Tankar..

Maya och jag har varit på ett grillparty idag. Att umgås, med sång och god mat.. väldigt trevligt och Maya satt o såg på trubadurerna med stora nyfikna ögon..
-Snälla, snälla spela "små grodorna".. :)
Annamaria var med, som vän idag, men när hon är med så vill inte Maya sitta hos pappa, o när det skulle till att ätas.. Då vände hon resolut bort huvudet från mig, men gapade glatt som en liten gökunge när Annamaria matade.. hmm.. ungjäkel..:)

Imorgon åker vi till Kolmården!! Jag, farmor, Maya och Annamaria.. Maya kommer älska det.. Det är cp-träff.. så äntligen får hon möta alla fina prinsar igen.. charma dom med sitt leende och strålande ögon.. och förstås alla söta prinsessor.. Våra små kämpar..

För mig ska det bli givande att för första gången få möta föräldrar som jag enbart kommunicerat med genom mail.. Några har jag träffat redan, vi hade ju födelsedagskalas här för ett halvår sen.. tänk vad tiden tickar på..

Vissa stunder, en del dagar, kan jag känna en enorm ödslig ensamhet.. det är som den överfaller mig här i vårt hem.. När jag strosar omkring, i mina trasiga hemmajeans och den där lite för lilla t-shirten..

Maya sitter i sin stol och ser barnprogram och jag pysslar runt.. Att ha någon att samtala med, dela den där goda koppen kaffe, planera dagen.. Kanske slippa att klä på ungen :).. Bara vara..

Imorse var en sån morgon, och jag kände hur min själ kändes övergiven och ensam..

Längtan bekom en mur..

En mur som inte går att klättra över, en sån där som reser sig övermäktigt hög och man stångar sig blodig för att klättra en kort bit..

Det fanns en ljusning, vi skulle träffa en vän för en fika på stan.. men när det inte blev så, blev muren än högre.. Jag bestämde mig för att sluta klättra och gå runt istället.. Ibland får man ta den långa vägen.. Det tar lite längre tid, men man får uppleva mer..

Ensamhet, kan vara en befrielse.. som vingslag över spegelblankt vatten, där fullmånen glittrar sitt ljus av magi.. Ensamheten får en att tänka, att agera, att leva.. Den lär mig självrespekt, den lär mig att ångest är inget farligt.. Den lär en man att älska.. man möter sig själv, ser livet passera och njuter av varje sekund..

Ensamhetens möten.. Förtvivlad gråt, händerna som gömmer ansiktet, minnen från tid som gått.. från barndomen, min egna.. den jag aldrig skriver om.. Det är då, jag önskar en vän, som jag kan dela min sorg med, berätta om det otäcka, det som år efter år skapat djupa sår i mitt inre..

Tänkte att jag skulle dela med mig, en dag, här på bloggen, något jag skriver på..

Sitter här i min blogghörna.. Maya ligger och sover bredvid mig, hon har sina ben vid min armbåge och jag sträcker då och då ut min hand och klappar den lena huden.. Tror hon känner det, i sin sömn, tror hon känner hur jag finns här, varje sekund, minut, timme, dag efter dag.. natt efter natt..

Hon ger och hon tar min kraft, hon äter upp mitt tålamod.. Det är som ett timglas som vi vänder varje morgon.. Sakta rinner det genom den konkava formen. Tålamodet, och när hon somnat, vänder vi det igen och fyller på mina reserver med ork och energi..

Vi spelade brännboll idag.. o Maya var med, i min famn.. o hon undrade vad tusan vi höll på med..:)..

Nu ska jag bära in henne i sängen, fixa till mig för natten och sedan sätta mig och meditera. Stänga av teve, dator och tända ett stearinljus.. för att finna ro i sinnet..

Sovgott.. U.

Gråt..

Det behövs inte så mycket ibland.. har gått och känt att den är på väg några dagar.
Gråten. Den oundvikliga. Jag har faktiskt varit lite förvånad att den inte kommit tidigare, men igår förstod jag att mina känslor låg utanför, igen.. att de inte riktigt gick att kontrollera..
Såg ett tv-program, som var lite sorgligt och då kände jag hur tårarna brände bakom ögonlocken..

Ikväll kom de med full kraft, skapade av trötthet och av minnen, av sorg och av maktlöshet att det är som det är.. Att livet förändrats, och att det förändrades så fort..

Har haft tvättstugan idag, Annamaria var här medans jag sprang upp o ner.. o när hon åkte, kom min mamma och löste av, för jag kan inte hålla på att bära med Maya ner dit, och jag kan inte lämna den lilla själv i lägenheten.. ( Om några veckor har jag en tvättmaskin i lägenheten).. Då när mamma kom, och hade kusin Matilda med sig, blev Maya helt makalöst glad.. o jag bröt ihop, totalt..

Gick hemifrån.. tog bilen och körde, till ett av mina ställen, där satt jag länge och grät, tyckte synd om mig själv.. tillät mig att vara ledsen, tårarna är det onda som måste komma ut..

Mår mycket bättre nu.. mamma och Matilda var här en stund, vi satt och pratade och Maya njöt av att få vara uppe så sent. Så, åkte dom och Maya, som var väldigt trött, blev ledsen när farmor och bästa kusinen åkte.. men det gick snart över..
Vi satt här sen, hon och jag, myste ihop oss i soffan, hon klappade min kind, och undrade vad det var med mig.. Hon förstod att jag var ledsen, och hennes sätt mot mig fick mig att le, hon lockade fram skrattet, kärleken vinner.. Som solens värmande strålar torkar bort regnet..
Har jag berättat? Att hon säger pa-pa, pa-pa.. Åh.. nu börjar jag gråta igen..

Hur kan någon inte vilja vara med om det här?? Barnen som ger en så många känslostormar, lycka och sorg.. glädje och ett o annat grått hårstrå.. (dom blir fler o fler, o alex kommentar.. -f-n vad häftigt med en pappa med grått långt hår:)..
Fast det är jobbigt och sliter på kropp och själ, vill jag inte missta detta för en sekund.. för det Maya ger mig, så mycket som hon lärt mig om livet.. Det är värt allt.. Att inse, hur själen fylls av känslor, av kärlek och ömhet.. skapar en ödmjukhet inför dagen och framtiden..

Som en porlande bäck.. vattnet som ovillkorligt obändigt tar sig fram, glittrar, lockar, pockar.. Gråten, den kommer.. ångesten och oron likaså.. kommer och går.. men kärleken den består..

Nu ligger hon här brevid mig i soffan, på bordet fladdrar stearinljusen och kastar sina skuggor på mina väggar, den ensamheten som fanns i min själ för några timmar sedan är borta..
Min fina prinsessa, jag sträcker ut min hand och smeker försiktigt den lena kinden.. och hon ler, till och med i sömnen ler hon, solstrålen..
Jag tänker vara stolt, jag tänker skriva.. F-n vad bra jag är, att jag klarar det här. Att jag gett min dotter så mycket tid och skötsel, att jag klarat av mitt löfte, att skapa en trygghetens grund..

Jag har skrivkramp, jag har skaparkramp.. jag vill, men jag kan inte.. får inte hur mig det jag har inom mig.. Känns som jag står still.. :)

Sovgott.. U..

Tack..!

Först och främst vill jag tacka för alla Era mail och kommentarer.. Det gör min och Mayas dag roligare och det ger oss kraft och energi att fortsätta leva som vi gör och mig att fortsätta skriva här på bloggen...

Har ni sett kärleken i barnens ögon? När dom ser på er, hur ovillkorlig den är.. Att det räcker med att ni finns..
Jag kan känna att jag inför mig själv ställer höga krav på vad vi ska hitta på, hur i allsin dar jag ska få en hel dag att gå.. men jag tänker alltmer på orden "To be good enough".. Det var psykologen på habiliteringen som sa dom till mig första gången. När jag satt där och oroade mig för om jag var tillräcklig för Maya.
Tror, eller för mig är det så oändligt viktigt att ha dom där samtalen med psykologen, och ta till mig vad hon säger, att lära mig, då kommer lärdomen i situationen och jag kan ta ner mina förväntningar och inse att; det räcker för Maya att jag finns..

Vi gick upp ganska sent idag, haha, gud vad skönt.. Klockan 8 vaknade hon, min lilla busa..
hade pappa varit uppe en stund och ordnat med våra mornliga drycker. Sedan har dagen tickat på.. haft besök här hemma, vi har legat på hallmattan och myst, vi har legat i hennes säng och berättat sagor, vi har storhandlat, vi har varit på loppis.. o så fick hon en present.. med möda öppnade hon den, och blev själaglad över innehållet, en tubbie, en alldeles riktig.. haha.. hon såg för underbar ut..

Det är så lätt att glömma, i vardagens lunkande lunk.. Kärleken till varandra.. Varför man en gång skaffade barn, vad det hela går ut på.. Som taoismem säger, livet är en ständig utveckling, om vi väljer att leva här och nu, med naturen och inte emot den ( http://www.to-life.se/taoism.htm )..

Det är så förbaskat häftigt att komma till insikt, att förstå och kunna hantera känslor. Att se Mayas kärlek och ge henne min, att verkligen känna att jag ger, all den ömhet jag en gång lovade..

