.. Jaha..

Snart är det ett år sedan jag började blogga.. Det har hänt en hel del under den tiden. I mitt liv och i Mayas.. vi utvecklas.. vi lär oss något var dag..

Vi är ett radarpar, Maya o jag.. Hämtade henne på dagis och åkte till fiskeaffären och köpte hälleflundra.. sen blev det inköp av sådana där helt nödvändiga saker som blöjor innan vi tog oss hem till hemmets lugna vrå..
Det är ju inte bara barn som ska skötas, man har ett hem som ska fixas också, det ska handlas, det ska lagas mat, det ska diskas, dammsugas, dammas, tvättas, räkningar ska betalas, hjälpmedel underhållas, växter vattnas (ha ha, det är jag urdålig på!!!:)..

Så.. Med Maya i sin pandastol och jag med dammtrasan i högsta hugg satte vi fart och donade i hemmet.. Hon hjälpte mig o sortera tvätt och hon var jätteduktig att torka sitt fina bord.

Valborg, lite fest måste man ju ha, eller hur? Det blev fiskmiddag, hälleflundra som ihop med vitlök, gul lök och fint hackad paprika får bli färdig i ugnen.. till den gör man en sås på fond och några klickar creme fraiche, mixade ärtor och salt o peppar, några kokta potatisar och en enkel sallad med sparris och cocktailtomater.. Det är gudagott.. En kall pilsner hade inte suttit fel till, men, men..

Diskning och sen endast bus, bus och åter bus.. Pyjamas på och sagoläsning... Sen sov min hjälte gott..

Ikväll är min hjärna helt urblåst på tankar.. Jag känner, i min själ och hjärta vet jag att vad jag vill.. men orden är slut:).. dom kommer tillbaka, kanske imorgon.. Så, mina goda läsare.. Njut av er valborg! Jag ska se film.. sovgott..

Nattligt äventyr..

Inatt höll Maya mig vaken.
Satt uppe ganska länge innan jag la mig i sängen och precis när jag föll in i min skönhetssömn så hörde jag hur hon snyftade till.. Hon var ledsen, så där nästintill otröstlig när jag kom in till henne och bar upp henne i min famn. Då går vi vår nattrunda i lägenheten, öppnar balkongdörren och kollar om kråkorna sover, pratar med jesusbilden som hänger i mitt sovrum, smyger in i köket och tar oss några klunkar vatten och inatt smög vi upp Alex dörr och kikade in på honom.. Vid det laget var hon glad igen, den förmodliga mardrömmen var glömd och lyckan liksom total. Det var så spännande att titta in i Alex rum, ett nattligt äventyr med pappa..
Bäddade ner henne brevid mig och la mig och läste, hon låg där och med stora kloka ögon betraktade hon mitt läsande tills John Blund kom och ögonlocken blev alltför tunga att hålla uppe..

Hon vaknade ett antal gånger till under natten, men var då inte ledsen, så jag fortsatte försöka sova men det är inte så enkelt med två små fötter som sparkar en i ryggen:)..

Det har varit en "jobbig" dag idag..
En pojke stod och slog med en pinne på ett av skolhusen när jag gick förbi honom. Jag hade varit i affären och inhandlat en del att äta på min rast..
-Hej, sa jag till honom och fortsatte mot lärarrummet.. Efter några steg kände jag hur nåt var fel, så jag vände mig mot honom igen och frågade;
-Du, hur är det med dig?
Han såg på mig med tårarna rinnandes över kinderna. Det blev inget lärarrum för mig, jag intog min banan och keso sittandes på en trapp och lyssnade på denna pojkes berättelse..
Det är precis detta jag med mitt arbete strävar efter, att få ett förtroende och att barnen ska kunna komma till mig och berätta om deras problem. Oftast är det ganska hanrmlösa konflikter som snart går att lösa med korta samtal med inblandade barn.
Berättelsen jag fick höra idag var mer komplicerad.
Vi vuxna måste ta vårat ansvar och lyssna på barnen och hjälpa dem i livet. Vi är deras trygghet, låt oss inte missbruka detta..

Mina tankar fortsätter snurra i hjärnan. En del beslut tas, men det är många funderingar som fortfarande bearbetas. Hade några timmars avlastning på eftermiddagen, dessa tillbringa jag i domkyrkoparken ihop med en alldeles utmärkt god glass.. En stunds meditation inne i kyrkan, där jag finner kraft och får insikt i det jag gör om dagarna..

Vilket fantastiskt väder!!Framåt kvällningen tog Maya och jag en lång promenad vid stadens å, lyssnade på dess brus, satt en stund och såg på änderna och hörde småfåglars kvitter.
Sen for vi och hämtade brorsan och åkte hem. Nu sover prinsessan och jag har gjort en himla massor varma mackor åt sonen och hans kompisar.. Undrar om jag får smaka nån av dem?..


Sovgott.. U.

En bris av oro..

Sen den dagen jag fick reda på att min dotter har en cp-skada, har jag känt en oro i kroppen. Jag har med hela min själ önskat att jag kan göra állt som står i min makt för att hon ska få det värdiga liv vi alla har rätt till.
 En bris av oro blandas med stormar av öm kärlek, en kärlek som för var dag växer till denna lilla prinsessa som kämpar med sin spasticitet och den obefintliga balansen hon har i sin kropp.
Tänk om jag för en dag kunde få komma in i min tjejs kropp, för att på ett bättre sätt förstå hur hon har det där inne..

Jag kommer så väl ihåg, det är en bild jag aldrig glömmer, då min prinsessa föddes.
Då jag såg att jag fått en liten tjej, en flicka, som jag alltid drömt att ha.. Jag virade in henne i en filt och höll henne mot mig, nära mitt bröst, nära mitt hjärta och jag fylldes av en ömhet som inte med ord går att beskriva.. Hon och jag satt där i det kala rummet medans hennes mamma var på operationen ( moderkakan satt fast så de blev tvungna att operera bort den), jag sjöng.. "Lullan lullan lej.. pappa älskar dig.."
Mayas mamma var helt slut efter förlossningen och sov iprincip hela första natten, jag låg där i tältsängen med min dotter på bröstet, höll, försiktigt smekte jag hennes rygg med min hand..
 Len som bomull var hon och det var den vackraste bebisen som jag sett.
Var tredje timme gav jag henne mat, jag kämpade med flaskan, så hon fick i sig av den livsviktiga vätskan.. Första natten gick, andra dagen började och hon var hos mig iprincip hela tiden. Jag var trött in i själen, men den lycka jag kände fann inga gränser.. Det var på morgonen den fjärde dagen som Mayas mamma sa;
-Uffe, jag vill inte ha henne, jag har ångrat mig..
Det var en av de hemskaste stunder i mitt liv. All den enorma kärleken jag kände för denna lilla människa, orden var som den värsta käftsmäll jag kunde få och paniken spred sig i kroppen..

Det kan ju inte vara sant, det som sker, det som händer, tänkte jag under de närmaste dagarna..
Men, ett beslut togs i mig, att aldrig sluta älska denna varelse, att alltid finnas vid hennes sida.. Jag bestämde mig att om det blev så att jag var tvungen att ta hand om allt själv, så skulle jag klara det..

Det blev så.. Det infinner sig en tacksamhet inför det som jag gjort, jag känner en stolthet för att jag klarat av allt.. men, denna bris av oro som blåser i min själ, den får jag nog leva med resten av livet. Vissa dagar kommer det storma och oron, sorgen, få mina ögon att tåras. Jag kommer gråta, jag har gråtit floder över allt som skett..
Däremot kommer jag aldrig, aldrig tillåta sorgen att ta över den kärlek jag har och haft sedan den dagen hon kom in i mitt liv.. för den kärleken stormar, den kan förflytta berg och den kommer göra underverk..

