Choklad..

Wow.. Det finns saker i vardagen, små ögonblick som man för alltid kommer komma ihåg.. Maya får inte så ofta godis. Jag äter inte ofta godis och just godis är något vi vuxna skapar som ett behov hos barnen.
Idag när jag hämtade henne, så berättade jag att vi skulle åka till stödfamiljen. Hon blev ledsen, det var nog inte riktigt det hon ville.
Då, bestämde jag mig, idag skulle jag muta henne:)..
-Ska vi köpa choklad, Maya.. Surläppen försvann och ett gnistrande leende sken upp bilen.. så jag tog henne på armen och klev in på en bensinmack, hon fick helt och hållet välja själv och det blev en mjölkchoklad..
Vilken lycka, ni skulle sett de ögonen när hon höll i godiskakan.. Min choklad..

Livet är underbart.. Mitt är fantastiskt.. Vilken grej.. Wow.. Its Life of U..

Sovgott.. U

Möte, akut o snustillverkning..

Jag hade mötte med dietist och sjuksköterska idag. Ett bra givande sådant.
Måste säga att mitt hab team är helt underbara och jag har inget att, absolut inget att klaga på. De är den trygghet man kan förvänta sig.. Visserligen tycker jag ändock att hab skulle ha mer personal anställda, någon som kan hjälpa till med en del av all logistik som vi föräldrar till funktionshindrade har att kämpa med och mot.
Dietisten ska nu gå igenom den matdagbok som jag fört under ett antal dagar och se hur vi kan förändra Mayas måltider..
Ett steg är kanske att få henne att vilja ha något annat än vatten till sina måltider, samt berika maten än mer med kalorier.
 Jag fick på sätt och vis "rätt" i mina tankar om att Maya inte mår speciellt bra av att få mer fett i sig, då får hon tveklöst direkt problem med reflux och små kräkningar.
Vi får hoppas, att framtiden visar att hon börjar gå upp i vikt och tar igen lite av det som fattas.
Kommer upp till den där kurvan som dom vill att hon ska komma till. Jag är egentligen inte så orolig, hon har hela tiden följt sin egna kurva och hon mår underbart bra, är glad och nyfiken, sover som en stock och sprudlar av kärleksfull glädje..
Personligen tror jag en del på att hennes sömn spelar en stor viktig roll.. Att våra rutiner med mat och regelbundna sovtider, samt att hon faktiskt nu sover från kväll till morgon kommer ge resultat..

 Äntligen, bye bye BVC.. Hädanefter kommer vi alltid väga på hab!!!

Vid vårt förra möte med läkaren, togs ämnet knapp upp.. Mat genom magen.. Då kände jag någon slags panik i mig, av beskedet, av diskussionen..
 Nu, när jag tagit reda på mer information och smält intrycken förstår jag att en "knapp" måste vara en trygghet för oss föräldrar. Maya äter ibland väldigt lite, det kan vara perioder på flera dagar, och då blir en pappa som jag orolig och hela matsituationen blir en press, en stund av krav..
Mat ska vara roligt.. Mat ska vara en upplevelse..

Har bilstöd, parkeringstillstånd och bostadsanpassnings ansökningar att göra.. Det är sånt som det skulle finnas någon som hjälper till med. Precis som man bokar tid hos sjukgymnasten skulle man kunna boka tid hos denna person och få exakt den service man behöver. Ansökan, intyg, allt rätt från början.. En trygghet, så ansökningar och andra kontakter med myndigheter skulle kunna lyftas bort från förälderns axlar och man kan lägga energi på att bara få njuta av föräldraskapet..

Hon är lite hängig, min prinsessa.. Jäkla tänder!! Hörntänder som trilskas, bryter igenom tandköttet, då gör det ont.. men, ni vet, alltid lika glad, alltid nära till ett leende.. har hon, min underbara dotter..

Jag äger en inre stress, som jag är fullt medveten om, därför bestämde jag mig idag för att göra något annat på min avlastningstid. Ta mig ner på stan, strosa runt och kolla lite på loppisar och göra ett besök i domkyrkan med meditation och sinnesro. En stor kopp kaffe på fik, med mitt ritblock..
Alex följde med mig när jag tog bilen och åkte iväg, vi skulle stanna på den förnämliga butiken http://www.federal.se/, där jag snart åter igen ska smycka min kropp.. :)
Alex for runt på sin skateboard och fick se en trapp.
Aha, en trapp.. den ska man ju hoppa från.. Han tog sats och flög över trappstegen men landningen blev inte som han tänkt. Jag var helt säker på att han hade brutit foten, för det såg hemskt ut när den vek sig under hans kroppstyngd.
Hela min avlastningstid satt jag på akuten och röntgen med min stora son. Som tur var det inget som var brutet..



som pappa.. lite hängig o trött, men glad o lycklig.. :)

Vi tillverkar snus här hemma, sonen o jag.. Han hoppar omkring på kryckor och Maya hon sover o snarkar i soffan, verkar helnöjd med att vi pysslar runt här, bryr sig inte alls.. utan bara sover o sover..

Önskar alla godnatt.. U.

In i väggen o ut igen..

Nångång under eftermiddagen idag sprang jag in i väggen. Pang! Det påminde mig att man hinner faktiskt med, utan att stressa.. Det är precis vad jag gjort idag, både psykiskt o fysiskt..

Först iväg till den där kommunikationsutredningen, både Safie och AnnaMaria var med. Jag valde att åka därifrån innan det var klart, eftersom jag hade mycket på jobbet. Jag tog ett beslut som grundades på vad jag själv mådde bäst av just i det skeendet. När jag satt i bilen därifrån, kom det dåliga samvetet, fast jag visste att Maya hade det jättebra med två av de människor som betyder mest i hennes liv.. Ett av problemen när man är ensamstående, att ta beslut, att göra vad som är bäst för både Maya och mig. I de allra flesta fall, tar jag helt och hållet besluten efter vilket som är bäst för prinsessan. Ibland måste jag ändå sätta mig själv i första hand..

Sedan rullade dagen på, och jag körde på i en rasande fart. När alla bestyr och måsten var klara, tog vi en promenad ner till affären, för att inhandla en del viktiga ingredienser till livets krydda. När jag kom dit, hade jag totalt glömt bort vad jag skulle köpa. Helskumt, lite otäckt.. men gjorde det bästa av situationen och köpte en dosa snus och tog en lång promenad..

Maya var jättetrött. Snuttade i sig en hel flaska välling, sen sov hon..

O nu, är det dags för mig att lägga mig. Hitta vila, finna ro.. jag kan inte förändra om jag inte vågar... Det är dags för det nu.. en förändring, nya stigar att vandra på.. nya upptäckter och upplevelser..

Sovgott.. U.

Maya o jag..

Man möter sig själv, i en storm av känslor.. Dom kommer likt virvlande löv i september dagens sprakande färger.

