Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

måndag 18 oktober 2010

En liten trött en..

Imorse sov prinsessan till halv 8, då gick jag in och väckte henne. Bar upp en otroligt liten trött tjej upp i soffan, sen satte jag igång med morgonbestyren, bryggde mitt kaffe och värmde välling, medans jag gör det brukar jag småprata med Maya, likadant gjorde jag imorse, men det där pärlande skrattet och svaren uteblev.. Hon sov, somnade om i soffan.. Ok, då förstod jag att allt inte stod rätt till..
Vi har varit på vårdcentralen och där träffade vi en jättebra läkare, som skrev ut en ordentlig nässpray, nu har hon sovit middag men är fortfarande trött och hängig..
Hon får vara det, jag ska bädda ner henne o sen får hon väl se Pippi tills hon inte vill mer.. Jag ska börja städa köksskåpen..

..Och så fortsatte dagen, Maya var som en trött trasdocka efter middagsluren, och då, jäklar i mig är man trött. Det ända hon ville var att sitta i sin stol och kolla Pippi, vet inte, men där skulle hon nog kunna sitta hela dagen.

Det är mysigt att vara hemma med henne, jag får verkligen tillfälle att träna kommunikation och det känns mer och mer bra med hur vi "pratar" med varandra. Hennes Ja och Nej, blir alltmer tydliga med både ljud och ögon samt huvudrörelse.
Hon fick helt och hållet själv välja vilken frukt vi skulle köpa, och vi körde med ögonpekning och med att räkna upp vilken frukt hon ville ha..
-Äpple, päron, banan, apelsin?? Vid apelsin kom det en tydlig nick för ja.. :).. Det är helt fantastiskt, att vi kan prata och förstå varandra utan ord.

Här kan vi ju inte sitta hela dagen, tänkte jag, och tog med ungen och körde ner till stan, för att ta en promenad och köpa en del saker, såna där som är helt onödiga egentligen.
När jag parkerade och plockade ut sulkyn blev min lilla fröken urarg, helt vansinnigt arg!!! Hon brukar tycka om att gå på stan och kika på folk och bara chilla runt lite.
Hon var pigg och glad innan vi åkte, näsans snörvel mycket bättre och ingen som helst feber..
-Vad är det, Maya??
En febrilt skakande på huvudet och en kropp stel som armeringsjärn när jag skulle sätta henne i sulkyn..
-Är du hungrig, Maya? Ska vi åka hem o laga potatismos o korv??
Från att vara så arg, vände det direkt och en stolt glad pappa fick ett tydligt JAAAA iform av ljud och en lika tydlig nick. Träning ger färdighet.. O vårt liv går vidare, nu tagen till en annan dimension..

Det blev en allt piggare liten fröken ju längre dagen gick. Till slut var hon så pigg att hon inte ville somna.
Hon gav mig liksom foten, och sa.. -nej, pappa, vill inte.. :)


Till slut, gör ändå John Blund sitt jobb..

Godnatt o sovgott.. U.

1 kommentar:

kungen o majkis sa...

Asch då...hoppas Maya kryar på sig snabbt! Pippi är bra medusin :-)!