Livet är inte lätt. Man måste kämpa. Jag är ingen rik man, och förmodligen kommer jag aldrig bli det, jag har liksom inte de ambitionerna.. Men, mitt hjärta och min själ är fylld av innerlig kärlek till detta liv och det hjälper mig genom dagarna och de sömnlösa nätterna.. Att möta min medmänniskor med respekt och finnas för de som jag älskar..

Ge av er själva.. ge en vän som har det jobbigt av er tid, finns för dom som har det svårt.. Kramas:))..

sovgott.. U.

(Tack för det fantasiska fotot, Marielle.. som alltid har varit och alltid kommer vara min syster:)

Grodkärlek..

Vilket väder!! Oj, vad jag har längtat efter dessa vårkvällar.. Alex och Oliver var med och hämta Maya från dagis, sen for vi iväg mot sjön för en kväll med fiske och samvaro..

Hade tänkt att ha med prinsessan vid sjön idag, men mamma och syrran var hemma och då fick hon vara kvar där.
Dom studsade på studsmattan igen, och det gillar hon, min busunge..

Idag var inte fiskelyckan som allra bäst, men vi fick en väldigt vacker och trevlig kväll.

Jag har massor med ord i skallen, funderingar och tankar och livet.. Lite Uffefilosofi..
men jag är trött varje kväll, och har liksom tappat inspirationen att skriva..
Men, jag är som en ketchupflaska.. om man skakar och klämmer ordentligt så kommer allt till slut:)..

Fick vara med om ett ganska märkligt skådespel idag.. Grodkärlek!! Flera hundra grodor hade samlats vid sjön, vid strandkanten simma dom runt och hade det mysigt med varandra.. En del fick sina kära, medans andra gick bet.. ha ha.. Det var lite som en kväll på krogen.. Grodkrog..

Du är min!!

Att ha ett barn med ett handikapp innebär en del extra arbete, det är helt klart.. Att vara ensamstående med barn gör att man inte riktigt har så mycket tid över till en själv. Mina fritidsintresse är först och främst fiske och att vara i naturen, samt vara på gymet.. På gymet har jag haft med Maya, hon fick vara med i bärselen och ligga på en madrass vid sidan om. Men på grund av Mayas cp-skada blir hon väldigt rädd för bland annat höga ljud, och det finns ju alltid en o annan på gymet som verkar tro att man "måste" släppa vikterna rakt ner i golvet, och när dom gör så är det omöjligt för mig att ta med Maya.. Men, man kan ju inte begära ett tyst gym:).. så till gymet drar jag själv..

Ut i skog och mark kan jag iaf ta henne, det innebär en del merarbete och en massa jävlar anamma..

Nu ska jag sova.. och fortsätta fundera, må bra och trivas med det liv och den vardag jag lever i..

Krama varandra.. Le och skratta.. När du vaknar imorgonbitti, tänk då.. "Detta ska bli en bra dag, och lev utefter den filosofin.." Sovgott.. U.

.. Måndagsliv..

Hade läsarrekord igår.. wow, vad underligt det är att så många läser min blogg! Men kul, jäkligt kul:)..
Hade tänkt mig lägga mig tidigt igår, sömn är ju bra för både den fysiska och psykiska hälsan, men inte tusan blev det så.. Blev sittandes i min sköna fåtölj med tusen tankar i hjärnan..
Sömnen ifann sig vid en omkring klockan 01.30.. det är då man känner sig knasigt trött när lillbus vaknar nångång i gryningen.. Då kvittar det hur underbart hennes leende är, man måste vakna, man måste ta sig upp och bryta sig loss från sömnen..

Upp, med unge och sig själv, brygga kaffe och värma välling. Byta blöja och sätta sig med kuddar och täcke i soffan och ge välling.. Ni börjar kunna våra morgonrutiner vid det här laget, eller?

Det är några långsamma timmar innan det är dags att ge sig iväg till dagis och arbetet. Maya och jag fixar det ändå bra, vi myser, vi tränar, vi bäddar, vi diskar, vi äter frukost, vi klär oss och tränar/stretchar lite till..

Idag var vi och röntgade Mayas höfter. Det gick förvånansvärt bra!!
Hon blev visserligen förtvivlat ledsen och rädd för den stora otäcka maskinen, men med hjälp så låg och still och det behövdes bara ett foto.. Sen fick hon ett litet gosdjur och då sken hon upp igen, och flirtade med röntgenpersonalen..
Ögonen tindrade som stjärnor och hennes leende kunde smälta snö..

Annamaria kom ett par timmar på eftermiddagen, då passade jag på och ta ett pass på gymet..
När jag kom hem igen var Maya trött, men, ha ha.. jag har bestämt mig för att hon inte ska somna så där jäkla tidigt som hon gjorde igår t ex..
Jag, Alex och Maya tog bilen och åkte till ån.. Tog en promenad vid vattnet och satte oss på en brygga och samtalade.
Maya njöt av det, jag och Alex likaså.. Det är helt underbart att vara pappa till två så fina barn. Jag gör så gott jag kan, att de ska få uppleva naturen och dess prakt, dess magiska förmåga att få oss att stressa av.. Att ge dem upplevelser och att ge dem av det jag alltid kommer ha råd med. Min tid och min kärlek..

Nu sover den yngsta och minsta familjemedlemmen. Alex ser Family Guy och jag ska plocka fram lite käk.. en enkel ostbricka, med frukt och grönsaker.. o så avocado med keso.. Thats a new favourite!
Har hyrt en film som vi ska se. Har det bra i mitt liv, det är en fantastisk gåva..

Sovgott:) U.

Vimsigt med stort M..

När jag gick och la mig igår kväll såg jag fram emot en skön sovmorgon.. En morgon med sömn och kravlöst gå upp och ta en kopp kaffe i lugn och ro..
Vaknar av att mobilen ringer, jag är så så trött. Ni vet, sådär så man knappt tror man sovit nåt, och att den där ringsignalen endast existerar i drömmen. Men, så inser jag, att jag måste upp och svara. Jag kan inte bara ligga kvar där i värmen under det sköna täcket och fly in i drömsömn..
Vimsigt irrar jag upp, mobilen har slutat ringa och jag undrar vart den är.. Nu har en viss oro infunnit sig i kroppen, vad är det som har hänt? Är Maya sjuk? Har det hänt min mamma nåt? Klockan är 06.15, och samtalet jag väcktes av var från min son..
Jag ringer upp honom och undrar;
-Vad?? Du vet ju att jag är barnledig idag, varför ringer du??
-Vi ska ut och fiska, pappa.. jag kommer snart upp och hämtar mina fiskesaker..
-Ok, men varför gjorde du det inte igår, undrar jag.. men inser ändå att det kvittar just nu..
-Jag hade annat för mig, svarar han, den store drummeln:)..

Lägger på luren och i ren ilska tar jag mig en snus. Men, en röst säger till mig.. "Uffe, du har en son som med sin kompis åker och fiskar en söndag, han håller sig nykter på lördagen för att orka komma iväg till havet för att fånga gammelgäddan.." Då kände jag en viss stolthet i mig och ilskan la sig..

Gick och la mig igen, när Alex varit här. Men, inte fasiken kunde jag somna om.. Medan jag drack mitt morgonkaffe, blev dagens bestyr bestämda.. En god fin vän behövde skjuts och jag sa..
-Självklart, jag skjutsar..

Maya satt i soffan hos syrran när jag kom och hämtade henne. När hon fick se mig, var det liksom som hon inte trodde det var sant.. Hennes ögon glänste av lycka..
Syrran bjöd mig på en delikat måltid, som det endast fanns en sak att klaga på, det var alldeles för lite:).
Medans jag åt och drack en kopp kaffe, studsade Matilda på studsmattan. Maya tittar förundrat på, och ler med hela kroppen. Så syrran hoppade upp och studsade med Maya, och det var KUL!! Oj, oj..