Imorse när vi vaknade kände jag mig mer utvilad än vad jag gjort på mycket länge, det var ljust och Maya såg på mig med sin innerliga blick och det där finurliga sömniga leendet fick mig att vakna och kliva upp från sängens värme.
Maya fick ligga kvar, jag har märkt det, att hon tycker om det.
Få vakna till, se ut genom fönstret, och så "tränar" vi lite samtidigt, kommunikationsträning..
Jag går omkring här i lägenheten, brygger kaffe och förbereder dagen, plockar fram kläder och så ropar jag in till henne ibland..
- Maya, är du vaken.. Maya..
Då jollrar hon, skrattar och livet leker.. snart kommer hon svara..
- Pa-pa.. Pa-pa..
För det kan hon säga, och verkar göra det väldigt mycket när vi är ifrån varandra. På dagis, hos stödfamiljen, hos farmor..

Tiden rusar fram. Mitt hjärta, här var du inte stor.. men det var du och jag..
Så har det varit sen du föddes och jag kommer kämpa, och för varje stund ge av den kärlek du skapat i min själ.. Ömt ta hand om det lyckorus som befann sig i mig den dagen då kom till mig..
Vem kunde då tro, att livet skulle förändras så, att mina drömmar om en liten hand som tog min, då vi smög ner till sjön en ljummen sommarmorgon, med metspöt.. Dina ben som prövar det daggvåta gräset, och jag som får jaga ifatt dig då du busigt springer från mig..
Sitta på bryggkanten och dingla med benen, doppa fötterna i vattnet och sitta och titta på flötet..
Att de tankarna inte kommer slå in.. inte på det viset jag då tänkte..

Du har lärt mig, att leva i det som sker nu.. Att inse vad livet är, att glädje smittas, att lycka är ett skratt, en blick, innerlig kärlek från själens vrå..
Du har lärt mig lyckan, genom dina framsteg, du har gett mig tålamod och leder mig rätt i de beslut jag tar..

Drömmar, som man hade, då du låg där tryggt i mammas mage.. De var bara drömmar, det du ger är så oändligt mycket mer..
Kärleken till dig är större än vad jag någonsin känt, ett tillstånd som jag inte trodde fanns.. då jag hämtar dig på dagis och jag ser hur dina ögon strålar av ändlös värme till mig.
Jag kan inte vara på topp varje dag, det kommer stunder då jag helt enkelt inte orkar.. Då ska jag ändå vara, bara vara din pappa..
Som vissa kvällar, då du inte vill somna, det kan bli lite jobbigt, när jag behöver den där tiden, den ensamma.. men du är en underbar unge, en ängel, en som kom med lycka i mitt liv..

Att vara pappa till dig är ett priveligium.. att vara pappa till er, mina barn, är en gåva.. Ni har gett mig hopp och det är ni som fått mig till den jag är idag. Jag har lärt mig att aldrig glömma vart jag kommer från, vem jag en gång var och ni har hjälpt mig på resan genom törnen som rivit djupa sår i själen..

Livet kan bara bli bättre.. o jag vet nu, att det kommer bli en underbar tid som vi har framför oss..

När känslorna tar över tankarna är det svårt att få fram det man vill.. Jag har det även ganska jobbigt på arbetet nu, jag kan inte gå in på det i detalj, eftersom jag vet att en del på skolan, både elever och lärare, läser min blogg.. :)..

Det jag vet, är att jag är överlycklig över dagarna som går, fast det då och då är massor att göra och tiden inte räcker till..

Lova, att ge barnen av er tid, dom kommer aldrig glömma det.. Det kommer få dem till självständiga individer, med självförtroende.. Möt dem med kärlek och respekt.. krama o pussa dem..

Sovgott.. U.

Åter..

Har haft en fantastiskt skön helg. Ett dygn barnledig och jag tog hand om den, tiden..
Har en hel del tankar, som jag vill dela med er, skriva av mig om, men det får bli en annan kväll. Orden finns där, men just nu är både trötthet och hunger en fiende och en orolig liten tjej, som vaknar hela tiden och kollar om pappa är här..

Så nu går jag och lägger mig.

Sovgott.. U.

Täppt näsa..

Sitter i min soffa, Maya ligger nerbäddad här också, då och då får jag en liten spark på mitt lår, och då och då vaknar hon till och ser på mig och ger mig ett av sina vackra leende..
Vi mår bra, men! Hon är täppt i näsan och då sover hon alltid så oroligt. Hon sover, vaknar, somnar, vaknar, blir lite ledsen och då kommer det som en räkning på posten, stelheten och spasticiteten..

Hade tänkt att skriva ner en del tankar och funderingar som kommit genom hjärnan idag. Svarat på en del kommentarer..

Maya är viktigare just nu, hon ska få näsdroppar, sen ska jag in och lägga henne i sängen. Bulla upp med massor kuddar och själv krypa ner under täcket med en bra bok..

Det är ett av mina sätt att stressa av, ligga och läsa och sedan släcka, blunda och sortera tankarna, andas djupt och släppa tanke efter tanke tills sömnen säger hejdå till alla och endast drömmen är kvar..

Sovgott.. U.

Åter en dag på habiliteringen. Kommunikation. Bilder. Knappar att trycka på. Skratt. Otålig. Svårt. Lätt. Kämpar.
Det är verkligen mycket känslor i mig just nu, så många så det blir svårt att ta in allt. Det är ju liksom inte endast denna kommunikationsutredning som sker i känslolivet..

På lördag ska jag åka och lämna Maya hos vår fina stödfamilj, sen ska jag åka därifrån och min mamma ska hämta henne. Jag ska helt enkelt vara barnledig ett dygn!! Det är längesedan nu, flera månader, och ju längre tiden går allt svårare blir det att ta beslutet. Vi har underbara rutiner, min prinsessa och jag, kvällarna är magiskt mysiga och jag trivs, o hon trivs.. ändock, jag måste ju leva ett annat liv också. Jag måste handskas med det, och hur ont det än gör i själen, måste jag lämna min dotter och kunna slappna av i min ensamhet, och leva med egen tid.. Att släppa greppet.
Det handlar inte bara om att det är svårt att lämna ifrån mig min dotter till en familj, utan det handlar i även om en ilska över att livet blev så här.

Men! Jag tänker fortsätta livet, o njuta av det.. Ingen idé att vara arg, utan låta glädjen över vilken tur vi har, Maya och jag, som mött så många underbara människor under vår resa..
Framförallt att de finns kvar i våra liv, och följer oss, kämpar lika mycket, sviker inte ens när det är som tuffast.. AnnaMaria, bästa avlastaren, som har lärt Maya så mycket, hon är bättre än den högsta spelvinsten man kan få..
O Mia, vår andra avlastare, oxå en underbar tjej som Maya verkligen tycker jättemycket om. Idag var hon med till stallet, och ja, det funkade bra. Mia och Mia:), hon som har hästen heter även hon Mia, dom tog hästen och Maya och gick på promenad. Det var kul, tyckte prinsessan, för hon fick hålla i grimskaftet och leda hästen alldeles själv.. Det ni, det är inte många som vågar..

Pust.. Det känns som det är mycket just nu, ändå mår jag väldigt bra. Hittat en stig som leder mig rätt, jag gör det som behövs och ger mina barn av den tiden som de behöver.. Det är lite småjusteringar som krävs, för att jag ska arbeta bort den där inre stressen som finns.. Jag är däremot medveten om den och har en plan i huvudet hur jag ska gå tillväga.

Känslostormar av olika slag i själen. En del besvikelser, men inga som ej går att hantera, däremot total tomgång i hjärnan och orden kommer inte till mig..
Då tror jag det är bäst att lägga sig.. Så..

