälle kommer det till mig.. så kommer Maya aldrig kunna göra.. :)..
Inte på det viset..

Det är ödsligt ikväll, underlig tomhet, som själen ryckts bort, förvirrat sig in i en labyrint av frågor. Den letar tror jag..
Min mamma och min syster hade prinsessan medans vi gjorde stan. Det tycker hon om, min lilla tjej, då blir hon ompysslad, badar, håret tvättat och säkerligen har det ätits en hel del glass. Mysigt..
Men hon somnar inte, nix, det väntar hon med tills pappa kommer hem, för då lägger hon sig tillrätta i min famn och söker min blick, ska hålla runt min tumme och ha snuttefilten lite över ansiktet. Då är det precis som hon slappnar av, och sjunker in i drömmarnas land..

Det är då, när hon somnat och jag lagt henne i sängen, som ensamheten blir så påtaglig. Då kommer längtan att få ta en lång promenad, eller kanske ta mig ner på stan och träffa vänner.
Jag saknar..

Det är verkligheten, ikväll insåg jag det, att sagan är ju faktiskt inte min.. att den helt enkelt kommer ta en annan väg än vad jag trott..

Har bestämt mig att fortsätta skriva mina ord precis som jag gjort. Kanske, blir jag ännu mer rak, o lämnar ut mina tankar med skrämmande nakenhet. Mina tankar, känslor och liv jag levt och lever..

Likt så många andra kvällar och nätter, då tårar har runnit på min kind. Ska jag ta tända några stearinljus, sätta på musik och koppla av med en penna i min hand. Låta min själ fara runt där ute i mörkret för att finna ljus och kraft igen. För att vakna och kunna ge mig, min dotter och son det bästa, för att älska det liv jag lever.. för det är bara jag som kan förändra.. det krävs bara massa vilja och mod.. och en obändig lust till det som sker..

Kramas, och njut av era liv.. Ta hand om varandra och kom ihåg.. Gräset blir så grönt som man själv gör det till..

Sovgott.. U.

Livets skörhet..

Det påminner mig, om livets skörhet. Det påminner om att njuta än mer, så tänkte jag när jag satt där i domkyrkoparken och såg det vackra runt omkring mig, skönhet, som fanns rakt framför mina ögon..

Oron har gnagt i mig, mobilen har varit med mig hela tiden, och så brukar det inte riktigt vara. Jag kan tycka det är skönt att vara helt onåbar ibland, men icke idag..
Har det hänt något, hur mår hon, tankarna har verkligen rullat på och själen inte fått en lugn stund.
Men, när jag kom till dagis ( mycket tidigare än vanligt:) så hörde jag hennes klingande skratt när hon fick se mig. Hon satt i en gunga och hela hon spratt av glädjeskutt när pappa kom.. Helt underbart, vilken magisk känsla det är.
Ändå, gnagde oron i mig, när vi åkte till affären, o jag kollade hela tiden efter nåt tecken på det som skedde igår.. Till slut, var jag tvungen att säga till mig själv.. "Sluta nu"!! Tankar gick till ord jag fick i ett mail igår, lev i nuet..

Det påminner, göder mer tacksamhet, luften jag andas betyder lite mer idag än vad den gjorde igår.. Kärleken spirar lite grönare och själen växer med det som sker i vardagen.. Det är inte bara glädjen som får en att växa.. Det är inte bara det där glada skrattet, eller trevliga samvaron, eller det där lugna trygga..
Det är så oändligt mycket mer, i livet som får en att förstå, att lära sig.. Att ta ytterligare ett steg upp på trappan, att inse att man funnit en till pusselbit till den tavla av bitar som livet är..

Hade några timmars avlastning idag, och bestämde mig för att det också skulle bli timmar med avkoppling.. Jag lämpade av min oro i hörnet av parkeringen, och tänkte.. Du, ringer väl om det händer nåt..
Hade en trevlig stund, väldigt trevlig.. satt där med mitt kaffe i parken och såg ut över människor som kom och gick.. Så, i ett hörn såg jag en som jag tyckte jag kände igen, ett rött litet yrväder, min lilla Maya :)..
Då, smög jag mig upp och försvann ur sikte.. Jag hade ju faktiskt barnledigt och ville inte just då..

Vi fick en underbar kväll ihop, ändå.. Hon var så där kärleksfullt mysig när vi satt hopkurade i soffan, med välling och snuttefilt.. såg på mig, pratade, berättade att hon mådde bra och haft en jätterolig dag.. o jag svarade.. att jag älskar dig, lilla Lull..
Sen fick hon somna på min mage, det tog ett tag, men till slut..

Nu, när jag sitter här, har tänkt teckna så vaknar hon igen. Vi går och lägger oss, Maya och jag..

Förresten, Herr halsont har knackat på och öppnat dörren utan min tillåtelse.. ett jäkla sätt det där o bara komma o våldgästa utan att man vill ..

Sovgott.. U.

Anfall..