Det blir en ansträngning både för mig och Maya när vi är ifrån varandra. På helt olika sätt.. Så när vi kom hem, lagade vi till lite mat, åt och la oss i sängen och småpratade om det vi varit med om under helgen.
Sen myste vi upp oss i soffan, med välling och snuttefilt.. och med huvudet lutat tryggt mot mitt bröst somnade hon gott.
Nu ligger hon i min säng, jag har tänkt mig en film och relaxa i soffan ikväll.. Så..
En tidig morgon blev en trevlig förmiddag med djupa samtal med en vän, jag fick en stund för mig själv i bilen på vägen hemåt och kvällen blev en mysig sådan med min underbara dotter.. Vem vet, kanske hade inte dagen blivit som den blev om han inte hade ringt imorse, så tack Alex.. Positivt tänkande.. Se ljust på livet, på det som sker under din dag..

U.

Barnledig!

Det är lördag.. Jag är barnledig, min prinsessa är hos min syster och min mamma. Det är så evigt svårt att koppla av, redan i torsdags när jag packade hennes kläder och andra ting kände jag den där klumpen av oro/stress. Så när jag lämnade henne igår morse så var det som en kniv drog runt i mitt hjärta. Maya, min hjälte, kämpe, min underbara dotter..
Det tar ett antal timmar innan man kommer in i att man faktiskt kan relaxa, ta det lugnt och att man inte ska hämta henne på dagis klockan 15..
Har skrivit om det förut på bloggen, om mina tankar om "ställtid".. Får nog ta mig en funderare under helgen och fortsätta filosofera om det ämnet. För att komma ihåg, för att i mitt liv använda mig av det igen..

Jag var på bio med en vän igår. Det var länge sedan, vi såg "Shutter Island", hmm.. Reaktionen direkt efter filmen var; "jaha".. men nu när man tänker tillbaka på storyn, så var det nog en ganska bra och intressant film..

När man får tid över, att fundera, att tänka på livet utan att Maya finns här brevid mig.. Får man helt klart ett annat perspektiv på vardagen..

Kommer avhandla detta under veckans blogginlägg..
Fortsätt, mina goda läsare.. Att kämpa och må bra i era liv.. Jag njuter av det, i allra högsta grad och på alla sätt man kan..

U.

Små problem..

Har varit ledig idag. Dagen har tillbringats med städning och tvätt. En nice dag i hemmets vrå. Det är ganska trevligt det där med städning, musik på högsta volym och sen vara runt med dammvippan:)..

En av mina avlastare ska sluta arbeta med Maya, hon har fått en fast tjänst och hinner helt enkelt inte med avlösarservice.. Idag var det en ny här, som gick brevid Annamaria.. Men det kändes inte alls bra, det händer inte ofta att jag dissar någon direkt. Alla ska få en chans att visa vilka de är. Men, jag är också bra på att läsa människor, och här fick jag inget som helst förtroende.. Så kan man ju inte ha det!!
Om jag ska kunna fara iväg från mitt hem, lämna Maya till en annan människa, måste jag känna förtroende och tillit till denna person. På så många sätt, jag släpper in en främmande människa in i mitt hem, samt jag släpper ansvaret för Mayas tid och mående..
Den här kvinnan som var här idag började teckna med Maya, alltså teckenspråk, Maya kollade på henne och undrade vad i allsin dar hon höll på med.. Visserligen skrattade hon och tyckte det var buskul, men hon fattade ju inget..
Jag börjar inse att Maya är en ögonpekare av rang, och hon hänger med i svängarna och vet vart allt finns..
Jag bjöd Annamaria och den andra kvinnan på kaffe, och sa till Maya;
-Ja, just det, Annamaria vill ha mjölk i kaffet, ska vi hämta mjölk du och jag? Maya vände direkt huvudet mot kylskåpet.. Smart liten tjej..

Hur gör man nu, ringer man min handläggare på LSS och säger;
-Nix, henne vill jag inte ha..
Det är mitt liv, det är Mayas liv och vardag.. Det är hon och jag som är viktigast och då ska vi också ha det så bra vi kan..

Jag drog ner till gymet och lämnade Maya med båda avlastarna.. men när jag kom hem var det bara Annamaria här.. Hmm.. Den "nya" hade åkt nästan direkt efter jag åkt.. Det, gott folk, skapar inte förtroende hos mig..

Men, "so fucking what", jag har alltid gjort som jag vill.. Jag har förmågan att prata för mig och vet mina rättigheter.

Nu ska jag stretcha, lånar Mayas träningsmatta, perfekt! Sedan ska jag krypa till sängs (jäkla uttryck:).. Nytvättade lakan, mmm.. Tror inte jag kommer vilja gå upp imorgonbitti..

Sovgott.. U.

Vardagliga rutiner..

Vakna, brygga kaffe, värma välling.. Byta blöja, mata, mysa en stund under täckets värme..
Den närheten är så trygg, man märker hur hon slappnar av och njuter av att ligga där i pappas famn, få i sig den goda morgonvällingen, snutta på nappen efteråt och småkika på barnprogram.
Mitt finger smeker hennes honungslena kind och hon ser på mig då och då.. Blinkar bort den sista tröttheten och kämpar med sin lilla hand upp mot min kind och klappar mig i skäggstubben.
Då kommer leken in, då sömnen har jagats bort, ser man hur ögonen plirar av bus och jag tar hennes hand och gnuggar skägget i den, det lockar fram klingande skratt.

Lägger henne på golvet, med kudde under huvudet, och börjar mina bestyr.. Fram med dagens kläder, strumpbyxor, byxor, body, tröja..
Kokar gröt och äter densamma.. Klär mig och sedan prinsessan.. Stretchar armar och ben.. Sätter mig en stund och går igenom dagens agenda, börjar så smått förbereda de arbetssysslor jag har framför mig..

Så, iväg.. Unge under armen och väska över axeln, låsa dörren och tramp nerför trappan.. In i bilen och brum brum far vi mot dagis..
Dag efter dag samma rutin..

Har haft bild idag med mina snälla elever.. hmm.. De testar mitt tålamod!!
Hämtade Maya på dagis och åkte sen till syrran och mamma. De tog hand om henne medans jag var och köpte bil:).. Har nog inte förtäljt er om det, men min bil har gått sönder och kostnaden för reparationer var nästintill astronomiskt höga!! Så, det blev en bättre begagnad istället.. Håll nu tummarna för att denna kommer hålla..

Dagens timmar rusade iväg. Framåt kvällningen for vi hemåt..

Ligga på golvet och pappa på knä framför.. Klä av kläder, massera och stretcha liten kropp.. Kela, kittla, busa.. Sjunga om blinkande stjärnor och klättrande spindlar.. Pyjamas på, värma välling, och mysa under gosigaste filten, med favoritdockan brevid, liggande i pappas kärleksfulla famn..
Snutta på nappen som får ögonlocken tunga, kämpa en stund, mot John blund, kika upp på pappa och med ögonen säga..
- Godnatt, pappsen.. Med ett fast grepp runt min tumme somnar hon.. I famnen, mot mitt bröst där hon somnat, legat varje natt sen den där allra första natten hon fanns.. Där finns inga monster, där finns hennes trygghet och där skapar vi kärlek.. Maya och jag..
Vid hennes sida, i min famn, med mina armar och min själ runt henne ska jag för alltid finnas för henne..

Sitter nu i min blogghörna:).. är hungrig, för idag har faktiskt stressen infunnit sig och jag har helt enkelt inte hunnit med det där med att äta.. Så.. gott folk.. jag ska jaga iväg hungern med lite mat nu.. och stressen ska bort från Uffes inre och dess själ ska åter fyllas med lugn och harmoni genom meditation och tystnad..

Ryggen mår bättre, om ni undrar.. Jag mår förträffligt och ser fram mot helgen:).. Sovgott!! U.

Lite ont..

Hur ska fred på vår jord skapas när män slår varandra på käften, skadar, sårar bara för att man håller på olika lag i idrott??