Ta hand om det som sker, kramas:).. o njut..

sovgott.. U.

Lite iallafall..

Var äntligen och köpte mig en tvättmaskin idag!! Den kommer och installleras på tisdag.. wow... oj, vad jag ska tvätta..
Har varit väldigt effektiv idag och hunnit med många bestyr.. Samtidigt kom det till mig en del, självklarheter.. Jag vill vidare i livet, göra något av det, nu är det dags att bryta ut och ge ännu mer av det som mitt liv lärt mig..

Men, inte ikväll:).. Alldeles för trött och man ska lägga sig när tåget går.. Annars missar man det och då får man snällt vänta på nästa..

Så..

Sovgott.. U.

kommunikation..

Jag skriver för att jag tycker om det. Jag skriver för att jag älskar det som sker i mitt liv. Mina ord är för mig själv, och om ni som läser dom tar det till era hjärtan är det en förmån för mig. Det är mina tankar, det är mina dagar och det som sker i dom som jag delar med mig av.

På väg till jobbet idag, sköljde det över mig igen. Dessa stormar av känslor och jag kom då att tänka på att det handlar om att försöka ha förmågan att dela upp alla känslor i kroppen, sortera ut dem i högar för att förstå ens egna liv och varför just jag ska älska mig själv. Att göra just det, är en kamp för mig, duger jag? Är jag bra? Klarar jag det här? Vad tänker andra om mina beslut.. osv osv..

Man ska hantera att ens barn inte kan gå, inte kan ta min hand och gå vid min sida.. Inte kunna springa omkring och upptäcka världen som andra barn gör.
Man ska inse att ens barn måste ha en specialstol för att kunna sitta ok, där band spänner fast benen och en väst håller fast henne. När hon sitter där, ska man också vara medveten om att hennes små händer är felställda och att dom inte alls kan gripa en leksak som läggs framför henne, samt att den lilla kroppen inte gör som hennes hjärna vill, när händerna väl tar tag, så spänner hon sig, och drar krampaktigt armarna bakåt. Man ska även leva med att hon varken orkar eller kan hålla upp sitt huvud, och att bålstabiliteten även är närapå noll..
Sedan ska man vara medveten om att hon inte kommer prata, som de allra flesta andra barn, som kompisarna på förskolan..

Men, kärleken som spinner som en katt i hjärtat kan ingen ta ifrån henne, till livet, till mig och alla som finns i hennes närhet. Ingen kan ta ifrån mig den underbara känslan att ha en dotter som är magiskt underbar, min fina Maya.
Idag var det första besöket på kommunikationsutredningen, och Maya ägde.. Det är verkligen inget fel på hennes förmåga att förstå saker och ting.
Tryck på knappen "blås mer" om jag vill att den där tanten ska blåsa upp ballongen, tryck på knappen "pip" om jag vill att hon ska pipa med luften i ballongen (o få mig lite skärrad, för höga eller ovanliga, plötsliga ljud är väldigt obehagliga för mig), knappen "studsa" om jag vill hon ska studsa ballongen, och då vill jag ju självfallet att hon ska göra det på pappas eller Safies huvud, då är det riktigt kul, o så den roligaste knappen av alla.. "flyg iväg" knappen.. Inga problem, om det inte vore för de där små armarna som inte gör som man vill.. o händerna som verkligen är svåra att trycka med..
Det kommer bli bra. Bara vi hittar ett sätt som inte gör att hon måste lägga så förbannat med energi på just att trycka på knapparna..
Hon har absolut inte några som helst problem att visa med sina ögon vad hon vill.. Det är en klok liten tjej, jag har.. kanske all fisk vi äter..

Mina tårar brände då hon visade sin kapacitet och kunskap när hon visade med ögonen att blåa bollar ska vara i den blå korgen, röda i den röda osv.. Då kände jag en sån där faderlig stolthet och faktiskt sände jag en tanke till hennes mamma och på nåt sätt önskade jag att även hon fick se vilken underbar dotter vi har..

Sortera känslor.. lägg dem inte på hög, osorterade, i en röra.. då exploderar man av ångesten som kommer förgöra.. Livet är en vandring på stigar vi känner igen, det är också en resa genom land som vi inte känner, det är det som kallas lärdom.. Lära sig vad liv är..

Imorgon är en ny dag, det som skett idag har ytterligare fått mig att växa som man och pappa.. Jag vet vad som väntar Maya och mig på torsdag, då nästa besök på kommunikationsutredningen är. Jag är förberedd, och är medveten om att även då kommer känslor överfalla mig.. Låt dem komma, jag njuter av dom..

Sovgott.. U.

..Gäääsp!

Det är ganska mycket nu:)... Återkommer imorgon, då det egentligen är lika mycket, men då har jag ändå gjort klart det jag ska göra ikväll, så då har jag ju inte det att göra..

Den här kommunikationsutredningen som startar imorgon är jag väldigt nyfiken på, ser fram emot den, som en del annat med stor spänning..

Sovgott.. U.

Jag!!!

Imorse var jag på möte. När jag gick dit, kände jag en avsaknad av glädje i min själ, den finns där men bor så långt borta.. då och då.. Det kan lätt bli så, när dag efter dag, är ganska lika varandra. Visst är Maya som en glad drillande lärka, o Alex en underbar son, full med upptåg och nyfikenhet.. Det är ju jag, som man, mitt liv som också måste funka.. Därav ett möte..
När jag satt där och lyssnade på andras berättelser, så smög sig sakta glädjen inpå mig igen. Det var som att fylla en bägare med livslust, med fantasi och glittrande energi.. Jag är ju här!! Mitt liv är mitt.. o ingen kan ta det ifrån mig, mina tankar är mina, dit in kommer ingen, där är jag fri att tänka, känna vad jag vill.
Jag har mat i kylskåpet, ett fint vackert hem, två barn, en underbart skön säng, ett arbete som jag trivs med.. Det är bara att njuta, luta sig tillbaka och låta allt ske.. o göra det bästa av det..

Imorgon börjar en kommunikationsutredning på hab.. Det ska bli väldigt spännande och lärorikt. Det är en av de sakerna som jag just nu allra helst vill, att få en bra kommunikation med Maya. Vi kan varandra ganska bra redan:) men eftersom jag har detta med kommunikation mellan människor som en stöttepelare i min livsfilosofi så är det något som ligger mig varmt om hjärtat. Att förstå varandra är viktigt och att göra sig förstådd en del av utveckling och grund för självförtroende.

Vi lever i ett samhälle, i en värld som har genomgått många hemska händelser.. Lär sig aldrig människan??

Idag var vi hos vår stödfamilj!! Det är en fantastisk sådan, och jag känner djup respekt och trygghet för dom och deras inställning för det som de har åtagit sig.. Nu börjar jobbet, med att skola in henne där, så hon känner trygghet och snart kan sova där första gången. Det börjar även ett jobb inom mig, i min själ, att släppa taget, att känna ro och trygghet i mitt inre så jag kan finna den ro och börja bygga upp ännu mer kraft och ork för det som framtiden har i sin famn..