Det har varit en händelserik dag. När jag hade hämtat prinsessan på dagis, skulle vi åka och hälsa på min klass, fiska och grilla och sedan åka hem framåt kvällen.
Men, på väg dit så blev Maya dålig, hennes ögon skelade, blev blanka och blicken försvann. Hon blev helt okontaktbar. Jag stannade bilen och tog upp henne i famnen och då kom hon liksom tillbaka, skrattade och var glad men såg lite trött ut. Jag bestämde mig för att åka till närmsta ställen och ladda på min mobil med pengar (hädanefter ska jag alltid, alltid se till att kunna ringa på mobilen) så in i en affär i den lilla byn Vikingstad, där jag jobbar..
Men, det blev värre igen, Maya försvann mer och mer, tuggade en del, o var borta i blick o medvetande. Inte medvetslös.. men inte kontaktbar.. Jag vände bilen och tog oss så snabbt jag kunde till akuten.
Där, blev hon sååå ledsen, men efter en stund blev hon sitt vanliga jag.. Skrattade, log, var nyfiken.. Väntetid, över 3 timmar, sa sköterskan.. Hmm.. så kom hon igen och sa, nu blir det ännu längre väntetid pga att läkarna var tvungna till en förlossningen.
Maya glad, alla värden bra, urinprov visade ingen infektion. Ihop med sjuksköterskan tog jag beslutet att åka hem.
Hemma mötte brorsan upp oss i hallen och då skiner hon som solen, det är en glädje som är, ger själen en djup kärlek, en innerlig befrielse..
Hon fick sitta i hans knä och busa och det där otäcka som skedde i bilen var som bortblåst..

Jag ringde till en cp-mamma, Sofia (tack:), för att prata en stund, få råd.. Jag visste inte, gjorde jag rätt som åkte ifrån sjukhuset?? Det är en av alla saker som är jobbigt med att vara ensamstående, att inte få råd, någon att stödja sitt mående hos.. Sofia tyckte jag gjorde rätt, det var skönt att höra, då kunde jag liksom ta bort den olusten i kroppen och lägga all min kraft på Maya.

Klädde på pyjamas, med samma arga motstånd som varje kväll, sedan myste vi ner oss i soffan med täcke och snuttefilt, och ljummen välling. Det var ingen fel på aptiten, oj, oj vad hon åt.. O somnade sen gott, lugnt och tryggt i min famn..

Den vägg av tankar som sedan mötte mig fick mig på fall. Den höga mur av känslor som överföll mig. Den otroliga ensamhet som befann sig i själen, i nuet..

Ska skriva mer om det någon kväll, när själen lugnat ner sig, och när svar har kommit i min hjärna.. När jag återigen är full av kraft och oron lagt sig som stiltje i sinnet..
För, det som skedde måste självklart undersökas vidare. Var det ett EP-anfall?? Samtal till läkare imorgon, tid för eeg ska bokas..

Vilken förunderlig kraft som kommer i en när en man älskar mår dåligt!! Blir nästan förvånad över mig själv, vilken beslutsamhet, och hur jag blir som en pansarvagn som obändigt tar mig fram, tar för mig..
men, pust.. det tar på krafterna, är helt slut nu.. helt slut i kroppen, både psykiskt o fysiskt..

Maya sover gott, lugnt och fridfullt här mellan mína ben, nedbäddad som en vagga.. hon trivs, pappa trivs, och mår bra, känner kärlek och lycka.. fast tårarna rinner utmed kinden..

Ska lägga oss snart. Umgås en stund med min son, som går här i lägenheten och undrar vad han ska tatuera, den dagen han fyller 18 :).. 20 dagar kvar..

Verkligheten viskar varje sekund.. Njut av den, ta tillvara på den, stanna upp och böj dig ner till barnens nivå.. ta emot dem, ge dom din tid, det har du alltid råd med.. Ge dom den kärlek som vi en gång lovade dom, när dom låg där inne i magens värmande trygghet.. De är vår framtid..

Sovgott.. U.

Blogg???

Har en hel del funderingar om min blogg..
Har ju skrivit om mitt missnöje angående min logoped på habiliteringen. Häromdagen ringde hon mig och berättade att hon läser min blogg. Eftersom jag var missnöjd med hennes arbete tyckte hon vi skulle byta logoped. Vilket nu är gjort. Känner ändå att jag måste ta en kontakt med henne för att på ett "privat" plan berätta om mitt missnöje. Ett byte av logoped hade jag ändå tänkt att föreslå nu i höst. Tycker att det är lite synd att det blev på detta vis.. visserligen ganska smidigt, men...
Det jag skriver på bloggen är ju mina ord och känslor, ska jag behöva censurera en del av händelser och tankar??

Ska fundera på det..

Var på möte med FK idag, ett bra möte, som höll på att börja med katastrof men slutade i gapskratt.. fick koppla på all charm för att rädda situationen och lyckades. Det är tur att även dom är mänskliga ibland, och att jag har talets gåva och är påläst.. Med kunskap, charm och ett leende kommer man långt.. :)..

Fullt upp, kan man lugnt säga att det är i livet. Man märker att sommarens semestrar är slut för kallelser droppar in varje dag. Logoped, specialpedagog, läkare, ortoped.. o fler väntar vi, Maya o jag..

Det är en tid av funderingar och tankar. Av vad som är rätt och fel. Beslut. Vilka vägar jag ska välja. Förfrågningar. Bekräftelser. Som skapar oro, men en innerlig glädje, att jag är någon, behövd och att mina tankar och filosofi påverkar..

Maya mår underbart.. Alex är inte hemma så mycket, han droppar in här framåt 21-22 tiden, och säger sitt.. -Öhhh.. :).. o jag, jag är.. jag är..

Sovgott.. U.

Gäääsp..

Lyckliga tårar finns dom??

Det står still i Uffes hjärna. Stiltje, och jag kommer inte orka få fram de där tankarna som jag burit omkring på hela dagen. Om jag försöker skriva ner dom nu, kommer det endast bli ett långt förvirrat inlägg. Det är nog bättre att lagra dem, ett tag till, så ni får nåt utbyte av dem, när de väl är mogna att förmedla..

så.. möt varandra med förståelse och respekt.. stanna upp i dagens göromål, så ni hinner med att minnas det förunderliga som sker..

