.. Söndagkväll..

Ibland måste man förnya sig..

o bara ligga o glo på tv.. ikväll ska jag se på "Solens Mat", o längta till Italien. Dit vill jag åka o äta god mat.. Parmesan, vitlök, pinjenötter, tryffel, pasta.. Mmm.. vad gott:).. Synd att jag inte kan avnjuta ett glas rött, men tror nog jag överlever det också, eller hur?

Jag har fått en del ideér i mitt huvud, ting jag vill skapa med mina händer.. O då är det ganska lurigt o skriva blogg samtidigt..

Nåt är det som får mig att må underbart bra.. Hmm.. undrar.. ?

O det jag ska skapa, går alldeles utmärkt att göra samtidigt som man just ser på tv.. för det formas i mina händer.. Jag känner..

Önskar Er en bra vecka.. Kram o må bra.. U.

Världens bästa farmor..

O min mamma..

Uha.. vad kallt det är ute. Jag fick möjlighet att ta en lång promenad, när min mamma kom hit idag.. O det kändes som kylan grep tag i mig, som den omslöt mig i ett järngrepp o försökte tränga in i mitt inre, i själen.. Men den lyckades inte..

Ett barns skratt, min prinsessas glittrande skratt.. värmer min själ.. Varsågoda, o njut..

Det är sånt här som gör att man orkar, när själen liksom blir påfylld av innerlig kärlek till det som livet ger..

Snart fyller hon två år, min pärla.. Lullanlullanlej.. Pappa älskar dig.. min fina, fina tjej..

Yes!!!

Man ska aldrig sluta kämpa för något man tror på!! Man ska inte ge upp.. för med en jävla massor anamma, o en del kunskap.. o människor som tror på en.. Blir allt bra till slut..

Det är med stolthet jag skriver detta..

På tisdag skriver jag på mina anställningspapper, jag är tillbaks i skolan, samma skola, men en annan klass.. WOW!! Jag lyckades.. Skolan anställer mig, dom tror på mig, dom vet vad jag har att ge..
Datum för min återgång är ännu inte satt , men det är ju endast en petitess i sammanhanget, eller hur?

En ny fas i mitt liv börjar, på flera sätt.. Nya spännande utmaningar.. Häftigt.. Undrar vart det kommer sluta? Fast jag tror inte mitt liv kommer sluta utvecklas först den dagen jag drar mitt sista andetag..

Jag har framtidsplaner. Jag har drömmar, och jag har kommit på ett sätt att nå dem. Jag har lärt känna en människa, jag har lärt känna mig själv!
Känner Du dig själv?

Att ta ansvar för ens egna liv och någonstans förstå varför man beter sig som man gör.. Att våga möta sina egna rädslor.

Jag har blivit väldigt berörd av det här som framkommit med polisen som utnyttjat flickor.
Jag blir förbannad.
Åter en man som utövar sin makt som vuxen. Åter en man som lamslår och med sitt beteende slår undan benen på oss som kämpar för att godhet ska segra..
När jag jobbade i skolan var jag mycket populär, och barnen ville kramas, tjejerna i klassen vill kramas.. O jag, vågade knappt röra vid dem, hur fel är inte det??
De är barn, som behöver vuxnas trygghet och kunskap.. Det är vi som gått före, det är vi som ska lära dom ta ansvar, omtanke, moral och att alla människor har samma värde. Oavsett kön, sexuell identitet, nationalitet, eller om vi är födda med ett handikapp..
Hur ska det gå till, om det ändå finns såna rötägg som utnyttjar o förgriper sig på barn och människor som befinner sig i en livs situation där de ej kan säga ..-Nej!

Ca 90% av alla övergrepp och misshandlar av kvinnor polisanmäls inte. Hur många män finns det där ute som skambelägger sina barn och sina kvinnor??
Vi män, som har vårat förstånd i harmoni, som kan känna ömhet och kärlek. som kan förmedla trygghet och ser kvinnan som en jämbördig människa, någonstans måste vi resa oss upp och säga ifrån!!
-Nu får det fan i mig vara nog..

Jag tänker inte bege mig in i diskussionen om vad dessa förövare ska ha för straff.. Däremot ska jag ha som mål att på mitt sätt, på något vis arbeta i förebyggande syfte..
Det är en moralisk fråga och en mänsklig rättighet.. att inte bli belagd med skam och det är ett barns rättighet att bara få vara barn.. O känna den kärlek vi föräldrar har att ge dem..

Nietzshe har skrivit.. 1. Vem är dålig? Den som vill skambelägga!
                                  2. Vad är humant? Att skydda någon från skam!
                                  3. Vad är kärnan i frigörelse? Att inte längre skämmas inför sig själv!!

Ingen smärta gör så ont som den smärta man gömmer undan i sin själ, den man inte vågar möta eller berätta om.. det lidandet är varaktigt och gnager sönder ens sinne.

Att stanna upp i livet. Att våga berätta och öppna sig, att erkänna för någon vad man bär på för hemligheter.. Så oändligt viktigt för att vi ska växa som människor och förstå, lära känna hos själva..

Finns ett talesätt som säger.. "Tala är silver, tiga är guld.." Så dumt, för guld är inte allt som glimmar!!

O livet här hemma på vår gata går vidare, i ungefär samma rutiner som varje dag. Rutiner är bra:).. men ganska trist.. ha ha..
Maya sover, jag lyssnar på musik och hade tänkt sätta mig vid ritbordet en stund, men känner en viss trötthet, så det blir nog en sjysst film, o ett glas nyponsoppa.

Om du behärskar det som varit, din historia, då är det lite enklare att behärska nuet och den framtid som ligger framför dig..

O ensam är inte stark.. Styrka är att ta hjälp!! Sovgott o kramas, livet blir mysigare då.. U.

.. Inte än..

Sitter vid ritbordet ikväll.. Tecknar o funderar på livets förgängligheter.
Trött, det har varit en tung dag, efter en ganska vaken natt. Hon, den lilla prinsessan har fått den knasiga vanan att vakna vid sisådär 4 på morgonen. Men, både hon o jag somnar om. Imorse vaknade vi långt efter 8, och då blir det lite stressat:).. O rutinerna bryts för både Maya o mig.

Min hjärna arbetar för högtryck, min själ och min livsfilosofi fördjupas. Det är nåt på gång, i livet.. Det är något som vill komma ut.. En tanke, mina funderingar..

Det handlar om respekt. Det handlar om godhet och den viktiga omtanken för människors liv. Det handlar om min besvikelse över att det finns så mycket ondska och att människor kan, att de utnyttjar sin position som vuxen, och skambelägger andra människor..

Mina tankar.. måste få mogna i lugn o ro..

Grattis Syrran!!! Trevligt o vara hos er en stund idag. Men, jag undrar, om inte min lilla fröken fick en del av din goda kladdkaka ändå.. I pappas frånvaro:)?

Nu ska jag återgå till ritblocket..

Må bra, trivs och ta hand om varandra.. Kramas!! Det är nice.. U.

En onsdag i januari..

Tomt på tankar ikväll.. eller rättare sagt.. alldeles för många tankar i skallen.. så jag vet inte riktigt hur jag ska reda upp dem.

Hade en tuff förmiddag, en trött och seg sådan.. men tvingade ner mig själv i underjorden där mitt gym ligger och körde ett stenhårt pass.
Det gav mig energi.. o sedan flöt dagen på.. Jag visslade fram..

Imorgon ska jag stanna upp, och se mig omkring.. O samla mina tankar, för att dela med mig dom..

Att ge av sig själv.. För man behåller det man har, genom att ge bort det..

Vi mår utmärkt här i staden.. Fast imorgon är vi nog insnöade.. Nu ska jag lägga mig på min nyinköpta spikmatta, får vi se om det är en höjdare.. eller bara vasst.. sen ska jag släcka ner, och meditera..

Sov gott..

??

Varför har meteorologer alltid rätt prognos på vintern?? På sommaren hör man, ofta, -Jaja.. dom där vädergubbarna har aldrig rätt.. man kan inte lita på dom.. Men, på vintern.. Absolut knäpptyst.. om väder o vind, om prognoser o sånt..

Här verkligen yr snön utanför fönstret.. Kör lugnt, Ni som ska ut o resa!!

Mår bra, denna onsdag, och tänker låta det bli en underbar dag.. Jag ska le o skratta åt det som sker i mitt liv. Fast det inte alltid är så kul..

Under täcket, med popcorn o film, där borde man vara idag.. men det får vi ta en annan dag.. Kram.. U.

Pappa disträ o den lilla bajsmaskinen..