Det är stort. Det är ibland otroligt, hur livets stigar tar sig fram, i ett virrvarr, vänder vrider förändrar.. Det är därför så viktigt att stanna upp och verkligen tänka efter vad som är bra för mig, oss, vad jag verkligen vill och ta besluten efter det.. Efter mina egna känslor och val..

Önskar alla mina läsare en underbar vecka.. Stanna upp, kramas, le och ge era barn den tid de så väl behöver och är värda.. som en underbar vän sa.. Uffe, de är vår framtid..

Sovgott.. U.

En liten djävul i en röd Volvo..

Det växer små horn i pannan när jag kör bil!! Vet inte vart det kommer ifrån.. men min terapeut säger att det är för att man sitter i ett litet väldigt skyddat ställe.. där är man säker, liksom.. som på toan då, tänker jag.. men där växer ta mig tusan inga horn..

Haft en jättebra dag.. Maya varit glad, har spelat in en del på film, så jag har det förevigat.. hennes glädjeskratt..
Kommer säkert dela med mig av det till er..

men, nu.. Sovgott.. U.

Skratt...

Maya är nog den gladaste ungen jag mött.
Igår kväll när jag bar in henne till sängen från soffan, så vaknade hon och det första hon gjorde var att ge sin pappa ett sånt där underbart magiskt leende.. O så, med möda tar hon upp sina små händer och gnuggar sig i ögonen och tuttar på nappen så det smaskar i hela lägenheten, och somnar om..

O sover som en stock!! När jag började skriva denna blogg, så var det ett av mina "problem", sömnen.. Vart hon skulle sova, att hon inte sov.. eller somnade.
Hon somnar varje kväll i min famn, eller liggandes på mitt bröst. Sen har jag bäddat här i soffan och där sover hon tills det är dags för mig att gå och lägga mig.. Sen sover hon.. En och annan natt, ibland flera i rad, så vaknar hon både en o fyra gånger/natt.. men, vilken 2,5 åring gör inte det??

Körde ett sent pass på gymet medans bästa avlastaren var här. När jag kom hem, vid sisådär halv åtta, möttes jag av hennes glitter av glädje.. Hon var så glad, på bästa tänkbara humör man kan tänka sig.. AnnaMaria var kvar ett tag, medans jag duschade och fixade lite här hemma.. Sen gick hon och Maya och jag satt och kelade, gav välling och sen sov hon.. Magiskt!! Fantastiskt! Vilken trygg tjej jag har, och det är jag som gjort arbetet.. Visst tusan måste man få vara stolt??

Nu ska vi lägga oss, Maya o jag.. Vill orka med dagen imorgon.. då är det en pappa-dotter dag.. en sån har vi ju liksom aldrig haft förut. Dom är lika underbara, varje gång..

Sovgott.. U.

Åter en dag..

Att sätta sig på en pall, och ha en stor vit målarduk framför sig är närmast ett magiskt ögonblick. Det finns en tanke, en bild, en fantasi där inne i hjärnan, som kommer växa fram, med tålamod skapar man en vacker bild att beskåda, ett minne för alltid..
Man fattar sin pensel och breder ut sin färg över paletten, och fyller det vita med färg, med känslor av kärlek..

Likt ett barn, det nyfödda lilla, oskyldiga. Livet som vi tagit till denna värld. När lilla Maya kom, den första kramen jag gav, den där förunderliga känslan då hon låg i min famn, hur hela min själ fylldes av välbehag och en klarhet av äkta ömhet fanns inom mig.
Hur jag ville, att det inte fanns något annat, att ge allt jag kan till denna underbara lilla varelse.. Jag påminner mig om den känslan varje dag. De där tidiga mornarna, när hon väcker mig klockan 5, så försöker jag ruska om min trötta hjärna, och finna ögonblicken av skratt, hennes klingande, rena, glädjefyllda, för att även i arla morgonstund kunna vara den där pappan som hon så väl behöver..

Jag skapar mitt liv själv, jag lär mig varje dag av dagen som var igår. Jag inser att jag bara kan gå vidare i livet genom att ge av det som jag fått, den erfarenhet och respekt som bara är inom mig..

Däremot, så hur mycket jag än vill, o hur bra jag än mår. Så kommer det dagar, som kan bli vecka och veckor då jag inte ser det där ljuset och glädjen. Då alltför många krav och sorg förmörkar, vardagen är som  en dimmig morgon i oktober.. Då tar jag hjälpen, samtalskontakter och försöker hitta en annan väg att traska på. Bryter rutiner.

Hade avlastning idag, och tog mig iväg och köpte en blender/mixer så jag kan fixa till Mayas mat på ett bättre sätt.
Sen, gymet. Men, istället för att vara där alltför länge tog jag bilen och åkte till vår vackra domkyrka, där satt jag länge och funderade på vad jag vill, vad jag saknar och hur jag kan ändra på det som gör så ont ibland.
På något sätt funkar det.. Varje avtagsväg på stigen har sin charm, ger, bara man ser upp och inser, får insikt vad som egentligen är värt något..

Känns som ett jäkla massa bladder just nu. som orden blir en gröt av inget, oviktigt viktigt.. Går o lägger mig..

Sovgott U.

Styrka..

Ibland måste jag stanna upp, eller egentligen så är det inte jag som stannar, utan tiden som tvingar mig. Jag springer med huvudet före rakt in i en mur av känslor.

Vad är det som har hänt?? Vart tog det vägen, det som var? Hur tusan reder jag ut det?

Många tankar har kommit till mig den här dagen, pusselbitar som fallit på plats och en och annan som kanske inte alls passar i mitt liv..

Tror det var en vanlig måndagkväll nångång i april 2008, då Mayas mamma sa tack o hej..
Tog sin bil och åkte och kom helt enkelt inte tillbaka. Det gör fortfarande ont i mitt hjärta över detta, sveket, hur sårad jag blev.. Det gör ont att Maya inte har sin mammas famn att finna trygghet i, att hon inte får träffa henne, att mamman inte vill..
Livet var som en dimma, de där första veckorna efter att hon stuckit.
Dagar flöt ihop med nätter, och jag skrek ut min smärta, ångesten som rev i själen, tårarna som inte gick att stoppa. De stunder jag sov, mellan nappflaska och blöjbyte, var korta och när jag vaknade fortsatte mardrömmen. Glädjen över min lilla dotter var svår att finna, att sitta där ensam i huset vi bodde, på kvällarna. Låg på golvet med Maya liggandes i sitt lilla babygym, hon såg på leksakerna men hennes lilla armar rörde dem inte, hon försökte inte ens..
I tankarna förstod jag, att det var något som inte stämde, men i förtvivlan vägrade jag tro på det. Jag satt där, i soffan, och matade henne och varje kväll hoppades jag att vi snart skulle vara två igen.
Det blev inte så.. Jag fann en väg ut från sorgen, ångest och ilska.. Den vrede jag kände för sveket vände jag med kärlek till livet. Med bestämda steg, klev jag ut i livet och mötte det. Ansikte mot ansikte kämpade jag mot varenda demon, och jagade dem ur själen och in flyttade änglar, min underbara lilla ängel..