Varje gång, vi antingen ska gå in eller gå ur bilen så står vi och tittar oss runt, då håller jag henne mot mig, pussar kinden, och smeker lilla handen.. Det kvittar hur stressade vi än är.. så gör vi samma sak..
Det tar allt från 30 sekunder till kanske en halvtimme, för ibland när vi kramas där, så dyker nåt upp.. Idag, mitt i regnet kom det tre skatungar ( troligen dom som väcker mig varje morgon, jäkla skator:).. dom var jätteroliga.. så vi stod där och pratade med dom ett tag.. Den stunden, hade  vi inte upplevt om vi stressat iväg..

Det finns alltid tid för ens barn.. alltid.. dygnet har 24 timmar.. Att säga.. - Jag har inte tid.. är att ljuga för sig själv.. Visst, självklart är det situationer under dagen, då barnet måste lära sig att vänta.. då man inte har tid, som vid matlagning.. men en kort stund har man ändock tid med.. Att vara.. att ge av den själ man har.. till det bästa man har..

så.. Tack ännu en gång.. för att ni läser och på så sätt hjälper mig i min vardag.. kramar till er.. o..
Sovgott:) U.

Plus minus 0= 100..

Det tär på krafterna nu.. både på mina och Mayas.. mest på mina:)..

Har faktiskt inte alls ork ikväll.. Önskar väl mest att en stödfamilj kommer nerdroppandes från himlen, som en skänk från ovan.. haha..

Ta dagen som den kommer. Det jag inte hinner, kanske jag hinner imorgon.. O när jag känner att det blir "jobbigt" så delar jag upp tiden i delar.
Imorse sov vi länge, jag vaknade innan Maya och låg och klappade hennes lilla fot, den lilla lilla.. Så smög jag upp, hällde upp välling och bryggde mitt kaffe. Då, hör man henne där inne.. och man möts av det underbaraste av alla leende..
så har dagen rullat på, skratt och bus.. en fika med en vän på förmiddagen, matlagning och lunch, middagslur, matlagning inför hennes middag.. för idag kom Annamaria igen, efter att ha haft semester ett tag, och Maya visste inte till sig av glädje när hon fick se allra bästa avlösaren i världen.. Hon är fantastiskt, vår Annnamaria:)...

Jag tränade, och när jag kom hem vid halv 6 tiden åkte vi ner på stan och träffade en kompis och hennes dotter.. tog en kaffe och smoothie vid stadens å och Maya låg i gräset och var på ett strålande humör..

Min lilla, min dotter.. Hon är makalöst glad.. o trivs med livet.. Det gör att jag orkar, att det är innerst inne i min själ bubblar av lycka och massor kärlek.. Det är det som får mig att finna nya krafter.. Min dotter.. Min Maya,..

Sovgott.. o ta hand om varandra.. kramas och må bra.. U.

Samma visa igen..

Ändrade taktik idag.. så efter middagen åkte vi iväg på lite bus.. eller iaf ner på stan och gick omkring.. träffade en vän och åt en glass i domkyrkoparken..
Åkte hem, o såg på teletubbies, medans jag satt med pappersarbete.. vällning vid 20 tiden, och pang, så sov hon..
Men!!! När jag lägger henne i sängen slår hon upp sina ljusblå och är klarvaken.. Pust:)..

Nu, 22.30, somnade hon här i soffan.. mysigt..

Dagarna rullar på och vi fortsätter vattna och odla vår ömhet.. vi bygger grunden till vad som är livet, vår framtid.. vi mår bra, fast pappa Uffe är skapligt trött:)..

sovgott.. jag ska.. U.

Att ha en liten tjej så här alldeles själv är helt fantastiskt, men oj, oj så jobbigt det kan bli ibland.. Hemmet ska skötas, mat ska lagas, damma, diska.. betala räkningar o så vidare.. O hela tiden pockar Maya på uppmärksamheten..
Kvällarna är min tid. Då kastar jag mig i soffan och softar framför tv, eller sitter vid datorn och skriver, antingen här eller på en del annat, möjligen har jag ett ritblock framför mig, tyvärr är det inte så ofta längre..
Att skapa har med tid att göra, iaf för mig, tid, lust och ork.. Jag vill kunna sätta mig vid blocket, oljeduken, eller vad det nu är för material jag arbetar i, och låta fantasin flöda.. Utan att bli störd..

Ikväll vill hon inte somna, min lilla terrorist:).. o jag som har en jäkla massa att göra, pappersarbete.. och så har jag huvudet fullt med ideér, ord som vill ut.. går omkring hela dagarna och bearbetar orden till meningar i mitt huvud.. en del skriver jag upp i ett block, på en servett eller t o m handen, då jag inte har något annat tillgängligt..
Mina bilder som jag skapar, dom börjar som en skiss i hjärnan, som formas av själens penslar.. Även dom behöver jag få ner på papper, för att uttrycka mig, för att inte snart explodera av alla tankar och känslor..

O nu, när hon iaf ligger i sängen, tyst och kelar med sin lilla docka, hon somnar säkert när som helst.. men, nu har trötttheten tagit över och på sätt och vis tar den bort så mycket av min skaparlust.. jag orkar helt enkelt inte..

Nu kanske en del tycker att jag kunde pyssla med sådant när jag har avlastning.. så funkar det inte.. inte mitt konstnärskap.. däremot skriver jag en del på den tiden, sitter på ett fik och plitar ner ord efter ord.. minne efter minne och inser alltmer vad mina ord kommer leda till.. Att de kommer hjälpa mig framåt i livet och förhoppningsvis få andra att njuta, tänka efter och förstå..

Stänger ner denna maskin nu, går och lägger mig med Maya.. Läser min bok, o somnar förhoppningsvis efter Maya.. eller.. det kvittar nog vem som somnar först.. en sak är iaf säker.. Imorgon är en ny dag..

Sovgott.. U.

Hopplöst..

Trotsade väder och vind och for ner till kusten idag. För fiske och trevligt sällskap med en vän.. för att ladda batterierna, o finna ro i själen..
Precis när jag klev ner i båten och drog igång båtmotorn så hörde jag mobilens smspip.. Det var från Mayas mamma...

Vi bodde i ett ganska stort fint hus på landet, och när hon "stack" lämnade hon iprincip alla sina saker kvar.. De flyttade jag med när jag, Alex och Maya flyttade in till stan och det mesta står i ett virrvarr med flyttkartonger uppe på vinden..

Hon vill ha sakerna tillbaka nu.. Helt ok.. men hon ställde inte en enda fråga om hur det var med Maya!..

Det gör mig ledsen. Hon ville att jag skulle fixa allt med sakerna så hennes kusin kan hämta dom på onsdag.. haha.. Hon förstår nog inte riktigt hur det är att vara ensamstående med ett handikappat barn.. Hur ska jag ha tid med att ta mig upp på vinden, kan knappast ta med Maya och hennes stol dit..

Måste sortera tankarna och mina känslor.. Det gör mig upprörd, att hon hör av sig.. o jag behöver all min kraft och ork nu.. för att odla min kärlek till Maya o Alex.. Ge henne och min son av det jag kan..

Brukar inte skriva om Mayas mamma.. beror mest på att hon aldrig hör av sig, men också för respekt inför henne.. kunde inte motstå ikväll.. behövde skriva av mig.. egentligen behöver jag prata av mig.. o få en kram..

Sovgott.. det ska jag göra nu.. En sak i taget.. Lev o låt leva.. Ingen idé att lägga mer energi på detta ikväll, för det stjäl bara lust från min egna själ..

U.

Fånga en känsla..

Att fånga en känsla. Snara den och behålla den i själen, förvara, vårda, älska den..
Små ögonblick, korta stunder av innerlighet.. Av hennes lilla hand som håller om mitt finger när hon ska sova.. Då jag klappar hennes hand och känner hur hon sakta slappnar av, eller då hon ser på mig, med ögon som skiner av det eviga gudomliga skenet.. Den kärlek ett barn har till föräldrar.. den där kravlösa.. oändliga..
Att fånga en känsla.. är nog inte livets mening. För när den kommer, då det ilar i kroppen, då stjärnor sprakar och hjärtat fröjdas av livets hemlighet..
Eller då tårarna kommer, de som ibland bränner som eld bakom ögonlocken, då sorgen överrumplar och besinningslöst släpps loss och sargar allt i dess väg..

Man önskar, högst av allt att de där lilla händer kunde få slappna av, och inte krampaktigt knyta sig, eller att de små benen som är fulla av spring kunde få testa hur det är att barfota gå över den daggvåta gräsmattan..
Sorg går hand i hand med lyckan på livets stig.. bland tistlar som rispar, rosor som doftar.. sol som värmer.. regn som kyler..

Hur vore då, fingo jag de lyckorus som det ger, när jag ser de ögonblick då hon med möda för sin hand mot sin mun och suger på handen, på tummen.. Skulle jag känna den enorma kärleksvåg av känslor om hon inte vore som hon är.. Min Maya.. min fina, den lilla, underbara solstråle.. charmtroll..

Jag måste då och då, släppa ut en del av sorgen som finns därinne.. I själens boning.. bland kärlek och öm förståelse.. tillåta mig att gråta, att skrika ut det.. att ställa mig frågan.. Varför??