Sovgott.. U.

Lite bilder..

Gräset är bara så grönt som man själv gör det..

En liten kräftskiva med grabbarna på en klippa vid

havet.. dom tog sig en bira, pappa en coca-cola..:)

Det är magiska stunder, där vid havets vidunderliga

skönhet. Fast denna gång ville inte fisken hugga,

det kvittade hur vi än försökte.. men till slut så..

med lite tålamod..

Kom det en liten rackare upp från djupet..

Det är här som mina krafter får ny fart.. där blicken

ser in i horisontens framtid, där det doftar av njutning och

havsörnen glider över himlavalvet, symboliserar frihet.

Där kantarellerna står tätt på öde öar, där vi ser

huggorm och där jag kan sitta och se, tänka och

bara må bra och koppla av, för..

.. för jag vet att Maya har det underbart kul där hemma, med

världens bästa AnnaMaria :).. Hon gör ett strålande jobb!!

Busar, tränar, uppfostrar, matar och är en glad, klok människa..

Skrev om det där med att möta rätt människor i vardagen och vill bara säga..

Tack till Irene, som är Mayas resurs på dagis när inte Safie är där.. även du är

en sån där människa som man är glad att man mött.. förresten all personal

på Mayas dagis ska ha en stor eloge.. Världens bästa dagis!!!

Idag var klassrummet fyllt med barn igen.. Imorgon har jag första lektionen för

denna termin, så jag måste se till att förbereda mig..

Sovgott..

en söndag..

Så är verkligheten här igen. För det känns lite så, att semester och ledighet blir något slags vaacum av frihet.. Det har varit en underbar sommar på många sätt. Intensiv, i det nuet som då var, ohanterlig vissa ögonblick, en del ledsna stunder, en del arga men ändock ser jag tillbaka på tiden med ett leende och värme i hjärtat.
Nya utmaningar, beslut och möten ligger framför mig. Jag ser fram emot det, känner hur utvecklingen i mig ska bli spännande och se vart tusan detta kommer leda..

Fick ett mail idag, om ett tips om kommunikationsinlärning, det är just såna mail och ord som får en att hitta mer lust och kraft att obändigt fortsätta.. det handlar om att hjälpas åt, det är en nödvändighet i denna värld..

Nu ska jag ta och bära in min lilla prinsessa i sängen och lägga mig. Även jag måste börja ändra en del rutiner, kan inte sitta uppe till kl 1 eller 2 på natten mer..

sovgott.. U.

Tacksam

Kom hem till min mamma idag. Åkte och handlade åt mig och mor. När jag kom tillbaka, så sa jag till Maya..
-Vet du vad pappa köpt till dig..
- Glass, sa hon!!!
På sitt alldeles egna sätt.. men hon försökte verkligen och hon artikulerade fram ordet.. Det är fantastiskt..
Sluta aldrig tro på det omöjliga, sluta aldrig kämpa.. tappa inte hoppet för att tiden tickar på, utan fortsätt obändigt framåt.. för även när det sista sandkornet runnit genom handen, kommer det fler chanser, fler möjligheter.
Jag vet att vikten av att möta rätt människor i livet. Ge dem en chans, som med AnnaMaria, hon har gett Maya så oändligt mycket, hon lär Maya saker på ett sätt som inte jag klarar. Hon är fantastisk!!! Jag är sååå glad att just hon är vår avlösare..

Safie, resursen på dagis, en skatt.. mångt mycket bättre en den där miljonvinsten.. Hon kommer alltid finnas i Mayas liv, hon kommer inte försvinna.. Hon ger allt, och har tagit till sig Maya som sin egna dotter..

Det är förunderligt, innerligt, lockande, pockande.. en gnista av hopp tänder framtidens sken.. vi är vi..
Maya, Alex och jag..

Tacksamhet för det som sker, fast en längtan och en oro ändock finns i min själ.. Ska snart lägga mig, sova min skönhetssömn.. på måndag drar det igång igen.. då ska jag vara på tårna.. och ge barnen av det jag kan..

Sovgott.. U.

Ett möte..

Vad du är vacker ikväll..
Vilket leende du gav mig, när jag satt i min ensamhet i domkyrkoparkens grönska, lutade min rygg mot det där trädet, som stått där i flera hundra år och det som gett mig så många stunder av både gråt och skratt.
Det var bara du och jag, och dina ömma smekningar mot min själ, gav mig hopp och läkte, torkade den tår som rann utmed kinden.
Du påminde mig, spelade liksom upp minnen som en film i min hjärna och viskade, visade mig vem jag en gång var. Du, underbara kom med stolthet i din famn och la den framför mig och sa..
-Den är din..
Du var en sommarvind som virvlade runt och bara fanns, du ställde inga krav, du begärde inga underverk.. Det ända du gjorde var att visa att du finns.. Att du kan, men att det ändock i slutänden bara är jag, som kan ta dig i handen och visa min uppskattning för den vackra tid du ger..

Likt en flammande blixt, som skär i lögnen, upptäckte jag sanningen.. att jag duger precis som den jag är. Vem är den som dömer? Vem är den som ställer kraven hur vi ska tänka, se ut, vara? Vem är det som ser min själ, vem känner den bättre än jag..?

Jag kände doften av dig, du doftade som dom där ögonblicken då tiden stod stilla, i barndomens glada språng över bäck och sten.. Då en smygande liten fot, försiktigt tassade fram på daggstänkt gräs..
Du doftade av vänskap, och påminde mig om samtal på en sten utmed bergets kant, med vidunderlig utsikt över öppet hav.. Det påminde mig, om mina egna fel, det vidgade min syn och förståelse för dig, min vän..

