Verkligheten!!

Varit på Amanda Jensen ikväll, med min systerdotter Matilda. Det var bra och jag tror Matilda tyckte jättemycket om det. Efteråt gick vi ett varv på stan, tog en glass och kaffe som vi intog vid den förnämliga statyn "Folke Filbyter". Vi gick in i domkyrkan och tände ljus för vänner som inte finns kvar längre, Det är en o annan som gått bort det senaste året.

Jag mötte många känslor idag, när jag stod där i folkvimlet.. Minnen, från i våras, då vinden vände från isande kall, till ljum och ljuvligt underbar. Plötsligt, mitt i det vackra kom det en tomhet i kroppen, en sorglig längtan..
En undran om hur livet blivit, hur fort allt gått och hur allt har förändrats.. För ett kort ögonblick förstod jag, det gick upp ett ljus, att det kanske är det allra bästa att det är just så här. Som jag har det nu.

Matilda tog min hand när vi gick genom havet av människor som flockades runt oss när konserten var slut, och vid ett sådant tillfälle kommer det till mig.. så kommer Maya aldrig kunna göra.. :)..
Inte på det viset..

Det är ödsligt ikväll, underlig tomhet, som själen ryckts bort, förvirrat sig in i en labyrint av frågor. Den letar tror jag..
Min mamma och min syster hade prinsessan medans vi gjorde stan. Det tycker hon om, min lilla tjej, då blir hon ompysslad, badar, håret tvättat och säkerligen har det ätits en hel del glass. Mysigt..
Men hon somnar inte, nix, det väntar hon med tills pappa kommer hem, för då lägger hon sig tillrätta i min famn och söker min blick, ska hålla runt min tumme och ha snuttefilten lite över ansiktet. Då är det precis som hon slappnar av, och sjunker in i drömmarnas land..

Det är då, när hon somnat och jag lagt henne i sängen, som ensamheten blir så påtaglig. Då kommer längtan att få ta en lång promenad, eller kanske ta mig ner på stan och träffa vänner.
Jag saknar..

Det är verkligheten, ikväll insåg jag det, att sagan är ju faktiskt inte min.. att den helt enkelt kommer ta en annan väg än vad jag trott..

Har bestämt mig att fortsätta skriva mina ord precis som jag gjort. Kanske, blir jag ännu mer rak, o lämnar ut mina tankar med skrämmande nakenhet. Mina tankar, känslor och liv jag levt och lever..

Likt så många andra kvällar och nätter, då tårar har runnit på min kind. Ska jag ta tända några stearinljus, sätta på musik och koppla av med en penna i min hand. Låta min själ fara runt där ute i mörkret för att finna ljus och kraft igen. För att vakna och kunna ge mig, min dotter och son det bästa, för att älska det liv jag lever.. för det är bara jag som kan förändra.. det krävs bara massa vilja och mod.. och en obändig lust till det som sker..

Kramas, och njut av era liv.. Ta hand om varandra och kom ihåg.. Gräset blir så grönt som man själv gör det till..

Sovgott.. U.