kommunikation..

Jag skriver för att jag tycker om det. Jag skriver för att jag älskar det som sker i mitt liv. Mina ord är för mig själv, och om ni som läser dom tar det till era hjärtan är det en förmån för mig. Det är mina tankar, det är mina dagar och det som sker i dom som jag delar med mig av.

På väg till jobbet idag, sköljde det över mig igen. Dessa stormar av känslor och jag kom då att tänka på att det handlar om att försöka ha förmågan att dela upp alla känslor i kroppen, sortera ut dem i högar för att förstå ens egna liv och varför just jag ska älska mig själv. Att göra just det, är en kamp för mig, duger jag? Är jag bra? Klarar jag det här? Vad tänker andra om mina beslut.. osv osv..

Man ska hantera att ens barn inte kan gå, inte kan ta min hand och gå vid min sida.. Inte kunna springa omkring och upptäcka världen som andra barn gör.
Man ska inse att ens barn måste ha en specialstol för att kunna sitta ok, där band spänner fast benen och en väst håller fast henne. När hon sitter där, ska man också vara medveten om att hennes små händer är felställda och att dom inte alls kan gripa en leksak som läggs framför henne, samt att den lilla kroppen inte gör som hennes hjärna vill, när händerna väl tar tag, så spänner hon sig, och drar krampaktigt armarna bakåt. Man ska även leva med att hon varken orkar eller kan hålla upp sitt huvud, och att bålstabiliteten även är närapå noll..
Sedan ska man vara medveten om att hon inte kommer prata, som de allra flesta andra barn, som kompisarna på förskolan..

Men, kärleken som spinner som en katt i hjärtat kan ingen ta ifrån henne, till livet, till mig och alla som finns i hennes närhet. Ingen kan ta ifrån mig den underbara känslan att ha en dotter som är magiskt underbar, min fina Maya.
Idag var det första besöket på kommunikationsutredningen, och Maya ägde.. Det är verkligen inget fel på hennes förmåga att förstå saker och ting.
Tryck på knappen "blås mer" om jag vill att den där tanten ska blåsa upp ballongen, tryck på knappen "pip" om jag vill att hon ska pipa med luften i ballongen (o få mig lite skärrad, för höga eller ovanliga, plötsliga ljud är väldigt obehagliga för mig), knappen "studsa" om jag vill hon ska studsa ballongen, och då vill jag ju självfallet att hon ska göra det på pappas eller Safies huvud, då är det riktigt kul, o så den roligaste knappen av alla.. "flyg iväg" knappen.. Inga problem, om det inte vore för de där små armarna som inte gör som man vill.. o händerna som verkligen är svåra att trycka med..
Det kommer bli bra. Bara vi hittar ett sätt som inte gör att hon måste lägga så förbannat med energi på just att trycka på knapparna..
Hon har absolut inte några som helst problem att visa med sina ögon vad hon vill.. Det är en klok liten tjej, jag har.. kanske all fisk vi äter..

Mina tårar brände då hon visade sin kapacitet och kunskap när hon visade med ögonen att blåa bollar ska vara i den blå korgen, röda i den röda osv.. Då kände jag en sån där faderlig stolthet och faktiskt sände jag en tanke till hennes mamma och på nåt sätt önskade jag att även hon fick se vilken underbar dotter vi har..

Sortera känslor.. lägg dem inte på hög, osorterade, i en röra.. då exploderar man av ångesten som kommer förgöra.. Livet är en vandring på stigar vi känner igen, det är också en resa genom land som vi inte känner, det är det som kallas lärdom.. Lära sig vad liv är..

Imorgon är en ny dag, det som skett idag har ytterligare fått mig att växa som man och pappa.. Jag vet vad som väntar Maya och mig på torsdag, då nästa besök på kommunikationsutredningen är. Jag är förberedd, och är medveten om att även då kommer känslor överfalla mig.. Låt dem komma, jag njuter av dom..

Sovgott.. U.