Spunk!!

Till slut, det tog några år fann jag mig själv och hittade äntligen harmonin i själ och hjärta. Jag är den jag vill vara och jag trivs med livets pusslande. Det kan vara trist, vardagen, samma rutiner dag efter dag. Det kan vara sorgligt, tankar som skener iväg, som skapar tårar, jag kan ibland känna mig ledbrutet ledsen över Mayas handikapp och att jag slösade bort så många år av mitt egna liv. Jag vet, att jag inte hade varit den jag är om jag inte haft de erfarenheter jag har. Ändå, är vissa dagar en plåga. Det kan vara roligt och helt underbart, när skratten ekar och blickar glimmar. För det mesta är det så, glädje och kärlek sprattlar, bubblar, porlar som en vårbäck, fyller blodet som pumpar runt i min kropp med värme..

Skör som den tunnaste fjärilsvinge, ömtåligt är mitt inre, trygghet behöver själen för att leda mig rätt bland känslor och beslut.
Somliga dagar, bränner dom, tårarna bakom ögonlocken.. Då jag hör hur andra pratar om sina barn, hur de utvecklas, de börjar gå, säga ord, lär sig nya var dag..
På mitt arbete, det var någon som berättade hur hans dotter kom in om nätterna för att sova hos mamma och pappa. Hur hon kom med täcket i släptåg, gick från sitt egna rum till deras.. Ont, som knivar kan det då göra, i mitt pappa hjärta. Jag unnar alla deras lycka, och självklart ska det berättas, det är deras stolthet och kärlek.
Min är annorlunda. När Maya vaknar får jag bära upp henne  och då brukar jag lägga henne i soffan, så har vi morgonens kelstund, lite träning med mys..
- Får pappa en kram idag, Maya??
Hennes små armar kämpar sig upp, raka, stela som pinnar, men en kram får jag och då jag kittlar den lena kinden med mitt skäggstubb glittrar ekande barnfnitter genom den tidiga morgonstunden..
Hon brukar ligga kvar där i soffan, och känna på sin docka, Lisa, medans jag brygger kaffe och ordnar med välling. Ibland är hon gnällig och lite ledsen, då kommer tanken, att hon kanske inte alls vill ligga där, utan hoppa upp och springa omkring, hämta en annan leksak, eller bara vara runt mina ben..
Hon kan ju inte berätta.
Välling och kaffe. Sedan påklädning, vilket också är en mysig stund, med träning och stretching av stela, spactiska muskler.
När jag sedan sätter henne i sin stol, får jag spänna fast benen och överkroppen, för att hon ska sitta så bra som möjligt. Det är onekligen annorlunda, det är så oändligt massor mer jobb och bestyr. Ändock skiner prinsessan av en lycka som får mig att se livet ur ett annat perspektiv..

Vi var och hälsade på vår nya lilla söta familjemedlem idag. En sötare liten tissekissemiss finns inte :)..

Spunk, tänkte vi att den ska heta..  sex små kattungar finns det att välja på, men lilla Spunk kom fram till oss när vi satte oss på golvet och så kröp den sakta upp i Mayas knä och lyfte blicken och såg länge in i mina ögon, sen la den sig ner och somna.. Spunk är mycket mindre än sina syskon, och verkar vara en liten krabat som bara älskar att kela. Tror att Spunken kommer passa alldeles utmärkt i vår lilla familj, eller hur..

För Spunk visade också att han kan säga ifrån när han inte vill, precis som både Maya, Alex och jag.

Det är ensamt ikväll!! Avståndet gör mig ledsen och sårbar. Men, mitt val är självklart, för i själen viskar ord som lindas in i den ljuvligaste sanningen och i framtiden kommer avstånd bli närhet.
Det blir som ett levande bevis, att när man gör bra saker för en själv, när man tänker positivt så blir livet så.. jaga bort, sjasa iväg de där negativa tankarna och njut av nuet.. Av saknad och längtan skapas en kärlek som blir till starkaste stål..

Liten och ensam, redan väldigt älskad och det ska bli sååå roligt och mysigt med en katt i huset igen..

Nu ska jag bädda ner mig i soffan och se "Sagan om ringen", har sett den många gånger redan, men tycker den är väldigt bra.

Sovgott.. U.