Brr.. minus 12. Fram med underställ, o fleeceställ.. På med kläderna, o så när allt väl är på.. förutom overall..  den välbekanta lukten av bajs..
Av med kläder och byta blöja..

Full fart idag.. Jag har varit på höga höjder.. mer förtäljer jag icke om det..

Dagis, på med alla kläder igen. O så ner på stan, för o inhandla fisk och ingredienser till god sås. En gnällig liten fröken.. som det osade om.. Bajs..

Hem, av med kläder, o på med nya.. Maya satt i sin stol medans jag plockade med papper och fixade.. men denna bajslukt ville inte riktigt försvinna.

-Har du bajsat igen?? frågade jag den lilla förnöjda fröken..
O fick ett stort smile till svar.. Ur stol, o av med kläder.. fram med nya medan den lilla fick ligga
naken fis.. Blöja o  nya byxor o tröja på..

Matlagning, panerad torsk, potatis, sparris o örtsås..

Och bajsdoft.. Igen!! så, när maten var klar, blev det åter blöjbyte, o Maya skrattade.. o tyckte livet var skitkul..

Oj, vad hon äter.. men det är klart.. om det kommer ut så måste det komma in  nytt..

Jag skäms idag.. lite iaf:).. En disträ pappa glömde helt enkelt att hämta Mayas ståskal.. fy skäms.. När jag kom till hab hade dom stängt.. så utlovade bilder får ni vänta på...

Kände en viss stress o var orkeslös innan jag skulle hämta Maya på dagis idag. Men så ringde en vän, underbar, o hon fick mig på nya tankar.. Gav mig förnyad kraft..

Så Maya o jag har haft en sån där eftermiddag o kväll man får, när glädjen smittar sinnet.. Efter maten och alla blöjbyten låg vi ute i ateljén, på den gosiga mattan o busade.
Maya skrattade och pappa skrattade. Det är dom minnena jag tar fram då livet känns jobbigt..
Det är såna stunder, man får komma ihåg nätter då hon vaknar och är otröstligt ledsen och jag är tröttare än tröttast..

Mår bra.. vi mår bra.. Skitbra!!

En längtan har flyttat in i min själ..

SovGott.. U.

En tår..

Ibland, gott folk, önskar jag att vi var två om Maya.. Att det fanns nån mer här, som kunde hjälpa till med henne och de vardagliga sysslorna.. Men så är det inte, och jag får liksom gilla läget.

Inatt, tyckte hon inte att det var kul o sova, o ville nog mest av allt gå upp och leka med havregryn eller nåt annat som är roligt att pilla med:).. Men hennes pappa, sa bestämt ifrån..
Vi var uppe en stund och tittade ut genom fönstret, undrade var månen var? Jag berättade att alla kråkor sov, o att alla hennes kompisar på dagis sov.. Ja, troligen sov till och med farmor..
Kröp ner under täcket igen, la henne på mitt bröst, o klappa hennes rygg.. vaggade som jag gjort så många gånger, o till sist, tricket som nästan alltid får henne till ro.. mitt skägg, gnuggandes i hennes hår.. Det ni, mammor, klarar ni inte.. ha ha..

Sova, eller att somna, eller att snooza kan vara det underbaraste som finns, hmm.. o när jag låg där inatt, under det varma täcket, i min sköna säng.. tänkte jag.. men unge, varför kan inte du med känna hur skönt det är.. att sova..
Sisådär vid 5 tiden somnade hon om, o pappa med..
Väckarklockan ringde halv 7.. pust.. o då, testade jag lite, hur det är att snooza.. o yes.. det är underbart.

Kaffe, gröt, välling.. en stund med nappen, o kel o lek med pappa.. Innan kläder ska på, ni vet, det är ett o annat plagg.. Body, strumpbyxor, strumpor, byxor små, tröja.. fleeceställ, overall.. skor o mössa sen iväg.. Nerför trapp med unge på armen, och väska på andra.. In i bil, skrapa ruta, starta gammal bil..

7.55, klev vi in på habiliteringen och möttes där av vår sjukgymnast..
Maya fick prova sitt nya ståskal.. "Hip" heter det.. o det passade perfekt!! Maya njöt från första stund, inga som helst sura miner!! Det kommer bli en höjdare..
Sen visade Maya att hon kan peka på sin egna näsa och att hon visst vet vart klockan är, o vart förnstret är, o var lilla handen och foten är.. Såklart..
Pappa o jag äter massor fisk.. så vi är kloka.. men pappa är lite knasig ibland..

Jag trivs med mitt "habteam", o började prata med sjukgymnast och arbetsterapuet att jag tycker vi ska börja med bliss, eller annan kommunikations träning.. iaf, börja, så jag och dagis personal får lära oss hur vi ska träna Maya på bästa sätt!
Då får jag reda på att logopeden i teamet har tjänstledigt, och att landstinget i östergötland inte kommer tillsätta någon annan..
Vem blir drabbad?? Jo, våra barn!! Våra barn som ändock är så utsatta och verkligen behöver den här hjälpen!! Jag blir så förbannad.. Jo, faktiskt, jag kan bli det och då är det inte så roligt längre.. då kan Uffe flytta berg..
Ska självfallet se till att vi så snart som möjligt kommer igång med kommunikationträning, för Maya är en smart liten fröken.. O behöver få träna, hon behöver få kämpa, för sitt välmående och sin utveckling..

Imorgon lovar jag er bilder på Maya ståendes.. Det är en stolt pappa som skriver .. över min dotter, men även över mig själv.. som fixar det här.. det är också en ledsen pappa som skriver..

Tröttheten är påtaglig, och mina tårar rinner ikväll.. Känner mig ledsen och nere. Det är ensamheten och vanmakten som knackar på.. Det är alla ting o krav som pockar på min uppmärksamhet.. De krav jag har som människa, som privatperson. Att "kämpa" med mitt egna liv, samtidigt som jag måste finnas till för Maya och Alex.. Men, tårarna är viktiga! Lika viktiga som min förmåga att säga till, att be om hjälp.
Jag ringde psykologen på habiliteringen idag, för jag känner att jag behöver det nu. Ett, eller ett par samtal, för att orka, för att få prata av mig av min sorg.

Att vara stark är att ta hjälp när man behöver den..

Samtidigt som tårarna finns och mitt sinne är ledset.. Mår jag så förbannat bra!! Det är nice.. Thats Life of U..

Nu ska jag lägga mig, för sömn är nog den bästa medicinen för en ledsen pappa..

Kramas, o le, fast er tår väter er kind.. finns det alltid en glädje, ett ljus i mörkret.. glöm inte det..

SovGott.. det ska jag..

Lite om ditt o datt..

.. Då livet känns som det stagnerat.. då man inte känner att man utvecklas längre.. kan det vara så.. att det är ens inre, sinnet, som förbereder sig för nästa fas i livet..
men då gäller det att man har ett öppet sinne, och inte fastnar i det livet man lever.. Att utveckla sig som människa..
För mig skulle det aldrig funka, att dag efter dag, åka till samma arbetsplats.. Göra samma sak varje dag.. Att arbeta med ting som inte har känslor..
Jag behöver, utmaningar..

Jag motsäger mig själv, när jag säger att jag inte kan åka till samma arbetsplats.. :).. det skulle jag självklart kunna göra.. men det måste finnas en plan.. en framtid där jag kan utveckla mig som man och människa..
Det är viktigare att mitt själsliv berikas och fylls på, än mitt lönekuvert och bankkonto..

Pengar är viktigt, ja.. Om man däremot har levt ett liv utan pengar.. då lär man sig att bli uppfinningsrik.. man överlever och man njuter så oändligt mycket mer av det som ges, av det man gör..

Tänk, att få gå utmed havet.. Se solen gå upp i öster, fylla dagen med ljus.. Höra vågor som kluckar mot stranden, sitta och se över det mäktiga vattnet och känna sin begränsning.. Att det finns något som är större än mig själv.. en kraft som jag aldrig kan rå på..

Hjärnan är snurrig ikväll. Har massor med känslor och tankar inom mig. Som vill ut.. men dom är inte mogna än, att uttalas..

Imorgonbitti ska vi till habiliteringen och Maya ska få sitt "ståskal".. På eftermiddagen ska vi till habiliteringen på drop-in träning.. 15-16.30.. Varje måndag fram till slutet av mars. Det är mitt ansvar att ge min dotter, all träning och all tid i världen för att hon ska utvecklas och få den chansen jag kan ge henne att leva det liv hon är värd..
Så börjar badet på onsdag, det ser jag fram emot. Maya med, för när jag säger att det är bad snart, skiner hon upp och sprattlar, som hon gör när hon blir glad.. den lilla underbara..

