Fiske..

Igår, när jag vaknade var det ett evigt springande på farsan.. Det var inte alls som det brukade, men jag är inte dum så jag förstod ganska snart att det var fiske på gång.. igen..
Men, det är väl klart att även pappa ska få ha lite kul ibland. Jag blev ändå lite orolig, för jag visste inte vem som skulle komma och vara med mig. Pappa brukar busa och leka med mig när det är dags att byta den där jäkla obekväma nattblöjan och när han gjorde det så sa han..
-Mia kommer sen, Maya, pappa ska åka och fiska..
Då, blev jag glad.. För jag har två av de allra bästa avlastare man kan ha.. Det är viktigt för oss barn att våra föräldrar berättar vad som ska ske.. det gör iaf mig trygg och jag kan njuta av min dag ännu mer om jag liksom vet vad som är på gång och så..
När jag nu visste vem som skulle komma blev jag nästan lite irriterad på farsan att han inte åkte, vem vill ha honom hemma när jag får busa som jag vill med Mia eller AnnaMaria..

Varje gång jag ska iväg på fiske eller något annat som jag ska göra för mig själv, egen tid, känner jag en enorm stress innan. Jag vet faktiskt inte varför.. Kanske är det ovanan, eller att jag så gärna vill att det blir bra.. I vilket fall, det var likadant igår.. men när jag väl satt i bilen, och var på väg till sjön bestämde jag mig för att; Nu är nu.. njut nu, Uffe..
Ändå, kom jag på mig att rusa fram, när jag gick på skogsstigen utmed sjön jag fiskade i.. o jag undrade stilla varför??
Stanna upp.. rusar naturen fram runt dig?? Finns det något att ha bråttom till?? Nu får det ta mig tusan vara nog, tänkte jag.. Placerade mig själv på en stor sten utmed vattnet och satt på den och filosoferade i över en timme.. Såg ut över vattnet, djupandades och lät det storslagna fånga min själ. Locka mig tillbaka till den jag är.. Det funkade..

Hihihi.. lekplatsen, sagor, chokladpudding.. Vem saknar pappa då?? Inte jag, eller jo, lite kanske.. när det är dags för välling, då vill jag ligga i pappas famn.. Det är ok med farmors eller möjligen AnnaMarias, dock är pappas allra bäst.. Där har ju jag legat varenda kväll sen jag föddes. Kommer ihåg min första natt, då sov jag på pappa och hans stora armar höll om mig, där kände jag mig så trygg och det har jag fortsatt med.
Så, igår skulle Mia ge mig välling innan jag ska sova middag.. Det var nära att hon lyckades, men, bara lite, lite.. Däremot somnade jag jättegott hos henne, gissa vem som väckte mig??? Farmor!!! Då blir livet som allra bäst.. Jag har nog en av världens bästa farmor..

Vid 14 tiden kom det ett sms. Jag brukar inte ha mobilen med mig när jag fiskar, men sen Maya fick sina kramper, har jag den princip alltid i min närhet..
"Ville bara säga att Maya och jag har haft en underbart rolig dag, och hon har sovit i 30 minuter tills farmor kom och väckte henne, Jag trivs jättebra att jobba med Maya, Mia"..
Det är precis såna sms som gör att man som förälder kan släppa allt ansvar och ge sig hän det som sker i nuet..
Det blev en kanondag vid sjön.. fisket, vädret och maten..

Direkt när jag hörde dörren öppnas vaknade jag.. Somnade skönt hos farmor, men en hel dag utan pappa är en evighet!! Han kom in i sovrummet, med sin stora gosiga ulltröja på sig och han tog inte ens av sig kängorna.. När han då lyfter upp mig och jag får luta mitt huvud mot hans bröst.. då står tiden stilla och kärlek sprids..

När jag varit iväg en hel dag, o kommer hem, så kan jag önska att jag bara kom hem och fick fortsätta min egen tid. Maya däremot verkar ha pejl på när jag kliver in genom dörren. Igår visste jag att hon hade somnat och låg i min säng och sov, men jag hann bara in ett par steg så hörde jag..
-Pa-pa.. Pa-pa.. Ett ögonblick, men endast ett ögonblick tänkte jag.. "typiskt":).. Sedan när jag lyfter upp henne och ser den innerliga blick hon ser på mig med.. fylls jag av en kärlek jag inte trodde var möjlig..

Livet.. visst är det en jäkla massor att göra, visst kan jag känna stress och oro.. men det är bara jag själv som kan förändra och genom att ta emot hjälp när jag väl behöver det, kommer mitt liv fortsätta vara en underbar resa.. bland skratt och gråt.. kärlek och sorg..

Sovgott.. U.