Plötsligt, såg jag dig vart än min blick skådade. Du fanns i den där damen som satt på parkbänken, med dig bakom sig.. du fanns framför dom där lekande barnen.. du befann dig mitt i den där kyssen som ett förälskat par gav varandra..

Jag är glad att du finns i mig. Att du kom, jag har letat efter dig i många år, egentligen inte förstått vad du var, hur det var att känna dig.. Det var den dagen jag insåg, att kanske man ska sluta leta, sluta tro att andra kommer med dig.. Att det bara är jag som kan öpnna mitt sinne och välkomna dig.

Imorse var du den där skuggan, ett dis av mörker, av sorg och vemod.. Du kom under dagen, jag kände dig, du liksom viskade i mitt öra..
- Ta hand om dig..
Det var livet som uppenbara sig.. Livet, det vackra, det underbara förunderliga.. Det var tiden som knackade på och sa till mig att njuta..

Jag har en del tuffa beslut framför mig, beslut som kommer påverka livet.. Jag har många möten framför mig, med min dotter, så hon ska kunna växa och bli en självständig kvinna, med ett självförtroende och en livssyn som är positivt glad..
För att jag ska orka det, är jag lycklig att jag såg livet idag, och att inse att det bara är hur jag lever, är, och kämpar som avgör mitt och mina barns framtid..

Kom ihåg, du är den du är, och du är underbart bra.. oavsett, hur du ser ut, vilket handikapp du har, vilken nationalitet du har.. Det är inte skalet som räknas, det är din själ och godheten i hjärtat..

Möt livet med ett leende, välkomna det, öppna ditt sinne och njut av det.. Se hur vackert det är.. Livet..

Sovgott.. U.

En bubbla av glas..

Om man går mot ljuset, har man skuggan bakom sig..

Maya och jag fångade en stund av lycka idag, ögonblick av tindrande ögon och en känsla av gemenskap som ej går att beskriva med ord.
Vi behöver inte säga så mycket till varandra, vi har lärt oss, vi kan.. Jag har sprängt bubblan av glas, den jag under så lång tid gick omkring i, den som höll mig fången i sina tankar om ensamhet, funderingarna om varför detta hände mig..

Mayas mamma försvann hur mitt liv en vardagskväll.. Hon fick ett telefonsamtal, sa hejdå till Maya och mig o åkte.
Vi hade varit tillsammans, varit ett par i nästan 10 år, det är en lång tid. Så, som en stormvind kom hon in i mitt liv, och likadant försvann hon.
Jag stod där i hallen, med min lilla Maya i famnen och den övergivenheten som infann sig i kroppen är, den maktlösheten obeskrivlig. jag skrek ut det onda, ville springa efter henne och be att stanna, stanna hos mig och din dotter, men, det var lönlöst..
Dagarna gick, nätterna likaså. Det var jag och Maya.
Mat var tredje timme, dygnet runt, sorgen över att vara ensam, oron för vart hon var.. så samtidigt, ge Maya den ron, och trygghet jag lovat henne när hon växte där inne i magens värmande plats..

Jag vet inte riktigt hur jag fixade dom där första månaderna, eller halvåret..
Det var som kärleken till min lilla dotter gav mig oanade krafter, det lilla livet, så ömtålig och totalt beroende av just mig..
De första veckorna var absolut värst, jag ringde, jag smsa till Mayas mamma, men hon svarade aldrig..
till slut insåg jag, att det finns ingen mening med att ringa eller smsa, mina ord betyder inget för henne längre, hon har gjort ett val och det är att inte vilja leva med mig och Maya.

Jag gjorde så, för jag hade ett stort behov av att skriva, hitta en förklaring, så jag fortsatte skriva sms till henne, men jag skickade dom inte till hennes mobil, utan till min..
Det blev ett sätt att bearbeta och fortsätta stigen på mitt liv. Just då, så fylld av törnen som rev stora sår i själen.

Sakta men säkert fylldes åter mitt hjärta av glädje, och jag kunde känna hur mina andetag fyllde kroppen med lycka, min själ av lust..
Så, idag när Maya och jag satt där, på vår parkbänk med en god smoothie kände jag, insåg jag hur bubblan var försvunnen och kärlek slår volter, hur stigen ringlar fram som en porlande bäck i vårens grönskande skimmer.. Jag är inte arg, mitt sinne inte förmörkat av vemod, min kropp inte förstörd av trötthet. Istället spritter det i den, av lust och lek, det är som dom här veckorna Maya har varit hemma från dagis har gett mig massor, massor energi.. dagarna med henne har fått mig att inse, vad som verkligen betyder något. Vad mitt liv är ämnat att bli, vilken livsuppgift jag fått tilldelad..

Min lilla Maya har en cp-skada. Min lilla Maya är ett guldkorn, min lycka, min glädje och det hon ger, överskuggar allt som skett. Hon är den underbaraste dotter jag kunde få.
Ikväll var hon såååå trött, hade inte sovit middag på dagis. När vi spatserade på stadens gator så höll hon på o somna.
Vi åkte hem, o Maya hjälpte mig laga mat. Rödtungerulader med kräftstjärtar, rucola, körs i ugnen med grädde.. o så mot slutet tar man ut och lägger på en klick smör och strör riven parmesan över.. Mmmm.. mums!!
Lite lek och träning innan det var dags för tandborstning och pyjamas:).. sen satt hon i sin stol, en "babysitter" som hon älskar o se tubbies från.. O jag pysslade runt, o tänkte.. wow, vad snäll liten tjej jag har.. sitter där och är nöjd med livet, är helt inne i filmen.. men, hon sov.. lilla Lull...