Alex, min lilla son.. ha ha.. är på ett riktigt jäkla uselt humör idag.. pust.. bäst att bara låta honom vara.. men, wow.. Jag undrar vad det är?? Troligen en frontalkrock av en massor hormoner..

När jag var liten pojk, kom det två unga män gåendes på grusvägen upp mot vår sommarstuga.. Jag fick se dem och sprang till mamma, vilt skrikandes;
-Mamma, mamma.. Det kommer två hormoner.. Ha ha..
Hade hört att det var två snubbar som gick omkring i området och förtäljde om bibeln.. men jag hade inte riktigt snappat att det var mormoner..

Ser vädret och det är knappast någon vår i sikte..

Så, om du tycker livet är lite enformigt o trist.. är det kanske bara en start på något nytt underbart som sker i ditt liv.. Öppna ditt sinne.. O våga pröva något nytt.. Hoppa!! Livets stigar är förunderliga.. O väldigt vackra, bara man ser sig om..

U.

23/1..

Lördag.. Dagisfritt för prinsessan.. O full fart här hemma.. Som ni vet vid det här laget har vi våra morgonrutiner och det är inte olikt på lördagar.

Idag städade vi, istället för dagis, Maya tycker dagis är roligare.. ha ha..

Världens bästa farmor, brukar hälla upp havregryn på Mayas bord som hon har till sin stol. Det gör jag med, Maya älskar det.. Och det är en bra träning för hennes små händer, o fin motoriken.. men, det blir ganska mycket havregryn på golvet. Tur att det finns dammsugare!!

Fick en kommentar, att min Maya ser stor o mogen ut.. Hon väger ca 8 kilo och har 84 i storlek.. så hon är inte jättestor.. men hon växer och gör framsteg varje dag.. Det glädjer en pappa!!

Däremot, är det ganska jobbigt nu.. Att vara ensam förälder... Det vore nice med en sovmorgon.. O kanske en kaffe på sängen:)..

Min hjärna går på högtryck.. Många funderingar om livet och det som sker.
Tid, är en intressant företeelse.. Just nu tycker jag tiden kryper fram.. Tar aldrig januari slut?? O vintern, har verkligen greppat tag i naturen och håller mitt humör o mående på prov. Testar mig och mitt tålamod!! Men, idag tänkte jag på det, och det är faktiskt ljust fram till ca 16.30.. Ljuset börjar segra, över mörkret..

Håller på med en serie bilder, teckningar, som heter just.. "När ljus möter skugga.." .. en utställning av mina verk.. kommer att bli av, men när är en annan fråga.. Denna förunderliga tid.. igen..

Inatt, var jag och en vän ute o fiskade. Vi satt i en båt, jag rodde, vi gled fram över spegelblank vattenyta. Tystnad rådde, vi såg på varandra o njöt..

O vaknade av små fötter som ettrigt sparkade på min rygg. Hmm.. o vad jag ville vara kvar i drömmen..

Men.. thats life.. Life of U..

Nu kom Alex hem och jag ska in o kolla hans status och mående. Känna om jag känner doften av öl. Men, vad ska jag göra åt det, om han druckit några pilsner?? Han är ju här.. O inte var han som jag oftast var i hans ålder.. Knölfull:)..

Ett tryggt hem, är barnens bästa skola..

Kramar till Er.. O tack för alla fina kommentarer, kul att ni gillar att läsa om min och mina barns vardag..

Rekommenderar er att läsa, http://enlitenlilja.blogspot.com/, idag är det ett helt UNDERBART inlägg om kärlek!! Läs o le..

SovGott..

Plan B..

Jo.. Igår var jag på AF igen. Dagen började riktigt uselt, eftersom Maya hade haft en sån där vaken natt, således även jag. Men, vi somnade gott vid 5 tiden på morgonen och väcktes 08.15 av Alex.. ha ha..
Det var en ny upplevelse. Torsdagar har jag en tid o passa klockan 9, så det blev lite panik.
Med tiden har jag iaf lärt mig, att det liksom inte är nån idé att stressa, man är ju redan försenad, så det är bättre och ringa o säga;
-Du, jag har försovit mig.. så jag kommer några minuter försent..
Jag kom 5 min försent.. ha ha.. Under de här två åren med Maya har jag lärt mig att göra mer än två saker samtidigt.. Män kan oxå:)..

Klockan 11 var mötet på dagis. Klockan 10.40 ringde dagis och sa;
-Uffe, Maya har fått massor röda utslag över ansiktet, kinderna o hakan och hennes händer o underarmar är flammande röda..
Då!! Önskade jag verkligen jag hade någon att ringa, att jag inte var ensam..
-Jag har ett viktigt möte nu, och kommer o hämtar Maya så fort jag kan, sa jag..

Som jag skrev igår, fick jag inga positiva svar från handläggaren, vilket förövrigt är min femte sådan på ungefär lika många månader..
Jag har förvisso inte gett upp!! Positiva tankar.. så blir det så..
Alltså, jag kommer rapportera mer om min framtid på arbetsmarknaden,,

Åkte och hämtade min lilla prinsessa, och hon var verkligen röd, blossande röd.. Min flamma..
Tyckte det var lika bra o åka till vårdcentralen, men dom konstatera endast.. som jag misstänkte..
Reaktion på något hon ätit..

Under min avlastningstid som jag hade på eftermiddagen.
Åkte jag ner på stan och tog en lång promenad.. Försökte få bort den ilska jag kände inför AF, som faktiskt på grund av sin otroliga inkompetens har dribblat bort mina chanser att få tillbaka det jobbet jag hade.. framför allt deras oförmåga att enskilt ta snabba beslut och deras oförmåga att samtala inbördes.
Jag kom fram till, att det är ingen idé att vara arg. Det kommer jag ingen vart med, och det tar bara en massor energi från mig..
Så, vad gör man då? När plan A inte går i lås? Jo, man börjar fundera ut plan B..

Har kommit till insikt, att jag inte kommer bli lyckligare av materiella ting.. Jag kommer inte bli en bättre människa med massor pengar.. Jag kan aldrig köpa lycka och trygghet för dessa..
Lycka och trygghet, får jag om jag fortsätter att just vara mig själv. När kärleken till livet och de som finns däri, när den är det primära. När inte längtan efter rikedom finns, när jag inser att jag är bra som jag är.. Då kommer också godheten in i mitt hjärta.

Känner mig på ett strålande humör! Livet leker.. visserligen gillar jag inte den här årstiden - det får räcka nu:)! med snö o kyla.. Men, mitt förstånd säger..
-Uffe, det kan du ändå inte ändra på..

Så.. det får väl gå ett tag till..

Maya fyller 2 år snart. Och jag har en dröm, att få bjuda hit cp prinsar och cp prinsessor (och deras mammor, kanske) och ha ett sjudundrandes barnkalas.. med fiskdamm, lekar och glass i stora lass..

Det är de svåra perioderna i livet, motgångarna som får mig att resa mig och gå vidare.. DE är min läromästare..

O, det händer en del annat i Uffes liv.. trevliga, förunderliga ting.. men en del, måste jag ju hålla för mig själv.. eller? Lovar Er, jag kommer skriva om det med.. en vacker dag i april.. kanske.. ha ha..

Önskar alla, en fin helg.. O var nära varandra.. le.. Kom ihåg.. Livet är en fest..

SovGott

U.

AF vs Uffe del II...

Som att få en rak höger på käften.. Så kändes mitt besök på AF idag.

Maya är ledsen ikväll. Skriver mer imorgon.

This is my life..

o jag njuter av det.. ändå..

Mötte en kille idag, som fått en hjärnskada efter att han genomgått en hjärtoperation.. Vi pratade med varandra i kön på ICA..

Livet är en fest, sa han.. O skrattade..

Man måste gilla läget..

fortsättning följer.. O, ni.. min systerdotter, Matilda 9 år, har en blogg.. Läs den!! Man lär sig nya ting då, o ler..
http://enlitenlilja.blogspot.com/

SovGott..

U.

En vanlig onsdag...

Vaknade innan min lilla prinsessa imorse.. O smög upp i den mörka morgonen, bryggde mitt kaffe och tände stearinljus.
Plockade iordning lite bland saker o ting. Så, hör man hur hon vaknar till, då låter jag henne vara en liten stund till, innan jag smyger in till henne och lägger mig där igen.
Då, får jag det underbaraste leende man kan tänka sig, och hon sprattlar av glädje.. Det är ett ögonblick, dessa mornar jag aldrig kommer glömma. De kommer alltid finnas därinne, djupt i hjärtat.. samlade bland de fina minnena..