Det är när jag gör det. Då jag gråter, som jag lär mig att njuta av livet.. Att uppskatta, att hjälpa, att finnas för mina vänner och medmänniskor..

Livet är en underlig gåva, något som vi alltför ofta bara låter gå.. tick tack tick tack.. stressar vi fram, glömmer bort att stanna, se, känna, och njuta av de korta, ögonblick som gör livet så underbart..

.. Kände redan imorse, hur mitt inre, min själ lekte spratt med min hjärna.. Hur tankarna var negativa, sorgsna och det gjorde mig känslig.. Gråter för det minsta..
Dagen trillade på, och har så här i efterhand varit en magisk dag..
Nu, i min ensamhet inser jag varför just den här dagen blev som den blev.. Jag var tvungen att uppleva den, för att lära mig, för att inse att stanna upp.. se och tänka efter..
Se livet ur fler vinklar.. Livet har massor sidor.. eller kanske inte någon.. utan mer är som en sfär.. med ljus och skugga..

För mig har livet på sätt och vis stagnerat ett tag.. stått still.. men så inser jag.. att det är också ett av livet måsten.. Det är då förändringen är på gång.. det är då man växer.. och utvecklas ytterligare en nivå.. Det häftigaste är att man har förmågan att inse det och se skillnaden från då och nu.. sen.. i framtiden..

Jag vägrar att traska omkring i samma fotspår, dag ut och år in..
Mår nästan lite illa av tanken.. den skapar ångest.. jag vill och vet att jag utvecklas, att nästa år så här års.. kommer jag vara samma Uffe, men lite mer vis och med ytterligare erfarenheter..

Denna dag har varit en dag med gråten i halsen.. Då jag kämpat för att Maya skulle ha det så bra jag kunde.. Den kom, gråten på vägen hem i bilen.. så starkt, så ovillkorligt.. ont, det gör ont, som Karin boye skrev.. " Ja, visst gör det ont, det gör ont när knoppar brister.."..

Det krävs mod att klara av det. Det krävs att man vågar möta det onda för att utvecklas, för att gå vidare till ett annat plan i livet..

Det är lättare att sopa det under mattan. Det onda, tristessen.. o så går man där.. år efter år.. o till slut inser man att det där under mattan.. har blivit till ett olösligt problem.. så det är lika bra att köpa en större matta..

Jag tänker inte fånga någon känsla. De ska få ha sin frihet att komma som dom vill.. sorgen, kärleken, ödmjukheten.. Den innerliga lusten till att leva.. lyckan att få vara den jag är..

Sovgott.. U.

Packning o massor annat..

ld
Fullt upp, kan man säga.. Alex och Oliver ska åka buss upp till Östersund på söndag och ut på fiske.. Pappa vill följa med..  men får nog inte.. :)

Det har plockats med flugfiskeprylar, o andra nödvändiga ting för några dagars vistelse på fjället.. Jag är helt slut:)

Ska softa ner i soffan o se film nu.. Det ska bli skönt.. Nice!!

Så, önskar alla en bra o underbar helg.. Imorgon åker Maya och jag på loppisturné för att hitta en sjysst byrå där jag kan förvara alla mina fiskeprylar..

Kramas.. då mår man bäst.. U.

Torsdag, en underbar dag..

Vi kommer allt närmre varandra. Det är en fantastisk känsla som inte går att beskriva med ord.. En kärlek som inte finner gränser.. Likt ett evigt porlande, glittrar i själen, tar sig in i hjärtat och skänker en frid i kroppen.
Jag har verkligen gått omkring och varit lite orolig för den här tiden, då Maya är hemma från dagis.. Nu kan jag inte tänka mig något annat o nästan längtar tills imorgon..
Visst, stundtals är det trist:) tycker både Maya och jag.. vi har ju liksom inte samma intresseområden.. men att göra det bästa av det.. Låta dagen gå.. stanna upp, och ta in det som sker.. hennes innerliga glädje, lyssna tålmodigt, lära sig vad hon vill.. Åh.. jag finner inte orden.. Hur ska man förklara kärlek?? Hur kan man förklara något som finns, men ej går att ta på, ingen sak, inget som går att värdera..
vilken enorm lycka, rikast av alla är den som stannar upp och smakar på livets godhet..

Jäkla måsar:).. De väcker oss tidigt på morgonen, så jag får stiga upp och stänga balkongdörren och försiktigt krypa ner igen, så inte prinsessan vaknar.. Imorse gjorde hon det, alldeles för tidigt, klockan var bara 5.. då tog jag min skrutt och la tätt, nära, la oss sked och drog täcket över oss.. så vi somnade om, iaf för en stund..

Med en frukost som blev en riktig busstund..

o en liten tjej som strålade av ärlig glädje..

Mat, bus, skratt, kel, en klapp på kinden, träning med bilder,

stretching, o lite sånt där snack som.. hörre du, vad ska vi

hitta på sen.. ??

Jo, pappa frisör:).. o som alla ser var det absolut lika roligt

som allt annat.. O när vi suttit där, i vår underbara gemenskap..

Satte vi igång med en del av de sysslor man måste göra då o då..

Städning!!! Här skurar vi golv..

- Nu, Maya, sa jag..

-Aaa.. sa hon..

-Nu har vi varit så duktiga.. så vi drar ner på

stan o äter Smootie..

så, vi satt på ett av stadens torg, pratade med kajorna och en

nyfiken liten måsunge.. På ett strålande charmhumör, både Maya o jag..

mest Maya, hon skrattade och log åt varenda en som gick förbi..

Sen visade pappa sitt gym, där han är när jag är med Mia eller

AnnaMaria..

Där var det inte riktigt lika roligt, men pappa drack kaffe och

pratade en stund..

Till slut fattade han.. jag ville hem o äta och sova middag, för jag ville vara

pigg och glad...

När Mia kom, så jag verkligen kunde busa och ha kul..

hela underbara dagen..

Om två veckor är det dags för dagis igen.. jag ska njuta av denna tid... så

Maya och jag kan säga..

vilken fantastisk semester.. vi har haft.. Maya o jag..

Du.. Livet är en gåva.. Det finns inte ord.. jag finner dem inte..

för att förklara.. Hur lycklig jag är..

Innerst inne.. någonstans i själen..

Kram U.

Inte tid!!

När man får barn så förändras hela ens tillvaro, för alltid, man går där i väntans tider och så plötsligt.. har man en liten människa i sina armar, som är helt beroende av en.. Det är en fantastisk händelse i livet, o jag tror inte man riktigt kan förbereda sig mentalt på hur det är.. Innan och efter..
Ställtid.. Hur jag behöver tid att ställa om mig till olika situationer..
Maya är ju hemma från dagis och våra dagliga rutiner är inte som dom brukar. Ställtid för både henne och mig.. Idag började ställtiden ställa in sig.. Vi har haft en sån där magisk förmiddag..

Och den magiska förmiddagen bekom till en mysig lunch, där hon inte ville äta alls, så hon fick välling.. smask sa det och så sov hon i min famn..

O varje ord jag gått omkring o tänkt idag, varje känsla.. som jag vill förtälja försvinner i min trötthet om kvällarna.. min trötthet och att Maya inte somnar.. så nu ska jag in i sängen och lägga mig.. Läsa, sjunga och bara vara pappa Uffe..

Sovgott.. U.

Feber, en prutt och massor mat..

Jag vaknade av måsarnas skrik och med en varm liten kamin bredvid mig.Klockan var bara en sisådär 5, och Maya hade feber.. Hon fick ligga på min mage, en stund, o vakna till innan vi steg upp från sängen. Med täcke och kuddar under armen, bädda till soffan och la Maya där medans jag hämtade blöja och Alvedon.. Stackars lilla, oj vad ledsen hon var.. men så myste vi ihop oss under täcken och såg på fiskeprogram i den tidiga morgonen, då kände hon nog pappas lugn och snart sov hon gott igen..

Hon piggnade till av Alvedonet, och Mia (avlastare) kom hit vid 8.. Jag åkte iväg med klara direktiv till Mia, ring direkt om hon skulle bli hängig och må dåligt..
Jag hade några viktiga möten framför mig, lite svårt att koppla av då.. Men!! Maya var lika strålande glad när jag kom hem och febern var då som bortblåst.. Hon har varit lite kinkig hela dagen och inte velat äta, så jag misstänker att det är någon tand på gång..
Hon åt bra nu ikväll.. Pappas köttfärssås, det är grejer det.. :)

Tog ett varv på stan förut, genom gator och torg, köpte en glass och  en kopp kaffe och satt i skuggan av träden i domkyrkoparken.. Där har vi suttit en o annan gång.. tog oss tid med ett besök i domkyrkan också.. Tände ljus för alla vänner som inte finns med mig längre.. och satt där i kyrkans svala rum och meditera, fann krafter.. sökte i medvetandet efter förstånd och mod..

Lagade en jäkla massor köttfärssås.. Alex skulle ha kompisar hit och jag skulle bjuda.. Ingen kom.. Jo, Alex.. så nu har jag köttfärssås till fler middagar.. haha..
Hade ett jättebra samtal med min son under middagen. Om viktiga ting.. om hur det är att leva som tonåring.. frestelser man möter.. han sköter sig bra och jag är stolt..