Människan har i alla tider varit intresserade av universums mörka gåtor.. Det läggs ner oändligt med pengar på "rymdprojekt" och den ständiga frågan är.. Finns det liv därute?? Ja, det gör det nog eller har gjort eller kommer finnas.
För det är ju så, att vi lever i nuet, den tiden människan har levat är en liten mikrostund av universums historia, så vad är det som säger att det finns liv just nu??
Någonstans i mitt inre, tror jag resolut att det kastas iväg pengar helt i onödan på denna hysteriska forskning..
Lägg dessa pengar på annat..

Jag hade avlastning idag, några timmar. Annamaria ringde mig under tiden hon var här och sa att Maya var så gnällig, hon undrade om jag hade nån idé vad de kunde göra..
Då blir det helt plötsligt inte mycket till avlastning, när oron börjar krypa i kroppen. När man hör sin dotter vara ledsen i bakgrunden.
Jag sa till Annamaria ( som är helt underbar med Maya, och Maya älskar henne) att jag skulle komma hem så fort jag kunde. Jag hade mina aningar om vad det kunde vara med den lilla busungen.. Så, in på affären och handla, och raka vägen hem.. Ja, Maya var verkligen gnällig, rent av ledsen..
Det blev resulax och så sa vi hejdå till Annamaria..  Medan Resulaxet (lavemang) verkade så gick jag runt med Maya i lägenheten, vi kollade in kråkorna, pratade med jesus på väggen där, sjöng mormors lilla kråka.. än slant hon hit och en slant hon dit.. O plötsligt, sa det brak i blöjan!! Där var problemet:).. Det finns väl ingen människa i världen som kan var på gott humör, skratta och le, när man har ont i magen..
Sedan blev hon vanliga lilla Maya igen.. drack sin kvällsvälling med god aptit, låg och klappade min skäggstubb och somnade gott i min famn..

Slutar skriva nu.. Visserligen har jag hjärnan full med tankar och funderingar.. men ikväll säger min rygg.. -Nej!! Brukar inte skriva om mina "krämpor".. men jag har en del sådana, en axel som gör sig påmind och en ond jäkla rygg.. men, liksom det går över..

Sovgott.. jag har för ont och är för trött för att skriva mer.. U. 

Söndag o en del annat..

Vet inte riktigt vad det är som gör att jag mår så förträffligt bra vid havet. Helst så här års, våren, då man möts av ensamhet bland kobbar och skär..

Det är som allt med den här miljön går rakt in i själen och ger mig energi och lust att leva. Den ger mig skaparglädje och kärlek. Den lämnar plats för eftertanke..

På båthuset brygga sitter vi och samtalar, gärna med en rykande kopp kaffe, då byter tankarna ägare och man närmar sig varandra som vänner. Det byggs tillit och lockar sinnet till skratt.

Hit längtar jag, här andas det av historia, här känner jag mig hemma.. Här har jag upplevt massor av händelser, inte bara om stora fiskar utan även dramatiska stunder, som när båten slet sig..

Det var mitt i vintern, en av de där milda vintrarna i början på 90 talet, jag hade gått i land på en ö och gick där och fiskade, strosade i lugn och ro.

Då, i början på januari är man verkligen ensam där och ön ligger i den allra yttersta skärgården.

Som jag kommer ihåg det var det ganska varmt ute, men vattnet kanske håller sisådär +2 grader.

Plötsligt ser jag min båt flyta förbi och med ganska rask fart var den på väg mot finland.. Den ä

enda människan som visste att jag var ute och fiskade var fiskaren som jag lånat båten av, men han och hans fru var bortresta. Mobiltelefon ägde jag inte. Så vad gör man??

Jo, kastar sig i och vadar och simmar till båten. Tar tag i tampen och drar båten iland..

Plockar fram sina extra kläder, tänder en eld och byter om och värmer sig vid elden med kaffe och macka. O lär sig en läxa, att alltid ordentligt förankra båten med dubbla knopar..

Imorse vaknade jag och tänkte.. "Oj, vad skönt.. Jag känner mig pigg och utvilad, tänk om Maya alltid kunde sova så är länge när det är söndag.."

Vände mig om och pratade med min prinsessa som jag någongång under natten hämtat från sin säng..

så gick vi upp och bryggde kaffe och värmde morgonvälling. Både Maya och jag var på ett strålande söndagshumör. Då kollade jag klockan, och tänkte.. "Jaha.." 06.20.. Lurad på konfekten:).. men eftersom jag la mig tidigt igår, var jag ju ändå pigg!!

Vi satt länge och myste i soffan, Maya och jag.. och redan vid halv 9 kom sonen upp, då sprattlar Maya av glädje.. Tror ta mig tusan att hon får glädjefnatt, hon tycker så, så mycket om brorsan!!

Har varit hos syrran och putsat fönster idag.. Jag har viss rutin på det efter ca 20 år från och till i det yrket.. Sen har väl liksom dagen rullat på, och vårat goda morgonhumör har hållt i sig hela dagen..

En ny vecka börjar. Jag har en hel massor papper att fixa.. Bland annat ska jag fylla i vilka dagar jag vill ha avlastning under sommaren. Prata om att boka upp sig i tid.. Hur ska jag veta vad jag ska göra i slutet av juli??? Men, man får väl gilla läget och göra det bästa av det..

Har fått ett "erbjudande" från en barnklädsfirma att lotta ut barnkläder här på min blogg.. Men jag vet inte.. Finns det nåt intresse för det??

Lägg er med glädje i hjärtat, samtala med den ni har kär och ge varandra en kram.. då sover man bättre och vaknar med ett gott sinne och kärlek i själen... Sovgott..

Fiske..

Den glädjen Maya förmedlar när jag kommer hem går inte att beskriva med ord, den måste ses.. Kom hem framåt kvällen från en underbar dag på havet och hela kvällen har hon legat i min famn och myst, klappat mitt skägg och pratat på sitt sätt med mig och sin bror.

Fisketävling idag. 17 team tävlade om äran och fina priser, totalt ca 40 människor. Det är två kategorier att tävla om, teamen tävlar om de fyra längsta gäddorna och individuellt tävlar man om den största gäddan..
Jag fiskade med min vän Micke, vi har varit vänner sedan vi var 7 år.. Alex fiskade med sin kompis Oliver..
Alex och Oliver kom på delad första plats och det var en stolt son som gick upp och tog emot priset och allas applåder. Och jag lovar er, det var också en väldigt stolt pappa som applåderade, med en tår i ögat.. Dom där två filurerna har varit med mig på fiske sen dom var små, och nu sopade dom mattan med alla..

Själv blev jag tvåa med tävlingen näst största gädda:)..

Det viktigaste är ändock att vi har så roligt när vi är ute och fiskar. Micke och jag har skrattat och mått bra hela dagen..

Nu är jag snurrigt trött. Hade svårt att somna inatt och väckarklockan ringde tidigt.. Så, jag tror jag förmedlar och berättar mer imorgon.. ha ha.. Livet är underbart och det bästa av allt är att det bara blir bättre..

U.

Planering..

Inte trodde jag att det skulle bli så många som läser min blogg när jag började skriva den.. O att så många som tycker om det jag skriver:).. Tack!

Farmor är här ikväll för jag och Alex ska iväg på vår årliga fisketävling.. Det har vässats krok och taktik för att fånga storgäddan hr diskuterats veckan lång. Det är också något jag hunnit med i livet, många stora gäddor har jag dragit upp, och med mina flugfiskespö har jag varit ifrån Sveriges sydligaste udde till ensamheten på nordkalotten..

När farmor är här så har Maya ingen som helst lust att sova, men till slut och med extra mycket välling orkade hon inte kämpa emot mer. Hon somnade nyss, den lilla prinsessan.