Kvällen har varit jobbig.. på olika sätt.. men jag ska ändå ta tillvara den känslan och fortsätta gå mot ljuset.. för sorgen kommer ändå följa mig, som skuggan kastar sitt mörker..


Sovgott.. U.

Hmmm..

Ägnat två dagar till att ta hand om mig själv och min son.. Lämnat Maya på dagis och så en del arbete och sedan iväg på fiske..
Har världens snällaste mamma som hämtat Maya på dagis och haft lilla Lull dom timmarna jag varit borta.
Sett fram emot dom här dagarna. Egentligen var det meningen att jag och Alex skulle åkt iväg på flera dagars fiske, vi nån älv vid fjällets fot.. Men, tyvärr, det blev en omöjlig ekvation att få ihop, nästa år kanske.. nästa år.. om det löser sig med stödfamilj och assistans till dess.
Eller, det har löst sig med sådant då.. för min skull, för Maya och Alex skull..
Men, det är så typiskt!! jag har fiskat sen barnsben, och anser mig vara en fullfjädrad fiskare, har t o m en fiskeguides utbildning.. Inte ens jag har kunnat lura dom där stora fula gäddorna i vassen.. Ingen öring har velat bita över flugan.. ett riktigt skitfiske har det varit.. grrrr...

Mamma här nu.. Maya ligger och sover, men är visst en liten orolig tjej när pappa är borta.. o frågar efter mig, pa-pa, pa-pa..

Förresten, jag har en del annat o förtälja.. Gör det imorgon, när ordningen är återställd och troligen fisken hugger vilt igen.. för då är ju inte jag där.. jäkla fiskar :)

Sovgott... U.

No..

.. Ikväll har jag en massa annat o göra o skriva..

Så.. No blogg..

Sovgott.. U.

Svammel..

Har varje dag i flera dagar nu, tänkt att jag måste skriva.. att:
Jag lovar Er alla att svara på mail och frågor och alla funderingar!! Måste bara få lite tid.. :)..

Imorgon börjar Maya dagis igen. Tre veckor har gått och dom har varit underbara!!
Oj, så här i ensamhetens kväll, med lilla prinsessan sovandes bredvid mig, kommer ett vemod i mitt hjärta. Det är vissa stunder, hur jobbigt som helst att vara förälder och att umgås med ett litet barn, men vilka underbara minnen att bära med sig.. Jag tycker verkligen synd om dom som går miste om det.. och skickar en styrkekram till er alla som varje dag kämpar vidare och ger era barn av kärlek och tid..

Imorse vaknade vi halv 8, Maya och jag, det är bra, en riktigt skön sovmorgon. Det tyckte inte mina underbara syskonbarn.. haha.. o Maya tyckte det var lite knasigt att dom låg här o sov när vi kom upp. Det blev ju inte som vanligt..

Jag körde varenda unge till min mamma på förmiddagen, sen åkte jag hem och städade. Eller, röjde, kanske är ett bättre ord. Alex rum var en katastrof!!!!
Jag är bustrött nu.. lägenheten blänker, men jag är sliten..

Måste ställa klockan, imorgon är en ny dag, nya beslut och spännande möten.. wow.. Imorgon börjar jag så smått jobba igen.. det är en vecka kvar av sommarlovet, men en del måste förberedas. Jag kommer ha bildlektioner, o dom ska ta mig tusan ungarna komma ihåg hela livet som dom bästa lektioner dom haft.. haha.. Se varje elevs bästa sida, kombinera bild med resten av allt dom läser.. Lära sig samarbete och respekt.. Hmm.. jag har en del framför mig.. thats nice..

Ge era barn tid, låt dem leka och utveckla sig, ge dem chansen att få upptäcka vad dom är för små individer.. man lär av misstag.. och träning, träning.. Man blir bra på det man tränar..!!

Svammel och irrningar.. labyrinter i själens gångar, tusen tankar genom hjärnan.. slut för idag..

Sovgott U.

Kusiner, popcorn och en del annat..

Precis när jag hällt upp min kopp kaffe och lutade mig tillbaka i soffan.. Ringde telefonen, Maya ryckte till och jag som för ett ögonblick varit i lugnhetens land kom barskt tillbaka. Det var syrran!!
-Kan vi komma nu..? frågade hon..
-Men, sa jag, du kan väl inte ringa nu, hon sover ju..
Det kunde ju knappast hon veta:)..
-Nej, sa jag, kom om 20 minuter.
Samtidigt som jag såg längtande på den rykande varma koppen kaffe och den forfarande sovandes Maya.. En stund till, bara några minuter, tänkte jag själviskt..
- Jaha, sa syrran, snopet..
-Hrmmff.. sa jag och la på..
Redan på väg tillbaka till soffan kände jag hur det dåliga samvetet smög på mig. Syrran kunde väl få en kopp hon med, och barnen som jag vet längtar hit.. Skickade ett sms, "kom ni direkt.. "

Nu sitter vi här, Maya nerbäddad i soffan, där även jag sitter. Matilda och Marcus ligger på golvet, mitt vardagsrum har blivit en jättesäng..
Vi har varit och handlat och gått en sväng på stan, besökte domkyrkan och tände ljus för dom vi tänker på.. vi gick runt där i den mäktiga kyrkan och småpratade, såg på altaret, krucifixet, och predikstolen..
-Vet ni vad det heter, frågade jag, och pekade på predikstolen..
-Änglatornet.. sa Marcus :)..