Bus och kel med Maya under kvällen.. låg i hennes säng och berättade sagor, såg på bilderna i taket och hon njöt av stunden, pappa likaså.. Det är så sant, man behöver inte hitta på massor saker att göra hela tiden.. utan bara vara.. "To be good enough".. Barnets kärlek är obegränsat..
Byte blöja därinne i sängen, och då prutta Maya..
-Oj, sa jag.. o kalla henne för stjärten prutt prutt.. Då ekade hennes skratt.. Stjärten prutt prutt.. var dagens roligaste inslag.. helt klart.. när hon fick vällingen.. såg jag riktigt i hennes ögon hur hon ville.. o jag sa det igen.. Stjärten prutt prutt.. o då kom det.. skrattet.. det innerliga underbara härliga..
Hihi..

Klockan är nu 22.. pip.. och Maya sover inte.. känns nu lite varm igen.. Ska ta mig in till henne, lägga mig där och vyssja.. sjunga.. vagga.. ge kärlek och trygghet..

Orden som skulle skrivits ikväll får vänta.. sovgott.. U.

Dag 1..

.. Oj.. så hon sover nuförtiden.. väcker mig bara med sitt snörvlande och sparkande med sina små fötter.. o på mornarna är hon en sjusovare.. NICE!!!

Har fått fina kommentarer och mail från er.. tack!! Extra trevligt var det att få kommentar från en pappa.. Det tillhör inte vanligheterna..

Hade avlastning några timmar på morgonen, dom tillbringade jag i gymet och med en vän på stans bästa fik, så här på sommaren.. en liten röd stuga, med trädgård full med äppleträd.. en oas mitt i staden..

Sedan har dagen rullat på. Prinsessan äter inte så bra, tror det där med att äta med de andra barnen på dagis är en viktig del i hela hennes sociala liv.. Att sitta här ensam med pappa, är inte riktigt lika kul..

Vi har haft en underbar dag, ändå.. mycket skratt och kel.. glass och bullar.. vilket inte är bra för hennes mage.. märker direkt hur hon får tillbaka sin reflux, det får bli ordning o reda på godsakerna igen.. både för dotter, son och pappa..

Ikväll, är hon lättväckt däremot.. det är magen som spökar.. stackars lilla hon.. lilla du..

Får bli ett kort inlägg.. ta hand om tiden, njut av det som sker.. för ödet kan ha sorg i sitt sköte..
sorg och glädje går hand i hand.. kärlek och hat, likaså.. vårda det, med omsorg.. livets förundrligheter..

Sovgott.. U.

Ödet..

.. Det är nornorna som väver ödets tråd, den jag varje dag balanserar på. Mina ögon ser, händer känner och hjärnan tar besluten.. Själens befriande vingar tar mig runt i nästet av liv..
Det praktiska i livet kan jag styra, men, ödet vet jag inte mycket om..
Brukar då och då ta en annan väg hem, det blir så trist att alltid göra samma sak, gå i samma bana vareviga dag.. o kanske, kanske är det ödet jag möter, när jag traskar där på okända stigar..

Nerför trappor, med unge under armen, in i källaren genom densamma, ut på baksidans parkering. In i bil, spänna fast unge och iväg.. Dag efter dag.. gång efter gång.. Ska ta den andra vägen ut, imorgon, den som blir lite längre.. Vem vet.. Möjligen sker det nåt nytt i våra liv.. ett möte runt hörnet, där jag nästan aldrig går..
Ett leende som gnistrar.. ögon som glittrar.. Urd, Verdandi och Skuld.. de tre nornorna fortsätter spinna sin tråd av liv.. o jag är en del av det..

Smög upp från sängen, försiktigt på tå tassade jag ut i hallen, då! Kör jag tån rakt in i Mayas pony (gåstolen).. Aj, aj, aj.. Vad gör den där? Den är ju på dagis!! Ska inte stå i min hall klockan 7 en söndagsmorgon.. Känner hur smärtan ilar genom kroppen och undrar, hur tusan kan en så liten tå göra så förbaskat ont i min stora kropp?
Hoppandes, småsvärandes hoppar jag på ett ben o kastar mig i soffan, biter mig i läppen för att inte skrika ut ett avgrundsvrål o väcka grannskapet och Maya.. Drar filten över mig och blundar, njuter ändock av stillheten, och somnar gott..

"Ganska tidigt imorse vaknade jag till, av att pappa försökte smyga ur sovrummet utan att väcka mig.. hihi.. o så hör jag hur det rasslar till ute i hallen och hur pappa säger massa dumma saker..
Bäst att låta han vara en stund, tänkte jag.. så jag vände mig om och somnade om.. Har ju liksom semester från dagis och vem vill inte gosa i pappas stora säng, med nytvättade lakan.. O om han är så knasig o vill ligga därute i soffan kan ju han göra det..
Farsan väckte mig vid halv 9.. Hmmm.. men det var kuligt.. vi låg i sängen och låtsades att vi tältade.. och lyssnade på fiskmåsarnas skrik där ute.. Pappa sa nåt om att han ibland önska sig ett hagelgevär, för dom där måsarna brukar visst väcka honom ganska tidigt om mornarna.. men, tänkte jag, lyssna inte på dom då.. knasboll.."

Det är nuet, idag som livet levs. Men i fredags gläntade jag på en av framtidens dörrar.. kikade nyfiket in i framtiden och såg att även där lyser solen..
Jag får inte glömma vem jag är och varifrån jag kommer.. Det förflutna har varit, och jag behärskar mina skuggor, jag njuter av livet och känner hur framtiden ligger i min hand.. Lyckan kommer lyckan går.. om man älskar stunden lyckan man får..

"Jodå.. Pappa har varit på ett sånt där strålande bushumör idag.. vänt mig upponer och gungat mig på benen, köpt glass.. men där är det lite mutvarning, eller hur?? När jag skulle sova middag, blev han lite lite trött på mig, tror jag.. men jag ville verkligen inte sova.. fast jag ska erkänna för er, pappa hade nog rätt.. Jag var så trött så jag inte visste ut eller in.. så, jag tyckte det var urmysigt att lägga mig i pappas famn ikväll och få min välling och han hade verkligen lyckats med det där att värma vällingen perfekt.. mmm.. gott.. o så somna på pappas bröst.. Thats life.. :)"

En siluett.. en befriad själ..

Maya sover och jag sitter här.. I soffans ensamhet.. med en dator i knät och teven på..

Ska stänga av, dator, mobil och teve.. senare.. för att finna ro.. för dessa påverkar min

sinnesstämning mot omvärlden och mitt egna behov av stillhet..

Sovgott.. U..

Buskul, gös och massor sås..

Igår kväll var hon förskräckligt busig, den lilla terroristen. Hon brukar ju smaska i sig vällingen, sitta o mysprata, kela och gosa sen ligga på mitt bröst o somna gott. Men icke sa Nicke.. Det var buskul att vara vaken till halv 11, och att pappa låg bredvid, med läsglasögon på, var nog ännu roligare.. Tror jag somnade innan henne..

Idag har hon varit lite gnällig.. Konsekvenser..

Min mamma kom hit ett par timmar, medans jag var och hämtade sonen och hans kompis Oliver. Dom har varit och fiskat gös några dagar, med ett lyckat resultat, när vi kom hem möttes vi av prinsessans leende.. Då lekte livet igen och all trötthet i världen var borta.. brorsan, bästa brorsan i världen :)..

Det beställdes panerad gös, med romsås och potatis till middag. Gjorde sås på 5 dl creme fraische, och stekte säkert närmre ett kilo gösfilé.. det gick åt.. jäklar vad dom äter, de små pojkarna. Även Maya gapade stort, som en liten gökunge.. mer.. mer..

Det är underbart att ha båda mina barn hemma.. det är som jag blir hel då.. o sorger och bekymmer glöms.. fast det finns faktiskt inte så många sådana hos mig, möjligen en del bekymmer för denna eviga jäkla ekonomi.. men som en vän nyligen sa till mig.. Det ordnar sig, det har det ju alltid gjort förr :)!

Jag går omkring om dagarna och känner hur orden kommer till mig.. det håller på att skapas något utöver det vanliga i mitt inre.. själen blir överfallen av känslor.. fulla med ömhet, kärlek, sorg och oro..

Maya ska vara hemma från dagis i tre veckor.. Det skapar en viss "oro", vad ska vi hitta på? Får väl ta till mig det där vännen sa.. Det ordnar sig.. Jag ska iaf ta hand om tiden, för min skull, för Mayas skull.. för vår lyckas skull.. något att stoppa in i minneskortet och för alltid komma ihåg.. Berätta för henne, då hon är en vuxen tjej, om sommaren 2010..

Nu ska jag däremot umgås med sonen några timmar.. han ska väl snart iväg på fiske igen, tisdag tror jag det var.. Hmm.. Pappa är lite smått avis, på alla fisketimmar han får..

Sovgott.. U.

Oj..

En prinsessa höll sin far vaken. Hon kämpade och kämpade mot den bistra trista sömnen. Till slut så hennes far:
-Nu måste vi sova.. och så la han sig bredvid och blundade medans han vaggade prinsessan med sin hand..
Plötligt sov han, och vaknade i den svarta natten, allt han velat göra, denna ljuva sommarkväll, hade gått om intet..
Det blev inte som han tänkt sig.. Det blev egentligen bara mycket underbarare..

