Oärlig yta..

När själen viskar, lockar pockar på ens uppmärksamhet, ska man stanna upp och lyssna.. Troligen kommer man lära sig något.

Den tacksamheten jag känner för det liv jag lever är inte möjlig att förklara med ord. Det jag lärt mig på resans gång är nästintill omöjligt att lära ut.. Man måste ha upplevt för att förstå, på riktigt..

Att finnas för varandra. Läste något om det, tror det var på en blogg, eller nåt.. men det blev så ytligt larvigt i dom orden, för man kan inte finnas för någon annan, för ens egna skull..

Vet inte varför jag kommer in på detta. Troligen för att det är en och annan jag mött på som säger att jag finns där för dig.. men i slutänden pratar dom ändå bara om sig själva.. Samt att mina tankar har varit på en del andra håll idag. Tänkt på barnuppfostran, på hur viktigt det är att iaf lyckas med att lära ut medmänsklighet i detta samhälle som mer och mer bygger på yta och ett tomt innehåll..

Jag mår underbart bra. Min dotter likaså, hon är glad och pigg, lite snörvlig och så om nätterna, vilket leder till att varken hon eller jag inte sover så bra. Vad gör det, när man ändå ler och skrattar varje morgon? Vad gör lite dålig nattsömn, när sorgen väter ögat?
Vad gör det, att jag får gå upp klockan 3 och gå omkring med en trött liten ledsen tjej, när hon lägger sitt huvud mot mitt brösts och snyftande somnar om, trygg av pappas sång, av mina vaggande armar..
Vad gör det, att jag nästan svimmar av trötthet när jag går upp på mornarna, när jag sedan får en Maya kram, hon kämpar upp sina armar och slår dem runt min hals.. Det är LIV, mina kära läsare.. Det är kärlek, ömhet och en enorm trygghet som skapas, dag efter dag..
Däremot, måste jag mer och mer ta hand om tröttheten, inse.. att inte ens Mayas skratt eller gosiga kramar kan få mig att orka.. Jag måste sköta om mig själv, för att kunna ge..
För jag kan bara behålla det jag har genom att ge bort det, tänk på det.. tänk på dom orden.. De är väldigt tänkvärda..

Det jag skriver, är om mitt liv.. Alla min ord, det som skett, det jag upplevt i livet kommer inte ner på pränt här. Det jag upplevt ska alla en dag få läsa, den nakna sanningen om min resa till den jag är idag och till den jag i framtiden kommer vara.

Jag kommer kanske inte skriva här på bloggen under några dagar. Det handlar om ting som sker i livet, förändringar, och vägskäl jag väljer. Det handlar också om att jag vill hitta inspiration och lust.
Jag är en lycklig man, som insett vad som är värt något i livet..

Det är med en viss otillfredställelse jag avslutar dagen inlägg. För det jag vill få fram, kommer inte fram.. Jag avskyr verkligen den där oärliga, ytan, skalet av en flykt från det som varit.. Ego är en otäck liten typ..

Tack, för att ni läser det jag skriver, för alla fina kommentarer.. Så, krama, njut av livet, ta hand om barnen och er själva..

Sovgott.. U.