Sedan for vi hem.. Maya tyckte livet var urtrist så jag gjorde det man gör när livet är urtrist.. nåt annat än hon är van vid.. Vi drog på oss solglasögonen och hon fick sitta i bärstolen när jag lagade hennes mat..
Som hon åt.. Det är skillnad att ha en massa roliga kusiner här när man äter, än o bara sitta med papsen:)..

Sedan lagade Matilda och jag hamburgare, hemmagjorda förstås!! Vi hade picknick på madrassen.. åt burgare och drack cocacola..

Bus o lek.. Simpsons på tv, massor frågor till mig om allt som rör himmel o jord, det är tur man kan en hel del om ganska mycket, Maya på strålande humör..

Nu pysslar lilla Matilda om Maya, ni vet, bäddar om henne och ser till att snuttefilten är i närheten.. Sömnen är nära hos min prinsessa och barnen mår utmärkt.. Dom ska slå rekord i popcorn ätande.. :)

Jag ska ta mig en lugnande snus.. o bara vara..

Its nice.. Life of U..

Sovgott..

Mitt på dagen tankar..

Maya sover sin middagssömn.. Jag går omkring och pysslar och har nu en stund "för mig själv", kaffebryggaren puttrar och mitt hem är trivsamt..
Funderar en del på hur livet var innan Maya. Känner en del sorg i hjärtat och är väldigt känslig för närvarande, nära till gråt hela tiden..
Ändå känns livet som en gåva, hur Maya har lärt mig att leva.. Jag har en inre ro, en frid i själen, känner mig hel och lycklig. Gråt behöver inte nödvändighetsvis vara av ondo, eller vara ett tillstånd att känna rädsla för..
Brytningstider i livet. Sakta men säkert går vi mot en höst, och kanske är det så.. att jag förbereder mig, att jag separerar från sommarens glädje för att möta nåt nytt. Jag vet. Jag behöver träffa människor, jag behöver gå på mina möten, för att få tillbaka en del inspiration. Jag behöver lyssna till andra människors tankar, för att gå vidare i mina.. för att utvecklas..
Som med träning.. I början, dom där första veckorna, eller kanske månaden händer det massor med kroppen, muskler bildas, man känner sig starkare, konditionen blir bättre.. men så en dag, händer absolut ingenting.. Det är då man måste tänka.. "Aha, det är nu kroppen förbereder sig för ytterligare en förändring, den hinner inte riktigt med i svängarna.." o fortsätta träna, inte ge upp, utan obönhörligt fortsätta kämpa.. Ge sig själv nya utmaningar.. Som livet..
Så är det med vår själ, vi lär oss, vi stannar upp, vi inser.. o vissa perioder av livet står vi still.. för att våran själ förbereder nästa upplevelse..
Brytningspunkter. Sorgen som trallar ihop med glädjen i en evighet.. hand i hand med kärlek och hat..

Hur ska en känsla värderas? Hur mäter vi lycka? Vem är jag som säger hur andra ska leva, när jag inte riktigt vet vem jag själv är??
Jag lever mitt liv, jag gråter mina tårar och jag skrattar mitt skratt.. Lev och låt leva.. ett av mina motto..

Nu har kaffet puttrat färdigt. Mina tårar slutat rinna.. Maya rör sig oroväckande mycket.. Undrar, om jag får dricka den där koppen kaffet.. för mig själv.. eller slår hon upp sina ljusblå vackra ögon och ser på mig.. och dagen fortsätter.. tick tack tick tack.. vilken fröjd ändå.. att ha levt det liv jag gjort.. annars hade jag inte varit jag.. U.

En fredag i augusti..

Det tornar upp sig mörka moln i horisonten. Men solen har värmt och lyst upp tillvaron hela dagen.. Denna dag. Som imorse började så bra. Det var positiva tankar redan från det jag slog upp mina ögon, vi satt som vanligt och myste med välling under täcket, tills vi måste börja med "mission impossible".. Väcka Alex.. Hans sista dag på jobbet och jag har lovat att skjutsa. Idag gick det faktiskt bra och han var på ett ganska gott humör när han yrvaket kom upp. Annars har han ett rent av förskräckligt morgonhumör, den lilla sonen:)..

När vi kom hem, gjorde vi frukost.. gröt och apelsiner.. o så ett tänt ljus.. Oj, jag kommer sakna det här, allt, när Maya nästa vecka börjar dagis igen..

Åh.. Idag körde pappa upp mig med tuppen igen!! Fattar han inte riktigt, eller?? O jag börjar bli sååå trött på den där vällingen jag får varje dag.. men det är ganska mysigt, iaf.. där i pappas knä.. o han är buskuligt kul.. o väldigt knasig.. I dag när han skulle sätta på TV, så sprang han omkring i hela lägenheten o leta efter "makten", ja, pappa kallar fjärrkontrolllen så..
-Var är den?? sa han.. fast han använde en del ord som inte jag får säga.. O jag bara, tänkte.. men hallå..
Så hittade han den.. I kylskåpet.. Det är väl ganska knasigt, eller??
Jag gillar min brorsa.. Det är världens bästa bror.. O jag förstod varför jag var tvungen att gå upp tidigt, för vi åkte iväg i bilen med honom.. o att bli buren nerför trappen av Alex.. jajajaja.. det är en guppig färd..

Äntligen, har fiskaffären öppnat igen.. !! Det blev kolja idag, och för enkelheten skull köpte jag färdig kall örtsås.. det brukar Maya gilla.. Matlagning och matning.. disk och plocka iordning.. Åh, vad jag är trött på det. Har sagt det förut och säger det igen.. Att ta hand om ett barn är väl ingen match, det är allt annat runt omkring som liksom stör.. Att sköta ett hem, helt själv.. haha.. ibland önskar man att man kunde få en medalj.. :)..