Så.. går vi upp.. o Maya säger..
-Oohh..
När hon ser de tända ljusen, dom kan hon ligga o beundra länge..
Medans hon gör det, fixar jag vällingen och häller upp dagens första kopp kaffe. Den som jagar iväg den sista tröttheten från nattens sömn..
Sen kryper vi ihop under filten, och Maya får sin välling.. vi sitter där och småpratar.. Hennes lilla hand.. klappar min skäggiga kind och drar mig i håret.
-Älskar dig.. lilla Maya.. O klappar hennes lena kind, med min stora hand.. Berättar om den lilla nyckelpigan Rut.. O hennes bästa kompis bofinken Bosse.. O deras äventyr..
Hennes ögon tindrar och hon lyssnar intensivt.. Det är som dom säger.. ungefär så här..
-Pappa, vad mysigt vi har det.. :)..

Sen, mina vänner, är det dags för teknikens under.. O påklädning..!!
Den är inget kul.. Men man får inte vara dum, liksom.
Så jag har kommit på att, för det första.. Ta det lugnt..!
Ett klädesplagg i taget.. Lite bus och lite träning.. Armar som stretchar, tittut lekar med ansikte och händer.
-Var är handen:)?..
O så, tack Beppe Wolgers!! Vi kollar Dunderklumpen medan vi klär på oss, det blir så, så mycket roligare..

Den här veckan är det Alex vecka.. Thats Nice!! Knackar på hans dörr och tittar försiktigt in o frågar:
-När börjar du idag..
-Öhhh.. vadå.. klockan är ju bara 7..
-Nej, Alex, klockan är snart 8..
Undrar om han ställer om sin klocka så han liksom tror att han faktiskt har en timme till o sova på..??

Men, precis som med Maya låter jag honom ha sina morgonrutiner, så att hans dag ska börja lika bra som min o Mayas gör..

Det är morgonens beslut och ens tankar som bestämmer dagens mående.. Positiva tankar o förståelse, respekt för att vi är olika, gör att själen trivs..

Igår var jag och handlade fisk, på stadens fiskaffär.. Vi äter ofta fisk.. O jag har under några år varit fiskhandlare.
I fiskaffären arbetar "tant Marie", vi var arbetskompisar en gång i tiden.
Hon är världens snällaste och alltid glad. Alltid givmild och tar sig tid med sina medmänniskor.
Igår, rann hennes tårar utmed kinderna.. Hon var så ledsen, hon var inte lycklig och hade en massa bekymmer i livet.. Ändå, i sin sorg, brydde hon sig om mig, och glömde inte att säga:
-Jag tycker så mycket om dig, Uffe.. o lilla Maya..

Idag gick jag in till tant marie och gav henne en blomma jag köpt..
Att göra goda gärningar.. Att bry sig om varandra, är så oändligt viktigt i dagens samhälle..
Att glädja någon, om det så bara är för en liten kort stund.. Att visa att godhet finns.. Det kan hjälpa.. Det hjälper.. I det djupaste mörker, finns ofta en strimla ljus.. Av hopp o kärlek..

Nu ska jag in och umgås med min son en stund. Innan det är dags för sömnen och drömma mina drömmar.. Om värmade vårsol..

Sovgott.. U.

Du finns o Du behövs i mitt liv..

Det blev en orolig förmiddag idag.. men ett sms hjälpte mig med den oron.. Det är skönt när en annan människa med sina ord kan hjälpa..

Var inne på den förnämliga butiken LÄTTSAM, för att säga;
-Hej..
Vårat samtal kom in på sånt som berör mig och jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken, men en kram hjälpte mig.. Det är skönt när en annan människa förstår..

Vi mår utmärkt här i familjen Lindahl.. men nu är jag trött och hjärnan känns lite som trögflytande kola..

Jag bestämde mig för en sak idag. Tog ett beslut. Det är mitt ansvar, att sköta om mitt liv.. För min egen skull men också mot dom som älskar mig.. Det är skönt när man har förmågan att hjälpa sig själv.. Räta på ryggen o gå med stolthet och tänka.. Du fixar det här.. Nu.. Jäklar anamma..

En liten vacker fågel sjunger i mitt bröst.. den fyller mig med värme och ljus.. jag tror det är en hon.. Den lilla fågeln..

Har ni märkt att ljuset håller på att vinna över mörkret? Då, är det inte långt kvar tills värmen tinar upp frusna vatten och naturen föds igen..

Det är en underbar tid vi går tillmötes, och dit ska även mina steg på livets stig föra mig.. till en ljus, underbar tid.. med nya upptäckter och nya äventyr..

Sovgott.. O, kom ihåg att försök ge av dig själv.. Om du känner dig låg och tråkig.. Ge lite.. Om du känner styrka och kraft.. Ge mer.. Kram.. U.

Arbetsförmedlingen VS Uffe..

-Oh, vad häftig han var!!
Det var en av kommentarerna jag hörde inifrån klassrummet, när jag gick därifrån.. Den allra första dagen på det arbetet jag skrev om i ett inlägg för några dagar sedan.. ..
Vad häftig han var:)..

Jag skapade ett förtroende gentemot eleverna, jag lyssnade på dom och jag fanns för dem när de behövde min hjälp.
Min arbetsuppgift blev, med tiden (jag hann arbeta på skolan ca 2 månader) att ta hand om de eleverna som inte riktigt hängde med på lektionerna, den ordinarie läraren hade större delen av klassen och jag hade de som inte kunde koncentrera sig ordentligt..
Så borde alla klasser ha det. Så borde alla elever få ha det.. För alla kan..
 Bara man ger dem tid och förtroende, och skapar en "Jag Kan" och "Jag är BRA" känsla hos barnen.
Jag fick även ha alla bildlektioner, vilket blev en succé.. Jag delade helt enkelt upp klassen, och de som gillade att måla och teckna gjorde det.. De som inte gillade det, fick gå ut och fotografera.. Också det en form av konst.

Jag trivdes, eleverna trivdes med mig.. Så, när jag blev tvungen att vara hemma med lilla Maya,  åkte jag ändå till skolan en eller ett par dagar i veckan. Hade med Maya och hon hängde på min mage, i bärselen.. För mig var arbetet i skolan en vändpunkt i livet..

Jag var anställd på lönebidrag, halvtid, meningen var att det med tiden skulle utvecklas till en heltid och jag skulle samtidigt utbilda mig.

Min situation, är idag ungefär den samma som då, för ca två år sedan.. Skolan har sagt JA, de vill jättegärna ha mig tillbaka, men på de promiser som då gällde.. alltså lönebidrag för att sedan utveckla det till en fast anställning..

Men, nu krånglar AF.. O Lkpgs kommun.. Varför ska jag som människa behöva kämpa så, för att få en halvtidstjänst, en tjänst som jag och skolan vet att jag är mer än lämpad för??
Ibland tycker jag att jag har nog med att jag kämpar med Maya. Att jag ser till att hennes liv ska och är så bra som det kan bli..
På torsdag har jag tid på AF igen och jag hoppas att de tar sitt förnuft tillfånga, och ser till att hjälpa och inte stjälpa.

Hade avlastning ett par timmar idag.

Tog en lång promenad, i min ensamhet.. lät tankarna fara iväg, dagdrömde om vår, om ljusa sommarnätter med nattbad och värmeljus på en brygga.. I skogen, vid en skogssjö.. Sitta och filosofera om livets pussel, medan dimmorna dansar över spegelblank vattenyta..

Jag drömde mig bort, till havet.. Till stunder med flugspöt i min hand och havsöringsfiske, där ensamheten blir en vän och endast tystnaden hörs..

Då!! Bryts plötsligt mina dagdrömmar av ljud från springande fötter och nån som skrek..

-UFFE, UFFE!!!

En av de elever jag hade hand om från klassen, kom farandes mot mig och kastade sig i min famn..

Hans ögon lyste, och leendet han gav var det ärligaste man kan få..

Han var en av de killarna, som hade det så jobbigt i skolan, och han och jag satt många gånger och tragglade med matte och engelska.. Och med min hjälp, fixade han det här med skolan, och han går idag på hockeygymnasie..

Vi pratade en stund och jag lovade att jag ska komma och kolla på en av hans hockeyträningar.

Jag gick vidare, på stadens gator. Och fick ytterligare en gång höra mitt namn..

-Uffe.. Uffe!!