Jag ska bädda soffan och också snart sova, väckarklockan ringer kl 04.40 imorgon.. hmmm..

så, nu sover vi gott.. fortsätt och läs imorgon:).. Kramar.. U.

Värdering..

Satt på kanten till dödsriket och kollade ner, kände hur livet sakta försvann, rann som sand genom fingrarna.. Tankarna var tyngda, sinnet mörkt som natten och lusten fanns inte kvar.
Dagarna var till för att skaffa fram mer pengar och mer droger. Nätterna likaså. Jag lurade mina nära, min släkt och mina vänner. Jag lurade till och med mig själv..
Det har varit nära, jag har nuddat vid döden, jag vet det.
Liemannen har stått vid sidan och sträckt fram sin hand. Jag har sjunkit in i mörka hål, sugits iväg från livet, känt hur min andning blivit svagare, hört mina polare skrika på mig, skakat mig, men jag var utom räckhåll, oförmögen att svara dem.
"Nu dör du Uffe, nu dör du" har min själ viskat till mig.. och i min hjärna har jag tänkt att.. "Jaha, är det så här det ska sluta"..
Men! Det har funnits en livskraft i mig, något, gjort av kärlek har varit starkare och jag har klarat mig. Det går inte att förklara med ord, det har verkligen varit en röst i mig, som väckt mig, som skrikit till mig, någon som ledde mig tillbaka till ljuset och livet..

Jag är evigt tacksam för den dagen jag beslutade att ändra mitt liv. Att jag lät min kärlek och nyfikenhet på livet ta över och jaga bort demoner från helvetet, att kasta den vardag, det liv jag levde på soptippen och istället låta nya frö gro i min själ..

Det var en människa som sa till mig, en som faktiskt tror att han känner mig väldigt väl, han sa:
-Jaha du, Uffe, Mayas cp-skada är ditt straff för ditt syndiga liv..
Det är sorgligt att människor går med såna föreställningar! Jag är en man som kom in på aviga vägar, men jag har alltid haft ett hjärta som är gott, som vill mina medmänniskor väl. Jag är en man som klarade av att svänga av och går idag med rak rygg och är stolt för den jag är.

Vet ni:) imorse fick jag gå in och väcka Maya.. ha ha.. när klockan var sisådär halv 8 gick jag in i sovrummet och drog upp persiennerna, började klä på mig dagens utstyrsel. Men, Maya hon sov.. o sov.. O jag tänkte, "Hmm, nu har jag två små sömntutor i mitt hem".. När klockan började närma sig kvart i 8, gick jag med bestämda steg in i sovrummet, fast besluten att nu fasiken ska hon upp.
Då låg hon där, med sin innerliga blick och leendet som får is att tina och mitt hjärta brast åter i kärlekskramp..
Jag värdesätter mitt liv, har lärt mig att stanna upp i vardagen och se mig omkring på allt det vackra som finns. Jag är lyhörd för vad själen säger, för ibland viskar den tyst..
-Stanna upp, Uffe.. Se hur våren har anlänt, se de underbara tussilagona som spruckit ut i blom, se hur träden knoppar föds..

Ingen kan ta ifrån mig det liv jag lever, luften jag andas och det min hjärna tänker. Ingen kan säga till mig hur jag ska leva mitt liv. Livet du lever är ditt och bara ditt, gör något bra av det.. Något som du kan lägga i minnet och alltid minnas.. Det är du, ingen annan som bestämmer..

.. Så, jag fortsätter att uppmana er.. kramas med de som ni har nära.. ta hand om varandra.. så besegrar vi ondska och okunskap och våra barn får växa upp i en värld av trygghet..

Sovgott.. U.

Möjligheter..

På livets vandring söker vi alla någon att hålla kär.. Någon att söka sin tröst hos, någon att känna trygghet och tillit hos, någon att hålla i sin famn, någon att skratta och glädjas med, någon man älskar och blir älskad av. Att bli bekräftad för den man är..
Ibland går hjärtat i kras av saknad, själen trasas sönder av längtansfull famn.. Livets stigar är förunderliga, ett virrvarr av möten, avtagsvägar som alltid leder till en ny..

Vardagen leker med oss, här i vårt hem..
Jag vaknar på mornarna och är tröttare än tröttast, går som i ett dis upp och knäpper på min fina lilla kaffebryggare, häller upp välling i nappflaskan och Movicolen däri (Movicol har hjälpt Maya på ett väldigt bra sätt att få igång bajsmaskineriet:).
Plockar fram kläder och går sedan in o väcker min sjusovare.. ha ha.. för på mornarna sover hon, hmm, kanske det vore dags o göra det på nätterna med?
Vi har våra rutiner, dagis klockan 08.30, hämta från dagis vid 14.30.. mat vid 17.. Bus, lek o träning, promenad eller städning fram till ca 19, då är det vår obligatoriska mysstund, välling och nappen, då somnar hon gott..

Rutiner blir vardag, vardagen blir rutin och tristessten smyger sig på.
Man mår bra men livets stig fylls av längtan efter utmaningar och utveckling. Så plötsligt händer det, ett möte som får en att åter känna krafter, ett möte som förändrar vardagen och tankarna får andra vägar att tänka och agera..
Idag mötte Maya och jag Kim. Han har en cp-skada och arbetar med b la föreläsningar och på ett företag som hjälper handikappade med assistans, fondansökningar och andra bestyr som finns i denna djungel av lagar och bestämmelser här i "handikappvärlden"..
Jag fick förmånen att möta Kim några timmar innan den föreläsningen han höll ikväll.
Att få sitta och samtala med en som har erfarenheten och kunskapen om att leva med cp var oerhört givande för mig.. Det vore en självklarhet att den möjligheten skulle finnas på habiliteringen för alla föräldrar med handikappade barn.
Vi fick en bra kontakt och en del ideér tog fart i både Kims och min hjärna tror jag. Möjligtvis har något nytt fötts ikväll, ett samarbete mellan två människor som båda har en brinnande kärlek till livet och ser möjligheterna av ett problem.. Tänk er en föreläsning av en med spatt och en med tics..
Kan nog bli en ganska rolig sådan..
Tack Kim för en givande kväll.. Vi hörs!

Mitt liv går vidare och i mina händer håller jag mina barns.. Jag svängde in på en avtagsväg för ett tag sedan, och nu går jag med kärlek i sinnet och en leende själ..

U.

Tidigt i säng..

Hmm.. Lite småont i huvudet hela dag. Blev bättre ett tag, men nu kommer den smygandes igen.. Sova är skönt, o att se nån sova kan göra en urtrött.. Eller hur??

Sovgott..

En bra söndag..

Det har varit en fantastisk söndag! Jag satte igång att städa imorse, och Maya var med förstås..
Hennes skratt ekade i lägenheten när pappa putsade fönster. Det klingar i mitt hjärta och skrattet ligger ännu kvar i min själ, som dyningar efter en storm på öppet hav.
Hennes innerliga blick som ser på mig med en outgrundlig kärlek.
Vilken känsla det är.. när jag lyfter upp henne i min famn och hon trycker sig mot mig, gosar in sitt ansikte i mitt bröst. Det är som rötter till livet träd, som förgrenar sig in i våra själar..
De allra starkaste band som inget kan förgöra. Vi bygger varje dag vår grund att stå på, gjuter den stabilt så vi kan fortsätta på det vi påbörjat..
Ett liv fyllt av tillit och kärlek, så både hon och jag kan känna oss starka de stunder vi är långt från varandra.. Då avstånd gör det omöjligt för en kram när ögat är ledset, när själen saknar..
Vi skapar förtroende, och det gör vi med ord, blickar, kramar och lek..

Genom att hela tiden samtala med prinsessan vad som kommer ske, vad vi ska hitta på idag, vad vi ska äta osv.. på det sättet tror jag man skapar trygghet.
Lika viktigt är det att samtala om man för en stund tappat humöret, kanske varit irriterad, eller ledsen.. Man tar sig tid och berättar att allt är lugnt, att man alltid kommer älska, att man finns och att det inte var någons fel..