Vet ni, jag längtar jättemycket till dagis!! Visst är pappa rolig och knasig och ganska snäll.. men jag vill leka med mina kompisar.. Det är tur jag har AnnaMaria, hon är den allra bästa och jag tycker massor om henne.. Hon hjälper mig hela tiden, fast inte för mycket, jag får kämpa en hel del, för att jag ska lära mig, säger hon.. Igår var vi och shoppa:)..

Jag fick välja helt själv vilka solbrillor jag ville ha!! Det blev dom här coola.. O så fick jag ett nagellack, mitt allra första egna.. Oj, så glad jag blev.. sånt får jag aldrig av pappa..
Med honom ska jag alltid äta, eller sova, eller åka till nån trist doktor eller så.. Tacka vet jag, AnnaMaria.. eller Anja.. som jag kallar henne..
Fisk.. alltid denna fisk.. har han ingen fantasi, eller???? men, jag måste erkänna att det är gott..

Efter maten så är det dags för en mysig sovstund.. Idag vände mitt mående, just då, ringde telefonen och det var Mayas mamma.. som började med att hon ville ha sina saker.. Jag orkar faktiskt inte skriva om det, men det gjorde mig upprörd, arg, och till slut ledsen.. Satt här med Maya i famnen och tårarna rann utmed kinderna.. men..

När vi skulle sova middag idag.. så blev det inte riktigt som det brukar.. pappa prata i telefon, och sen så kom det tårar, haha.. jag tycker det ser kul ut, så jag skrattade åt pappa.. Då såg jag hur oxå han började le igen.. Att vara glad är bäst.. att skratta, o kela..
Sen sjöng pappa sin bus sång.. o jag vet ju att han kommer kittla mig jättemycket i slutet av den sången.. så jag börjar skratta redan när han börjar .. Pappa Bus..

Det är bara jag som kan bestämma hur jag ska må.. Det är mitt liv.. o min tid är på jorden.. Visst jag skulle kunna gå omkring här, arg och bitter på livet och de människor som svikit mig.
Men, varför? Varför ska någon annan få min dag att bli föruttnad, varför ska jag må dåligt över en annan människa..
Jag behöver all min energi till att ta hand om Maya, Alex och mitt hem.. och till mig själv..
Det blev ingen middags sömn idag.. Min lilla syster kom hit och tog med Maya på stan, så jag fick nån timme för mig själv.. Då hämtade jag mitt andra barn.. Den stora Alexander..

Det var (nästan) lika kul att gå på stan med faster.. vi var och shoppade skor.. jag valde ett par riktigt snygga rosa.. Jag älskar skor.. o jag blev jätteglad för dom här.. så fick jag nagellack oxå.. hihihi.. jag sa inte att jag fick det igår oxå, man får ju inte vara dum..
Glass, skor o nagellack.. men eftersom jag inte sov middag idag, så var jag trött och hungrig..
Pappa lagade mat igen (visst är han bra, o lagar mat jämt??) det blev köttfärssås.. o den är GOD!!!

Sen busade vi, pappa o jag.. o så gick vi en promenad.. för att jag inte skulle somna för tidigt.. hmm..

Nu sover min prinsessa.. och jag ska ta det lugnt.. plocka iordning här hemma.. fixa o dona.. Imorgon kommer Mayas kusiner och sover över.. Då jäklar.. blir det mer o ta hand om :)..

Sovgott.. U.

En ängel..

Det är fullt upp i huset:).. Inte mycket tid att sitta och filosofera om livets förunderligheter..

Ikväll tänker jag enbart skriva ett stort TACK till Lena Willryd, http://www.lwartdesign.com/, för den otroligt vackra gåvan Maya fick av dig idag.. Inte bara för att det var ett vackert smycke som Maya kommer äga för resten av livet, ett minne, av en händelse och av en fantastisk människa.. Det är sådana här upplevelser som får mig att skriva vidare på bloggen..

Jag fick för några veckor sedan ett mail. Från en kvinna som läser min blogg, hon frågade mig om det var ok att ge Maya en ängel, i form av en berlock som hon själv tillverkar.. Det var en självklarthet för mig.. vilken underbar tanke.. det är sånt som föder godhet, som lockar fram energin och kraft att fortsätta min vandring på livets stig, det ger mig hopp i hjärtat..

Idag kom det ett paket från Irland.. där denna kvinna är verksam.. Jag satte mig i soffan med Maya i knät och öppnade det bruna lilla kuvertet.. Och, Oj.. oj.. Maya blev så glad, tyckte jättemycket om den, den lilla blåa ängeln. Nu ska jag köpa en lämplig kedja till den och så ska den hänga där, runt min  prinsessas hals.. en ängel till en ängel..

Även jag fick en ängel.. men ej som en berlock, min lilla ängel satt på ett vackert bokmärke.. Ska ta kort på dem.. så ni får se..

Tack igen.. det värmer mitt hjärta..

Sovgott.. U.

:)

En dag till.. tick tack tick tack.. o känner tacksamhet för de stunder, dagar som går.. tiden ihop med mina barn..
Ikväll har det tagit lite tid att natta, men om man lägger bort alla krav så funkar det, barnen somnar till slut, och idag bäddade jag mysigt i soffan, tänkte när jag var klar.. Mmm, så där vill jag med sova.. O efter välling och en sagostund, la jag prinsessan i soffan och började styta med mina saker. Hon fick ligga där o småjollra, o så.. sov hon..