Den här gången var det två tjejer som också gick i den klassen jag arbetade, men de hade det ganska lätt för sig i skolan, men tyckte om mina bildlektioner. Vi stod och pratade en stund och så sa dom..

-Vi saknar dig Uffe.. Kan inte du börja på skolan där vi går nu. Då skulle det bli kul och gå i skolan igen..

Jag funderar på om jag skulle ta med dom här barnen till Af på torsdag.. För att få dom där, att förstå..

Att, visst har jag drillat bort många år i ett missbruk, men idag är jag en resurs som kan hjälpa människor till att få en lite bättre vardag..

Jag är helt slutkörd, jag orkar snart inte kämpa mer.. Men, jävlar anamma.. Det ska gå den här gången med.. På torsdag ska jag säga vad jag tycker och tänker..

Nu pockar prinsessan på min uppmärksamhet.. O snart är sonen här.. Livet fortsätter.. tick tack tick tack.. O det är underbart..

.. Vänskap..

Idag.. har jag verkligen njutit av min dag.. Och igår.. O inatt..

Jag har varit barnledig!! Maya har tillbringat sin lördag och söndag hos min syster. Där trivs hon verkligen, min prinsessa.. Med syrran och hennes man, Mats och deras barn Marcus o Matilda. Min lilla Maya, hade somnat redan vid 20 tiden, och sussat o sovit gott till 22.. Sen tyckte hon att det inte var kul att sova mer:).. ha ha.. O somnat kl 03.. Bra gjort, Maya..!! O hålla familjen Lilja lite sysselsatta.
Jag ringde syrran imorse, eller på förmiddagen, men ingen svarade, och det satte förstås fart på pappan i mig..
Hade det hänt nåt? Var var dom? Ute på promenad? Hos min mamma, världens bästa farmor.. Men icke..
Så, kom ett sms kl 10, där det stod..
"Lilla Skrutt vaknade NU!"
Prata om rutin byte..

Själv har jag verkligen njutit av min tid.. Haft en vän här.. en själsvän.. våra samtal om livet och barnen, är så givande.. De betyder något. Orden som sägs, meningarna och samtalen har ett syfte.. De berikar..

Det är skönt, man får ett lugn i sig och själen läker. Man känner när det är vänskap då man kan öppna sitt hjärta och lämna ut sig själv, att berätta om ens sorg och om ens liv utan att bli dömd och bedömd..

Vänskap kan aldrig, aldrig köpas för pengar.. Vänskap bygger på ärlighet och ett förtroende.. Ett outalat förtroende för varandras liv.. Respekt och givande.

Jag var och hämtade Maya mitt på dagen, sen var vi på Ikea och köpte en del viktiga ingredienser till mitt hem:).. O Maya, charmade, skrattade och njöt av att inte behöva vara bara med pappa..

Avlastning, några timmar, vilket jag och vännen tillbringade med en lång promenad i den bistra blåsten.. Så, en god middag på restaurang, innan det var dags och gå hem.

Nu sover prinsessan, gott i min säng.. Jag sitter här lite förnöjd, och välmående.. Och ska fortsätta mina samtal, våra samtal om livets förgängligheter..

SovGott.. O var rädda om era vänner, de är så viktiga i våra liv.. U.

Hjärnsläpp..

Pust..
Idag släppte kylan taget om moder jord.. O vips, så kände man av konsekvenserna.. Det var nästintill omöjligt o köra sulkyn i snön som tinade o blev modd.. Men jag njöt.. för kyla o massor minusgrader är liksom inte min modell..

Jag gillar vår..

Däremot ska jag ringa hyresvärden o säga till om att torktumlaren i huset tvättstuga  snarast byts ut..

Den gillar jag inte.. för den fungerar inte..

Ikväll vill inte Maya att pappa ska göra nåt annat än o låta henne sova hos mig.. på mig.. o helst ska jag gnugga min skäggiga haka på hennes huvud.. o sjunga blinka lilla...

Hur orkar hon.. lyssna på mig.. kväll efter kväll.. Ha ha.. men hon verkar trivas fint.. så, nu sitter jag här, en fredagkväll.. med en prinsessa på bröstet o min laptop på knäna.. För att en liten stund.. bege mig in i bloggen.. Skriva om min dag..

Men.. vi struntar i det.. O smyger in i sängen istället, tror jag.. Läser en bra bok..

Imorgon är ju en ny dag.. en spännande sådan.. Det kommer bli en underbar helg.. Jag känner det på mig..

Förresten, det var inte bara jag som var glad att kylan var borta.. fåglarna sjöng för mig idag.. det är Nice!!

Sovgott.. Dröm, vackra drömmar.. U.

 Maya i ateljén..

Idag har det bara varit en vanlig torsdag.. Inte mycket mer att rapportera:)

Förutom att syrran o hennes Marcus var här.. Tack för hjälpen..

O så har jag kommit på att det är skönt o ha mössa på sig.. Den håller liksom kvar

alla tankar därinne i hjärnkontoret..

O man kan inte tycka om alla man möter.. en del har förbrukat ens förtroende..

O januari har fått sitt namn efter guden Janus.. Roms skyddsgud..

Han öppnar o stänger himlavalvets dörr.. O avbildas med två ansikten..

Ett som ser mot det förgångna och ett som ser in i framtiden..

Man lär sig av misstagen.. förhoppningsvis..

The beuty and the beast..

Men innerst inne är jag ganska snäll..

Sovgott..

.. vänskap, tipptripp o en del godis..

Sömnen är inte den bästa.. den senaste tiden.. eller sisådär de senaste 700 nätterna, ha ha..
Men, jag har hittat en rutin nu, som gör mornarna bra, som både Maya o jag trivs med.
När jag vaknar till, av att hon rör sig, o börjar vakna, så smyger jag upp med täcke o kudde under armen. Brygger mitt kaffe och häller upp hennes välling.. för jag har kommit på, att Maya är morgontrött, och måste få vakna till i hennes takt för att hennes dag ska börja så bra som möjligt..
Hon har helt enket, som sin bror, ett jäkla morgonhumör:)..

Vintern är magisk, träden är som tagna ur en saga.. wow.. ändock längtar jag tills man slipper det här med påklädning. Det är ju en hiskligt massa som ska på, o när man har en busig liten tjej som absolut inte vill ligga still, o armar som blir stela som pinnar. Det, mina vänner, prövar tålamod..
Kräver tålamod..

En av mina absolut bästa vänner kom hit idag. Vi gjorde en tripp till tippen, med en del som skulle körts dit för flera veckor sen.. Skönt när det äntligen blir av..

Hade avlastning 2 timmar idag. Det är inte mycket, man hinner liksom inte koppla ner kroppen och man stressar mest runt. Var på stan och skulle köpa en vacker anteckningsbok till en nyfunnen vän. Men dom var slut, dom jag hade tänkt mig, så typiskt.
Gick o spelade några kronor på travet, och blev akut godissugen!! Hmm.. godis är gott.. köpte en liten påse som jag smaskade i mig i ett nafs, och mådde sen skitdåligt:).. Hmm.. godis är gott, men väldligt onyttigt..

Kom hem till en prinsessa som låg på golvet och fullständigt skrek av lycka o glädje.. Vilket underbart humör.. vilken underbar prinsessa jag har, .. O så, igen, kröp hon. Inte långt, men en liten bit.. O det är de små framstegen man måste glädjas åt..

Fick en kommentar på mitt inlägg från igår. Fick flera sådana, men just ett blev jag väldigt berörd av!! Det fick mig att inse att man aldrig är ensam, hur ensam man än känner sig..
Det ska jag ta till mig i mitt hjärta och ta fram, nästa gång jag känner mig ensammast i världen.

O, ibland undrar jag vad jag håller på med! Lämnar ut mitt liv så kapitalt som jag gör.. Men.. man kan bara behålla det man har, genom att ge bort det.. Mitt hjärta är fyllt av ödmjukhet inför detta.. Och den senaste tiden, har jag känt en djup glädje. Sorgen att ha ett funktionshindrat barn, övergår mer o mer i glädje och lycka.. För Maya är ju Maya..

 Till sist.. en vän finns i mitt liv.. som uppfyller alla de kriterier en vän ska.. En vän, som man kan lita på, som man tryggt kan dela sin vardag med, utan att bli bedömd, utan att ha ett skal.. En vän.. det bästa man kan ha..

Så.. nu ska vi sova.. o drömma drömmar.. om nattliga sommarbad.. fåglars kvitter.. kräftfiske och fullmånens sken som glittrar på spegelblankt vatten.. Kram:)

Moralfilosofi..