Likadant är det mellan oss vuxna.. Samtal är det viktigaste vi har. Att ge det lilla när man mår som sämst, att ge allt när man mår som bäst.. Att kunna säga förlåt.. Samt ha ödmjukhet i sinnet och ge ett förlåt..

Maya sover, klockan börjar närma sig slutet för denna dag.. sängen och den där ganska bra boken hägrar.. In i drömmarnas land där allt är möjligt.. Där godheten segrar och inga onda gärningar finns..

Men, så undrar man hur tusan godheten ska segra när inte ens kyrkan går före som gott exempel..
 Det gör ont att läsa om de katolska prästerna som förgripit sig på barn..
Jag har en inre tro, jag tror på en högre makt och den leder mig på sitt sätt i mitt liv och i min vardag.. Men hur ska gemene man få tillit och hitta en tröst i kyrkans rum när dessa hemskheter har skett och troligen sker än idag?
Ett barn är en oskyldig själ, utlämnad till oss vuxna, barnet förlitar sig på oss, så vi måste kämpa och visa dem vad godhet är, och skänka dem kärlek och trygghet..

Sovgott.. U.

Beslut..

For iväg till den lilla byn Borensberg där min mor och syster bor.. På väg dit fick jag ett erbjudande att åka någonannanstans.. Hmm.. vilken beslutsamhetsångest som intog mitt inre.
Valde ändock att åka till mamma, hade ju lovat byta däck på hennes bil och jag vet hur viktigt det är för Maya med hennes rutiner.. Men, oj hela dagen har jag ångrat mitt beslut:).

Har under dessa två år med Maya lärt mig denna lilla dam och hur viktigt det är att hon har rutiner i stort som smått.. De är lika viktiga för mig, för när vi följer vanorna mår Maya bäst och alltså jag med.
Välling - frukost - lunch - mellis - middag - välling.. o så massa bus och lek därmellan.. O en sovstund mitt på dagen, annars blir hon sur som ättika.
Var hos syrran och blev bjudna på mat, men den lilla prinsessan ville inte ha, hon har ratat mat hela dagen, men när det vankades glass, ja då var det liksom inga problem..

Imorgon ska vi vara hemma hela dagen. Om vädret tillåter ska vi ut på en lång förmiddags promenad, sen ska det städas här hemma.

Det är lördagkväll, Maya sover och det är tyst i lägenheten.. Ensamheten kryper på mig, tankarna blir påtagliga.. Längtan pockar i min själ, efter att sitta på en klippa i den varma vårsolen och blicka ut över havet.

Tankarna finns där inne i hjärnkontoret, känslor värmer min själ, men ikväll kommer de inte fram till mina fingertoppar.. Ikväll kan jag inte leverera, inte uttrycka det jag känner.

Tack för alla kommentarer och det glädjer mig att ni gillar min blogg.. Att ni gillar att läsa om Life of U.. :)..
Mitt liv har varit en salig resa, jag kan då och då känna ånger över hur jag levt det. Under många år var det misär, men jag är jag, och jag är stolt över den jag är och hur långt jag kommit i mitt liv.

Livet är underbart.. Its nice to be a king.. U.

Funderingar..

Assistans, resurs, avlastning, stödfamilj, korttidsboende, sjukgymnast, arbetsterapuet, specialterapuet, dietist, sjuksköterska, kurator, psykolog, ståstöd, pandastol, sittskal, gåstol, ortoser, LSS-handläggare, försäkringskassan, sjukhus, dagis, bvc.. Hmm.. Känns som jag glömt nåt, inte lätt att komma ihåg allt här i livet.

De ansvariga som arbetar med oss föräldrar och barn med speciella behov borde få vara med oss några dagar i månaden för att inse vilket jobb det är.
Att ha allt ajour, att sätta tider för avlastning eller assistenter, att få med alla tider till hab o sjukhus i sin agenda.. att se till att våra barn har rätt hjälpmedel, att hålla hjälpmedel rena o fina (vi lånar dem ju bara).. Att ha kontakt med LSS och ta de beslut våra barn har rätt till.. Att ha kontakt med försäkringskassan så våra barn och vi föräldrar får den ersättning vi har rätt till..
Samtidigt ska vi se till att våra barn får den träningen de behöver, som de har rätt till.. Vi ska se till att de får i sig de mediciner de behöver..
Så, ska vi vara föräldrar.. vi ska vara mamma o pappa, som kelar och gosar med våra barn, matar dem och leker med dem, uppfostrar dem och älskar dem..
Hur f-n ska vi hinna det, hur ska vi orka det? När dagens politik är som den är? Vi måste ligga steget före hela tiden, med b la hjälpmedel, för när det väl är dags att få det tar det ca 3-4 månader innan man har det i sitt hem.. Försäkringskassan behandlar en vårdbidragsansökan på ca 4-6 månader.. Likaså en assistansansökan..
När man då får ett samtal att någon gjort fel på ex LSS.. o man får vänta ytterligare på något viktigt möte, blir man så tvärarg..
Vi går redan på knä av arbetsbördan som det innebär, somliga dagar går våra hjärtan i kras över den sorgen det är att ha ett handikappat barn..
Det kan räcka med en liten motgång för att bägaren ska rinna över och energin man har tar slut..
 Den energin som vi ska ha för att ge våra barn den kärlek, den kärlek de som väl behöver..
Det är så enkelt för en handläggare och ringa upp och säga;
-Tyvärr, vi får skjuta på det här mötet..
Den kommer ju bara lägga på luren och resa sig upp och gå och ta en kopp kaffe och prata med sin arbetskompis om väder o vind eller om firmafesten som var, och du och ditt barn är glömt..
Medans vi, som får samtalet, sitter där i vår ensamhet, med luren i handen och gråten brännande i halsen..

Jag har tvättstugan, och Johanna (avlastare) är här.. Jag kan inte springa med tvätt upp och ner med Maya själv, så jag måste ha hjälp varje gång jag ska tvätta.. men jag är glad, för jag har sökt pengar från en av landstingets stiftelser, och fick 10 000:- för inköp av tvättmaskin:))..

Hmm.. Jo, samtidigt som vi ska ta hand om alla bestyr runt barnen, ska vi också ta hand om våra hem.. Tvätt, städning, dammsuga, torka golv, putsa fönster, diska och handla mat och laga densamma..
Nån mer som tycker det borde finnas städassistans??
Så vi nån dag får tid att vara föräldrar..

Styrkekramar till Er alla, vi är samhällets hjältar..

En chans..

Jorå.. Det blev en bra dag idag med.. Ibland gäller det att man tar fram sånt man lärt sig genom åren. Helst då man i sin själ känner sig hängig och trött. Så imorse när jag klev upp, ändrade jag en del på mina rutiner.. Drog direkt upp persiennerna och släppte in morgonens ljus, välkomna dagen..
Bestämma sig i sitt inre att; "Idag ska det bli en bra dag".. Ge dagen en chans, ge mig själv tid att finnas.. Ge mina medmänniskor av det jag kan ge. Men framförallt ge mina barn det dom är värda..
Min kärlek och tid.

Hämtade solstrålen på dagis och tog en promenad till tant Marie på fiskaffären.. Det blev abborrfilé..

Vänd fiskfilé i mjöl och panera dessa i smör nån minut på varje sida..
Häll på grädde eller gräddmjölk, eftersom Maya o jag bara är två, eller en o en halv:)
har jag i sisådär 1,5 dl.. låt vätskan koka ihop ett par minuter.
Hacka dill och gräslök, skiva tomat och pressa en liten vitlöksklyfta, o om du har hemma så
riv lite parmesanost..
Lägg i vitlök och tomat och låt dom puttra med en stund.. Dra bort från plattan och lägg i örter
och ost..
Servera med pressad potatis.. En kall öl är nog underbart gott till, men jag dricker alltid vatten
till mat..
Använd fisk som är fast i köttet..t ex abborre, gös eller röding..