Har umgåtts med sonen hela kvällen (nästan, har gjort en del andra trevliga sysslor oxå)..
Alex och jag har bundit fiskeflugor.. o när vi var klara med det, för en stund sen gick vi in här i vardagsrummet.. då låg Maya och log.. klarvaken.. Underbara unge.. världens snällaste..

Nu går vi och lägger oss.. Sovgott.. U.

Det inre..

Vakande med ett ryck, och insåg att klockan var alldeles för mycket. Hade lovat sonen att skjutsa honom till sitt arbete.. Klockan var 8.20 när vi gick upp, det blev välling och en snabb påklädning för Maya och sen iväg, med en liten förvånad prinsessa och en väldigt trött son.. :)

Sedan åkte Maya och jag hem, där vi tillbringade tiden med städning och bus.. Tog en sån där mysig tältstund under täcket, o en spännande saga, om hur Bosse bofink räddade Dagge daggmask från att bli fiskbete..

Dagens timmar rusade fram och sömnen kom och hälsade på efter lunchen. Vi har det otroligt ihop, Maya och jag.. finner egentligen inte ord för, vad häftigt det är att uppleva allt detta. Hur nära vi är, hur samspelta och vilken innerlighet det är i den närhet vi ger.. Det är en kärlek av sällan skådat slag.. Det är magi..

Snällaste farmorn i hela vägen kom hit, och med sig hade hon snällaste kusinen också.. dom tog hand om Maya medans jag for ner på stan.
skulle hämta Mayas medicin, men den hade inte kommit så det blev en sen lunch med en vän..
Sen ett hårt pass på gymet, NICE..

Min mamma kom hit, för att jag skulle få tid uppe på vinden. Plockade iordning Mayas mammas saker så nu är det bara att hämta dom.
Hmm.. dom har legat nerpackade där uppe i över 1,5 år, det var då jag flyttade ifrån det huset jag hyrde på landet.. tiden tickar på och minnena består..

Undrar vad det är med kvinnor och deras passion för skor:)?

Fick en kommentar på ett av mina inlägg häromdagen..
Jodå, även långhåriga tatuerade rockkillar kan ha mjuka kloka ord att bjuda på.. för det är inte det yttre som spelar någon roll.. Jag har många, många gånger fått höra att jag ser "farlig" ut.. Tuff och ett råskinn.. o visst, jag är tatuerad, piercad, har långt hår och lyssnar på tung hårdrock.. bland annat, jag lyssnar på all sorts musik.. men det är inte mitt yttre som skriver.. Det är inte det som tar hand om en liten dotter dag efter dag, natt efter natt.. Det är jag.. Det är människan, Uffe.. o uti hans själ lever en god själ.. som vill alla väl.. som är utan massor fördomar.. Det är också ganska häftigt, att bevisa att det yttre faktiskt bara är ett yttre.. att man aldrig ska döma någon på grund av ett utseende..

Nu ska jag slappa av i soffan, varva ner och börja fylla på mitt förråd av tålamod och energi.. Imorgon lär jag behöva det..

Sovgott.. o ni.. kramas:).. U.

Som vanligt igen..

Alex är tillbaka och det känns återigen som jag är en hel människa.. :).. Trivs med hans sällskap, Maya älskar sin bror och livet trillar på.. På lördag åker han igen.. O nu ska han ha datorn..

Så.. sovgott.. U.

Djur o odjur o en del om nattning.. :)

Kan man vara annat än glad.. Kan man överhuvudtaget bli irriterad.. Kan man göra annat än att älska..

Nu har jag bäddat i soffan, bytt blöja och kelat en bra stund med min lilla prinsessa.. Jag har gett välling, berättat sagor, läst sagor, vi har sett teletubbies, vi har lyssnat på musik, vi har gjort allt.. så nu tänker jag göra helt tvärtom.. Hon får vara vaken, till slut somnar väl även hon...

Ni får ursäkta den usla kvalitén på videon.. tror nog ändock att ändamålet går fram..

O inte har hon sovit nåt på hela dagen.. haha.. hur ska detta bli?? Tiderna förändras. Brytpunkter i livets stilla lunk..

Det har varit en underbar dag, vi har träffat nya vänner, och en del kända trevliga välbekanta.. Maya har fått träffa massor barn, underbara, glada, nyfikna.. O något är det mellan dom, River o Maya..

Medans jag skriver sjunger jag:) stackars lilla Maya.. men hon verkar bli lugn av det iaf.. eller sjunger.. nynnar "Nu i ro.." o känner mig som ett levande bevis.. att även män kan, har en viss simultanförmåga..

Hon klappade getter idag, och jag vet inte riktigt vem som var stoltast, pappa eller hon.. Det är ju så, att Maya är väldigt rädd för nya obekanta ting.. o det var en framgång, t o m när hon fick se en häst sken hon upp, men så kom den lite för nära, och då blev det alldeles för otäckt.. Undrar vad tusan det är med just hästar, för zebrorna var inte alls läskiga, men det är klart, dom ser ganska flummiga ut..
Många djur, ännu fler odjur.. Getingar!! Jäkla lilla kryp.. :)..

Nu, ni.. nu.. ser jag hur hon sakta slumrar in.. nu i ro.. o vad ska jag göra.. ??

Finns inte tillstymmelse till trötthet i denna kropp o själ.. inte sömntrött iaf.. En film, lite zapp on the tv.. Låta känslorna och upplevelserna av denna dag sjunka in i det medvetna..

Förresten, händer det saker i Uffe liv.. Life of U.. snart.. snart.. kommer jag med mer info, håll tummarna att det löser sig..

Sovgott.. U.