Sovgott..!! U.

Fiske..

.. Snart ska jag hämta Maya. Så kommer AnnaMaria och sen min mamma.. Jag beger mig ut på sjön med flugspöt ett tag..

Måste, måste lära mig att koppla av när jag väl kommer iväg några timmar.. Känner någon slags oro i kroppen redan nu.. en stress, det vore så mycket enklare om jag "slapp" hämta Maya på dagis nu, tänk om mina avlastare kunde få det!! då hade jag redan varit iväg.. men, men.. föräldraansvar kallar LSS det.. Hmm.. jag undrar vilket som är bäst, att det är som nu, jag hämtar träffar Maya 10 minuter och drar igen.. eller om jag berättar för Maya att idag kommer AnnaMaria och hämtar dig, o Safie påminner Maya under dagen..

Ska packa kylväska och kaffet nu.. Ska bli nice.. ändå.. Önskar alla en trevlig kväll och en lång natts sömn.. :).. U.

Hat..??

När jag hämtade Maya idag, satt hon och Safie i skuggan och gungade, jag stannade på håll och såg på dem.. Safie lutar sitt huvud mot Mayas och hon möter hennes kind.. Det är som två själar mötts, de där två, magiskt att se hur trygg Maya är i hennes famn.. Det värmer..
När hon får se mig, finner hon inga gränser för sin glädje, och sprattlar med hela kroppen..
-Pappa, pappa..
Tog ungen:) under armen och sulkyn i den andra, när jag öppnade grinden så stod det en liten pojke där bredvid..
-Varför ska Maya åka hem nu? Frågade han nyfiket.. Jag stannade och svarade:
-För att Maya slutar nu..
-Var bor Ni?
-Vi bor i Linköping..
-Vilken gata?
-Hmm.. Götgatan..
-Bor Mayas mamma där också??
-Nej, det gör hon inte, svarade jag, lika fundersam varje gång ett barn frågar om hennes mamma..
-Var bor hon då?
-Hon bor också i Linköping, men på ett annat ställe..
-Varför? Innan jag hann svara sa den där lilla nyfikna pojken..
-För att ni hatar varandra..
Jag blev helt ställd, men böjde mig ner och sa till honom..
-Nej, vi hatar inte varandra..

När jag satte mig i bilen, stod han fortfarande och såg på mig, jag vinkade till honom och stängde dörren..

På vägen hem, kände jag vemod i mig, jag vet verkligen inte vart Mayas mamma bor. Vad hon gör. Hur hon mår. Vad ska jag säga till dom som frågar, barnen, vad ska jag säga till Maya den dagen hon frågar och vill veta vart hennes mamma bor?
Vart fick pojken det ifrån, att vi hatar varandra? Det är ju inte dagispersonalen som säger så.. eller hur?
Det är sorgligt.. och gör mig ledsen.. att människan inte kan hålla sams, att de säger sånt inför barnen. Vad skapar det?

Jag är stolt att jag fixar det här. Att jag lyckats med att ge Maya all den kärlek och ömhet hon är värd..
Som vanligt somnade hon i min famn, men ikväll var det lite si o så med att vilja somna. Till sist, efter flera blinka lilla, några imsar, en o annan ekorre och nu i ro.. somna hon och jag bar in henne i sängen. Försiktigt la jag henne och då, slog hon upp sina blå:), jag pussade henne på kinden och sa till henne..
-Du ska sova nu, pappas skrutt.. lilla lull..
Gick ut ur sovrummet och började fixa med mina bestyr, ringde ett par samtal, och ifrån sovrummet var det tyst.. Plötsligt, efter säkert en halvtimme hör jag Mayas klingande skratt, då ligger hon på sängen och gapskrattar åt något.. Har alltså hela tiden legat därinne, själv och bara filosoferat, den lilla prinsessan..
Jag la mig hos henne, och hon var på ett strålande humör. Det var liksom ingen idé att ens försöka söva henne igen, så jag gick omkring här, o sjöng, fixade, och då och då kollade jag in i sovrummet och varje gång, glittrade hennes skratt lika gott..
Klockan nio, hämtade jag henne, la mig på soffan och satte på musik.. Metallica!! Då, gott folk, somnar hon.. till tunga hårdrocksriff och smattrande trummor.. Thats my kind of girl :)..´

Ändock, ekar pojkens ord i mitt huvud..
-För att ni hatar varandra.. Hur har han det just nu? Är det någon pappa eller mamma, som sjunger för honom och smeker ömt hans kind, när han ska somna..

Så, ta hand om varandra.. låt godhet gå före stolthet.. U..

Tacksamhet.. glass.. o idétorka..

Då och då, när jag strosar runt här i min lägenhet kommer det en tacksamhet till mig.. Det går liksom upp för mig, "Uffe, du har ett hem.." ett eget krypin.. Det har inte varit en självklarhet i mitt liv. Fint har jag det också, haha, kan väl vara lite ostädat ibland.. med kläder lite här o där, leksaker och ett o annat fiskedrag..
Har massor med saker, små prydnadsprylar, antika ljusstakar, min egen konst på väggarna.. ting köpta ofta från någon loppis, flera fynd, riktiga kap:) men väldigt mycket av det kan jag stå med i handen och undra, "o varför köpte du den här, Uffe"??
Det är inget IKEA hem, jag lever i, mitt hem andas personlighet.. Jag trivs..

Att vara tacksam för det lilla. Min stereo är säkert över 20 år gammal, men alldeles utmärkt och jag kan än idag känna den glädjen jag hade i kroppen när jag köpte den.. Det handlar om värderingar.. vad är viktigt i livet?
Vad är viktigt för mig?

Jag är verkligen inte av den dömande sorten, för en del är det helt enkelt viktigt att ha.. då är det så..
Lev och låt leva..

Åt middag idag, så frågade jag prinsessan;
-Ska vi åka och äta glass??
Svaret blev ett strålande och rungande JAAAAA...

:)

Är återigen inne i en period där jag inte riktigt får ur mig mina tankar och funderingar i ord.. Då får det vara så.. troligen är det något långt inne i  min själ som ligger och gror.. ett kärleksfrö..

Vi har det iaf ok.. är i vårt hem.. Maya mår bra och är en trygg liten tös.. somnar gott varje kväll på mitt bröst.. o jag, ja.. det funkar.. det tickar på.. tick tack tick tack..

Hoppas allt är bra med alla, Er som läser min blogg.. fortsätt med det.. så lovar jag skriva vidare..

Sovgott.. U:)

Maya..

Hon är nästan jämt glad.. o väldigt nyfiken..

..är en beslutsam tjej som vet vad hon vill..

.. O sisådär framåt 18 tiden börjar man bli trött..

efter en hel dag med träning och lek..

.. skratt o några tårar, då o då..

..Som när pappa borstar håret.. det är urtrist..

..han är ju så stark.. :)

o jag lite håröm.. Jäkla pappa..

.. Men fin blir jag :)

Fin som en prinsessa..

En varm dag har förflutit, nu sover hon gott i min säng..

och jag sitter här.. o filosoferar om livets pussel..

Sovgott.. U.

SOL, beröring och återfall..

.. Längtar efter en katt.. en liten en, som kan ligga här bredvid mig o spinna..
Djur har alltid funnits med i mitt liv. Katter, hundar, ormar, papegojor, hästar, höns.. o nån ödla..
I min ungdom:) hade jag flera papegojor, kackaduor, aror, o amazoner.. trevliga, men ganska högljudda djur..
En katt är trevligt, ett sällskap, o jag tror på att djur ger oss människor en själslig kontakt, lockar fram en ödmjuk sida och ger oss kärlek i sinnet..

Det är viktigt att man hela tiden fyller på ens olika sinne.. med lukter, smak, beröring, upplevelser för ögat, lustfyllda nyfikna äventyr.. Beröring är kanske en av de viktigaste..

Vi har varit och badat idag. Det har varit och är enormt varmt! Maya har legat under ett stort parasoll som snälla Marie hade med sig..
Maya njuter verkligen när hon blir insmörjd med solkrämen.. av massage.. hon slappnar av i sina annars så stela muskler..

Så, livet.. dagarna som tickar på.. njuter av dem, samtidigt som jag tar hand om tiden.. likt ett strå med smultron på.. tar jag ett o ett o avnjuter.. känner dess sötma, som solen smeker min kropp..

Har en viss längtan i mig. Ändock stannar jag upp och ser mig omkring och upptäcker hur livet dansar.. det är mitt liv, det är jag som lever det. Jag gör bra saker, fyller tiden, denna vidunderliga underliga tid, med upptäckter.. Tänk att det skulle vara så enkelt.. lev och låt leva.. man kan aldrig ändra på någon annan, men man kan alltid ändra på sig själv..

Jodå.. Efter ett antal månader i mitt drogfria liv, tänkte jag, "aha, det här måste jag ju fira.." och drog ner till Köpenhamn och vackra Cristiania.. Där satte jag mig på min favoritbänk utmed vattnet och rökte.. men jag fann inte lyckan, då eller..
Man kan säga att jag klev på tåget där jag klev av..
Men!! Det är återfallet som verkligen fick mig att inse att jag vill leva ett liv utan droger.. jag lärde mig mer av återfallet än av 25 år i missbruk..
Man får aldrig glömma vem man är och vart man kommer ifrån, då tror jag man tappar bort sin själ.. och hela ödmjukheten inför andra människor..