Maya har stått i sitt ståstöd idag. Äntligen har vi hittat rätt inställning och hon står stabilt och trivs i hjälpmedlet. Jag blir så glad när jag ser henne, för när hon står så använder hon sina armar och händer mer och mer. Maya fick en påskpresent av Madeleine på den alldeles förnämliga butiken "Lättsam", en boll som Maya älskar. Tack snälla!!
Den lekte hon med och kom på att det går o slå till den så den far iväg ner på golvet och pappa måste böja sig ner för att plocka upp den. Det var jättekul och hon skrattade högt, det gjorde inte jag efter att plockat upp den sisådär 20 gånger..

Är lite stolt!! Jag har under några veckor dragit ner väsentligt på min snuskonsumtion.. När jag var 9 år tog jag min första prilla, det är 33 år sedan, ha ha.. oj vad tiden går.. Då kostade en dosa snus ca 2 kr.. Idag kostar en dosa 50 kr.. hmm.. Men det är ju så gott och snus är liksom förknippat med hela mig..
Det finns till och med nån som knappt känner igen mig utan en snus under läppen..

Sitter nu i min blogghörna. Bordet är belamrat med block och pennor.. Jag ska fortsätta med det nu, skriva och teckna..
Livet går vidare.. tick tack tick tack.. som universums eviga klocka tickar kärlek i min själ.. Njut av det, livet, din dag, för det är ditt och bara ditt.. U.

cpup, oro och sinnesro..

En lång dag närmar sig sitt slut. En dag fylld av händelser och känslor. En dag av trötthet, av en inre oro som sprider sig som en farsot i kroppen..
Vaknade tidigt imorse, redan klockan 04 av Mayas hosta. Vid 06 gick jag upp, för att koka kaffe och fixa välling, men då somnade prinsessan om:) så jag la mig i soffan och blundade ett tag.
Fick gå in o väcka Maya, hon är utmattad av den hostan som hon har på nätterna, den har hållit på några nätter nu, så jag får höra av mig till farbror doktorn om det håller i sig.

Safie på dagis har semester idag och imorgon, istället tar en annan av dagispersonalen hand om Maya, och jag känner tillit till denna kvinna. Ändock var det med en viss oro och längtan efter Safie jag lämnade min guldklimp imorse..

Under påsklovet är jag på fritidsgården, jobbar mellan 09 till 13.. Där på Gården har ungdomarna (barnen) en frihet under ansvar och man måste möta dem på ett annat sätt. Vara vuxen och finnas till. Möta dem som vilken medmänniksa som helst. Det ska man visserligen göra under skoltid också, men på Gården blir det mer som man är kompis med dom, man spelar lite tvspel, ser film, lirar kort eller som idag, bakar chokladbollar:).. Trivs men saknar ändå lektioner och skolan..

Farmor kom hit vid halv tre, vi åkte och hämtade Maya och for till habiliteringen för en cpup-mätning (cpup= cp uppföljningsprogram http://cpup.se/se/index.php)
Maya var glad hela tiden, log och skrattade när sjukgymnast Sussanne böjde och vred på armar och ben. Satt mellan arbetsterapuet Ann-Margrets ben och visade att jag kan allt hålla i den här lilla bollen, iaf för en kort stund..
Min mamma, världens bästa mamma och farmor, hennes närvaro gör Maya glad och jag kan lyssna och ta till mig av det habpersonalen säger på ett helt annat sätt än när jag är där med Maya själv.
Det är guld värt att hon är med!! Mamma sa till mig för en tid sen;
- Jag har en uppgift kvar här i livet, de sista åren jag lever, det är att hjälpa Maya så gott jag kan, så mycket jag orkar, Maya och dig, Uffe..
Det, gott folk, är en god handling. Där i min mammas hjärta ryms en oändlig kärlek till sina barn och barnbarn.

Under kvällen har jag legat brevid Maya. Hon hostar och vaknar av den, tycker det är tryggt att pappa är där när hon vaknar och ser på mig med sina stora, nyfikna ögon.
Jag har skrivit på gammalt vanligt hederligt sätt, med penna och block i flera timmar. Tills jag märkte hur Maya sjönk in i djup sömnen och tryggt låg kvar där i sängen utan mig brevid.
Innan jag tyst på tå smög ur sovrummet låg jag och tittade på min vackra dotter. Smekte hennes kind, ömt med mitt finger, då log hon i sömnen..
Ett leende av trygghet och jag fann att även mitt hjärta är fyllt med kärlek, jag ärver det bästa jag kan få, min mors kärlek till livet och det som sker.. Det är jag för evigt lycklig för, då vet jag att jag kommer orka och att jag för alltid kommer kunna ge Maya och det hon behöver..

Visserligen är jag inne i en period där oron spökar i sinnet.. En del stress infinner sig då och då, och jag känner mig ledsen och gråtfärdig.. :).. Men, det häftiga är att varje kväll sätter jag mig ner och analyserar min dag, och ställer mig frågan varför stressen kommer, och varför oron förpestar min vardag.. och jag finner svar, liksom jag berättar för min omgivning och Er..
Därför kan jag på ett bra sätt hantera allt detta, och fortsätta leva mitt liv, på ett kärleksfullt sätt. Jag mår bra och känner en vördnad inför allt som jag har framför mig..
Denna dag får bli min lärare för morgondagen.
Jag känner mer sinnesro än oro.. Jag accepterar det som jag ej kan förändra och jag har tillräckligt mycket mod och civilkurage att jag förändra min situation.

Nu ska jag slapppa framför dumburken en stund.. Sen sova.. :).. U.

Bilhaveri, fiske och tankar..

Bilen packad, glatt humör och förväntningar inför årets första fisketur till havet. Då går bilen sönder, igen!! Men, vi hade tur så vi kunde ta oss tillbaka till vår parkering och fick låna min pappas bil istället.. När bilar krånglar, blir det helt klart just krångligt:)..

Hade en fantastisk dag vid havet, men på grund av att isen fortfarande ligger tjock på många ställen, blev vi begränsade till ytterskärgården. Vattnet kallt och brunt av allt smältvatten som rinner ut i havet nu, så fisken uteblev..

Men vad gör det, när våren knackar på, god mat serveras och man umgås med trevligt sällskap:)

När vi kom hem hade Maya somnat i farmors famn, men vaknade när hon hörde oss, förstås..

Hon kikade upp med ett öga och log sitt underbara leende, hennes blick och hela kroppsspråk visade hur innerligt glad hon blev. Sedan ville inte hon sova, liksom varför? Har ju längtat hela dagen, o när ni väl kommer hem vill ju jag höra hur ni haft det.. O berätta allt jag gjort..

Farmor åkte hem och vi tre satt och småpratade.. Så gav jag Maya mer välling, för se, välling är allra bäst att få av pappa.. När farmor ger så kan man snutta i sig en del, när syrran ger så snuttar man bara lite, lite grann.. Men med pappa, :).. då jäklar säger det slurk och flaskan är slut..

Idag har vi haft en mysig dag Maya o jag.. Varit hos min pappa och ätit middag. Där träffade vi min syster och hennes familj. Trevligt.. Sen gick vi en lång promenad på stadens gator. Kollade in hur kråkorna mår, gick in i domkyrkan och tände ljus innan vi gick hem till hemmets trygga vrå..

Jag går omkring med massor tankar inom mig.. Det är som kroppen förbereder sig en del viktiga beslut. Jag har funderingar över livet och det som sker i vårat samhälle. De får väl rumla runt där inne i hjärnan ett tag, tankarna och känslorna, så jag får nån rätsida på dom.. Delar säkerligen av mig av dom då..

