Det märks att sommarens semestrar är slut. Kallelser till hab, o andra ställen droppar ner som ett stilla sommarregn i min brevlåda.. Idag kom ett från kommun, om att jag inte lämnat in nån inkomstredovisning, eller nåt.. Ok, är dagis avgiften inkomstrelaterad? Vad kostar det att ha en unge där? Jag har haft avgiftsbefriat hitintills..
Tankar kommer till mig, tankar som gått och tankar som inte hunnit gro i själen.. De finns där som ett töcken, som skimmer, dom kommer inte fram för alla vardagliga bestyr. Allt som måste skötas. Hemmets vrå ska fejas, mat ska lagas, disk diskas.. kläder tvättas, blöjor köpas.. pust.. :).
AnnaMaria var här idag. Jag skulle ställa Mayas sulky i trappuppgången så dom kunde ta sig ut på äventyr. Efter ett par timmar ringde mobilen, Annamarias namn blinkade på mobilens display och mitt hjärta slog några extra volter, Nu har det hänt något, tänkte jag..
- Var har du ställt vagnen, frågade hon.. ??
-Hmm.. hjärnan gick på högvarv.. jag såg framför mig hur jag skulle vara tvungen att ringa hab, få en ny vagn, hur lång tid skulle det ta?? Vad skulle vi ha under tiden?? O vart f-n ställde jag den??
Så kom jag på.. Oj, jag glömde.. igen.. den ligger kvar i bilen:)..
Som dunkla skuggor är dom, i dimman, mina tankar.. Jag måste nog ut och få fatt i dom, tror jag tar med min prinsessa och far till ett av mina smultronställen och ser på fullmånen. Om himlen tillåter..
Imorgonkväll kanske.. en termos kaffe, en filt runt Maya och sitta där i augustinatten och finna svar..
Ibland funderar jag på hur jag orkar!! Hur jag får tiden att räcka till.. Ibland kommer jag på, att jag faktiskt inte orkar, då ber jag om hjälp.. Ofta räcker inte tiden, då samlar jag ihop den och gör det jag hinner..
Era kommentarer är guld värda.. De glittrar till och får mig att orka, att fortsätta leva som jag gör..
Dom påminner mig om att ge, för jag kan bara behålla det jag har, genom att ge bort det.. Att ge av sina tankar, av sin tid kostar inget.
Pengar är bra att ha, men jäkligt överskattat.. för i längden är den som älskar livet den som är rikast..
Stanna upp, se dig om, ta hand om nära och kära.. Du har alltid tid, för ett ögonblick av ömhet.. en klapp över en kind, en kram, en stund att lyssna på dina barn eller medmänniskor..
Sovgott.. Det ska jag, trotsa fullmånen, och vagga mig in i drömmarnas land.. U.
5 kommentarer:
Ja det är inte den som har minst som är fattig utan den som behöver mest.
/M :-)
Åh! Vad jag känner igen mig i det du skriver. Jag hade det på detta vis för 14 år sedan. En svårt sjuk liten tjej, isoleringar i hemmet, akutmottagningen vart det andra hemmet under lång tid och man gick som en zombie ensam med allt. Ibland blev det så pass att orka 24 timmar per dygn vart tvungen att ringa sjukhuset om att få läggas in för att sova en natt bara. Ja idag kan man skratta åt den tiden men samtidigt förundras vilka urkrafter man egentligen besitter som ensam förälder. Men, klart det sliter och självklart sätter det vissa spår samtidigt som man mitt i allt även får enorma erfarenheter som få har.
Man lär sig njuta av det lilla i livet, fånga dagen som den är och det behöver inte ske under för att man ska ha kul.Å på nått konstigt vis går man igenom allt de jobbiga och kan skratta åt det senare,tack o lov!
Men en sak är säker vi är enastående vi ensamma föräldrar!!Och så mycket kärlek man får av och tillsammans med våra barn om än det är jobbiga stunder mellan varven och man somnar helt utmattad =)
Hej. Jag är ny läsare av din blogg. Tycker så mycket om den! Förstår att du har det tufft men samtidigt klarar du att ge så mycket till oss andra härute. Tack!
Hejsan!
Tack för att du delar med dig av din vardag och dina tankar. Att läsa dina kloka ord lär mig otroligt mycket och jag beundrar att du tillåter dig att bara vara människa. Att be om hjälp är ju inte alltid så enkelt./SaraP
Underbara ord Uffe! Du är precis så klok som din syster säger att du är....Det finns inget rikare än själva livet! Kram / Anna-Lena
Skicka en kommentar