Jag har gjort en del resor från botten av träsket, ur depressioner och missbruk. Idag kom det till mig, att mitt liv, min resa har jag gjort själv, alldeles själv och det har skapat en stark man.
Det går. Ett ljus i det mörkaste mörker. Man behöver bara en vän som finns där. Någon att känna tillit till och våga öppna sig, våga gråta, våga visa hur sårbar man är. Att känna tillit. Jag hade tur att möta några människor som orkade med mig, som stöttade mig i varje steg jag tog. De kom med råd, de tog mig till sitt hjärta och jag är evigt tacksam över deras existens. De fanns i mitt liv när det var som allra värst, och idag möter de mig med ett stort leende och säger..
-Wow, vad du är duktig, du är bara bäst, Uffe.. :)..

För att jag ska fortsätta orka denna resa som jag gör med mina barn och helst då med lilla Maya, behöver jag dessa vänner. Jag behöver känna tillit! Jag behöver känna att de finns, vännerna.. Jag vet i mitt hjärta vart dom finns..

Åkte ut till vår stödfamilj idag. De har blivit godkända så nu är det bara att träffa dem så ofta som möjligt så Maya känner trygghet och kärlek.
Det var då alla känslor kom över mig. Sprang på en höger, som träffade rakt i själens mellangärde och tog luften ur mig, och gråten flödade ur ögon, sorg från det innersta.. men jag lät tårarna rinna ner i min bägare av glädje och bestämde mig för att det här blir underbart.. Livet, är som det är.. Det är mitt liv, och ingen ska få ta ifrån mig det som är.. Om jag känner minsta tvivel över tillit, att någon bara kommer in i livet och ger, men inte klarar av att hålla det i längden så är det inte någon mening..
Vi måste ha kontinutet och äkta kärlek i våra liv.. för många av såren är fortfarande inte läkta, de river och gör ont..

Det har varit några dagar, där jag känt en stress i  mig. En oro som inte går att ta på. En del svar kom till mig idag och jag kände en insikt och förståelse för varför jag mått som jag gjort.
Det är så skönt att kommit så långt i livet. Att förstå sig själv och ha förmågan att göra något åt det. Att ha styrkan att räta på ryggen och fortsätta gå på livets stig och njuta i fulla drag..


Sovgott.. U.

Gäääsp..

Ni vet, vissa dagar undrar man vart tiden tar vägen. Livet tickar på så fort så inte tankar och känslor riktigt hänger på, man vet att man känner, att det ligger nåt på lur där bak i hjärnans inre och att själen är full av känslor.
Man får bara inte fram det i ord.. Tiden stjäls från oss.  Varje dag dimper det ner ett nytt kuvert, en kallelse för något besök för mig och Maya.
Nästa vecka har vi kommunikationsutredning och ortoped besök på måndagen, kommunikation tisdag, kommun på onsdag, sjukhuset på torsdag.. än så länge är det inget på fredagen, o om det blir det,  så tackar jag nog nej. Lite fritid måste vi ha, ju.. eller hur?

Vi åkte och hälsade på hästarna idag igen. Hon är såååå nyfiken, men rädslan tar över när vi kommer nära. Det är svårt att förklara hur hon blir, men mer eller mindra skräckslagen i vissa lägen.. tänker fortsätta kämpa på och åker snart dit igen..

Är evigt trött. trött. Trött. Trött. Hoppas snart hitta inspiration och framförallt ork att skriva mer här, men just nu får det vara som det är. Behöver få ut mina känslor i ord, känner mig bunden och inlåst när det är som nu. Det är min terapi att få dela med mig av mitt liv, mitt liv med Maya o Alex och de ögonblick som fyller hjärtat med glädje, själen med kärlek..

sovgott.. U.

Koja..

Det ekade av glädjeskratt i lägenheten när jag kom hem från min träning idag.. Ett så ljuvligt ljud av glädje träffade mig som en pil rakt i hjärtat.
Två tjejer låg under mitt köksbord, där dom hade bäddat med täcke och kuddar, o sagobok.. Det är avkoppling att komma hem då, till en glad liten fröken, som ätit bra, har det fantasiskt roligt och får all den uppmärksamhet och träning hon behöver.. Av den bästa avlastaren man kan ha.. Tack AnnaMaria.. Du är bäst.. :)..

Förresten får jag en ny avlastare snart. Alex heter han :)..

Äntligen, sover prinsessan, det tog tid ikväll.. men John blund segrar alltid, till slut..

Jag har en del o göra, så.. Sovgott.. U.

I´m back.. I always will be back..

Hemma, en dag på havet går fort, nästan lite så att man önskar tiden kunde stannas.. Varmt och skönt, som en sommardag, o vi som hoppades på blåst, o mulet, gärna kallt så det biter i fingrarna:), det är liksom då gäddan hugger, de där stora..
Men, vi har haft en underbar dag, med massor äggmackor, potatissallad och rostbiff, i mossan på en öde ö.. Där jag vilade på en bädd av kantareller.. Kunde nog ha plockat hur mycket som helst, men jag lät dem stå kvar där, o lysa gula, vackra och mystiska..

Tur och retur tar det sisådär 3 timmar med bil, ner till vårt smultronställe, o så 8 timmar i båt och två 18åringars snack på det.. Lovar er, det gungar i huvud och kropp forfarande. Så, nu går jag in och lägger mig vid en prinsessa, som haft en dag med sin farmor..

Känner ändå på mig att hon kommer vakna, när jag kryper ner under täcket, ger henne en försiktig puss på kinden, då kommer leendet.. lite förnöjt och avslappnat.. o kikar med disiga trötta ögon, o ser.. pappa, är hemma igen.. :)

Sovgott.. U.

Havet, sömn o mys..

Imorgon kommer världens bästa farmor hit. Pappa o brorsan åker och fiskar! Självklart följer Oliver med, som alltid, Alex bästa kompis som har varit med på våra fisketurer över tio år nu..

Varit en bra dag idag, Maya lite svårflörtad att sova, men det är ju som det är, och inget att kämpa för. Om inte vill, så kan jag knappast tvinga henne, eller hur..
Det där blir annars en kamp där ingen av oss är vinnare. Nattningen ska vara en behaglig mysig stund, om man gör den till en kamp, är man illa ute tror jag..
Så handlar det nog oxå om trygghet och vana, 9/10 kvällar somnar hon gott i min famn, utan några problem.. o ibland så tycker hon det är lite roligare att vara uppe med mig, då får hon väl det då.. eller hur?

Dags för sängen nu. Imorgon möter jag havet igen, och det ska bli underbart..

Sovgott.. U.

Skör som kristall..

Skört som kristall är livets vandring, likt en storm, som kommer på hösten virvlar det fram från tidig morgon till sena kvällen.. För med sig en doft av förunderlig kärlek, brusar av tankar och känslor i kropp och själ..
Glittrar som fullmånens silvriga sken i nattsvart vattenyta, skiner som solens strålar, värmer, omfamnar, sårar, förgör, förlåter..

Vaknar av snörvliga ljud, vänder mig om och lägger henne tillrätta, upp på kudden, bäddar in henne i täckets varma mys. Lägger mig på rygg, och med ena handen vaggar jag den lilla kroppen och jag hör hur hon snyftar till och somnar in igen. Blundar, känner enorm trötthet i kroppen, en längtan efter den sömn som försvann. Försöker ändock låta tankarna vandra iväg, strukturera upp det som sker, söka kraft, låta positiva tankar flöda in i själ och hjärta.
Bildterapi.. sluter ögonen och andas djupt, hon sover gott igen, men min sömn hittar inte tillbaka. Smyger upp, ställer mig och ser ut genom köksfönstret. Gråmulet, 10 plusgrader, ett och annat löv virvlar runt, som en försmak på det som komma skall. Sommaren håller på att säga adjö, en längtan river i mitt bröst, till havet och ensamheten, de kala klipporna, vyerna, dofterna som får min själ att må så bra.

