Sömnigt..

04.00. En liten näsa som är helt igentäppt av snor stör både prinsessans och min sömn..

När jag började skriva på denna blogg var det ett av mina "stora" problem, det här med sömnen.
Maya ville inte, kunde inte sova och nätterna var hemska.. Jag kämpade med att hon skulle sova i sin egen säng och undrade, funderade på om jag gjorde rätt, hur jag skulle gå tillväga.
Från början, när hon var en sån där liten bebis, då jag gick upp var tredje timme och värmde välling, och varje gång hoppades att hon skulle få i sig lite av den.
Hade mitt block bredvid sängen, där jag noggrant förde matdagbok, klockan 02.00 får i sig 40 ml, 05.00, är ledsen och väldigt spänd i kroppen men äter iaf ca 35 ml välling..
 De första månaderna sov hon varje natt på mitt bröst, jag gav allt jag ville och släppte inte min älskade dotter från mig, gav all den kärlek som glödde i själen.

Sedan, när vällingstunderna blev allt färre, började hennes sömn bli en plåga, jag var så otroligt trött och pressen som uppstod gjorde det ännu värre..
Pressen om jag dög, om jag skulle klara att vara ensam, osäkerheten som smög sig in i mitt sinne..
Jag gav mig tusan på det och lät kärleken övervinna allt annat och kämpade på. Varje gång, då jag var på väg att ge upp, plockade jag fram den känslan och lyckan som likt en pil borrade sig in i mitt hjärta den dagen då hon föddes. Då jag första gången höll min dotter i famnen..

Det var nog egentligen då jag tänkte, "Nu får det vara nog:)". Jag gör precis som Maya vill och från den dagen (nästan) har hon sovit från kväll till morgon.. Hur jag gjorde?? Jo, jag nattade henne som vanligt sen bäddade jag i soffan och lät henne sova här hos mig, höra mig gå omkring och pyssla, hade musik på, och Maya blev trygg av det..
Tog sedan steget att när hon väl somnat hos mig, gick jag in och la henne i min säng och det funkade tills för några månader tillbaka, då hon åter igen började sova här i soffan tills det är dags för mig att lägga mig. Då tar jag henne och bär in henne i min säng, ibland vaknar hon och då får jag alltid ett stort underbart leende! så somnar hon igen..
Det är bara när hon är så här snörvlig som sömnen inte funkar som den ska, men, vem sover bra när man har en täppt näsa??

Däremot, nu börjar det snart åter bli dags att lära henne sova i sin egna säng. För min och hennes skull..
Jag ska ta tag i det, en dag, kväll då jag känner att orken finns där..

Det är en stolthet i mig, att jag fått äran att vara med min prinsessa, att jag skapat en sådan trygghet hos denna lilla människa.
Ni skulle hört henne förut, när jag kom hem från min träning och AnnaMaria varit här.
Det skrattet innehöll lycka och glädje.. Det ekade av innerlighet och blicken strålade.. Min prinsessa.. Där finns ingen sorg, så varför ska jag gråta av den?
Hon smittar mig med sin livsglädje och varje skratt, varje blick av ömhet skapar energi och påminner mig vad livet är. En resa som vi själva fyller med det vi vill.

Bloggen skulle handla om hur det är att leva med ett barn som har en cp-skada.. På något sätt, för var dag som går känns det som jag alltmer kommer bort från det tankesättet. Visst är det jobbigt, och vi har massor att göra, med besök, med träning och så vidare.
Det är ändock, kärleken till livet och mina barn, deras kärlek till mig som är det väsentliga. Min dotter är en underbar liten tjej, och att jag är hennes pappa är en ära och det uppfyller mig med lycka. Precis som den dagen då hon föddes.. Maya är speciell, för att hon är hon, precis som vilket barn som helst..

Det sker en del annat i "The Life of U", ödet, mina vänner, ödet och en stor hjälp av en underbar blogg.. Då kan vad som helst hända..

Nu sparkar Maya omkring här i soffan, näsan är täppt och jag vet att det kommer bli en ganska vaken natt. Får nog ta henne under armen och smyga in i sängen och lägga oss.. Så vi vaknar pigga och glada och kan fortsätta vår resa ihop, min Maya o jag.

Sovgott.. U.