Uffe&Maya

Uffe&Maya
"Vi ger oss aldrig"

lördag 28 augusti 2010

Monster..

Oj, vad hon gör framsteg min lilla krigare.. Att aldrig ge upp, att inse att träning och kontinutet ger resultat är nog det allra viktigaste för mig och min dotter.

Åkte till stallet idag. När jag parkerade bilen och gick ut med Maya i famnen stod den fina hunden Vilda där,visserligen några meter ifrån, men ändå, Maya log sitt allra största leende och rädslan för hundar verkar vara borta.. till och med när Vilda sprang bredvid sulkyn, så var hon inte ett dugg farlig.. Vet ni vad det värsta är? Jo, dom kan låta, hundar skäller, och då är dom inget roliga längre:)..

Det var med en skräckblandad förtjusning vi gick in i hagen, hon var nyfiken, men väldigt reserverad mot dom där stora fyrbenta monstren.. Så, fattade ett litet vackert sto tycke för mig och Maya och följde oss vart vi än gick.. jag höll henne hårt mot min famn och hästen stod bakom mig och tyckte min rygg var helt underbar att klia sig mot. O Maya hon skrattade, grät, skrattade.. det var kul, men samtidigt väldigt underligt... :)..

Så, att träna, mjukt gå fram med saker som är otäcka. Att möta sina rädslor, då segrar man över dem.. Rädsla är oftast osäkerhet och okunskap..

På tisdag åker vi igen och vi ger oss inte förrän hon sitter där på hästryggen, och i min vision sitter jag bakom.. Längtar att få rida igen, det är en underbar avkoppling och bra träning..

Håller på att bli lite less på att sitta här ensam varenda eviga kväll.. Jag har det bra, med avlastning och hjälp från mamma och ibland min syster.. men, kvällarna.. dessa kvällar blir så oändligt tråkiga..

När vi kom hem från stallet kom sonen hit, för att plocka ihop fiskesaker inför deras fisketur imorgon. Då satt Maya och kollade Pippi, och jag snackade med honom en stund. Men, han och polaren ville ju knappast stanna hemma och hålla farsan sällskap..
När Maya somnat, kommer rastlösheten.. måste snart göra något, så inte mina tankar fastnar och aldrig mer kommer ut.. "Måste nog tanka nya tankar snart tänkte tanken annars kanske inte tanken tänker tankar längre.. hemska tanke.."

Ok.. alltså nya rutiner, finna lugnet och harmonin med att sätta mig med ritblocket och skapa.. jag måste bestämma mig, för att dom här kvällarna är som dom är, för det är precis det dom är..

Svammel, svimmel svammel.. Känns som jag inte får ur mig nåt vettigt..

Njut av er lördag.. Jag försöker.. :) o ska lägga mig i soffan och zappa runt bland tevens kanaler..

Sovgott.. U..

2 kommentarer:

Jon sa...

Min lördag suger! Ingen TV har jag heller, men faktum är att TV:n som då sällan har något värt att titta på faktiskt gör att jag känner mig än mer eländig.

Nu är jag själv i läget att hösten ser ut att bli en jobbig än, men har fått känslan att det finns fler än vanligt med, kanske inte världens mest positiva liv just nu.

Är det så eller ser jag bara alla gula folkvagnar sen jag köpte den själv? Gul folkvagn=inte så ball

Mib sa...

Hej! Du skriver fortfarande helt underbart även om du tycker att du svamlar... Jag tycker att det är bra svammel! Det är liksom livet du skriver om ju. Och det är så fint.
Kram från Mib.