Medans kaffebryggaren puttrar och doften av kaffe sprids i köket, går jag in i sovrummet. Där ligger hon, min underbara söta, ser på mig och spricker upp i ett befriande leende. Som inte går att motstå, som letar sig rakt in i hjärtats innersta vrå.. Drar upp persiennerna, släpper in ljuset och lägger mig bredvid henne. Kramar om, myser, säger;
- Godmorgon, pappas Lulla.. Det kittlar, min skäggstubb och hon värjer sig, men tycker samtidigt det är roligt..
Så börjar dagen, med välling och kaffe och medans hon ser sina tubbies, äter jag min gröt och läser mina mail.

Visst är det så, att om man har kontakt med sitt inre, inser att livet inte är mer än en lek, full med ansvar, så är jag sårbar.
 Om jag inte insåg min egen skörhet, och tillät sorgen trilla utmed kinden. Om jag inte skulle ta mitt ansvar att söka samtalsterapi, eller skriva mina ord om det liv jag lever. Om jag blundade, teg och stängde in mig i ett vaccum av tid, så skulle det rasera.
Kärleken till livet, mina barn skulle inte frodas utan sakta men säkert skulle trötthet förtvina mina tankar till ett mörkt djup utan utväg..

Att blicka in i ens egna filosofi och leva upp till den, så gott man kan..
Att ge sina barn av tid. Inte ösa presenter över dem, saker, leksaker.. De glöms bort, de går sönder och hamnar i en låda, snart på vinden..
Men, min kärlekstid, stunder som idag efter dagis, då vi tältade i sängen, Maya och jag, med en ficklampa och en saga.. Hon, med nyfikna strålande ögon.. Det ögonblicket kommer föralltid finnas där i djupet av vår själ, gömt och bevarat, den grunden av trygghet som är vår plikt att ge..

Kärlek måste odlas, ansas, skötas.. och med förstånd och lärdom skapar vi ömhet..

Tryggt mot mitt bröst hon somnade, det sista hon gjorde var att se på mig och ögonen lyste av det.. Av en kravlös kärlek, som endast ett barn har till sin förälder..
Då. Står den stilla, tiden, då fyller hon mitt krus av ork, då tvivlar jag inte en sekund.. för då inser jag hur skört det är.. livets väv..

Imorgonbitti, väcker hon mig igen.. min underbara lilla Lull..

Sovgott.. U.

Sårbarhet..

Hela mitt inre är i uppror, jag går på gränsen till vad jag orkar. Varje steg jag tar, varje beslut måste göras med försiktigthet. Det är en inre stress som kanske inte var dag framkommer här i mina ord på bloggen.

Mina tankar går ofta till det liv jag levt, vilken pappa jag har varit till min son. Satt och tittade i ett fotoalbum som Alex mamma gjort till honom, där var ett o annat foto på mig och minnena forsade fram i hjärnan.

Lyssnar ändå på de som säger, att jag inte varit här där jag är idag om jag inte lärt av det som varit. Att Maya och Alex valt mig till sin far för ett syfte.. Jag orkar. Jag kan. Jag lever ett gott liv, gör bra saker.. låter godheten segra och öppnar min famn för de som fortfarande lider..
Jag kan bara behålla det jag har genom att ge bort det.

Har även varit hos min terapuet idag. Där rivs sår upp, där påminns man, där blir jag den där lilla pojken som så desperat leta efter en trygg famn.. Tror alla människor skulle må bra att få gå att prata av sig en del om livets innehåll.
Det är lärorikt och man kan bara ta sig fram, utveckla sig genom att stanna upp och analysera, förstå varför man reagerar och mår som  man gör..

Det är tårar ikväll, både av sorg och kärlek.. ond ångest för många års flykt in i ett mörkt förvirrat virrvarr av ensamhet och en innerlig underbar djup kärlek för mina barn, de som förgyller.

Allt har en mening, o även det som just nu gör ont i själen, minnena består, vilket gör att jag aldrig kommer glömma vem jag är och vart jag kommer ifrån. Vad min resa har gett.. Det som skänkts till mig.

Men, pust.. :) vad mycket det är ibland ..

Son o dotter.. fullt med chokladboll runt munnen, en trött 18 åring..

o.. men, vad gör Maya??? hahaha.. hur har jag uppfostrat mina barn??

Sovgott.. o krama varandra.. U.

1992-09-09

Vi hade åkt in redan sent på lördagnatten, o då var jag inte nykter.. Kommer ihåg att jag tänkte i taxin in till BB, "men Uffe, ska du vara full när du får ditt första barn"?? Hade varit på en ordentligt blöt tillställning på fredagen, och en riktig röjar kräftskiva på lördagen..
När alex mamma väckte mig på natten och sa att vattnet hade gått, så vände jag mig bara om och sa..
-Sluta nu, jag orkar verkligen inte :).. Fy, vad hemsk jag var!!!

Han väntade några dagar till, o när det väl satte igång på allvar, så väntade han ganska många timmar innan han låg inlindad i min famn..
Han var en liten skit, 46 cm o vägde 2,400.. Några veckor för tidig, så det blev kuvös de första dagarna.. Oj.. oj, vad tiden går.. Imorgon är det 18 år sedan.. Det får mig tårögd, och många minnen kommer till mig.. Hur jag har försummat honom, hur jag inte fanns där som den pappa jag är idag..

Däremot vet jag, att allt går att reparera, med ord, men först och främst med tid. Att ge av sin tid, bevisa att det skett en förändring och att man verkligen bryr sig..

Ska in till honom nu, sätta mig o snacka en stund.. min stora lilla skitunge:) ..Lilleman..

Sovgott.. U.

Lat??

Ikväll, eller kanske de senaste dagarna, har den där asken av sorg gläntat på sitt lock.. Man blir hela tiden så påmind om hur livet är. Vi var i stallet idag, Maya o jag, med Mia..
Hälsade på Partner och Ella, o lilla Mulle, som var en cool liten åsnekille.. men oj, oj vad rädd Maya är!! Tänker ändå kämpa vidare, aldrig ska vi ge upp, för en dag ska vi rida, hon och jag..
Maya lär mig nåt varje dag, att glädjas åt livet, att le, att skratta fast det är jobbigt.. Jag kan bara vara den pappa jag är, jag kan inte uppnå mirakel. Jag kan inte varje stund vara alert och pigg, inte orka träna och sköta mitt hem.. Jag måste lära mig att prioritera, hela tiden ta vara på tid och hitta mina stunder då kraft och kärlek tankas till min själ..
Låter det bli så att jag lägger in ett gammalt inlägg.. o fortsätter kvällen med att göra annat..
http://uffe-ensammapappan.blogspot.com/2010/02/att-odla-karlek.html

Sovgott.. U.

Bestyr..