Nu ska jag meditera, stänga av alla ljud och sätta mig o tömma hjärna och själ på just alla tankar.. Finner harmoni och kraft i det.

En ny vecka har börjat. Imorgon är jag igång och arbetar igen. Det är mycket som händer i april, vi har många besök att göra Maya o jag, på habiliteringen och sjukhuset. Imorgon är det cpup-mätning, har ingen aning om vad det är, så jag berättar om det imorgon..

Sovgott!!

Påskafton!

Påskafton.. Den här helgen brukar jag vara o fiska. Förra året var vi i husvagnen Maya o jag.. Första natten var isande kall. Elementet gick sönder och på natten kröp termometern ner till -6 grader.. Jag hade Maya mot mitt bröst och över oss hade jag duntäcke och filtar. Hon sov som en stock med mina armar runt sig. På morgonen virade jag täcken runt henne och fixade välling, medan hon låg och log mot mig och sin favoritgroda som hängde från taket..

Alex och Oliver sov i tält ute på en ö, hade bestämt sig för att endast äta av det de fångade.. ha ha..
 och vi fick inte nån fisk den första dagen:)).. Så på kvällen var det två ganska sura pojkar Maya o jag hade med att göra. De sa inte nej när jag frågade om vi skulle åka till närmaste pizzeria..

Vi var där hela påsken och Maya hon hängde med i sin bärsele. I båten hade jag jag fixat med en sovplats, o där somna hon gott, med vågorna som kluckade mot skrovet.
Hon är inte stor, min prinsessa, men nu är hon för stor för att sitta i sin bärsele. Det är svårare att ta med henne ut i skog o mark. Men, jag ska köpa en bärryggsäck, och då tar jag med henne ut igen. Till sjön och på fiskeäventyr..

Att få barn innebär en enorm förändring av ens liv.
Däremot behöver man inte sluta eller begränsa sina intressen, man kan till stor del fortsätta livet som innan. Det krävs bara vilja och lite mer planering..
Att få ett barn med speciella behov, det innebär en förändring som bara vi föräldrar till dessa barn kan förstå. Men.. man kan ändock fortsätta med det liv man levt, det behövs bara en massa jävlar anamma, massor planering och så bra hjälpmedel som möjligt..

Men att komma iväg på fiske själv, få ta sina spö och åka i tidig morgontimma. Det går inte, då behövs det flera dagars planering med någon som kan ha Maya..
Jag saknar det.
 Tror att det är just den biten som är den allra "jobbigaste" med att vara ensamstående förälder..
Att aldrig kunna göra något oplanerat,  åka till nån kompis på kvällen för en fika eller bio..
Eller, som igår när jag kom hem, hade nattat fröken och satt mig tillrätta i soffan, då kom jag på att jag glömt köpa kaffe.  Inte kan jag då dra på skorna och gå till kvartersbutiken.. Jo, om jag väcker lilla damen, klär på henne och tar ut henne på ett spännande kvällsäventyr. Men, hmm.. då tror jag det ska vara viktigare än lite kaffe eller snus..
Så, imorse försmäktade jag utan kaffe i denna lägenhet..

Nu ringde min vän Lasse, yrkesfiskare på ostkusten, och berättade att isen fortfarande ligger tjock på många ställen. Nu har jag ju ändå ordnat med tillsyn för Maya, så iväg åker vi.. Frågan är vart??

Det berättar jag nog om imorgon:)..

sovgott.. O gilla läget... Livet är Underbart!! U.

Träning, bilbyte och påskkärringar..

Tunga knäböj på gymet idag.. en sisådär 120 kg på axlarna och så ner till sittande ställning o upp igen.. haha.. lite galen är man.. men det hjälper:).. Träningen får mig att må bra. Där i gymets källarlokal, det är som en flykt från verkligheten. Som drogerna en gång var. Skillnaden är att träningen får mig iform, jag är helt slut efter ett pass, men efter några timmar kommer belöningen och det spritter i kroppen.. Jag mår bra..

Min bil har varit på verkstad en längre tid, idag åkte jag och hämtade min kära Volvo.. Wow, vad skönt det var att kunna lasta in Mayas sulky i bagaget och slippa krångla in den i ett baksäte som jag gjort nu, när jag fått låna min kära mammas lilla Audi.. Ändock har jag en del bekymmer med bilen, och vet att det kommer än mer sådana med tiden.. så en ny bil måste jag köpa.. Det är orosmoment, men endast materiella sådana..

Var hos min syster en stund idag, och Maya somnade på mitt bröst och där fick hon sova.. Jag låg och såg en film med min systerdotter, en barnfilm, och jag höll ömt om Maya och kände en innerlig kärlek strömma genom kroppen.. En kärlek, sann o underbar..
När det var dags för den lilla sömntutan att vakna, för där på pappas bröst kan hon sova länge, började jag skratta åt filmen vi såg. Av mitt skratt vaknade hon och såg på mig med ett leende, det var ett perfekt uppvaknade, för hon fortsatte skratta genom hela eftermiddagen.. Matilda sminkade oss som påskkärringar:)

Visst är vi fina.. ha ha..

Lite galen måste man vara.. livet blir roligare då..

Nu ska jag se en film, en stund, klockan är mycket och min sömn är viktig.. så, snart ska jag in i drömmarnas land och där kan ju allt hända.. kanske drar jag iväg på en kvast och har lite kul med nån vacker häxa.. eller sagofé..

U.

Drömmar..

Det hände igen!! Jag fick gå in till min dotter och väcka henne, ha ha.. vilken underbar känsla, för inatt har hon sovit hela natten själv i sin säng!!

Däremot hade jag svårt att somna men det har jag alltid när det är fullmåne..

När jag väl somnade sisådär vid ett tiden, så tog mig drömmarna ut på en underbar tripp..

 Där jag med en magisk vän rodde på en spegelblank sjö, där fjällens kanter stupar rakt ner i sjön och mdnattsolens sken glittrar i vattnet.. Vi samtalade om något, vad har jag ingen aning om, vet bara att jag trivdes. Att jag kände frid i min själ och att jag njöt av stunden.. Av det vackra som omslöt mig..

Drömmar om natten förblir drömmar.. Dagdrömmar blir verklighet. Om man vill, om man ser till att göra något av ens liv..

Längtan i kroppen, den där pirrande känslan av vår.. Jag har verkligen längtat efter värmen och nu är den här. Då är det dags för att förverkliga de drömmar, den längtan jag haft under kalla vintermånader.

Jag har sparat ihop "avlastningstimmar", så på söndag far vi iväg till havet.. Jag, Alexander och hans, vår ständige fiskekamrat Oliver..

Det ska bli skönt att åter få blicka ut över öppet hav, få sitta i "mitt" vindskydd och laga god vildmarksmat:).. gå utmed stranden och se hur livet återvänder efter en lång bister vinter.

När jag hade väckt lillsnorp, så kom jag på att, oj.. tiden rann iväg och jag fick höja tempot lite för att hinna med bestyren med påklädning, vår obligatoriska träning och stretchning av hennes små armar o ben och så, vår mys stund.. Då vi kramas och ligger i soffan och pratar om det som idag ska ske.. I sista stund kom jag ihåg att det var skärtorsdag, så fram med skarf och från en prinsessa förvandlades min tjej till en påskkärring..

Syrran kom hit på eftermiddagen, för att ha Maya när jag hade tvättstugan. Jag packade smutstvätt och kånkade ner till källaren. Då, gott folk, kom jag på..

just f-n, det var igår jag hade tvättstugan:).. Det var bara att kånka upp de smutsiga kläderna igen. Hmm..

Tack syrran, för att du kom och vi hade ju en trevlig eftermiddag ändå..

Snart är det dags för sängen. Ikväll har jag suttit och skrivit och tecknat. Jag tror det håller på att bli nåt bra.. Något att för alltid minnas. Det gäller att ta till vara på livet och allt vackert som händer..

Sovgott.. U.