Jag ska trä några smultron på mitt strå.. o smaka av dem.. imorgon ska jag återigen vakna, ta mina beslut inför dagen. Jag ska inte känna ilska mot dem som gjort mig ont.. för det kommer bara få mig att tappa focus.. Jag ska inte vara ledsen för det som varit, då glömmer jag nuet.. jag ska finna mod till själen, att möta mina medmänniskor med respekt och ge av det jag kan.. tid och kärlek..
För denna värld är full av ondhet, och jag är av den tron att vi bara kan bekämpa den med att vara god, att respektera och hjälpa varandra..

Imorgon ska vi laga pannkakor!! tack för tipset, Sofia :)..

Sovgott.. lev livet, ditt liv.. då gör man en god gärning..   U.

Hjärnbrist..

Vi är lite av familjen "görlitetvärtom".. för vardagar, då sover hon som en stock om mornarna, jag får väcka henne så vi hinner till dagis och arbete.. så kommer lördag, då är vi uppe med tuppen.. Undrar varför?? Kan hon verligen känna min förväntan och lust att ha en lång nice sovmorgon?? Men, ok.. vi har mysiga mornar ihop.. Maya o jag..

Idag såg hon Pippi, för första gången upptäckte hon att, wow, det är ju spännande.. O jag tror hon såg någon likhet.. samma hårfärg..

Varit hos farmor idag, som skadat sitt ben, ett stort djupt sår i smalbenet.. totalt 24 stygn.. hoppas verkligen inte det kommer bli massor komplikationer.. Maya och jag var iväg med farbror Mårten o tant Marie och badade några timmar.. o Maya fick sina små naglar målade, i en neonrosa färg.. oj, oj vad stolt hon var..

Fixade mat till oss, mamma gjorde inte många knop.. så jag lagade till stuvad spenat, ägg och bacon.. men matlusten i denna värme är obefintlig..

Det har inte hänt så mycket mer idag.. det är som till och med tankarna tar siesta, en lång sådan, i denna värme.. däremot känner jag.. många känslor i kroppen..

Har massor med hemmapyssel att göra.. o bilen måste städas och tvättas.. hmm.. Hur ska man hinna med allt?? Det gör man inte. Man får prioritera..
Vi har det bra.. trivs med sol o bad.. Maya lite besvärad idag, av värmen.. men det går bra..

Hjärnbrist ikväll.. har inget mer att förtälja som är av vikt.. mer än det vanliga.. kramas!! U..

Sammetsblått..

Hon skiner.. strålar ikapp med sommar solens värme. Ger, av sin glädje och energi, av sin lust att upptäcka, av sin vilja att försöka, att kämpa..
När jag hämtar henne, sitter hon oftast i Safies knä, kanske i sin gåstol, sällan i sin vagn, medans alla andra barnen springer omkring, leker, spelar fotboll, gräver i sandlådan..
Min dotter sitter där och strålar.. Kärleken är större än vad som är begriplig, den uppnår ett stadie av ömhet i mitt hjärta, som jag aldrig förut har begripit.. Hon kom med livet, hon fick upp ögonen för mig att njuta av det enkla, av dagen och stunden som är just nu..
Jag kommer ihåg hennes första leende, det som fick mig att smälta, sedan dess ler hon, åt allt..
När vi vaknar på mornarna och hon får se mig, spricker ansiktet upp, munnen ler och ögonen speglar det hon har i sin själ.. Lycka..
-Ska vi se om solen lyser, Maya.. säger jag och kliver upp från sängen..
då, blir hon först helt betagen, allvarlig, sedan kommer det där leendet igen, nyfikenheten, det underbara, glittrande, smittande..
Hon ler, fast solen inte skiner från klarblå himmel..

Livet är inte ett enkelt val.. man får kämpa, ibland får man kanske kämpa och bevisa lite till.. o välja vilka strider man ska ta, vilket krig man kan vinna. För om man ständigt kämpar mot en tillsynes oövervinnlig fiende.. går man under.. gång efter gång..

Jag tog dig och lindade in dig i sammetsblått
höll dig tätt emot mitt bröst, lät dig känna mitt hjärta slå..
la min kind tätt, tätt mot din och doftade på din nyfödda hud
jag sjöng, jag vaggade dig, du lilla, du väckte en sovande
ömhet, en självklarhet, livets låga flammade upp..

Jag fann en mening med allt som skett, allt jag upplevt..
en prövning, inför livets uppgift..
Du, lilla, vävde samman trådar som hängt lösa, du flätade
ihop en trasig själ, med dina gnistrande ögon, din charm..

En dag, höll du på att försvinna från mig. Du skakade i mina
armar, ditt medvetna föll, jag kände hur livet rann ifrån dig..
Satt vid din sida, dag och natt, smekte din kind, höll om
handen, den där ömtåliga, bräckliga..
Viskade att pappa älskar dig..
pappa kommer alltid finnas hos dig, du ska aldrig känna
dig ensam, pappa ska bygga en grund för dig att stå på.. vi ska
kämpa ihop, vi ska uppleva livet, du och jag.. Kom tillbaka,
lullan lej, lullan lej.. underbara, söta fé..
Jag bad, jag bad till gud, jag gav min själ till dig..
Och du kom tillbaka, du kämpade med näbbar och klor..
du slog upp dina ögon, dom vackra blå, och log..
Jag tog upp dig i min famn och lindade in dig i sammetsblått...

Höll den spädaste kropp mot min, kände doften av din nakna
hud, len som bomull, hjärtat, min själ hela mitt inre fann en ro..
Det var du och jag.. och det skulle inget kunna ändra på..
Maya, min dotter.. varje kväll, när du somnar på mitt bröst
känner jag samma vidunderliga stolthet, en kärlek som går
över mitt förstånd..
Den får mitt hjärta att brista, mina ögon att
tåras, den får min själ att slå volter av lycka.. Du har förändrat
allt.. till något underbart fint.. En saga av sällan skådat mått..

Du, lilla.. lilla du.. Sovgott.. Pappa..

Historik..

Fick en kommentar igår, en fråga som jag har tänkt på idag.. jag har letat i min blogg, för jag vet att jag skrivit om det förut.. inser då att jag skrivit ganska mycket, eller, rättare sagt massor.. :)..

Hur blev jag ensamstående pappa.. ?? Egentligen finns det ett ganska enkelt svar på det.
Mayas mamma träffade en annan man och tog sitt pick o pack o stack..
Sanningen är så, fast svaret, är oändligt mycket mer komplicerat än så..
Mayas mamma och jag träffades våren -98.. Det var en solig, varm vårdag. Det kom en fram en lite blyg söt tjej till mig på gymet och frågade vem jag var.. Så började vårt förhållande..
Mitt liv var inte som det är idag, det var fyllt av party, droger och alkohol, och hon hängde med.. Den sommaren och några år framåt fortsatte vi med dumheter, men, som alltid kommer det en gräns för vad man orkar med..
Vi skärpte till våra liv och skaffade hästar, katter och hund, flyttade ut på landet och levde ett harmoniskt liv tillsammans.. vi var oskiljaktiga, vi hjälptes åt och gav varandra tid för våra intressen. Visst var det upp o ner i förhållandet, och hon hade sina deprimerade perioder, vilket smittade mig och även jag var stundvis deppig och ledsen.

2008-02-27, föddes Maya. På den fjärde dagen sa Mayas mamma..
-Uffe, jag vill inte ha henne.. jag ångrar mig..
Sedan följde några av de hemskaste månaderna i mitt liv. Jag kämpade med att få henne att hålla Maya, att följa med till bvc, att känna kärlek till våran lilla bebis.. Men, hon försvann alltmer från oss, var nästan aldrig hemma och så en dag försvann hon för alltid..
Träffade en annan man och sedan dess är Maya och jag ensamma..
Här är ett inlägg, med lite mer fakta om det:
http://uffe-ensammapappan.blogspot.com/2010/06/sa-har-ar-det.html
o här går att läsa lite till:
 http://uffe-ensammapappan.blogspot.com/2010/01/moralfilosofi.html..

Ensam?? Ja, ensam med livet som förälder, ja, med alla beslut som rör Maya. Ensam vårdnad, ja, ensam i vardagen med alla bestyr som det innebär att ha ett barn. Ensam med skötsel av ett hem.. vissa kvällar, väldigt ensam, längtansfull efter närhet.. men, annars.. ensam??
Nej, jag har min mamma, min syster, och många andra cp-föräldrar, mest mammor, som jag hör av mig till och får råd och stöd.
Jag har vänner som finns där som ett enormt stöd, som de jag var och badade med idag.. Lena, Oscar, Peter..
Så, har jag mina barn!! Kärleken till dom är outgrundlig.. Alex.. min son.. Snart 18 år, han sommarjobbar på fritids för lite yngre barn den här veckan (allstå inte där jag är).. o när jag var och hämtade honom kom han och gick, med två små pojkar som höll  i hans händer.. Dom såg upp på honom, som det var deras största idol, och han såg på dom, med ömhet i blicken.. sådan far, sådan son..