Dietist, sjukgymnast, psykolog, FK, AF, bostadsanpassning, LSS, kommun, arbetsterapuet, magnetröntgen, bilstöd, assistentansökan, kurator, stödfamilj, dagis, EEG, matdagbok, disk:), tvätt, dammsugning, logoped, knapp eller inte knapp, kommunikationsutredning, specialpedagog, hjälpmedel, matlagning, läkare, sjuksköterska, bad, ortoped...

Så, allt annat som trängs i life of U..

Det blir ganska förståligt att man är lite trött då och då.. eller hur?

Funderar på om jag skulle börja skriva på riktigt snart.. Allt jag skriver är ju visserligen på riktigt, men om jag skulle börja närma mig själens tankar.. mitt innersta..

Önskar alla en godnattssömn.. U.

en söndag.. Life of U..

Söndag. Vissa mornar, så får jag verkligen stålsätta mig för att orka vara.
Vara pappa, vara pigg och ta hand om den där lilla söta underbara. Då jag längtar efter att vara två, att få säga..
- Snälla, kan inte du idag, så jag får sova vidare ett tag..
Ja, jag har stödfamilj på gång och, ja, jag är i startgroparna med assistans ( men där kommer jag gå lugnt fram, det blir liksom när det blir), o ja, jag har avlastning som jag skulle kunna ta till nångång på helgmornar..
Jag gjorde det, nu under sommaren.. Bestämde att Mia, heter hon, skulle komma kl 7.30.. Då, den morgonen sov Maya, o kunde nog ha sovit till 9..
Det är det naturliga jag saknar. Att helt spontant bara få sova vidare. Stänga sovrumsdörren och veta att när jag går upp så är hon där, min dotter, då kan jag lägga all energi och kärlek, utsövd och glad..

Hon vaknade 04.30, pip.. småslumrade till 05.05.. sen var det kört!!! O jag var som en yr zombie:).. men ok, hon är världens snällaste, så vi låg här i soffan o myste, o jag tog den där sista chansen att få blunda några minuter..
När Maya blir gnällig, då är det verkligen nåt hon vill, hungrig, blöja som måste bytas, törstig eller trött.. O så är det då en stund på morgonen, för byta blöja är verkligen inget kul helst inte när man är morgonhungrig och bara vill sitta o kolla på barnprogram med pappa.. Välling, ibland snuttar hon i sig den så snabbt och man ser hur hon redan under matningen sneglar efter nappen. För den vill hon ha, direkt efter vällingen. O då tar jag mig mitt kaffe..

Teletubbies, ni är några underliga figurer!! Men oj, vad glad jag är att ni finns.. För det blir verkligen som en stund för sig själv när Maya sittter framför tv och kollar in er.. Helt fascinerad, glad och man märker att ni ger något..

Städning och fönsterputs, men det är knappast några problem för mig.. När jag städar är Maya med i sin stol, har sitt bord framför sig och får hjälpa till att hålla i saker, o så tar vi en paus då och då.. ett glas vatten, lite frukt, sagoläsning, eller bara en svängom med stolen till nån nice låt..

Eftersom hon vaknade så tidigt, började hon oxå bli ganska trött lite tidigare än vanligt. Vi klädde på oss och skulle ta bilen till affären, för att inte bli försenade med mat och middagssömn..
Punktering på ett bildäck!!!
Det blev en rask promenad istället, och schemat blev ändå försenat..
Gjorde smörkokt torskrygg med pressad potatis och en underbar sås på babyspenat och tomat.. mmmm.. tyckte både Maya och jag..

Sedan tickade tiden på, tick tack.. Maya sov, o då passade jag på att byta däck medans Alex var hos Maya..
Åkte till lilla Matildas kalas, 10 år!!! Hurra.. fick en ängel av mig, köpt från http://www.lwartdesign.com/.. Hon blev glad.. tror jag, dom får ju en hel del och just i stunden har de svårt att smälta det som sker..

Har och ska umgås med min son ikväll.. Ätit kräftor, o god ost.. Brie med flytande honung är en smakupplevelse.. Det är "sista" helgen han är här som en omyndig liten pöjk:).. På torsdag blir han 18.. o jag har äntligen kommit på vad han ska få av mig.. Det blir inte mycket, men han kommer ha glädje av det under många år.. o han kommer få många underbara stunder och nytta av det.. :)..

Så, ska jag kasta pil, se en film snacka lite strunt.. bara vara.. pappa, polare och vän..

Fast helst av allt skulle jag vilja, behöva, lägga mig och sova, men det är ju nu, som är min tid, min alldeles egna..

Sovgott.. U.

Evig lycka..

Ett ögonblick av evig lycka, en strimma av innerlig kärlek

som brinner i själen för alltid.. En ljum vind fylld med

ömhet inför det jag skapar..

Två individer, båda en del av mig, skapelser som just

jag har satt till denna värld..

Stunder som denna, ger mig all kraft jag kan få, det handlar om

ögonblick, sekunder av livet som får hela mig att brusa

av en ändlös förundran och förståelse för vad livet gett mig..

U.

(Ber om ursäkt för min sons obscena gest, men han gillar inte att fotas:)

Må bra..

Så börjar en fredag gå mot sitt slut, återigen, veckorna rusar fram.. Jag har haft en sån där underbar dag, med tid för mig själv, och med mina barn..
Kom hem vid halv sju tiden, och då var Maya på ett strålande glatt humör, och det höll vi fast vid, hela kvällen.
Alex kom hem, och satt här i soffan med Maya och lira gitarr, då sken ögonen, gnistrade i stearinljusets sken..
Nu har hon somnat, ligger här och snarkar.. Jag hoppas att det blir lite sovmorgon imorgon, kanske en kvart längre än vanligt iaf..:)

Tänker inte skriva mer här och nu.. För jag ska ligga i soffan o må bra.. bara må bra..

Sovgott.. U.

Förändringar..

Ni vet, hur det känns när man inte kommer på ett namn, eller liknande, man har det liksom på tungan utan att få fram det.. Det finns där i hjärnans periferi, men man kommer absolut inte på det.. Man tänker och tänker, rabblar alfabetet för att kanske i alla fall komma på vilken bokstav det börjar på.
Det är inte förräns man slutar tänka på det, så "ploppar" det upp, kanske flera dagar efteråt och man suckar av förnöjd lust.. -Äntligen..!!

Så kan det kännas för mig när jag ska skriva eller teckna..

Suttit vid ritbordet ikväll, bra musik och lugn och ro.. Svårt, pennan gör inte som jag vill, ändock så ser jag en form som växer fram på pappret och jag vet att till slut så kommer det bli bra. När jag börjar se helheten..
Likt livet.. Det är diffust ibland.. och inte en självklarhet.
För att bryta tankebanor, vardagens trista lunk, vanor som dag efter dag blir destruktiva. Då inte livet känns så bra, och man inte känner igen sig själv..
Då är det dags att bryta mönstren, för att göra det krävs mod, förstånd och erfarenhet. Att man lärt sig av sin historia.

