Livets skörhet..

Det påminner mig, om livets skörhet. Det påminner om att njuta än mer, så tänkte jag när jag satt där i domkyrkoparken och såg det vackra runt omkring mig, skönhet, som fanns rakt framför mina ögon..

Oron har gnagt i mig, mobilen har varit med mig hela tiden, och så brukar det inte riktigt vara. Jag kan tycka det är skönt att vara helt onåbar ibland, men icke idag..
Har det hänt något, hur mår hon, tankarna har verkligen rullat på och själen inte fått en lugn stund.
Men, när jag kom till dagis ( mycket tidigare än vanligt:) så hörde jag hennes klingande skratt när hon fick se mig. Hon satt i en gunga och hela hon spratt av glädjeskutt när pappa kom.. Helt underbart, vilken magisk känsla det är.
Ändå, gnagde oron i mig, när vi åkte till affären, o jag kollade hela tiden efter nåt tecken på det som skedde igår.. Till slut, var jag tvungen att säga till mig själv.. "Sluta nu"!! Tankar gick till ord jag fick i ett mail igår, lev i nuet..

Det påminner, göder mer tacksamhet, luften jag andas betyder lite mer idag än vad den gjorde igår.. Kärleken spirar lite grönare och själen växer med det som sker i vardagen.. Det är inte bara glädjen som får en att växa.. Det är inte bara det där glada skrattet, eller trevliga samvaron, eller det där lugna trygga..
Det är så oändligt mycket mer, i livet som får en att förstå, att lära sig.. Att ta ytterligare ett steg upp på trappan, att inse att man funnit en till pusselbit till den tavla av bitar som livet är..

Hade några timmars avlastning idag, och bestämde mig för att det också skulle bli timmar med avkoppling.. Jag lämpade av min oro i hörnet av parkeringen, och tänkte.. Du, ringer väl om det händer nåt..
Hade en trevlig stund, väldigt trevlig.. satt där med mitt kaffe i parken och såg ut över människor som kom och gick.. Så, i ett hörn såg jag en som jag tyckte jag kände igen, ett rött litet yrväder, min lilla Maya :)..
Då, smög jag mig upp och försvann ur sikte.. Jag hade ju faktiskt barnledigt och ville inte just då..

Vi fick en underbar kväll ihop, ändå.. Hon var så där kärleksfullt mysig när vi satt hopkurade i soffan, med välling och snuttefilt.. såg på mig, pratade, berättade att hon mådde bra och haft en jätterolig dag.. o jag svarade.. att jag älskar dig, lilla Lull..
Sen fick hon somna på min mage, det tog ett tag, men till slut..

Nu, när jag sitter här, har tänkt teckna så vaknar hon igen. Vi går och lägger oss, Maya och jag..

Förresten, Herr halsont har knackat på och öppnat dörren utan min tillåtelse.. ett jäkla sätt det där o bara komma o våldgästa utan att man vill ..

Sovgott.. U.