Oj.. en av mina vänner, Isthar-Inanna Astarte , hörde av sig,  det var länge sedan.. tänker ofta på dig..

En enorm trötthet i kroppen.. så, här är ytterligare ett inlägg.. ett gott skratt förlänger livet.. :)
http://uffe-ensammapappan.blogspot.com/2010/01/varldens-basta-farmor_30.html

Sovgott.. U:)

Oj..

Oj, vad mycket beröm jag fått idag för min blogg.. Nästan så man blir generad, men väldigt glad att jag kan få andra att stanna upp i livet, och tänka efter en stund..

Oj, nej.. jag vill inte ha fler barn i mitt liv. Däremot kan man, som Gagnskulla, säger bli väldigt sugen när man ser en liten bebis..

Jo, det jag skrev om igår. Den där längtan att haft någon att dela glädjen med. Kanske är det så att ordet längtan inte är ett korrekt uttryck i sammanhanget.. Utan det blir ett tomrum, en onaturlig situation att vara ensam med allt som det innebär att ha ett barn. Jag trivs med livet och tar hand om glädjen Maya och Alex ger mig.

Det är mycket, man ska hålla reda på..

Önskar ni skulle se den lycka Maya utstrålar när jag hämtar henne på dagis. Hela hon liksom hoppar och om hon kunde skulle hon springa in i min öppna famn.,.Förresten gjorde hon nästan det, för några dagar sedan. Hon satt i sin gåstol, ponyn, när jag kom och då for hon iväg på små sparkande ben, men det gick lite snett o vint.. Hon har inte riktigt lärt sig att styra..
Har ni tänkt någon gång, att barnen längtar efter oss när dom är på dagis. Dom har det jätteroligt och bra där, men dom längtar och tänker på oss.
Därför är det så viktigt att ha full koncentration på barnet när man hämtar. Släppa all stress man har i sig, alla tankar om vad man ska ha till mat, att man måste åka att handla, eller vad man nu har för bestyr eller problem att handskas med..
Jag lämnar mobilen i bilen, och riktar all min uppmärksamhet på Maya, tar upp henne, håller om henne och pussar:).. busar, säger att pappa mår bra och är glad..

Trött, trött o lite tröttare.. Maya har inte låtit sin pappa sova inatt.. eller har inte sovit så bra, Maya o jag..

Det är många av er som kommenterar mina inlägg. Jag har tänkt att jag ska börja kommentera era kommentarer.. för en del av er, många har en del frågor och funderingar.. o kloka tankar.. Mina kommentarer kommer göras i kommentar rutan de oxå..

Nu ska jag softa i soffan.. o bara vara.. sovgott.. U.

Glädje o sorg..

Ett barns tårar kan få ens själ att kramas i bitar av frustration och otillräcklighet.
Ett barns besvikelse över en vuxens svek, gör ont i hjärtat, och finns för alltid där, som ett minne som en svag påminnelse att inte våga lita på..
Gråt med barnet, ta det till din famn, håll det tätt, nära, smek dess kind och gråt..
Svara på dess frågor, samtala och hitta dina innersta krafter.. Den kärlek som finns, som fanns, då barnet låg där i magen, då förväntningarna och lyckan log.. Finn kärleken som du hade, den euforiska känsla då hon låg där på din mage första gången, liten och full med liv, så beroende av dig..

Samtala, visa ömhet, respekt och ge av din tid.. Var ärlig, berätta.. Så tror jag vi skapar trygghet o godhet i livet..

Vet ni, haha, jag är lite sugen på en till.. :)..

Såg ett par på stan, med en liten, liten människa i sin famn.. De satt nära varandra, deras ögon glimrade och kärleken nästan gnistrade.. De fikade, och den lilla låg där i sin vagn och sov.. Jag satt några bord ifrån dem.. så, knystade det till från vagnen och den vaknade, hon eller han.. Pappan tog upp bebisen, med öm hand och höll mot sitt bröst.. o mamman klappade pappan på kinden, de vände sig mot varandra och kysstes, med den där lilla mellan sig..

Jag kände hur mina tårar brände bakom ögonlocken och min längtan, min sorg o besvikelse över att det inte blev så för mig.. Att jag aldrig fick dela glädjen att ha en bebis med någon annan..

Den finns där nästan varje dag. När jag vaknar på morgonen och ser in i Mayas stora, nyfikna vackra ögon, som porlar av liv..

När jag som igår badade med henne, ihop med AnnaMaria, då Maya tjöt av skratt och glädje..

När jag sätter mig ner på kvällen, då vi gjort våra kvällrutiner, och hon ligger i min famn och snuttar sin välling, då mitt finger smeker hennes lena kind och hennes lilla hand pillar i håret på mitt bröst.. Eller då vi är hos farbror doktorn, eller hos någon av alla habkontakter.. Att skaffa barn handlar väl i grund o botten på kärlek mellan en man o kvinna.. och dela på glädje o sorg.. Kärlek o hat går hand i hand..

Men, vet ni.. Jag gillar livet.. det är en fantastisk grej o göra.. att leva..!!

Drog till gymet förut och körde ett tufft pass.. svetten rann, så åkte jag ner till Lokalen, och satt en bra stund och samtalade med en vän.. Underbart att samtala med någon som förstår, har varit med, och kan ge goda råd.. man behöver det som man då o då.. få en kvinnas syn på saker o ting :)..

Vår nya avlastare här idag. En trevlig, engagerad tjej som Maya verkar gilla.
Det gick hur bra som helst, tills vi kommer till matsituation.

Jag satt i soffan och dom vid matbordet (har en stor öppen planlösning med kök o vardagsrum.. ) o det började bra. Maya åt, men, plötsligt börjar hon gnälla för att i nästa sekund vara förtvivlat ledsen!!!

Helt otröstlig!!
Jag kom till undsättning, men det kvittade vad vi gjorde. Hon blir nästan okontaktbar, prinsessan, så jag tog upp henne från stolen och försökte med glass istället. Dom fick sitta bredvid mig i soffan, men icke.. Bara hon såg skeden med glass, så gallskrek hon och blir då stel som en pinne i kroppen.
Vi gav upp och gick in i hennes rum, och där blev hon glad igen.. Lustigt!!
Mia o Maya gick iväg till lekparken, medans jag cyklade upp till Federal o en god kopp kaffe med trevligt sällskap..
Hämtade upp dem vid lekparken, stannade på avstånd och tittade på dom.. på min underbara dotter som strålade som en sol när dom lekte i sanden.. Det funkar jättebra, förutom när hon ska ha mat då.. hmmm..

Ett barns tårar får själen att våndas.. Ett barns skratt får den att glädjas och glömma.. Låt våra barn skratta, ge dom all kärlek, ge dom er tid..

U.

JA o NEJ..

Jo, det här med kommunikation.. Vi har ju fått en del tips, från andra föräldrar, och JA o NEJ började vi med för länge sedan.. Grönt för JA och rött för NEJ..
Annamaria, vår underbara avlösare, har även lärt Maya att skaka på huvudet när hon inte vill något.. Det är bra!! Man måste lära sig säga NEJ här i livet.. men lilla Maya har inte riktigt fattat galoppen, för hon skakar på huvudet även när hon menar JA.. :)..
- Vill du ha glass, Maya.. o hon skakar frenetiskt på huvudet och ler sitt vackraste, gladaste leende..
- Men, har du bajsat, Maya.. o hon skakar på huvudet, fast lukten ligger som en dimma i hela lägenheten..

Hon är underbar..

Idag hade vi en ny avlösare här.. Jag som känner Maya ganska bra.. haha.. märkte direkt att Maya gillade den här tjejen. Det liksom glittrar till i hennes ögon då hon ser på någon som hon tycker om..
Annamaria var här också, så vi åkte till ett bad, och det verkade som det kommer funka.. håll tummarna!!

Alldeles sagolikt trött ikväll och Maya somnar, vaknar, somnar, vaknar.. är snörvlig och lite hostig.. så inatt blir det nog en vaken natt.. men det har vi haft förr.. en till klarar vi, galant..

Sovgott.. U.

Skatan på balkongen bredvid..

Hon höll mig vaken den där förbaskade skatan. Ja, hon till och med väckte mig ur min sömn.. Det var ett evigt tjattrande, och hon satt där och åt chipsrester från en skål från kvällen innan, tror hon tog sig en liten sup då o då till råga på allt, skatjäkel!!
Hon brukar störa mig, helst tidiga mornar, den där skatan på balkongen bredvid..

När det ljusnar brukar hon börja. Det hjälper inte att gå ut o skälla, för då sticker hon iväg.. den fega rackaren.. o så fort jag lagt mig igen och sjunker in i sömnig morgondvala igen.. så är hon där ..
Kra,, Kra.. Kra.. Det är ingen idé att kriga mot henne, hon kommer ändå vinna.. om inte, hmm.. ett hagelgevär.. då du, skatjäkel :)..

Vi har varit och badat idag. Med en av mina allra äldsta och bästa vänner.. Vi har haft ett långt uppehåll i vår vänskap. Den liksom bara bröts den dagen jag blev ensam med Maya, eller iaf runt den tiden. Jag vet egentligen inte varför, och jag har känt en sorg över det.. Men allt har kanske en mening här i livet..