Det är oerhört skrämmande att lämna bort mitt barn till en familj som jag inte känner. Tanken att hon ska sova i en annan säng, långt hemifrån, långt från mig, gör mig vettskrämd och sårbar. Det påminner mig om situationen jag lever i, som jag plötsligt blev satt i för 2,5 år sedan.
2,5 år, oj vad tiden går. Vi har redan upplevt så mycket, min Maya och jag.
Jag håller det löftet jag lovade henne, när hon låg i sin mammas mage, att alltid finnas vid hennes sida, hålla henne ömt mot mitt bröst de stunder som rädslan, osäkerheten och gråten blir för tuff. Att leka, berätta sagor och finnas där, som den pappa jag är.
Jag kämpar för att hon ska växa upp i ett tryggt, kärleksfullt hem, så hon kan gå ut i livet, som en självsäker kvinna.. Jag är jag, och jag är bra!! Jag duger precis som den jag är, ingen kan få mig på fall, för jag är jag..

Ligger vaken om nätterna ibland, och ser ut i den mörka natten, och tänker på hur livet blivit, hur det ska bli. Att jag måste stålsätta mig och inse att det är just så här det måste bli, för att jag ska orka och finna nya vägar, kraft, ork.. För att bryta mönster..
Men, vad ont det gör i min själ.

Var och hälsade på vår stödfamilj idag. Maya satt i kvinnans knä, fick glass ( o där vann hon en bit av prinsessans hjärta:), jag gick en sväng på deras gård för att de skulle få ett ögonblick utan mig.. Dom ögonblicken ska bli nästan tre dygn!!
Hur lång tid ska det gå, tills jag vant mig vid det??
Maya var helt makalöst exalterad av deras kattungar, hon glittrade, babblade och trivdes. Det värmer mitt hjärta.
Jag vet, att detta är framtiden. Jag vet att detta är den självklara lösningen och ett måste, för både Maya och mig.. Känner även ett stort förtoende för familjen, som under många år har erfarenhet av just cp-skada eftersom de har en son som har det. Jag känner att det finns ömhet och massor kärlek, det finns ärlighet och en innerlig glädje för det som de har bestämt sig för.. Att bli stödfamilj åt en underbar liten människa.. Min dotter..

Jag går mot nya mål, jag siktar högt för att lära mig vem jag är, vem jag vill vara. Inser att jag dumpat många säckar av ångest på min väg, men har en del kvar att lämna bakom mig, innan jag är där..
Men jag har kommit en lång väg, på min vandring bland livets mystiska stigar.. o jag är hel.
I min själ finns en gränslös kärlek för det som sker, för mitt liv och den jag är. Där finns en nyfikenhet och lust att utvecklas. Jag klättrar och snart ser jag horisonten, ser ut över ljuvligheten, den innerliga skönheten..

Önskar alla en godnatt.. U.

En till ganska vanlig dag..

Hur bubblan ska man kunna sova?? När den där stora drummeln ligger bredvid och snarkar och pratar i sömnen!! Det var mitt i natten när han väckte mig första gången, liksom, vad drömmer han om egentligen?
Ok, han smög upp jätte försiktigt, tassade så jag knappt hörde, men sen när han kom ut i hallen, hihihi.. så slog han i sin stora tå.. och oj, oj.. då skulle ni hört min pappa..
När han kom tillbaka och kröp ner under täcket så såg han på mig och sa;
-Vi ska sova nu..
Jaaaa, tänkte jag, jag vet, men varför gör du inte det då..
När det börjar ljusna ute, så hör jag honom igen..
Min pappa, jag tror han tror jag sover.. men jag ligger bara och stornjuter av en stund för mig själv i den stora sängen..

Fick tag i LSS idag, och de hade direkt ringt till vår "stödfamilj" och ska besöka dom på fredag!! Ibland går det undan.. Maya och jag ska dit imorgon och hälsa på.
Fullt upp idag. Lite som vanligt.. Jag hade en träff med en läkare vid 15 tiden, så jag hade bett att Safie kunde ta med Maya hem direkt efter dagis, och det gjorde hon så gärna.. :)..
Det går vattkoppor på dagis, min mage knöt sig när jag hörde att dom måste vara hemma 14 dagar om dom får det, vilken egoist, va??
Men, så försökte jag se det från en annan vinkel och tänkte.. "Wow, vad jag kommer få mycket gjort om vi får vara hemma så länge, Maya och jag..
Samtidigt som det måste vara fruktansvärt för prinsessan att få kliande utslag kroppen. Hon kan ju inte klia sig som vi kan..
Vi får se vad som sker, en dag i taget..

Efter vi har ätit mellis på dagis så dröjer det inte så länge förrän farsan kommer och hämtar mig, då brukar jag gunga, eller sparka omkring i min fina gåstol, The Pony, eller bara sitta i knät hos världens bästa resurs:), min Safie..
Idag kom inte pappa, det var lite underligt, men ojsan vad kuligt, för jag och Safie sa hejdå till alla kompisar sen gick vi ifrån dagis.
Jag fick massa goda dadlar och vi var och tittade på kläder, sånt där som pappa och jag nästan aldrig gör. Så fick jag en jättefin rosa body med stora vita prickar på. Pappa kommer säkert säga..
-Åh, inte en rosa till.. men jag gillar faktiskt rosa, så det så..
Vi satt på en bänk och kollade in alla människor på stan, innan Safie sa att vi skulle gå hem till henne.. Då!! Plötsligt stod pappa där.. jag visste inte hur jag skulle göra o inte Safie eller, för jag hade hela munnen och kinderna fulla med choklad.. hahaha..

Vi sa hejdå till Safie. Maya visste inte riktigt om hon skulle skratta eller gråta, men efter en stund var hon glad som en lärka och när jag sa att Alex var hemma hos oss, så sken hon upp.. Kärlekslycka..
Matlagning och de vanliga hemmabestyren.. Alex åt 1,4 kg spagetti med köttfärssås och den lilla åt nästan 2 hg.. Det måste väl vara ett ganska gott betyg åt kocken..??

Brorsan sa till mig att ikväll skulle vi se nåt annat än Teletubbies, och då blir man ju lite nyfiken. Jag älskar ju visserligen mina tubbisar, men jag lyssnar på brorsan, han är ju nästan vuxen och buskul..
Han skrattade jättemycket åt det där knasiga programmet, tror det hette Family guy.. Jag hade verkligen svårt att förstå vad som var så hiskligt roligt..
Det blev lite gnäll från min sida, men brorsan gav sig inte. Då kom världens bästa pappa till undsättning och sa till brorsan att om han ville se det programmet kunde han göra det i sitt rum.
Tandborstning och på med pyjamas, då hörde jag pappa säga till brorsan..
-Ska låta henne vara vaken lite längre så hon somnar gott sen..
Det skulle han inte ha sagt, då jäklar anamma tänkte jag.. Ska jag vara vaken JÄTTELÄNGE...!!!

Prinsessan vägrade verkligen somna ikväll, fast hon hade ätit bra och var trött.. Det var precis som hon jäklades lite med mig och Alex.. Hon fick ligga i soffan och bara vara, jag har för länge sedan gett upp det där med att stressa fram sömnen, för det funkar inte ändå..
till slut somnade hon, här, bredvid mig.. Det underbara lilla kärleksfröet.. :)

Snälla ni, kan ni inte påminna pappa om att snart byta ut lite foton här på bloggen?? Jag börjar bli småtrött på samma foto dag efter dag.. Det får ju bli lite ordning på honom snart, eller hur..

Så, nu sover vi.. Sovgott.. M.