1/2 2008.

Kände en oro och en påtaglig nervositet när jag vaknade. Som vanligt gick jag upp tidigt, bryggde kaffe och drack det efter jag intagit min morgongröt.
Satte på mig kläder, långkalsonger, byxor, undertröja, skjorta och ulltröjan och drog på mig stalljackan innan jag jag gick ner i källaren. Drog igång dagens första brasa, så det skulle bli varmt och skönt i huset. Lilla krypet fick ju inte frysa, fast hon låg ju varmt därinne i mammas mage, ombonat och mysigt..

Kylan var påtaglig när jag i snabb takt traskade upp mot stallet, ändock kunde man känna att något var på gång.. Fåglarna var lite mer aktiva och man kunde börja skönja deras sång.. Deras glädjekvitter för att våren var på väg..
Våren och ett nytt litet liv, en bebis - Min glädje, spratt i kroppen..
Jag räknade dagarna, det var en sisådär sex veckor kvar, tills mitt kärleksbarn skulle komma, vårat lilla frö, krypet, boxarn.
Den senaste tiden hade jag kunnat ligga och känna på den stora magen, och känna den där lilla människan som växte, hon, sparkade och boxades, alldeles besatt ibland..
Envis, som sin mamma, stark som sin pappa.
 I mina tankarna kallde jag henne för "Svala", som betyder vår. Våren kommer med liv, med pånyttfödelse..

Jag trivdes ganska bra med det där livet, och gick och nynnande för mig själv när jag släppte ut hästarna. De ångade av värme när dom kom ut, frustade, nöjda och utvilade. De lekte när de släpptes ut i hagen, de travade fram och tillbaka, de kivades när jag kastade ut morgonhöet..
Livet kommer tillbaka, jag ordnade det.. Äntligen, tänkte jag, börjar mitt liv bli som jag vill..

När jag var tillbaka i huset, la jag i ett par vedklabbar till och duschade av mig.
Idag skulle jag börja ett nytt jobb. En ny era i mitt liv. Jag var glad och nyfiken.
Nervös, inför mötet med den nya arbetsplatsen, inför klassen jag skulle jobba i.. Hela mitt liv hade jag bara arbetat med ströjobb, som städare, som fönsterputsare, på lager, som chaufför. Jag hade gått skolor, läst högskolekurs i ekologi, litteraturhistoria i 1,5 år, påbörjat en lackeringkurs..
Men, allt, utom förnsterputseriet, hade alltid gått käpprätt.. visserligen hade jag gått ut de flesta kurser jag läst med fina betyg, men det kvittade.
När jag ändå inte kunde hålla mig ifrån alkoholen och drogerna.. Det hade förstört, de hade förgjort mina planer och kullkastat många drömmar. Mitt liv var utan ansvar..

Efter tre veckor i klassen, på skolan, kom det en "Dagens Ros" i Östgöta Correspondenten,.
Till Uffe som arbetar i klass 6A, för att du finns för barnen, de kommer alltid hem och pratar om dig.. Du är bäst!!
Tror aldrig jag känt en sådan stolthet, det värmde mitt hjärta och jag kände att jag äntligen hittat hem..

Jag tog ansvar för mitt liv. Jag fick ansvar och jag bevisade att man kunde lite på mig. Livet, lekte..
Jag levde med en kvinna, visst hade vi våra duster, men vem har inte det?
Vi bodde i ett stort hus, där vår dotter skulle växa upp, vi hade travhästar som tävlade med goda resultat, jag hade gått en travtränarkurs och hade min egna travhäst, jag skulle påbörja en kusk utbildning, så jag skulle kunna börja köra våra hästar i lopp..

Så, försvann allt, på några veckor så satt jag i ett stort hus, ensam med en bebis, hästarna var vi tvungna att sälja, huset var för stort för mig själv.
Jobbet, blev jag tvingad att sluta ifrån och eftersom det var en tjänst på först och främst ett år så var det kört.. Den kvinnan jag levt med försvann, och lämnade mig med allt ansvar, all skötsel, allt som har med en liten bebis att göra.. Mitt liv rasade ihop som ett korthus.. Jag fick reda på att min lilla Maya, min Svala, hade en cpskada och jag grät i min ensamhet..

Men, jag tog ändå mitt ansvar, som människa och pappa. Flyttade från huset och for in till stan igen. Dagarna gick, sorgen övergick till ilska, ilskan övergick till mer och mer till glädje..

12/1 2010.

Glad o lycklig. Livet blir det om man försöker se det på ett positivt sätt. Visst kan jag få mina stunder, ibland nån dag eller två, med sorg, med gråt och förtvivlan. Tror att det är ett inslag i livet som måste komma då och då, för att förstå, för att lära sig, vad livet handlar om.
Som jag skrivit förr: "Gårdagen är dagens lärare"..

Jag gör goda ting med mina dagar, jag fyller dem med bra gärningar och jag bryr mig om de människor jag tycker om. Jag börjar allt mer leva efter den filosofi min själ fyllts med under de år jag levt.. och jag har tagit mig till vad vänner sagt till mig.
Lev och låt leva, det är en underbar, och för mig en befriande tanke.. Jag kan inte styra en annans människan liv o handlingar.. däremot kan jag leva mitt..
Jag tar ansvar för det liv jag har. Jag tar ansvar för Maya och Alex.. Finns där för dom.. Att ta ansvar, att se till att Maya får den hjälp hon behöver, de hjälpmedel hon har rätt till.
Förresten, alla ni cpmammor som bryr Er:)!! Nu ska vi snart prova Mayas ståskal!! Tisdag nästa vecka.. Tack, för att Ni finns.. O peppar mig med ord och handlingar.
Kanske är det iaf, det viktigaste, att ta ansvar för sitt egna liv.. Att be om hjälp när man behöver hjälp och att ge, finnas till när andra behöver min hjälp..
Hur jävla mörkt det än ser ut.. Hur tungt livet lever med en, så finns det alltid en väg ut.. Till skratt och lek igen. Den enda fienden är tiden, man måste ge det tid, för att det onda ska läka..

Håll nu tummarna, att min lilla prinsessa får sova inatt.. Hon behöver det och jag behöver det..

Livet är underbart och förunderligt.. O Lycka och kärlek kan aldrig köpas för pengar..
Kramas.. O må bra.. Lev ditt liv.. o finns till för dom du håller kär, men inte till vilket pris som helst..

SovGott.. :)

.. !!

Hade tänkt o skriva om de funderingar jag haft under dagen.. Jag gillar att sätta mig här i min hörna, o skriva ner mina tankar.. men ikväll, är dom som bortblåsta:)!
O Maya sover oroligt, då är det ännu svårare att koncentrera sig på det jag vill.

Så mina tankar får vara kvar där inne, i hjärnan, o mogna lite till.. Dom är som en frukt, allra bäst när dom är mogna:).. Mina tankar..

Blev påmind om våren idag.. En fin liten vän, skrev att hon längtade till våren..
Då dofterna kommer tillbaka igen.. fåglarna kvittrar, vattnet porlar i bäckarna och livet föds.. Den tiden, våren, då lever jag upp igen.. den är underbar..

Jaha.. den lilla prinsessan vill inte sova.. vaknar hela tiden, av snörvlig näsa och lite ont i magen, tror jag.. Glass är gott, men man kan få ont i magen om man äter för mycket:)..

Hade min syster och hennes fina familj på middag här idag.. Trevligt, och Maya älskar det.. O så fick hon glass.. o då lever livet..

Imorgon är en ny dag, ny vecka.. Nya beslut och tankar.. Jag trivs med livet.. O är nyfiken på vad som kommer ske..

Nu går vi in i sängen.. O lägger oss o berättar saga.. SovGott..

.. Ångest..

Aj, som f-n.. Idag trampade jag på ett häftstift. Rakt upp i stortån..
Aj, aj.. sa jag o hoppade runt på ett ben.. O Maya tjöt av skratt, undrade vad pappa gjorde egentligen..

Den smärtan går över snart, det är ju liksom bara en stortå..
Det är värre med den smärtan som sitter i ens bröst, den som gör sig påmind ibland.. Ångesten, och känslan av att inte räcka till.. Den syns inte, den blöder inte så man kan sätta på ett plåster och endast ha ett ärr som minne av smärtan..
Man kan inte ta en panodil och gå till sängs och sova bort den.. Den finns bara där, som en demon..
Den smittar ner kroppen och sinnet tills man tror man håller på att bli tokig.. Tankarna blir mörka och dystra, och ens livslust sipprar genom fingrarna, ens ork försvinner, till slut ligger man bara där o förgörs.. Och längtar efter lyckan.. tycker att alla andra kan ju, så varför kan inte jag? Varför orkar inte jag? Vad är det för fel på mig..?

