Hemma, en dag på havet går fort, nästan lite så att man önskar tiden kunde stannas.. Varmt och skönt, som en sommardag, o vi som hoppades på blåst, o mulet, gärna kallt så det biter i fingrarna:), det är liksom då gäddan hugger, de där stora..
Men, vi har haft en underbar dag, med massor äggmackor, potatissallad och rostbiff, i mossan på en öde ö.. Där jag vilade på en bädd av kantareller.. Kunde nog ha plockat hur mycket som helst, men jag lät dem stå kvar där, o lysa gula, vackra och mystiska..
Tur och retur tar det sisådär 3 timmar med bil, ner till vårt smultronställe, o så 8 timmar i båt och två 18åringars snack på det.. Lovar er, det gungar i huvud och kropp forfarande. Så, nu går jag in och lägger mig vid en prinsessa, som haft en dag med sin farmor..
Känner ändå på mig att hon kommer vakna, när jag kryper ner under täcket, ger henne en försiktig puss på kinden, då kommer leendet.. lite förnöjt och avslappnat.. o kikar med disiga trötta ögon, o ser.. pappa, är hemma igen.. :)
Sovgott.. U.
1 kommentar:
Känner igen den där längtan efter att tiden kunde stå still, och den där underbara känslan av att det vackra kryper inanför skinnet på en när man står o beskådar o njuter av naturens skapelse!!
Den känslan är oslagbar! Kram på Dig!
Skicka en kommentar