Att sätta sig på en pall, och ha en stor vit målarduk framför sig är närmast ett magiskt ögonblick. Det finns en tanke, en bild, en fantasi där inne i hjärnan, som kommer växa fram, med tålamod skapar man en vacker bild att beskåda, ett minne för alltid..
Man fattar sin pensel och breder ut sin färg över paletten, och fyller det vita med färg, med känslor av kärlek..
Likt ett barn, det nyfödda lilla, oskyldiga. Livet som vi tagit till denna värld. När lilla Maya kom, den första kramen jag gav, den där förunderliga känslan då hon låg i min famn, hur hela min själ fylldes av välbehag och en klarhet av äkta ömhet fanns inom mig.
Hur jag ville, att det inte fanns något annat, att ge allt jag kan till denna underbara lilla varelse.. Jag påminner mig om den känslan varje dag. De där tidiga mornarna, när hon väcker mig klockan 5, så försöker jag ruska om min trötta hjärna, och finna ögonblicken av skratt, hennes klingande, rena, glädjefyllda, för att även i arla morgonstund kunna vara den där pappan som hon så väl behöver..
Jag skapar mitt liv själv, jag lär mig varje dag av dagen som var igår. Jag inser att jag bara kan gå vidare i livet genom att ge av det som jag fått, den erfarenhet och respekt som bara är inom mig..
Däremot, så hur mycket jag än vill, o hur bra jag än mår. Så kommer det dagar, som kan bli vecka och veckor då jag inte ser det där ljuset och glädjen. Då alltför många krav och sorg förmörkar, vardagen är som en dimmig morgon i oktober.. Då tar jag hjälpen, samtalskontakter och försöker hitta en annan väg att traska på. Bryter rutiner.
Hade avlastning idag, och tog mig iväg och köpte en blender/mixer så jag kan fixa till Mayas mat på ett bättre sätt.
Sen, gymet. Men, istället för att vara där alltför länge tog jag bilen och åkte till vår vackra domkyrka, där satt jag länge och funderade på vad jag vill, vad jag saknar och hur jag kan ändra på det som gör så ont ibland.
På något sätt funkar det.. Varje avtagsväg på stigen har sin charm, ger, bara man ser upp och inser, får insikt vad som egentligen är värt något..
Känns som ett jäkla massa bladder just nu. som orden blir en gröt av inget, oviktigt viktigt.. Går o lägger mig..
Sovgott U.
3 kommentarer:
Du skriver så bra. Ser alltid fram emot att läsa dina rader på kvällarna. Styrkekram/E
Hej U, M o A!
Ramlade in på bloggen av en ren slump och har nu suttit här de senaste två nattimmarna och läst, läst och läst, skrattat, gråtit, och blivit lycklig omvartannat! Vilken underbar lycka att dina barn har fått just dig till far men också att just du fått dem att älska! Du bjuder på så mycket kärlek och ger dem en sån fin grund att bygga vidare på i sina liv. Styrka, glädje och kramar till er alla!
Camilla
God morgon DE känner jag igen Det fantastiska ögonblick,som kom med kärlekens genomslagskraft,förändrade mig mitt liv och gav mig det mod jag saknade Eller kanske snarare den slumrande kraft,som nu tog sig loss ,från de förgångnas fängelse
När mina barn föddes. Av ansvaret för dessa fantastiska små människor,gav mig livet,det största av allt Viljan till förändring för kärlekens skull,För att bli/vara en förebild och hänga med i deras utveckling Tittar in lite då och då för att läsa dina rader Och för att "se" HUR det går för er Allt gott och väl önskar jag er KRAM
Skicka en kommentar