Osynligt..

03.45 ringde mobilen ilskna signal.. Ni vet, väckarklockan på mobilen.. Snoooza, snoooooza, snooooza skrek hjärnan och jag letade desperat efter snooza-knappen. Men!!! Såg inte vilken den var, alltså, hallå´.. Nu måste jag ta mig tusan köpa en vanlig väckarklocka för jag kan ju inte leta fram läsglasögonen för att trycka på en jäkla knapp i tidig morgontimma..

Alex har inte världens bästa morgonhumör, mitt däremot är lite som vanligt, vilken tidpunkt det än är på dygnet. Eller? Nja.. Sisådär vid 5 på eftermiddagen, då allt ska fixas, Maya är hungrigt gnällig, sonen frågvis och såsen kokar över och disken ser ut som ett monster som snart kommer anfalla med full styrka. Då dammtussarna växer i hörnen och räkningar bildar drivor på skrivbordet, samtidigt som man ska se till att tvätten tvättas, träna kommunikation, och leka, se Pippi och ringa sjutusenelva samtal.. Då, kanske humöret i alla fall börjar tippa åt lite dåligt och surt.. :)

Om man bara låter sonen vara ifred och vakna till i sin egen takt, funkar det, då kommer våra samtal igång och bilresan ner mot havet det blå blev en väldigt trevlig stund för både han och mig.
Man möts, alltmer försvinner papparollen och vi möts som vuxna människor. Självklart kommer jag alltid vara hans pappa, men jag önskar också att han känner att jag är en vän som man kan dela tankar och funderingar med.

Barn är barn, Vuxna vuxna och föräldrar föräldrar.. Transaktionsanalys..

Jag sitter nu här, i min soffa, prinsessan har somnat och jag väntar på nånslags överraskning.. Hmmm.. fick ett sms förut där det stod att jag skulle få en överraskning idag, men än har det inget hänt.
Jag undrar .. tror jag vet vad det är :)..

Ni får veta imorgon, om ni läser bloggen då.. för nu ska jag kasta mig i soffan och bara bara softa..

Sovgott.. U.