Jag har haft den, ångesten.. Jag har haft mina depressioner.. Jag använde mig av alkohol o droger för att dämpa den. Det funkar inte.. Då blir den bara värr.. Då kryper demonerna in i själ, och förgör än mer..

Jag vet en gång, min tårar ville inte sluta gråta, mitt inre gjorde ont som tusen knivar skar i mig..
O människor jag mötte, människor som egentligen ville väl sa;
-Men Uffe, det går över.. En dag ser du ljust på livet igen.. O mina tankar skrek..
-Men, när, när.. jag orkar inte mer..
Jag mötte en kvinna, en präst, en av de dagarna då jag var som mest nere. Hon sa inget till mig, utan satte sig ner brevid mig och höll om mig.. Gav mig en varm lång kram av medmänsklighet..
Jag kommer aldrig glömma den där kramen, den var som bomull för min själ.. O någonstans inom mig tändes ett hopp igen..

Mitt liv har varit en kamp.. Jag brukar tänka på livet som det vore en stig man går på.. Min har varit fylld med törnen och jag har kämpat mig igenom.. Jag har stått vid vägskäl i livet och tittat mig förvirrat runt och sökt efter den rätta vägen, efter trygghet och ärlighet.. Efter någon som kan krama mig så där innerligt igen.. som kan älska mig..

En dag, så stod jag åter vid ett sånt där vägskäl.. Skillnaden denna gång var att det fanns endast två vägar att välja.. Livet eller döden.. Så illa var det ett tag.. Jag valde livet, jag valde den tuffaste men den underbaraste vägen..

Idag, hanterar jag livet.. Jag hanterar vardagen och kan kontrollera ångesten, när den som en demon kommer krypandes in i min själ och vill förgöra.. vill få mig att tro att jag inte är värd något..

Jag önskar ingen den smärta som ångest och oro kan orsaka.. jag önskar, att jag kan hjälpa någon med mina ord och med min livserfarenhet att slippa denna plåga..

Om du har en vän som lider, som är deprimerad.. Kom ihåg att kramas och finnas till.. Lyssna och ge av din tid..

Alla har ett värde.. o jag önskade att fler vågade lämna ut sig, vågade visa rädsla o vågade visa sitt rätta jag.. Våga tro på sig själva, våga be om hjälp!! Livet är ingen tävling, ingen har rätt att bedöma dig..
Våga släpp ditt skal och visa dig naken.. då når du hela vägen..

Idag har Maya och jag haft en "bara vara vi" dag.. Jo, ett par timmar hade jag avlastning..
Dessa tillbringa jag i bilen med min son, för att ha ett samtal med honom. Han är lite katig, och på något sätt måste han förstå att man inte kan lägga in ostmackor i garderoben.. De går ju inte till soppåsen av sig själva.. eller?

Maya o jag har städat, busat, spelat in film och fotograferat.. Vi gjorde utflykt, till sängen och tältade, med ficklampa och mandariner.. Vi låg där under och pratade, o hon njöt av livet.. Det gjorde hennes pappa med..

Önskar er en underbar lördag o söndag.. o som vanligt.. Njut av tiden, kramas och ta hand om varandra.. Det är nog det enda sättet vi kan göra för att bekämpa ondskan som finns i världen.. Kram.. U.

Mitt liv..!

Det var någon, en vän, som sa ungefär så här.. "Livet är en transportsträcka.."
 Det där har jag tänkt på, o undrat om mitt liv också är en transportsträcka?
Visst är det så, på sätt o vis.. men jag vill stanna upp och uppleva, vill känna att det här med att leva är en underbar grej..

Det är som när man åker bil är på lång resa, mil efter mil, försvinner bakom en..
Men om man stannar då och då.. tar sig en kopp kaffe, äter en glass:), badar i en mysig sjö, stannar för att se blir resan ett minne, en oförglömlig tid..
Så bör ju livets transportsträcka också upplevas.. Att stanna upp!
Inse att: Det här är mitt liv, och som jag nu vet, är det mitt enda liv.. Jag har inget mer, idag är idag och igår var igår.. Hur vi fyller våra dagar är upp till var och en, vi behåller det vi upplever i våra minnen, i våra hjärta och sinne..

Hur lever du ditt liv? Är det en transportsträcka? Lever livet liv med dig eller följer du bara med strömmen.. Simmar du nedströms eller testar du dig själv ibland och vänder och simmar motströms??
Det är mycket jobbigare, men kanske kan vara värdefullt ibland.. O få känna på ett motstånd, en utmaning..

Det är mitt liv, mina minnen som gjort att jag är den jag är..
Jag kan känna en enorm sorg över det som skett i mitt liv. Över Mayas handikapp.
Över att jag är ensam. Jag kan bli riktigt förbannad över den situationen jag helt plötsligt sitter i, och att det just har skett mig:)..
 Men, det är ju också allt detta som har lett mig hit.. till mina värderingar, min filosofi..
Om jag satt och var ledsen varje dag, eller förbannad, då skulle det snart smitta ner mitt sinne och förvandla mig till en sur jävla gubbe..

Att tänka positivt, då blir det så.. (Kay Pollack).. Att leva sitt liv, genom att ge kärlek till medmänniskorna man möter.. Att öppna sitt sinne och hjärta för det som sker.. Att fylla livet med meningsfulla handlingar ( o ibland bara ligga o glo på simpson), att mötas, att samtala med vänner.
 Det är ju mitt liv.. så varför inte njuta av det när jag ändå lever det..

Maya o jag försov oss imorse.. Hi hi.. men vi hann ändå.. Mayas underbara resurs på dagis, grät när Maya kom tillbaka från julledigheten.. O sa;
-Uffe, du förstår, jag älskar denna lilla tjej..
Det gav även en pappa tårar i ögonen..

Så vägrar hon, Maya, sova middag på dagis..
Vem har tid med det, liksom, när alla kompisar vill busa och leka.. Men, det är en urtrött tjej jag hämtar klockan 14.30..
Idag satt vi i bilen 14.43, och skulle åka o hämta min mamma.. 14.47 sov Maya.. Ha ha..
Min mamma hade Maya några timmar, så jag fick lugn o ro en stund.. dom tillbringa jag med att äta och ta en god latte på stan.. Sen gick jag upp och satt i domkyrkan, meditera och försökte hitta kraft..

O jag fann den, orken, kraften och energin.. Genom att tänka positivt.. Genom att tänka..
 Det här är ditt liv, Uffe.. Lev det!! O njut av det..

Nu ska jag tillbringa en timme eller två med att teckna och kolla en del på tv.. så det så..

Om du har nån hos dig.. kramas.. o ta hand om varandra.. visa ödmjukhet och respektera livet..
SovGott U.

.. Skapar..

Ikväll sitter jag vid mitt ljusbord.. vid mitt skrivbord o skapar.. Tecknar.. wow.. jag har fått inspiration tillbaka!! O jag kan fortfarande, trodde det var något som hade gått över, mitt kunnande i teckningens konst.. Känns som jag lidit i 7 svåra år, men plötsligt så.. Det måste vara nåt magiskt som inspirerar mig.. För inte är det denna kyla.. Brrrr.. I dont like it.. eller annars är det kylan, vem vet..?

O så har jag börjat skriva en del på min saga.. Där fick jag inspirationen tillbaka när jag berättade sagor för Matilda.. Tack lilla Matilda:)..
GodNatt.. U.

Dagbestyr..

Idag åkte granen ut.. Jäklar vad barr jag hade i lägenheten.. Funderar på plastgran till nästa år, med en Wunderbar med grandoft gömd bland grenarna så man får lite känsla, liksom..

Min hjärna har gått på högvarv idag.. förresten hela jag har varit på högvarv.. städat.. spelat musik..
Lagat mat.. matat.. Så mitt på dagen dansade Maya o jag, till Gasoline.. Lille du..


Hon tryckte sitt lilla huvud mot mig och somnade nästan.. Sen låg vi och myste, hon sov, men jag höll mig vaken, kan bli så seg i knoppen om jag sover så där mitt på dagen..

Sen knatade dagen på ungefär som vanligt.. Mina tankar går runt.. min själ trivs o vara min..

Sovgott.. O ta hand om er.. U

.. Nattbestyr..

