Att våga! Att inte tänka så mycket utan gå efter vad hjärtat säger.. Att göra, agera, uppleva.. Nyfiket utforska det som sker utmed stigarna av liv, vända på stenar, stanna och dofta blommans doft.. Uppfylla själens kärlek med innerlighet och lust..
Känna, hur andedräkten immar hjärtats rum och pumpar ut blod i kroppen, som värmer, ger hopp, livets grogrund av ömsesidig trygghet, ömhet från en smekande hand som likt en sommarbris snuddar, nuddar det innersta av ens längtan..
Att mötas.. Ta och hålla nära, ömt kela, så tiden står stilla, säga nu stannar vi i stunden, för ögonblicket, trycka på stoppknappen och låta det ske.. Mötet med det som inte går att förhindra..
Det krävs mod för att våga, jag har skrivit det förut. Mod för att våga möta livet, mod att möta sig själv i ett gathörn och förstå att det där är ju jag.. Och jag går med rak rygg, stolt för det jag gör, stolt för att jag vågar..
Mod att ta hjälp i livet när det behövs, att säga till, att erkänna att nu orkar jag inte mer, nu måste ni finnas för mig ett tag. Tills jag hittar tillbaka, på snirkliga krokiga stigar bland törnen som sårar, river, skär in i kött och själ.. Än mer, krävs det. Att ta steget för utveckling,insikt i det som kallas livets vardag.. Det är att låta klokhet vara den som styr, och inte bara ta hjälp utan också förstå, lära sig av det som andra säger till en.. Det jag lärde mig av dagen idag, ska jag kunna ta fram och komma ihåg, vara mig till hjälp även om både ett och tio år..
Att tycka om är inte så svårt, att älska sig själv väsentligt svårare.. för alltsom oftast är det inte det som finns där bakom skal och fasad man älskar, eller ens förstår att man har.. Det är som att om skalet är en vacker yta, så är man mera värd, i detta samhälle av ytlighet, där vi matas av bilder som är manipulerande i datorer.. Ingen maskin i världen kommer kunna retuschera min själ.
Nyfiket traskar jag på.. Vissa dagar rusar jag fram med en inre stress som jag måste lära mig att jaga bort, jag är en ganska stor man, stark både psykiskt och fysiskt och de väggar som kommer i min väg, rusar jag rakt igenom.. en dag kanske jag stöter på en som är mer hållbar, så jag får helt enkelt se till att vara förberedd när den kommer, så jag tar dörren och går oskadd igenom..
Njut av tiden.. jag lovar, det ska jag göra..
Sovgott.. U.
3 kommentarer:
Första stycket i det här inlägget är så vackert skrivet att det nästan är poetiskt. Eller ... det ÄR poetiskt!
Dina ord är så kloka och ni är så fina, Maya och du, på era foton.
Foto med Maya i sömniga ögon är underbart.
Önskar er en trevlig helg.
Hälsar Ninacian
Tack för härlig läsning förresten.
Tack, lyfte lite när jag läste dina ord..
Kram till er
Du skriver så fantastiskt. Dina ord går rakt in i hjärtat. Har följt eran vardag ett tag nu, ser fram emot att få fortsätta följa den. Hoppas på att du kommer ha ork att fortsätta skriva. Härliga bilder på Maya:-) Emma
Skicka en kommentar