Lat??

Ikväll, eller kanske de senaste dagarna, har den där asken av sorg gläntat på sitt lock.. Man blir hela tiden så påmind om hur livet är. Vi var i stallet idag, Maya o jag, med Mia..
Hälsade på Partner och Ella, o lilla Mulle, som var en cool liten åsnekille.. men oj, oj vad rädd Maya är!! Tänker ändå kämpa vidare, aldrig ska vi ge upp, för en dag ska vi rida, hon och jag..
Maya lär mig nåt varje dag, att glädjas åt livet, att le, att skratta fast det är jobbigt.. Jag kan bara vara den pappa jag är, jag kan inte uppnå mirakel. Jag kan inte varje stund vara alert och pigg, inte orka träna och sköta mitt hem.. Jag måste lära mig att prioritera, hela tiden ta vara på tid och hitta mina stunder då kraft och kärlek tankas till min själ..
Låter det bli så att jag lägger in ett gammalt inlägg.. o fortsätter kvällen med att göra annat..
http://uffe-ensammapappan.blogspot.com/2010/02/att-odla-karlek.html

Sovgott.. U.