Åter en dag på habiliteringen. Kommunikation. Bilder. Knappar att trycka på. Skratt. Otålig. Svårt. Lätt. Kämpar.
Det är verkligen mycket känslor i mig just nu, så många så det blir svårt att ta in allt. Det är ju liksom inte endast denna kommunikationsutredning som sker i känslolivet..

På lördag ska jag åka och lämna Maya hos vår fina stödfamilj, sen ska jag åka därifrån och min mamma ska hämta henne. Jag ska helt enkelt vara barnledig ett dygn!! Det är längesedan nu, flera månader, och ju längre tiden går allt svårare blir det att ta beslutet. Vi har underbara rutiner, min prinsessa och jag, kvällarna är magiskt mysiga och jag trivs, o hon trivs.. ändock, jag måste ju leva ett annat liv också. Jag måste handskas med det, och hur ont det än gör i själen, måste jag lämna min dotter och kunna slappna av i min ensamhet, och leva med egen tid.. Att släppa greppet.
Det handlar inte bara om att det är svårt att lämna ifrån mig min dotter till en familj, utan det handlar i även om en ilska över att livet blev så här.

Men! Jag tänker fortsätta livet, o njuta av det.. Ingen idé att vara arg, utan låta glädjen över vilken tur vi har, Maya och jag, som mött så många underbara människor under vår resa..
Framförallt att de finns kvar i våra liv, och följer oss, kämpar lika mycket, sviker inte ens när det är som tuffast.. AnnaMaria, bästa avlastaren, som har lärt Maya så mycket, hon är bättre än den högsta spelvinsten man kan få..
O Mia, vår andra avlastare, oxå en underbar tjej som Maya verkligen tycker jättemycket om. Idag var hon med till stallet, och ja, det funkade bra. Mia och Mia:), hon som har hästen heter även hon Mia, dom tog hästen och Maya och gick på promenad. Det var kul, tyckte prinsessan, för hon fick hålla i grimskaftet och leda hästen alldeles själv.. Det ni, det är inte många som vågar..

Pust.. Det känns som det är mycket just nu, ändå mår jag väldigt bra. Hittat en stig som leder mig rätt, jag gör det som behövs och ger mina barn av den tiden som de behöver.. Det är lite småjusteringar som krävs, för att jag ska arbeta bort den där inre stressen som finns.. Jag är däremot medveten om den och har en plan i huvudet hur jag ska gå tillväga.

Känslostormar av olika slag i själen. En del besvikelser, men inga som ej går att hantera, däremot total tomgång i hjärnan och orden kommer inte till mig..
Då tror jag det är bäst att lägga sig.. Så..

Ta hand om det som sker, kramas:).. o njut..

sovgott.. U.