När avstånd närmar sig..

Det spelar ingen roll hur långt ifrån jag är, i hjärtat skimmrar närheten och en ömhet som skapar en aura runt mig. En trygghetens famn, en grund att stå stadigt på..
Jag finns där, likt en klippa som står fast, stadigt i ur o skur, skyddar det vackraste jag har genom att förankra mina rötter allt djupare ner i den mark jag står på.
Så avståndet spelar ingen roll, för närheten speglar sig i själens glitter och dagarna är det som är nu, igår är ett minne i sinnet, ett minne att bevara. Idag är dagen som är och imorgon tar jag åter steg rakt in i en framtid som doftar alltmer av lycka.
Att ta hand om sig själv i första hand, det är då jag kan ge mina käraste all kraft och kärlek som bor i hjärtats vrå.
Vissa dagar kommer tårar av en outgrundlig sorg, de går ej att hejda, livet har förändrats, mitt liv har fått en mening men också har jag bundits till en människa som behöver mig och min hjälp dygnet runt.

Vart jag än befinner mig, så finns hon där i tanken, hon har fyllt mig med en innerlig tacksamhet men även ett vemod som då och då river upp, biter, sårar och ger mig en ångest som inte går att ta tillbaka, den kommer alltid finnas där.
Kanske, kanske är den till för att påminna mig om att ta hand om glädjen som glittrar. För hon ger, av den, glädje och kärlek..
Prinsessan har blivit en riktig sömntuta om mornarna. Jag måste gå in och väcka henne, och varje morgon möts jag av det där äkta underbara leendet.
Hon ler när jag åker från dagis och hon ler när jag hämtar. Hon ler när jag nattar och hon ler när hon vaknar snörvlig om natten.
Min sorg och gråt kan inte få ta över. Det vore förödande och kommer inte hända..

Ensam i vardagen, stark i densamma. Men själen går hand i hand med en annan, då spelar inte avståndet nån roll.. Då kärlek möts och en framtid skapas..

Det är viktigt, att möta sina medmänniskor med respekt och förståelse. Än viktigare är att lyssna på barnen och ge dem av ens vuxna erfarenhet så de växer upp med en trygghet och en visshet att de är värda något, att vi skaffade dem för kärlekens skull, att de kom till oss för ett syfte och att vi tar ansvaret för det..

Nu börjar Uffe bli trött och ska snart ta min lilla dotter och bära in henne i sängen, bädda ner oss och vakna till en ny dag, nya beslut och nya upptäckter.. O så måste ni ju påminna mig att jag ska berätta.. För det händer, har hänt saker, i mitt liv.. Förändringar som jag känner en enorm stolthet över..

Sovgott U..