Om det inte skulle räcka med den där skatan på balkongen bredvid, så bor det en trummis i våningen över min.. Hmm.. Det börjar klarna..

Lite, lite reserverad var hon, när vi vadade ut i det kristallklara vattnet idag.. min lilla du.. :) men pappa höll henne nära och doppade sig.. o sen hoppade vi kråka.. haha.. o snart ekade en prinsessas skratt över sjön..

Sedan låg vi där, på våra filtar och njöt av livet.. Maya i skuggan av parasollet, men hon charmade oss alla och livet var just i den stunden det märkligaste underbaraste finaste.. Sommaren är en magisk tid.. den lockar, den lurar, den pockar, retar, leker med sinnet.. den doftar, o får mig berörd..

Tomt i hjärnan ikväll, som en gammal rostig kaffeburk.. tom, men en jäkla massa minnen.. däremot så är mitt inre i uppror.. o jag har mycket att göra denna vecka.. så, time to say goodnight.. U.

Ensamhet..

Ikväll när min lilla dotter somnat, så knackade ensamheten på. Mitt undermedvetna öppnade dörren utan att mitt medvetna riktigt var med på det.. När det händer så är det som att springa på en rak höger som kommer från ingenstans.
Allt, allt flyter förbi.. minnen, dofter, längtan.. efter ömhet.. någon att samtala med.. att krama.. bara få vara nära..

Jag har gått här i  min lägenhet, skrikit ut frustration, legat och gråtit som ett barn i soffan.. o tänkt.. tänkt..
Varför.. Nu när dörren sakta stängs igen,  och jag jagar bort min ensamhet, mina demoner som ibland kommer oanat, smygande, tassande förbereder attack när man minst anar det.. Mina tårar kommer, men förnuftet och tryggheten i mig själv får mig nu i balans igen. Jag förstår vad som hände, vad som snurrade igång allt.

Om livets väv bara handlade om mig, om jag var själv och inte hade några känslor och ödmjukhet inför mina vänner och släkt, vore det nog ganska enkelt att leva.. att spinna tråden.. att lägga pusslet av liv.. Jag vill lägga det kärleksfullt, där ska finnas respekt och trygghet.. kärlek och förståelse.. Så när någon i min omgivning mår dåligt, eller jag blir ifrågasatt på ett sätt som helt saknar grund..
Då kommer besvikelsen.. då kommer minnena av allt som jag varit med om.
Sveken, en del av såren i själen läker nog aldrig..

Jag skriver rakt, ärligt och lämnar ut mig, naket, mitt liv.. Jag vägrar sitta här och skriva om jag inte gör det på det sättet jag vill.. Öppnar min själ, och lägger ifrån mig alla masker..
Min fasad är mitt lugn, min kärlek till livet och mina barn. Min tilltro till det goda.

Idag ljög en nära vän mig rakt upp i ansiktet. Jag trodde verkligen inte det skulle ske. Då, i lögnen, skakar det om i mig och vänskapen dör en smula..

Prinsessan, Ni vet det där lilla rödhåriga charmtrollet Maya:), hon har sovit som en stock varenda morgon till 7.30 och till och med ännu längre.. Så mina förhoppningar var ganska höga igår kväll.. Hmmm.. en sovmorgon!! Haha.. så fel, hon vaknade vid 6.. o var en piggelin tjej, som tyckte pappa var urtrist som ville sova..
Vi tog en lång promenad ner på stan, träffade en vän och satt länge och samtalade med en god kopp kaffe på stadens bästa hak..
En av mina "gamla" bekanta kom förbi och satte sig en stund..
-Hur är det med dig, frågade jag, men såg och visste redan svaret..
-Illa, Uffe.. jävligt illa.. hela han skakade..
-Haru 9,50 o låna, frågade han..
-Nej, har inte ett öre på mig, men du kan få låna en hundring, jag går och tar ut..
Det liksom glittrade till i hans ögon.. o glädjen var total.. Jag ska få tillbaka pengarna på måndag, om han lever då..
Jag har lånat honom pengar många gånger och han brukar betala tillbaka..
Man får ALDRIG glömma var man kommer ifrån.. sin historia.. och man ska visa sina medmänniskor respekt.. godhet föder godhet..

Jag är trött nu, gråta tar på krafterna.. men, fast jag gråtit mår jag bra.. det är ensamheten som är värst..

Ta hand om era nära och kära.. samtala, kramas och njut av sol, sommar och allt ljuvligt som den bär med sig.. nu är det faktiskt bara 120 dagar kvar.. Sovgott.. U:)

121 dagar kvar!!

.. SOL:)..
Vilket väder, wow.. det här längtade man till, då i den bistra kalla vintern. När kylan lamslog och snödrivorna låg meterdjupa. Njuter..

Maya är min dotter, och jag hennes pappa.. Det kommer jag alltid fortsätta med, vi har det underbart ihop.. Jag har sammanflätat livet, med träning, mys och bus, lek och allvar.. Mat o sömn.. Inget kan stoppa oss, vi är ett fantastiskt team..

Ikväll ska jag bara ta det lugnt och må bra. Ta hand om tiden. Vårda timmarna ömt.. Det är fredag, som vilken fredag som helst.. Jag mår bra idag, bara för idag är jag lycklig.. o imorgon är en ny dag, nya beslut och värderingar att ta.. Denna dag är morgondagens lärare, så om jag lärt mig nåt idag, bör imorgon bli en ännu lyckligare dag..

Njut.. o sovgott.. U.

Kommunikation..

Om jag möter människor i mitt liv, som jag och min dotter är beroende av, förutsätter jag att dom i sin proffesion gör det allra bästa arbetet för att jag och de som är berörda får den hjälp vi är berättigade till.
Logopeden har inte gjort ett korrekt utfört arbete. Däremot tänker jag inte hålla på att skriva om det här på bloggen mer.

Tack för Era kommentarer! Det är från och med nu Maya och jag börjar träna kommunikation med bilder, däremot har jag hela tiden tränat Maya i någonslags kommunikation, genom att prata mycket och hela tiden tolka hennes kropps och ögonspråk..
Vad är det vi människor gör? Hela tiden.. Vi kommunicerar!! Vi insuper kommunikation dagligen genom television och internet.. det är en envägskommunikation..
Vi samtalar med varandra.. i affären, på jobbet, dagis, gymet:), sjukhus, hab, i familjen, det är tvåvägskommunikation..
Det vore väl en självklarhet att kommunikation är precis lika viktig som all annan träning för barn som ej kan eller har svårigheter med sitt tal.. och för mig, som man, en självklarhet att vi som föräldrar tar på oss det ansvaret för våra barn, oavsett om de har ett handikapp eller inte..
De allra första åren i ett barns liv blir ju vi deras verktyg för hur de uppfatttar och tar in information. Det är en envägskommunikation, vi pratar, de lyssnar..

Gjorde några egna bilder idag och satte i den karta med plastfickor vi fått.. en banan, ett päron, en glass.. Maya valde glassen 10 av 10 gånger.. haha..
men här kommer en lika viktig bit in, i livet.. att uppfostra.. att med tiden lära Maya att man inte alltid kan välja och få glassen!
Jag satte även in ett foto på Alex. På eftermiddagen åkte vi och hämtade sonen på jobbet (jag har ledigt), och innan vi åkte berättade jag i omgångar att vi skulle hämta Alex. När det var dags att åka fråga jag henne,
- Vem ska vi hämta nu..?
Hon tittade direkt på Alex bland alla andra bilder.. Det är att vara delaktig i dagens händelser och skapa ett självständigt tänkande hos Maya.. Att hon vet vad vi ska göra..

Var och hälsade på hästarna idag igen. Maya tyckte dom var som stora hemska monster. Det blev lite lugnare när hon fick se att pappa vågade gå in till dom där stora bestarna och klappa på dom.
Däremot var det med en hund, och den var urfarlig, oj, oj.. vi höll på o bli uppätna, stackars oss, tyckte Maya..
Egentligen var Vilda bara jätteglad och sprallig, busig, o nöjd med livet..
Tack, Mia, för att vi får komma ut och hälsa på hästarna, hoppas vi nån dag kan rida på dom också.
Vi har ju fått erbjudande att komma o hälsa på i ett annat stall, av en av mina läsare.. Jag hör av mig till dig också, men det här stallet ligger nära och bra.. Så, både Maya och jag hoppas vi snart får hälsa på igen!!

Imorse vaknade jag med ett ryck, o for upp ur sängen.. vi har försovit oss, tänkte jag, men klockan var bara 6:), så jag la mig i soffan och sov vidare.. fick gå in o väcka Maya vid kvart i 8 tiden.. Vilken sömntuta!!
Det märks på mitt humör och mående att jag ÄNTLIGEN får sova. Visserligen sitter jag uppe till sena natten, men ändå, när jag sover så gör jag det i sträck.. Maya sover.. tänk vad jag kämpat med denna sömn.. o nu, är vi där.. Tror det handlar om rutin och trygghet, om att hon bajsar och äter. Det funkar helt enkelt, vi trivs, vi mår bra.. vi älskar livet..

Så, nu önskar jag alla en lika skön natts sömn som jag tänker ha.. o krama era barn, lyssna på dom och ge dom av er tid.. för tid har vi alltid, och den kostar inget.. det är gratis!!! Sovgott .. U.