När Maya somnat och filmen var slut släckte vi ner hela lägenheten. Tände ett värmeljus och hade natt picknick i min hall.. På den vita sköna mattan satt vi och berättade spökhistorier.. Det var nästan som det var sommar igen och vi satt i mörk augustinatt, i värmen framför lägerelden, och njöt av att livet kan vara så bra..

Men, Matilda blev lite mörkrädd.. så vi tände granens lampor och la oss  i deras säng, vilket är en stor madrass och alla kuddar som jag kan undgå.. täcken o filtar..

Jag berättade om det lilla folket som bor på en öde ö, någonstans i smålands skärgård, det lilla folket bara jag känner:)..

 O Matilda log, lyssnade och hennes trygghet kom tillbaka.

Imorse vakande Maya, och jag sa;

-Ska vi gå upp och väcka Matilda och Marcus??

Hela hennes kropp blev så där exalterad glad och hon skrek av lycka

-Ja, ja, ja..

Vi smög upp och väckte dom, ha ha.. tror inte dom uppskatta det riktigt lika mycket som Maya..

Jag fick tid för en del bestyr i hemmet, medan dom lekte tittut bland alla täcke..

Kaffe, välling och frukost.. Sen ut i kylan, brrr.. bilen var en isklump!! Fy..

Åkte till simhallen, och där busade vi några timmar, tills inte ens Mayas skratt värmde mer..

För till slut hacka hon tänder och blev så där blå om läpparna som barn kan bli när de badat för länge. Men, varje gång vi var på väg upp, så sa hennes blick...

-Mer, mer, det är ju så KUL...

Nu sitter jag här i min ensamhet. Maya sover. Jag ska sätta mig vid ljusbordet och förhoppningsvis färdigställa några teckningar..

Har funderat väldigt mycket på det här med livets gång idag.. Det är hela tiden något som måste göras, det är tider till HAB, AF, FK..  Samtal ska göras, o mitt i allt glömmer man bort att ha kul.. Man kämpar, man sliter.. Men i slutänden är det ju iaf det roliga man liksom har gömt i sitt hjärta.. Eller hur?

Livet, tiden som den levs.. Låt den bli det som det var meningen att det skulle vara.. Oförglömligt..

Sovgott:).. U.

Barn, träning o en himla massor med popcorn..

Små fötter, små ivriga ben som troligen var ute och sprang eller simmade väckte mig imorse..
jag flyttade längre ut mot sängkanten, men dom nådde mig ändå.. de trummande fötterna.. När jag vände mig om, möttes jag av två klarvakna ögon som lyste bus..
Vi fyllde vår morgon med vanliga bestyr, ni vet, kaffe o välling.. Gröt och dunderklumpen..
Sen gör vi morgongymnasik, stretchar muskler och lektränar.. Ligger på mage, rullar runt, och jag hejar på.. Hejar på en liten prinsessa som är tillbredden full med energi och har en vilja av stål..

Påklädning! Idag hade Maya på sig understället hon fick av en fin vän till mig, det var lite tajt o få på, men passade alldeles utmärkt..
så, iväg vi for.. Bil som är som segaste kola när det är så här kallt, skrapa ruta, spänna fast unge.. Mot köpcenter för att byta julklapp.. Handla, hem igen, laga mat, mata, byta blöja.. så, en stund av mys.. med Mamma Mu på teven.. Snutt på nappen, ögonlock som faller ihop, somnar gott i pappas famn.. Mitt finger som sakta klappar liten kind.. Mina tankar får vila, prinsessan får sin sömn..

Annamaria, kikar in, o Maya vaknar. Ser sin idol och skiner upp i det underbaraste leende en nyvaken liten fröken kan göra.. Vad kul.. Bus o lek.. slippa pappa en stund.. Tack detsamma, björnmamma..

Jag far ner på stan, tar en fika på lokalen, pratar med Lena, om suget som kommer ibland, suget efter att få köra huvudet in i väggen, och slippa alla krav, allt ansvar.. fly från livets tristess och köra sitt egna race.. Det är då det är viktigt att liksom köra hela filmen i huvudet. Vad skulle ske, vilka skulle konsekvenserna bli? Vad är det som är värt något i livet? För mig.. Detta är mitt liv, och jag älskar det..
Jag skulle inte riskera detta, att få äran, att få må så underbart bra som jag gör..

Gymet.. där får jag ut mina aggressioner, där får min kropp sina endorfiner.. Må bra dos.. Körde ett tungt pass, sisådär en timme..

Ikväll är mina syskonbarn här, Marcus o Matilda.. De önska sig en kväll och övernattning hos mig i julklapp, och vem kan motstå att då inte ge dom det?? Jag har utlovat obegränsat med popcorn och glass:).. O film..

Popcorn.. Ja tack:))!

Sen blir det nedsläckning i lägenheten, ett värmeljus ska tändas och spökhistorier berättas.. Hmm..

Att ge av sig själv.. Att ge barnen minnesvärda stunder, ögonblick i deras liv som de aldrig kommer glömma.. Det är att ge dem ork att fortsätta orka deras vardag, skoldagar o läxkvällar.. Att lyssna på dem, att visa respekt för dem, för de unga människor dom är.. Lära dom respekt och ödmjukhet inför livet.. Det är något vi alla måste kämpa för, så blir denna värld lite bättre att leva på..

Vardagsrummet förvandlas till en stor säng...

SovGott.. Njut av livet.. En sak i taget.. O du, ta det lugnt.. :).. U.

Men, livet är ju inte alltid kul.. men nästan..

Åkt buss idag. Har varit barnfri ett dygn. WOW! Jag har haft det bra, slappnat av, lyssnat på musik och umgåtts med en vän.. Det är sådana stunder vi behöver då o då, för att orka med vardagen bestyr..
Bussresan hem blev en upplevelse.. trångt i bussen, stenhårt säte, inget fungerande lyse, vilket omöjliggjorde läsande.. Och så en stupfull bosnier som sjöng bosniska folksånger.. Hmm..

När jag kom hem var Maya klädd för natten, mysig pyjamas och tänderna borstade. När hon fick se mig sken hon upp, och tryckte sig mot mitt bröst och liksom sa;
-Pappa.. jag har saknat dig:)..
vi gosade ihop oss i soffan, med täcke och välling flaska.. sen sov hon..

Har många tankar i min hjärna nu. När dom är så här många måste dom sorteras och värderas.. I vilken ordning ska jag ta de göromål som nu måste sättas i bruk. Vad är viktigtast och vad kan vänta.. Ni vet, en sak i taget så brukar det funka:).. Men jag har bevisat att jag klarar o göra två saker samtidigt.. Men, viktiga ting är det noga med att de görs på ett bra och konstruktivt sätt.. då slipper man oftast göra om dem..
Att myndigheter ska ta sån tid på sig med att ta beslut, kan göra mig tvärförbannad.. Och när det är en människas liv och framtid dom handlägger är det än mer frustrerande.. Jag väntar på olika besked, från AF o från FK.. men de skyndar långsamt.. Ska ringa imorgon, troligen har dom fortfarande julledigt, men det har inte vi, cpföräldrar.. vi har aldrig riktigt ledigt.. däremot har vi ett underbart liv och underbara barn.. Krama dom!! Våra hjältar..

2010..

Vilken jävla natt (ursäkta språket).. Det är min första nyår som jag firar i en stad på flera år.. Jag har ju bott i en stuga på landet, där lugn o frid råder.. Gick o la mig vid halv 12, det där med tolvslaget strunta jag i.. Men, jag märkte den ändå.. ha ha.. Undrar hur många raketer som sköts? Hur mycket pengar gick upp i rök? Så, helt plötsligt, skrik och skrän precis utanför min balkong.. Någon som skadat sig, ambulans färd.. Det var hans nyår, eller hennes..

Sen somnade jag nog inte förrän framåt 2.30.. O hade drömmar, mysiga men också riktigt otäcka.. Om Maya.. Om cpmammor som kom med stora polkagrisfåtöljer, och sa, dom här är jättebra för Maya o sitta i.. Vart kommer allt ifrån? Hjärnan är en förunderlig manick..

Drömmarna var även ett reultat av att jag hade feber.. o har det nu med.. men jag vägrar!! Jag motar bort sjukdomen, förkylningen för i helgen ska jag äntligen få ett dygn för mig själv.. O om jag så har 40 grader feber imorgon åker jag ändå!! Om det är meterhöga drivor av snö, tornados, så åker jag ändå..

Nu ligger jag i soffan, under täcket, med Maya mellan benen.. Kollar "På Spåret".. Alex kastar pil, men jag orkar verkligen inte vara hans motstånd idag..

ska snart sova.. SovGott..